lördag 31 december 2011

Gott nytt år

Efter mycket vånda har jag nu valt ut kvällens champagner. Det blir Jacquesson 2002 (har en halv flaska kvar efter att ha spontandruckit halva flaskan igår kväll med min fru) som fördrink, därefter Henriot 1970 som jag köpte på Heathrow för några veckor sedan. Avslutningsvis Duval-Leroy Femme de Champagne 1995 på magnum.

Gott nytt år!

fredag 30 december 2011

Svartengrens, en riktigt bra restaurang

Det har dykt upp några köttrestauranger med ambitioner i krog-Stockholm de senaste åren. Jag tänker främst på AG på Kungsholmen (i ny regi sedan i våras) och Djuret i Gamla stan. I våras öppnade en helt ny, Svartengrens, på Tulegatan i den del av Vasastan som kallas Sibirien.

Svartengrens serverar närproducerat kött i olika varianter. Typiska rätter är hängmörad biff, hängmörad entrecôte och flankstek. Sedan får man välja tillbehör själv: pommes frites med bearnaise, potatispuré, hasselbackspotatis eller sallad. Jag var där med min fru igår och vi började med att dela på en mycket ambitiös förrätt: hummerklo, tartar på luffarbiff, ramslökskapris och dragonemulsion. Det här var en förrätt av toppklass, fullt i klass med Stockholms Michelinkrogar. Vilka smaker och konsistenser. Underbar!

Till varmrätt tog vi båda hängmörad (sex veckor) entrecôte med pommes frites och bearnaisesås. Den här rätten var också av absolut toppklass. Mört, perfekt tillagat kött och pommes frites fullt i klass med de Gordon Ramsay serverar på Maze Grill.

Sett till maten tycker jag att Svartengrens är Stockholms bästa köttrestaurang. Servicen är också utmärkt och atmosfären bra. Restaurangen var fullbokad igår och det var en skön känsla av lyxig kvarterskrog ungefär.

Vinintresset verkar det tyvärr vara si och så med. Servitrisen kunde entusiastiskt beskriva olika viner, men vinlistan är kort och dyr. Vinet vi tog, Alesandro Piovene Merlot ”Fra I Broli”, kostade 660 kr per flaska (145 kr per glas) vilket jag tycker är dyrt för ett 160-kronorsvin. På Djuret hade man fått ett 400-kronorsvin för samma pris, förutsatt att man valt något av deras temaviner. Svartengrens vinprispolicy är (tyvärr) helt normal i krog-Stockholm men jag tycker att när man tar så bra betalt för maten (bara vår förrätt+varmrätt kostade 1280 kr för två personer) så borde inte vinpåslagen behöva vara så saftiga.

Jag kommer tillbaka ändå, för maten.

onsdag 28 december 2011

Fyra toppchampagner på härlig provning

Igår var jag på Grappe tillsammans med ett par champagnevänner. Vi är ett gäng på sex personer som träffas regelbundet och provar champagne ihop och förra året gjorde vi också en resa till Champagne tillsammans. Vi jobbar med helt olika saker men passionen för champagne delar vi och det är aldrig tal om att vi skulle prova någon annan typ av vin. Eller jo, ibland slänger någon in en bra mousserande för att se om någon tror att det är champagne.

Temat igår var "extra bra" champagne och det blev en sanslös kväll, trots att bara tre hade möjlighet att komma.


Vi inledde med Krug Grande Cuvée från 80-talet. Paul Levy, en mat- och vinjournalist har sagt att "Krug is the champagne that God give his angels when they have been especially good" och det kan vi som var med igår skriva under på. En underbar mogen champagne med den väldigt speciella Krugdoften, kraftig syra och lång eftersmak. Vi provar alltid blint (utom för den som har med sig flaskan förstås) och gissningarna på årgång var kring 1982 innan jag avslöjade att det var en lagrad non-vintage.

Sedan följde Dom Ruinart 1988, en blanc de blancs som kändes märkligt ung. Det var en typisk blanc de blancs på näsan men saknade den syra man förväntar sig av en 1988:a, jag trodde på en udda 90-talsårgång. Den hade också en ovanlig eftersmak som jag har svårt att beskriva. Den var intressant att följa under kvällen, den höll fantastiskt bra i glaset. Jag tror att Dom Ruinart 1988 behöver några år till i källaren för att blomma ut. Fascinerande.

Kvällens på papperet bästa vin (98 poäng av Juhlin, till exempel) följde: Comtes 1979. Doften avslöjade åldern men sedan var det en syraattack i munnen utan dess like. Jag var inne på att det var en blanc de blancs från 70-talet men jag kände verkligen inte igen Comtes-karaktären alls. I stället gissade jag på Salon. Den öppnade upp sig med luft men någon egentligen mognad visade sig inte. En champagne som kanske också behöver lite mer tid? Spännande och väldigt rolig att dricka.

Efter de här tre flaskorna var vi på gott humör och kände för att korka upp något ytterligare. Bonusflaskan blev Selosse 1989, inhandlad på Systembolaget i slutet på 90-talet för 289 kr. Det gör ont i mig att tänka att jag på den tiden gick och köpte Moët eller liknande utan att veta vilka pärlor som stod på hyllan bredvid. På den tiden köpte Systembolaget in nästan halva produktionen av årgångs-Selosse. Det här vinet var en upplevelse. Det var exotiskt och påminde lite om nya vingårdsvinet Selosse Les Carelles men lustigt nog kändes det yngre än den Les Carelles som är baserad på årgångarna 2003 och 2004. Ett underbart vin!

Vinerna var för bra för att vi ens skulle diskutera vilken som "vann" provningen. Jag dricker gärna vilken som helst av dessa igen, när som helst.

måndag 26 december 2011

Vilmart på julafton

En av mina absoluta favoritodlare är Vilmart & Cie som håller till i premier cru-byn Rilly-la-Montagne, en liten by några kilometer söder om Reims på vägen mot Epernay.

På julafton drack vi Vilmart Grande Réserve till hemkokt hummer. Det var första gången jag provade Vilmarts enklaste champagne och det var en trevlig bekantskap. Kombinationen av tio månaders ekfatslagring och ingen malolaktisk jäsning som kännetecknar Vilmarts alla viner gör att man känner igen husstilen. En alldeles utmärkt budgetskumpa som jag känner köper igen.

