Nybörjarprovning med Léclapart, Selosse och Krug

Igår kväll hade vi bjudit in några av våra närmaste vänner här i Manila på champagneprovning följd av middag. Det var en internationell skara: ett belgiskt par, ett engelsk/filippinskt och ett svenskt. Eftersom jag så sällan går på champagneprovningar nuförtiden valde jag att slå på stort och bjöd på:

David Léclapart l'Amateur (2008)
Jacques Selosse Substance (deg 2009)
Krug Grande Cuvée (deg 2007 vilket jag vet tack vare koden på korken)

Det hade kanske varit bra med en standardchampagne, till exempel Taittinger Brut Réserve, som referens men jag ville verkligen att alla skulle få prova champagner i stilar de aldrig provat förut.

l'Amateur från 2008 är den klart bästa Amateur jag druckit. Knastertorr, mineraler, nötter och mandel och bra balans. Kanske lite mer pondus och kraft än vad Amateur brukar ha. Än en gång: 2008 är en fantastisk årgång!

De som inte druckit Selosse förut, med andra ord alla utom min fru och jag, blev väldigt överraskade över Substance. “Efterrättsvin”, “sherry” och “är det här champagne?” hördes runt bordet. Själv älskar jag Selosse och det här vinet var min favorit för kvällen.

Krug:en hade jag köpt här i Manila och den var nog lite varmt lagrad. Snabblagrad skulle man kunna säga med ett snällt ord. Det var inget fel på vinet men det var inte riktigt i balans men jag tyckte ändå att det visade upp (den lagrade) Krug-stilen på ett bra sätt.

En omröstning runt bordet om vilket vin som var kvällens vinnare genomfördes och där fick Léclapart fem röster, Krug en röst och Selosse ingen. Då har jag räknat bort värdparets röster; jag var själv ensam om att rösta på Selosse och min fru var Krug trogen.

Jacquesson – en presentation

Nu är turen kommmit att presentera Jacquesson, fyra på min lista över de främsta champagnehusen. Jacquesson är ett champagnehus på stark frammarsch och kan snart komma att utmana Krug om kungakronan i Champagne. Vi får se. Det är ett spännande hus att följa.

Jacquesson grundades redan 1798 i Châlons-sur-Marne och hade en första storhetstid i mitten av 1800-talet under Adolphe Jacquesson. Hans söner dog dock båda i ung ålder och när Adolphe själv dog tappade familjen kontrollen över huset och en lång period av nedgång följde. Först 1974 när familjen Chiquet köpte Jacquesson och flyttade huset till Dizy vände det och den positiva utvecklingen pågår i högsta grad än idag.

När man besöker Champagne och frågar folk i branschen vilka andra odlare/hus de ser upp till nämns alltid Jacquesson tidigt. Det finns få hus som är så kvalitetsinriktade och åtnjuter sådan respekt som Jacquesson idag. Ett bra exempel på det är att Jacquesson valt att minska skördeuttaget i en tid där skördeuttagen annars ökat kraftigt i regionen. Jacquesson har också nyligen valt att säga upp kontrakten med ett antal odlare som man inte ansåg höll måttet och har därför minskat sin produktion. Allt detta för att öka kvaliteten. Jacquesson agerar snarare som en excentrisk odlare än ett champagnehus och det är bara att applådera för resultatet, vinerna, är fantastiska.

Låt oss börja med att titta på Jacquessons ingångsvin, deras årgångslösa vin. Till skillnad från alla andra champagnehus tror inte Jacquesson på idén att bibehålla en konstant stil för det här vinet utan låter stilen variera beroende på vilken basårgång som använts. För att förtydliga det ger man också vinet ett nytt namn varje år. Just nu säljs Cuvée 736 i Sverige och den är baserad på årgång 2008 och nästa heter Cuvée 737 och är baserad på 2009 (den är redan släppt i Frankrike och England). Det här var något som Jacquesson började med med basårgång 2000 och den cuvéen hette 728. Alla jag provat har varit bra men just 736:an är exceptionellt bra och ännu en indikation på 2008 års storhet. Dosagen ligger på bara 1,5 gram per liter vilket är extremt lågt för ett ingångsvin från ett hus. Det hade inte blivit bra utan exceptionell druvkvalitet.

Tyvärr är Cuvée 736 det enda vin från Jacquesson som finns att köpa på Systembolaget och dessutom bara via beställningssortimentet. Det är väldigt tråkigt att ett så bra och spännande hus inte är bättre representerat i Sverige. Det finns dock fler viner i den svenska importörens restaurangsortiment.