Tyvärr finns ingen Vilmart på Systembolaget längre men olika viner från Vilmart brukar regelbundet dyka upp i Franskabolagets erbjudanden. Jag kan faktiskt varmt rekommendera hela Villmarts utbud förutom årgångslösa rosén.

Här är en sammanställning av Vilmarts viner:

Grande Réserve - enklaste årgångslösa vinet
Cuvée Rubis - årgångslösa rosén
Grand Cellier - ett mycket bra årgångslöst vin som vinner starkt på flasklagring
Grand Cellier d'Or - vanliga årgångsvinet
Grand Cellier Rubis - årgångsrosén som är helt underbar, årgång efter årgång
Couer de Cuvée - prestigevinet som håller fantastiskt hög klass

Det finns ett vin till, Création, ett enkelt årgångsvin, som jag inte provat.

God fortsättning!

fredag 23 december 2011

Vin som julklapp

Vin är en alldeles utmärkt julklapp. De flesta vuxna har redan allt de behöver och lite till, men vin går alltid åt. Ett generellt tips är att lägga sig en bit över vad personen som ska få julklappen normalt brukar dricka för viner. Om man har en vän som brukar dricka 80-kronorsviner så kan man köpa ett vin för 150-200 kr.

Rött vin
Det är svårt att ge generella tips här. Le Serre Nuove 2009, Ornellaias andravin, är väldigt bra och blev min julklapp till min bror.

Om jag får generalisera lite så är det några vintyper och druvor som bör undvikas i lägre prisklasser (under 300 kr eller så) och det är Pinot Noir, Amarone, Chateauneuf-du-Pape och Barolo. Det finns så mycket bättre rödviner i det prissegmentet. Prova gärna viner från nya världen.

Vitt vin
Jag har flera vänner som säger att de inte tycker om vitt vin, och det tror jag beror på att de inte druckit tillräckligt bra vita viner. En bra vit bourgogne eller en bra tysk/österrikisk riesling kan omvända de flesta. Jag kan varmt rekommender FX Pichlers viner (t.ex. FX Pichler Grüner Veltliner Smaragd Loibner för 299 kr). En riktigt bra vit bourgogne är Vincent Girardin Corton-Charlemagne 2008 som finns både på helflaska (549 kr) och halvflaska (299 kr). Båda de här vinerna finns i lager på Systembolaget Passagen (bredvid NK) i Stockholm.

Champagne
Champagne är en väldigt bra julklapp eftersom den kan korkas upp på nyårsafton en vecka senare. Här är några tips i olika prisklasser som alla finns i lager på Systembolaget Passagen:

Krug Grande Cuvée (1399 kr)
Dom Pérignon 2002 (1199 kr)
Winston Churchill 1999 (1059 kr)
Pol Roger Brut Réserve (698 kr på magnum, 357 kr på flaska)
Bollinger Special Cuvée Brut (389 kr)
Diebolt-Vallois Prestige Brut Blanc de Blancs (359 kr)
Louis Roederer Brut Premier (349 kr)

Alla de här är riktigt bra champagner som finns på de flesta Systembolag, förutom Diebolt-Vallois Prestige som bara finns i några få butiker (Passagen, Hötorget och Söderhallarna i Stockholm plus vinbutikerna i Göteborg och Malmö).

God Jul!

torsdag 22 december 2011

Skillnaden mellan non-vintage och multi-vintage champagne

Generellt brukar man säga att skillnaden mellan en årgångschampagne och en (icke årgångsmärkt) standardchampagne champagne är att den årgångsmärka ska reflektera året druvorna skördades medan den icke årgångsmärkta ska reflektera husstilen och smaka likadant år till år. Det här stämmer kanske för de stora husen, men i praktiken är ofta standardchampagne en blandning av de två eller tre senaste årgångarna. En champagne som släpps nu kan till exempel vara en blandning av 2006, 2007 och 2008. Beroende på vilka årgångar som ingår varierar kvaliteten men tyvärr skriver inte husen ut vilka årgångar som ingår. Jag ska också säga att hus med ambitioner har reservvin i sina lager som används för att ”lyfta” standardchampagnen de år som blandningen inte håller tillräckligt hög kvalitet.

Sedan finns det årgångslös champagne som innehåller bara en eller två årgångar. En? Ja, faktiskt är viss standardchampagne egentligen en årgångschampagne som inte lagrats tillräckligt länge för att få kallas årgångschampagne. Minimikravet är nämligen tre års lagring på jästfällningen för årgångschampagne och det har många odlare varken plats för eller råd med. (Femton månader räcker för årgångslös.)

Ibland ser man också begreppet multi-vintage. Det är egentligen bara ett sätt att få årgångslös (non-vintage) champagne att låta lite finare. Men det finns också fog för det. Krug Grand Cuvée är en av världens bästa champagner och är en blandning av ungefär 120 olika viner från tio olika årgångar som sedan legat minst sex år på jästfällningen. Inte undra på att Krug vill distansera sig från enkla non-vintage.

Sedan finns det ytterligare en kategori av ”multi-vintage” som är viner där två eller tre årgångar ingår men som fått ligga minst tio år på jästfällningen och där husen är öppna med vilka årgångar som ingår. Det finns några sådana exempel i beställningssortimentet:

André Clouet Cuvée 1911 (95/96/97), Tarlant Cuvée Louis och Tarlant QV Discobitch (96/97/98), Amazone de Palmer (lite osäker på årgångarna, kanske bara 96 och 98?) och Grand Siècle (95/96/97).
Grand Siècle är alldeles för dyr men de andra tycker jag alla är värda att provas.

tisdag 20 december 2011

Tankar kring LVMH, Krug och Veuve Clicquot

Jag flög från Heathrow terminal 3 (SAS-terminalen) ikväll och fann till min glädje att Wine Collection – Rare & Vintage öppnat även där. Utbudet är inte riktigt lika imponerande som i terminal 5 men det är ändå ett lyft. Lanson 1982 och 1988 på magnum och Krug Clos du Mesnil är ett par exempel på champagner som inte fanns i sortimentet förut. De har även en vinkyl med röda viner som jag tror är ny.


Krug Clos du Mesnil 2000 är senaste årgången av världens bästa champagne och görs på druvor från en vingård mitt i Mesnil-sur-Oger.  Första årgången var 1979 och jag har haft förmånen av prova fyra av dem: 1979, 1986, 1996 och 1998. Krug gjorde både 1999 och 2000 av Clos du Mesnil och bestämde sig först nyligen vilken som skulle släppas. Det blev år 2000 och om någon från Krug läser det här får ni gärna skicka ett par lådor av 1999:an så kan jag hjälpa till med att hälla ut dem. Krug kommer också att släppa vanliga årgångsvinet från år 2000. Med ”vanliga” menar jag i relation till Clos du Mesnil, det är också ett av världens bästa champagner. Jag köpte ett par lådor av Krug 2000 när de släpptes på Fine+Rare i höstas men jag har inte fått de lådorna än.

En annan nyhet som jag såg på Heathrow var La Grande Dame 2004, senaste årgången av Veuve Clicquots prestigevin. Intressant här är att förra årgången var 1998 vilket innebär att Veuve Clicquot hoppar över inte bara 1999 och 2000 utan också den hyllade årgången 2002 för sin prestige. I så fall är det lika anmärkningsvärt som när Moët avstod från att släppa Dom Pérignon från toppårgången 1979. Det kan också betyda att Veuve Clicquot anser att 2002:an behöver mer tid i källaren och kommer att släppa den efter 2004:an men jag tvivlar på det. Veuve Clicquot brukar släppa sina årgångsviner relativt tidigt och exempelvis La Grande Dame 1998 släpptes alldeles för tidigt. Vilken orsaken än är så är det ett väldigt intressant beslut av Veuve Clicquot och ett tydligt tecken på att de tar kvaliteten hos La Grande Dame på största allvar. För mig som svensk är Veuve Clicquots varumärke lite skadat av den märkliga populariteten av ”Gula Änkan”, den sötsliskiga varianten av Veuve Clicquots standardskumpa, men Veuve Clicquots årgångsviner är pålitliga och bra.

Mellan 1970 och 1999 har Veuve Clicquot släppt 14 årgångar av La Grande Dame, exakt lika många årgångar som Krug släppt av sitt årgångsvin och bara en årgång färre än Salon. Som jämförelse kan nämnas mindre selektiva Roederers Cristal (23 årgångar) och Moëts Dom Pérignon (18 årgångar).

LVMH äger både Krug och Veuve Clicquot och elaka tungor talar om att Krug tvingats öka produktionen av både Krug Grand Cuvée och Krug Rosé men att årgångsvinet fortfarande håller lika hög kvalitet som tidigare. När nu Krug släpper båda sina årgångsviner från en relativt svag årgång som 2000 är det lätt att undra om det är LVMH som satt press på Krug att öka lönsamheten. Men hur kommer det sig att LVMH samtidigt låter Veuve Clicquot göra det största årgångshoppet i La Grande Dames historia?

dana här viktiga saker kan man sitta och fundera över på 38000 fots höjd på väg hem till Stockholm.

måndag 19 december 2011

En perfekt Biff Rydberg

Jag är ingen mästare i köket på något sätt men jag har tre paradrätter som jag utvecklat till perfektion (jag skippar blygsamheten idag). Rätterna är Spaghetti Carbonara, Risotto och Biff Rydberg.

Risotton gör jag med olika tillbehör men favoriten är en naturell risotto som serveras med pilgrimsmusslor. Risotto kräver lite tålamod men ingen av de här rätterna är särskild svår. De har dock en sak gemensamt och det är att mitt resultat är mycket bättre än vad man får på restaurang.

Restauranger brukar till exempel förstöra carbonara med grädde (vilket inte ska ingå alls) och risotto brukar ofta kokas till oigenkännlighet. Jag återkommer i senare blogginlägg om de här två rätterna, men idag tänkte jag beskriva hur en perfekt Biff Rydberg ska göras.

Restaurangerna gör ofta två fel: potatisen är alldeles för finhackad och senapsgrädden är både för fet och söt, vilket dominerar alldeles för mycket över de naturligt goda smakerna av potatis, kött och lök. Så här ska det gå till:
  • Tärna oxfilé i 1,5-2 cm stora bitar
  • Tärna den råa potatisen i lika stora bitar som köttet och skölj under kallt vatten, annars klibbar den ihop när man steker den.Hacka lök
  • Rör ihop en burk Creme Fraiche med några teskedar dijonsenap. Smaka av för att få rätta styrkan.
  • Stek potatisen i smör. Salta och peppra generöst. Man kan förkoka, helst ångkoka, potatisen lite, men jag tycker att det blir bäst om man råsteker den. Man behöver ha rätt hög värme och steka den rätt länge så snåla inte med steksmöret.
  • Stek löken i rapsolja i en annan stekpanna. Man behöver inte steka på jättehög värme, men den ska ha fått ordentligt med färg.
  • När potatisen och löken är klar steker man oxfilén hastigt på hög värme. Den ska givetvis vara röd i mitten. Salta och peppra.
  • Sedan är det bara att lägga upp på tallrikarna och lägga en äggula på toppen. Det enda man får ta själv är senapsgrädden.
Det här är väldigt enkelt och väldigt gott. Jag gjorde den senast i fredags och drack då en Le Volte till. Le Volte har blivit lite av vårt husvin de senaste månaderna.

Tarlant QV Discobitch mer seriös än namnet

Jag har haft en flaska QV Discobitch från Tarlant liggande i några år (sedan 2008, tror jag). Jag har väntat på rätt tillfälle för en så udda/rolig flaska. Igår hade vi några vänner på besök för en tidig middag, min fru sa något om glögg och då var jag tvungen att snabbt finna ett roligare alternativ.