Jacquesson går i bräschen för bättre information på flaskorna. På baksideetiketterna kan läsa om  vinifieringsmetod, druvblandning, degorgeringsdatum och dosage.

Sedan har Jacquesson ett antal olika årgångsviner. Till att börja finns ett vanligt årgångsvin och senaste årgången av detta är 2002. En mycket bra årgång även om den på papperet svagare årgången innan, 2000, också var ett bra vin. Det finns också en sendegorgerad variant av årgångsvinet som heter Degorgement Tardif men det har jag aldrig provat. Senaste årgången av det är 1995. Jag har även läst att Jacquesson snart kommer att släppa en sendegorgerad variant av sitt årgångslösa vin! Första årgången av detta nya vin blir en variant av Cuvée 733, dvs basårgång 2005. Det blir ett spännande vin att prova.

Sedan har Jacquesson från och med årgång 2002 en serie med vingårdsbetecknade årgångsviner: Dizy - Les Corne-Bautray, Avize - Champ Caïn, Aÿ - Vauzelle Terme och rosén Dizy - Terres Rouges. 2002:orna av Les Corne-Bautray och Champ Caïn släpptes under begränsad tid på Systembolaget för två år sedan och jag hoppas verkligen att även 2004:orna kommer att släppas. I synnerhet Vauzelle Terme (en blanc de noirs) och Champ Caïn (en blanc de blancs) är fantastiska viner i yttersta elitskiktet i Champagne. Om ni skulle råka stöta på någon flaska i någon vinbutik någonstans i världen så är rådet: KÖP!

Dags för Salon 2002

Jag fick just en inbjudan till lanseringen av Salon 2002 i England av en engelsk vinhandlare. Det blir den 4 mars i London. Salon har en tradition av att vara ytterst restriktiv med vilka årgångsviner som ska släppas men gjorde ett avsteg från den traditionen i slutet på 90-talet genom att släppa både en 1997:a och 1999:a, två relativt svaga årgångar i Champagne. Dessutom försökte de, märkligt nog, trissa upp priserna rejält med just de här årgångarna och trots att båda sedan prissänkts på Systembolaget finns det hundratals flaskor kvar av 1997:an och 1999:an flera år efter släpp.

Nu är det i alla fall dags för en toppårgång igen och den ska bli spännande att prova. Salon 1996 är fantastisk och om 2002:an är i närheten av den så är det ett vin för källaren.

En genväg för att prova Salon 2002 är att flyga första klass med Japan Airlines under våren. Där kommer Salon 2002 att serveras från den 1 april.

Comtes 2004 provad

Först i förra veckan, vid besöket på Pollen Street Social, fick jag möjlighet att prova Comtes 2004 för första gången. Jag ser att Comtes 2005 redan släppts på Systembolaget så jag ligger helt klart lite efter… Comtes de Champagne är Taittingers charmiga prestigechampagne och trots att Taittinger är ganska vanlig här i Filippinerna har jag aldrig sett den här.

Till skillnad från de flesta prestigechampagner från större hus är Comtes en blanc de blancs. Jag vet faktiskt inte varför, de har ingen annan blanc de blancs i sitt utbud så det är inte uttryck för någon generell husstil. Dessutom använder de ovanligt mycket dosage, cirka 11.5 gram/liter om jag minns rätt. Det är mycket och det brukar störa när man dricker ung Comtes men med lagring blir sötman på något sätt integrerad i vinet och en perfekt lagrad Comtes med 20-30 års ålder kan vara helt fantastisk. Comtes 1981 och 1989 tillhör båda mina största vinupplevelser.

Jag var helt lyrisk över Comtes 2002 för ett par år sedan men tycker inte att Comtes 2004 imponerar lika mycket. Det är en bra champagne men inte alls lika koncentrerad som 2002:an och sötman ligger ovanpå och stör. Det är inget jag kommer att köpa till min källare men jag provar gärna från annans om några år.

Pollen Street Social en besvikelse

Jag avslutade mitt Europabesök med middag på Pollen Street Social, en enstjärnig restaurang i Mayfair i London med mycket gott rykte. Jag förstår inte varför. Visst, det är härlig puls och sköna människor men maten höll inte måttet för en restaurang på den här nivån. Vi åt avsmakningsmenyn där de två huvudrätterna i menyn höll godkänd (men inte på något sätt spektakulär) nivå men det var flera besvikelser både före och efter. Vi fick en “engelsk frukost“ serverad i ett äggskal där en söt ketchupsötma i botten av ägget saboterade hela rätten. Och en pilgrimsmussla där fryst rosa grapefruktströssel slog ut alla andra smaker. Och frysta popcorn till efterrätt är lika äckligt som det låter.