Normalt betyder en rolig vinflaska att innehåller inte är lika roligt, men så är inte fallet med QV Discobitch. Den är gjord på samma utmärkta bas som Tarlant Cuvée Louis och är en blandning av årgångarna 96/97/98 från gamla stockar. Jag tror att QV Discobitch innehåller något högre dosage än Louis men det är inte något som stör. Jag tror att flasklagringen kan ha gjort den gott för den uppvisar fina mognadstoner, mogna äpplen, brödighet och en fint integrerad syra. En riktigt bra champagne som jag varmt kan rekommendera.

fredag 16 december 2011

Sillprovning på julafton

Det blir en ”horisontalprovning” av sill på julafton. Tre olika sillar, tre olika tillverkare. Det blir löksill från Stefan Erikssons Matstudio (som för övrigt byter regi och namn vid årsskiftet), senapssill från Lisa Elmqvist och inlagd sill från svärmor. Förhandsfavoriten är givetvis svärmors sill – hon är för övrigt läsare av den här bloggen.

onsdag 14 december 2011

Systembolaget och IOGT-NTO i oheligt samarbete

Det pågår just nu en kampanj mot den lagliga Internetförsäljningen av vin från andra EU-länder till Sverige. Kampanjen har genomförts genom en rad koordinerade debattartiklar samt en anmälan till ekobrottsmyndigheten mot ett tiotal vinklubbar med bas i andra EU-länder.

Det har framkommit att Systembolaget och IOGT-NTO tillsammans ligger bakom kampanjen (se till exempel dagens ledare i SvD) vilket är väldigt obehagligt. Att IOGT-NTO agerar i kampen mot andras konsumtion av alkohol är inte så konstigt, det är ju hela syftet med den organisationen. Men att ett statligt monopolföretag agerar på det här sättet är en ren skandal och jag hoppas och tror att det här är början på slutet för Systembolaget. (Det finns mycket skrivet på olika bloggar men jag kan rekommendera Jimmy Forsmans inlägg för några veckor sedan.)

Själv köper jag nästan all champagne utomlands nuförtiden. Dels använder jag Franskabolaget som ibland har viner från mina favoritodlare Jacques Selosse och Vilmart i sina kampanjer, dels använder jag engelska och franska vinhandlare som inte riktar sig specifikt mot den svenska marknaden. Oftast blir det engelska Fine+Rare men jag kan också rekommendera Farr Vintners. Vad är fördelarna med att köpa utomlands då? Det finns framför allt tre fördelar:
  • Det är billigare
  • Man behöver inte köa
  • Man kan hitta fler årgångar än den allra senaste
För att ge några prisexempel så kostar Dom Perignon 2002 990 kr i England (1199 kr på Systembolaget), Bollinger La Grande Année 2002 604 kr i England (849 kr) och Taittinger Comtes de Champagne 2000 748 kr i England (1350 kr). Och vill man ha Comtes 1998 som är en bättre årgång än Comtes 2000 så kostar den 913 kr i England medan den aldrig mer kommer att finnas på Systembolaget.

Sedan tillkommer svenska alkoholskatt på 16 kr/flaska och frakten till Sverige, vilket kräver lite pappersexercis. Den här delen slipper man när man handlar via Franska Bolaget och andra importörer som vänder sig till svenska marknaden. Då sköter de allt åt en.

tisdag 13 december 2011

Mer magnumchampagne

Efter Johans kommentar till mina magnumtips upptäckte jag att jag missat att både Henriot Souverain Brut och Henriot 1996 finns på magnum på Systembolaget. Den förra finns i beställningssortimentet, den senare ingick i decembersläppet och finns kvar i tre butiker: Bromma, Danderyd och Malmö. Båda rekommenderas!

måndag 12 december 2011

Champagne på magnum till nyårsafton

Ungefär en tredjedel av Systembolaget försäljning av champagne sker under december månad. Orsaken till det är givetvis nyårsafton. Själv brukar jag inte köpa någon champagne alls i december (med vissa undantag), främst för att det brukar vara så mycket annat att stå i. Jag har alltid champagne i olika prisklasser hemma så jag behöver aldrig göra några sista minuten-inköp.

Vad ska man då välja för champagne till nyårsafton? Det förnuftiga standardrådet (garanterat snart i en tidning nära dig) brukar vara att man ska dricka champagnen tidigt på kvällen och sedan nöja sig med något billigt mousserande vin till tolvslaget. Jag håller inte med om det. Man vill ju fira in det nya året med något festligt, och billigt bubbel är varken festligt eller gott. Visst, om man tänker stå utomhus och dricka i plastmugg kanske det är onödigt att dricka en dyr champagne men då får man väl ha lite fantasi.

Mitt tips är att dricka champagne på magnumflaska (1,5 liter) eller rentav på jerobaum (3 liter) vid tolvslaget. Det är festligt och speciellt för de flesta. Och det är gott. Det finns femtio olika champagner på magnum på Systembolaget, varav de flesta i beställningssortimentet, så det är hög tid att beställa. Sedan finns det 17 champagner på jero. Här är lite förslag i olika prisklasser:

Magnum
Pol Roger Brut Réserve (698 kr)
Billecart-Salmon Brut Réserve (759 kr)
Henriot Blanc de Blancs (919 kr)

Jero
Taittinger Brut Réserve (1590 kr)
Pol Roger Brut Réserve (1618 kr)

Av dessa finns Pol Roger på magnum i standardsortimentet, övriga i beställningssortimentet.

Undvik Nicolas Feuillatte

I förra veckan firade vi en grej på jobbet och Nicolas Feuillatte Brut Chardonnay låg på kylning. Jag var inte inblandad i valet av champagne och just Nicolas Feuillatte är för mig den klart sämsta champagnen som finns av de kända märkena. Allt de gör är dåligt, från deras vanliga non-vintage upp till deras årgångsprestige Cuvée Palmes d'Or.

Eftersom jag har rykte om mig att kunna en del om champagne var chefen för avdelningen lite orolig. Han sa att ”de har köpt något som jag inte ens tror är champagne, till och med jag känner att det är dåligt”. I stället hade han letat upp en flaska Veuve Clicquot Brut som jag fick ha i glaset. Jag är tacksam för det. Veuve Clicquot är kanske inte heller något favorithus men deras non-vintage är det i alla fall inget fel på. (Däremot ska den sötare varianten som brukar kallas ”Gula Änkan i Sverige undvikas.)

Som kuriosa kan nämnas att både Veuve Clicquot Brut och ”Gula Änkan” tillhör de fyra champagner som funnits längs på Systembolaget, om man får tro Systembolagets hemsida. De lanserades redan den 1 januari 1955 tillsammans med Lanson Rosé och Krug Grand Cuvée. Krug Grand Cuvée hette i och för sig Private Cuvée på den tiden men jag undrar hur mycket den kostade. Jag önskar att mina far- eller morföräldrar köpt på sig några lådor och lagt undan åt mig.

lördag 10 december 2011

Årgångstabell för Champagne

Utan någon som helst vetenskaplighet har jag satt ihop en årgångstabell för alla årgångar från 1988 till 2005. Jag har satt stjärnor på en femgradig skala:

1988: *****
1989: ****
1990: ****
1991: *
1992: **
1993: **
1994: *
1995: ****
1996: *****
1997: **
1998: *****
1999: ***
2000: ***
2001: *
2002: *****
2003: **
2004: ****
2005: ***
Jag har provat några hyggliga viner från de udda årgångarna 1991, 1994 och 2001 men det gjordes ytterst få årgångsviner från de här åren och de är tveklöst de tre svagaste under den här perioden.

Min årgångstabell skiljer sig inte så mycket från vad de flesta tycker, men jag håller 1998 högre än de flesta och till skillnad från exempelvis Juhlin tycker jag inte att 1990 är i nivå med toppårgångarna 1988 och 1996.

fredag 9 december 2011

Lux och Stockholms andra Michelinkrogar

Stockholm har sex krogar med stjärnor i Michelinguiden. Frantzén-Lindeberg och Mathias Dahlgren Matsalen har två stjärnor var, medan Esperanto, Fredsgatan 12, Lux och Mathias Dahlgren Matbaren har en. Jag var på Lux i tisdags för första gången och har nu besökt Stockholms alla stjärnkrogar. Till att börja med så måste jag säga att Michelin har rätt. Det här är Stockholms sex bästa krogar. Den enda krog som fattas på listan är Operakällaren som blev av med sin stjärna i våras, men jag är övertygad om att de får tillbaka den i vår. De är helt klart tillräckligt bra för det. Kanske var det Michelins sätt att säga ”skärp er” och av döma att mitt besök där för ett par månader sedan så har de gjort det.

Frantzén-Lindeberg är för mig klart bäst. Den är inte bara värd sina två stjärnor, det är den bästa tvåstjärniga krog jag varit på (jag har varit på tvåstjärniga krogar i sex länder) och jag hoppas och tror att den snart belönas med tre stjärnor. Mathias Dahlgren Matsalen är bra men är för mig en svag tvåstjärnig restaurang. Sist jag var där var avsmakningsmenyn lite för tung, man vill ju inte gå proppmätt från en restaurang även om det är tio rätter, och det är för lite fokus på vin för min smak.
De enstjärniga är alla bra och jag har svårt att rangordna dem.
Lux som jag var på i tisdags ligger väldigt charmigt på Lilla Essingen. Exteriört påminner den inte så lite om Noma i Köpenhamn. Fokus ligger på svenska råvaror och maten höll verkligen högsta klass rakt igenom lilla avsmakningsmenyn (jag blev nedröstad och fick inte ta stora):
granrisrökt pilgrimsmussla, lättstekt kungsfisk och regnbåge
med pressgurka, stenbitsrom och bläckfisk


pepparrotskryddad entrecôte och ugnsrostad märg
med störkaviar, karljohansvamp och ostron


aronia

frasstekt fläsksida och kotlett med raspad ingefära,
rostad rotfruktspuré och stekta hasselnötter


sorbet på trädgårdshavtorn och varmt äppelmos
med tusenblad, chokladkräm och saltad lavendel


lakrits, morot, choklad, persilja och kryddpeppar

Tyvärr har Lux, i likhet med många andra topprestauranger, alldeles för höga påslag på bra viner. Här är några exempel på dyra champagner: Salon 1997 för 8500 kr (kostar 2000-2500 kr i butik) och William Deutz 1990 för 9500 kr (går idag att köpa för under 2000 kr i Frankrike). I övrigt är det mycket fokus på ekologiska/biodynamiska viner rakt igenom hela vinlistan. Utöver Deutz och Salon finns Cedric Bouchard, Larmandier-Bernier, Tarlant, Delamotte, Laherte Fréres och Beréche et fils på champagnelistan. Vi valde en vanlig Deutz Brut som var riktigt billig (755 kr). Det är synd att toppvinerna har så höga påslag—det är roligare att dricka riktigt bra viner till riktigt bra mat. Efter champagnen tog vi in en Bordeaux-blend från Toscana, en Cupano Ombrone 2006. 50% Cabernet Sauvignon, 25% Merlot och 25% Grenache. Jag hade inte hört talas om det här, det är en väldigt liten biodynamisk producent, och blev mycket imponerad. Ett härligt vin.

Enda svagheten med Lux var servicen. Den var bra men inte så bra som man förväntar sig av en Michelinkrog. Vår servitris var stel och fokuserade mest på att korrekt läsa upp ortsnamn för de olika ingredienserna i varje rätt. Vi fick sitta och vänta i en kvart på att få vatten påfyllt vid ett tillfälle. Jag skickade ut den första flaskan champagne eftersom den var oxiderad och både doftade och smakade märkligt. Servitrisen kollade då med sommeliern och kom sedan tillbaka med samma flaska och sa att ”ja, den är oxiderad, om ni vill kan ni få en ny”. Öh ja, men varför kom du inte tillbaka med en ny flaska direkt.
Jag hade väldigt trevligt sällskap och det blev en kanonkväll. Servicen var inte perfekt men maten var väldigt bra så jag går gärna dit igen och hoppas på en annan servitris.

tisdag 6 december 2011

Om man vill ha en riktigt bra julskinka...