Om jag var inspektör från Michelin så skulle stjärnan ryka direkt. Nej, gå till någon av grannkrogarna Hibiscus eller Wild Honey i stället! Maten är flera klasser bättre på båda och det är bra puls på Wild Honey.

Missa inte Hibiscus

Hibiscus ligger i Mayfair och har haft två stjärnor i Michelinguiden i flera år. Jag har ätit lunch där ett flertal gånger genom åren och middag en gång. Luncherna är fantastiska och faktiskt riktigt billiga! En trerätterslunch kostar bara 35 pund! I fredags arrangerade jag en jobblunch där och det var väldigt uppskattat och bra.

Även om det är matlagning på hög nivå känns allt så enkelt och självklart. Stilen handlar mycket om att ta fram fram smakerna ur de perfekta råvarorna och inget känns komplicerat.

En väldigt bra restaurang!

Oaxen imponerar stort

I lördags hade jag förmånen att äntligen få prova Oaxen Krog ute på Djurgården i Stockholm. Den öppnade förra våren och hade jag bott kvar i Stockholm hade jag varit där för länge sedan.

Förväntningarna var höga men överträffades stort och det här restaurangbesöket kvalar in på min absoluta topplista bland restaurangupplevelser tillsammans med exempelvis Eleven Madison Park i New York, Joël Robuchon i Las Vegas och La Colombe utanför Kapstaden. Jag kan inte rangordna sådana här topprestauranger men både Madison Park och Joël Robuchon fick tre stjärnor i Michelinguiden året efter mina besök där så jag tycker att Oaxen håller världsklass. När 2014 års Michelinstjärnor ska strös över Stockholm är inte frågan om Oaxen kommer att få någon utan hur många. Det hör inte till vanligheterna att en restaurang får två stjärnor direkt men jag skulle inte bli förvånad om Oaxen blir den första svenska restaurang som lyckas med den bedriften.

Servicen är helt perfekt: kunnig, charmig och avslappnat självsäker. Det gäller verkligen alla i personalen, inklusive det trevliga ägarparet. Man märker också tydligt att personalen trivs på jobbet och det hjälper till att skapa en bra stämning i hela lokalen. Själva lokalen är också en fullträff med sitt läge nere vid vattnet i bostadskvarteren precis efter Skansen och Gröna lund. Både läget vid vattnet, den industriella känslan i lokalen och inredningen påminner lite om Noma i Köpenhamn.

Vi åt tiorättersmenyn och började med en flaska Selosse Rosé. Det fanns Selosse Rosé med fyra olika degorgeringsår men jag valde den yngsta (degorgerad 2012) eftersom jag tycker att just Selosse Rosé inte behöver någon lagring för att komma till sin fulla rätt.

Innan vi fick in första rätten bjöds vi på fem-sex amuse-bouche, eller “snacks” som de ledigt kallades. Vilka smakupplevelser och vilken klass! Redan där började ett leende sprida sig över mina läppar och det satt kvar resten av middagen.

Maten är modern med fokus på svenska råvaror. Stensöta, selleri, svensk wagyukött, platträkor, hjortron, ja till och med slånlav (ekmossa!). Även om det är matlagning på hög nivå och med hög kreativitet är det mat som är lätt att ta till sig. Det är inga “svåra” smaker eller mat som riktar sig till “invigda”. Hela menyn håller en jämn och hög nivå och enda lilla besvikelsen var en av de nio chokladbitarna (den rökta chokladfudgen) som vi bjöds på efter desserterna.

Efter champagnen blev det härliga Vina Tondonia Bianco Gran Reserva 1970 (mitt födelseår!) och sedan Château Montrose 2001. Tondonian doftade terpentin och björnklister men var betydligt charmigare i munnen med kraftig ekfatston. Ett spännande vin och första gången jag drack ett så gammalt vitt vin. Montrose doftade läder, stall och mandel, lite ung kanske men en bra Bordeaux. Det var bra pris på Montrose också: 1450 kr.

Jag ska till Stockholm igen om några veckor och kommer att boka ett nytt besök på Oaxen, antagligen på bistrodelen Slipen den gången.