Jag har fått reklammail från både Oaxen och Stefan Eriksson Matstudio senaste dagarna. Oaxen, denna underbara krog som tyvärr stängde i somras, kommer att öppna en charkbutik vid Mariatorget på fredag. Den kommer att heta Oaxens skafferi och man kan redan nu beställa sin julskinka på deras hemsida. Jag åt Oaxens julbord för två år sedan och det var det bästa julbord jag ätit, så deras julskinka är säkert något extra.

Stefan Eriksson Matstudio säljer också julskinka och en rad andra saker till julbordet. Jag har inte ätit julmat från Stefan Eriksson men allt annat han lagar är bra så jag är säker på att hans julmat är bra också.

För egen del blir det hummer på julbordet i år. Vad gör man inte för att få en ursäkt att dricka champagne på julafton.

måndag 5 december 2011

Heathrow terminal 5

Jag kan varmt rekommendera vinbutiken Wine Collection – Rare & Vintage på Heathrow terminal 5. Precis som namnet säger har de ett bra utbud av ovanliga champagner. När jag var där i fredags fanns till exempel Dom Pérignon Oenothèque 1975, Krug Clos d'Ambonnay 1995, Lanson 1976, 1982 och 1988 på magnum, Henriot 1970, Moët Grand Vintage 1990 och en rad äldre Veuve Clicquot.

Jag har inte druckit någon champagne från mitt födelseår (1970) så jag kunde inte motstå Henriot 1970. Den är inte ens provad av Richard Juhlin så jag antar att den är ovanlig. Det blev dessutom en Lanson 1982 på magnum. Jag drack en Lanson 1979 förra hösten i Champagne och den var helt sagolik.

lördag 3 december 2011

R & L Legras Cuvée Présidence Blanc de Blancs 2002 provad

I inlägget i onsdags nämnde jag R & L Legras Cuvée Présidence Blanc de Blancs 2002 och inspirerad av mitt eget inlägg kunde jag inte låta bli att korka upp en flaska för att prova. Den var mer utvecklad än de flesta 2002:or, burgundisk i stilen. Väldigt bra. Jag vet inte riktigt hur urvalet av druvor skiljer sig mot R & L Legras Cuvée St Vincent, deras prestigevin, men jag tycker att de har lite olika stil. Cuvée Présidence är mer vinös, medan St Vincent är en mer typisk blanc de blancs med massor av syra och rostad stil. Båda är bra.

Jag drack Legras & Haas 2002 för ett par veckor sedan och den var faktiskt ännu mer utvecklad, en typisk blanc de blancs med tydliga mognadstoner. Men den når inte upp till grannhusets Cuvée Prèsidence.

Pierre Peters Cuvée Spéciale Les Chetillons 2002, också en blanc de blancs från gamla stockar men från Mesnil-sur-Oger en mil därifrån. Jag har försökt hålla fingrarna från dem jag har i källaren för jag tror att den kommer att bli fantastisk med lagring. De två gånger jag provat den har den inte visat upp så mycket än men med tanke på hur bra tidigare årgångar av samma vin varit tror jag att det här vinet har högre potential än både årgångsvinerna från R & L Legras.

onsdag 30 november 2011

Prisvärt eller inte – varför är det så intressant?


Det finns många intressanta aspekter av vin. När man dricker en champagne från 1988 är det lite som att färdas i tiden. Väderleken under 1988 kommer fortfarande att påverka smaken, hur flaskan har lagrats mellan buteljeringen 1989 och nu kommer också att påverka. Druvblandningen, vilka växtlägen druvorna kommer ifrån och vinmakeriet. Vinets framtida utveckling är intressant att spekulera i. Ska man låta sina återstående flaskor av samma vin ligga?

Det här är bara några exempel, men när man läser om viner i svenska tidningar är det bara en sak som lyfts upp och det är prisvärdheten. Jag tycker att det är ett väldigt trist sätt att bedöma viner på. Ett 80-kronorsvin kanske anses som prisvärt om det är bättre än en massa andra 80-kronorsviner, men vad säger det egentligen? Det betyder inte att vinet är bra, intressant eller passar till en viss mat.

Den här tråkiga synen på vin har spridit sig till Systembolaget också. Om man går in på Systembolaget så kommer man att finna att vinerna är sorterade i prisordning det måste vara ett helt unikt sätt att sortera varor på. Tänk om Akademibokhandeln gjorde likadant. Om man frågar om hjälp att hitta ett vin till en viss mat på Systembolaget kommer första motfrågan att bli ”vad ska den kosta?”. Det måste också vara helt unikt. Tänk om kundtjänsten på Akademibokhandeln började med att ställa samma fråga när man bad om tips på en bra bok. Eller om expediten på NK sa att ”den här skjortan är den mest prisvärda skjorta vi har i 899 kr-klassen”. Jaha.

I förra veckan köpte jag ett vin som jag inte provat förut, nämligen R & L Legras Cuvée Présidence Blanc de Blancs 2002. Jag vill prova det för att se hur det står sig mot R & L Legras prestigevin Cuvée St Vincent (2002:an inte släppt än), mot grannhuset Legras & Haas 2002, mot Pierre Peters Cuvée Spéciale Les Chetillons 2002 (samma årgång, också gamla stockar Chardonnay, men från en annan grand cru-by). Det ska bli spännande att prova. Hur den står sig mot andra champagner i samma prisklass kommer jag inte ens att fundera på.

tisdag 29 november 2011

Sottimano Cottá igen

Jag var på en restaurang i Montreal igår och tog in en flaska Sottimano Cottá igen, samma vin som jag drack på Rolfs kök i lördags. Den här gången var det årgång 2004 och den var öppnare och lite mer fruktig. Bättre än 2007:an.

Jag kan förresten rekommendera en trevlig app till iPhone: VintageChart+ från Wine Spectator. Den innehåller kommentarer till och poängbedömning av årgångar i olika vindistrikt. Champagneårgångarna har jag i huvudet men bra att ha för andra viner.

måndag 28 november 2011

Coca-Cola, isbjörnar och majssirap

Befinner mig i Kanada på jobbresa och köpte just en Coca-Cola och fick till min förvåning en vit burk ur automaten. Befarade först att jag fått någon lightvariant av misstag men det visade sig att Coca-Cola har en kampanj tillsammans med WWF för att samla in två miljoner dollar för att stödja isbjörnar. Därav en vit isbjörnsburk. Det känns bra—nu kan jag dricka Coca-Cola med lite bättre samvete den här veckan.


Däremot är jag inte förtjust i att Coca-Cola använder majssirap i stället för socker som sötningsmedel i Nordamerika. Eftersom majssirap är mycket billigare än socker i USA innehåller USA-tillverkad Coca-Cola inget socker alls och det påverkar smaken. Det är svårt att beskriva, det är lika sött men på ett annat sätt. Jag tycker inte om det i alla fall. Här i Kanada innehåller Coca-Cola socker eller majssirap, enligt innehållsförteckningen. Jag kan dock slå vad om att dagens vita burk innehöll mer socker än när jag var här senast. Undrar om de häller i det som är billigast för dagen.

söndag 27 november 2011

Rolfs kök sviktar lite

Rolfs kök är en av mina favoriter i krog-Stockholm. Maten brukar alltid hålla hög klass, både till lunch och middag, och vinlistan är imponerande. Dessutom brukar servicen vara trevlig och bra.

Gjorde ett besök igår tillsammans med min fru och ett par vänner. Det var proppfullt och tyvärr räckte inte personalen till—vi fick vänta i 45 minuter på att få beställa mat vilket innebar att förrätterna stod på bordet först 70 minuter efter att vi kommit. Det är inte godkänt. Ska säga att servicen var lika trevlig som vanligt och de bad om ursäkt—de var väl underbemannade helt enkelt vilket tyvärr är alltför vanligt i Sverige.
Vi började med en Diebolt-Vallois Prestige för rimliga 790 kr. De har precis bytt från Diebolt-Vallois till Billecart-Salmon som standardskumpa men vi lyckades lägga beslag på sista flaskan Diebolt-Vallois. Den var lika bra som alltid (och är ett fynd i beställningssortimentet) men kanske är det en champagne som passar bäst på sommaren med sin blommighet. Jag delade på en råraka med löjrom med min fru till förrätt, medan det andra paret tog kalvsylta respektive kantarelltoast. Alla var mycket nöjda. Till huvudrätten tog vi in en Sottimano Cottá 2007, en bra modern Barbaresco åt ”Barolo-hållet”. Jag tog entrecôte med Cafe de Paris-smör och haricot verts, en härlig retrokombination, till huvudrätt men blev besviken. Tillbehören var bra men köttet var bara OK. Även fisksoppan som en annan i sällskapet tog var medioker. Den enda huvudrätt som var riktigt bra var hängmörad chateaubriand med Fourme d’Ambert.
Den långsamma servicen när vi kom och de svaga huvudrätterna drar ner intrycket den här gången, men jag kommer att ge Rolf kök nya chanser.

torsdag 24 november 2011

Bra champagnesläpp på Systembolaget den 1 december

Nästa torsdag släpps femton intressanta champagner i Systembolagets tillfälliga sortiment. Jag skulle vilja säga att det här är det bästa champagnesläppet på flera år:

Taittinger Comtes 2000
Deutz 2006
Deutz Rosé 2007
Diebolt-Vallois 1983
Diebolt-Vallois 1999
Dom Pérignon Oenothèque 1996
Henriot Rosé
Henriot Cuvée des Enchanteleurs 1981
Jacques Selosse Initial
Jacques Selosse Substance
Jacques Selosse Version Originale
Larmandier-Bernier Terre de Vertus
De Saint Gall Orpale 1998
Paul Bara Special Club 2004
Pierre Gimonnet Special Club 2002

Det här är en stark samling champagner. Den klarast lysande stjärnan är tveklöst Henriot Cuvée des Enchanteleurs 1981.

Henriot introducerade sitt prestigevin Cuvée des Enchanteleurs med årgång 1985. Det är en blandning av 55% Chardonnay och 45% Pinot Noir (proportionerna varierar lite mellan olika årgångar) och tillhör det absoluta elitskiktet av toppchampagnerna. 80-talsårgångarna (85, 88 och 89) är alla fantastiska men jag undrar om inte senaste årgången (96) är bäst hittills. Det får framtiden utvisa. Men om första årgången av Cuvée des Enchanteleurs var 1985, vad är det då som släpps på Systembolaget nu? Jo, Henriot har en stor mängd äldre prestigeviner i sina källare och när de släppts på senare år har Henriot döpt dem till Cuvée des Enchanteleurs trots att de hette något annat när de släpptes första gången. 1981:an hette till exempel Cuvée Baccarat. Jag har inte provat 1981:an men med tanke på att den vilat tryggt i Henriot källare i alla år och att Henriots prestiger brukar vara strålande, är det stark köprekommendation! Priset är 1899 kr vilket jag tycker är ett bra pris för en perfekt lagrad champagne av så hög klass. Tyvärr är jag bortrest och kommer inte att hinna köpa någon men jag får hoppas på att någon av mina generösa champagnevänner låter mig provsmaka.

Jag vill också nämna Jacques Selosse, Champagne främste odlare. Selosse Substance är en solera som innehåller alla årgångar från 1986 och framåt (skulle gissa att 2004 är den senaste årgången som ingår i blandningen som släpps nu). Substance är en väldigt speciell champagne, en av mina absoluta favoriter. Jag tycker att Initiale och VO blivit lite för dyra, men Substance är värd varenda krona. Den går dessutom alldeles utmärkt att dricka "ung", tack vare alla årgångar som ingår i blandningen.

onsdag 23 november 2011

Champagnetipsen i SvD:s bilaga Vinterfesten

Med dagens Svenska Dagbladet följde det med en bilaga som hette Vinterfest med recept och vintips. SvD:s vinskribent Mikael Mölstad och Ia Orre från Elle Mat och vin tipsar om viner. Mölstad tipsar om två champagner, Pierre Peters Cuvée de Réserve och Palmer Millésime Brut 2005, och ger båda betyget 6 av 6. Båda är hyggliga champagner i lågprissegmentet precis som jag skrev om i förra veckan, men jag förstår mig inte på betygen. Det finns många champagner som är bättre och om dessa skulle vara värda toppbetyg räcker inte betygsskalan till.


Ia Orre tipsar om Deutz Rosé Brut 2007 som tydligen släpps den 1 december. Systembolaget har inte publicerat vilka viner som släpps i december än, förutom till utvalda journalister. Jag har inte provat den här årgången av Deutz Rosé än men det är säkert ett bra tips—Deutz gör bra roséchampagner. Som kuriosa kan nämnas att Deutz vanliga årgångsrosé är en blanc de noirs till skillnad från deras prestigevin William Deutz Rosé som från och med årgång 1990 innehåller 25% Chardonnay. Orre tipsar även om utmärkta Louis Roederer Brut Premier och Françoise Bedel Extra Brut, en spännande odlarchampagne som jag inte provat. Orres tips är klart bättre och mer intressanta—det verkar som om hon har ett mer genuint champagneintresse än Mölstad.
För övrigt noterar jag roat att tre av dessa fem champagner redan rekommenderats av mig i den här bloggen. :-)

Hur bra är Dom Pérignon?

Moët & Chandon är världens mest framgångsrika champagnehus och Dom Pérignon är firmans prestigechampagne. I vinkretsar hör det nästan till att se ner på Moët, antagligen just för att de är så framgångsrika. Själv tycker jag att vanliga Moët & Chandon Brut Impérial är en hygglig standardchampagne med en smak som uppskattas av de flesta men den är alldeles för dyr. Moët är duktiga på marknadsföring och man betalar rätt mycket för varumärket. Som alternativ till Moët kan jag varmt rekommendera Pol Roger Brut Réserve och Louis Roederer Brut Premier som båda finns i Systembolagets ordinarie sortiment. De är i samma prisklass som Moët men håller betydligt högre kvalitet.

Dom Pérignon är antagligen världens mest kända prestigechampagne och har varit så länge. Flaskans form och den kända etiketten har sett likadana sett sedan den första årgången (1921). I 60-talets Bondfilmer drack James Bond Dom Pérignon—från och med Moonraker bytte han till Bollinger RD.

 Hur bra är då Dom Pérignon? Jag har provat alla årgångar av Dom Pérignon från 1982 och framåt förutom 1992:an (som för övrigt lär vara en svag årgång). Jag har också provat några 60- och 70-talare. Mogen Dom Pérignon är helt underbar—det brukar finnas kaffetoner, choklad och kola som balanseras av en bra syra. 1985:an är den bästa Dompa jag druckit, men 1966:an, 1976:an, 1982:an och 1988:an är alla underbara. Fullt i klass med andra toppchampagner som Winston Churchill från Pol Roger och Cristal från Roederer, för att dra en parallell till två hus vars vanliga non-vintage är överlägsen Moëts.

Yngre Dom Pérignon kan också vara bra—2002:an är redan helt underbar—men årgångarna 1998, 1999 och 2000 har inte imponerat än. Moët hemlighåller hur mycket Dom Pérignon som produceras, gissningsvis rör det sig om mellan tre och fem miljoner flaskor per årgång. Rykten säger att produktionen ökades kraftigt någon gång på 90-talet och att det har gjort att kvaliteten gått ner. Det kan förklara svagheten hos 1998-2000 men jag tror ändå att 2002 kommer att bli en klassisk årgång för Dom Pérignon efter ett antal år i källaren.

Det blir också spännande att prova Dom Pérignon 2003 som snart kommer att släppas. 2003 var ett mycket svårt år i Champagne med en kall vinter, mild tidig vår följd av svåra frostnätter i april, hagel i juni och sedan en extremt varm sommar och tidig skörd. Jag har hört att Dom Pérignon 2003 därför har gjorts i en betydligt mindre upplaga än vanligt. Kanske har det lett till högre druvkvalitet i genomsnitt än vanligt?

Räkor och champagne

Köpte färska räkor igår på Lisa Elmqvist. Jag älskar färska räkor men tyvärr finns det inte något vin som jag tycker passar till räkor (om de inte är tillagade på något sätt). Kombinationen av sälta och sötma gör det omöjligt. Normalt dricker jag därför öl, helst ett pilsneröl som Urquell, Bitburger eller Jever.

Igår kände jag för champagne ändå och delade på en halvflaska Bollinger tillsammans med min fru. Halvflaska är en knepig flaskstorlek för champagne - det är ofta stor flaskvariation. Jag tycker att Bollinger är ett pålitligt val och gårdagens halvflaska var i perfekt skick.

söndag 20 november 2011

Winston Churchill 1998

Vi var på middag hos några goda vänner och de plockade fram en Winston Churchill 1998, en champagne de fått i bröllopspresent för ett par år sedan. Väldigt generöst! Det är bra att ha rykte om sig att vara champagnekännare.

Jag har druckit Winston Churchill 1998 många gånger nu och den går från klarhet till klarhet. Vilken underbar champagne! Jag håller 1998 som en riktigt bra årgång (utom för Krug, av någon anledning!) men det är intressant att vissa fortfarande är riktigt slutna (till exmpel Dom Ruinart och Gosset Celebris), medan andra visar upp en skön mognad, som Winston Churchill. Det ska bli intressant att fortsätta följa årgångens utveckling.

Och om ni hittar en Winston Churchill 1998 någonstans så är rådet: köp!

fredag 18 november 2011

Bra mat och vin på Djuret

Besökte Djuret igår. Vi började med en flaska Vilmart Grand Cellier Rubis 1997 i den trevliga baren. Vilken underbar champagne; roséchampagne när den är som allra bäst. Orange vacker färg, öppen på näsan med tydlig Pinot, smak av röda bär men inte för mycket, lång eftersmak.

Vad gäller middagen så var temat vilt från de svenska skogarna och till det hade de valt ut Rhôneviner och lite nya världen-Syrah. Rhône är ingen favoritregion för mig även om en bra hermitage kan vara trevlig, så jag valde två amerikanska Syrah-viner:

Radio-Coteau Timbervine Syrah 2008
Alban Vineyards Patrina Syrah 2008

Radio-Coteau var lättare och mer strukturerad. Ett riktigt bra vin. Alban Vineyards var arketypen för ett nya världen-vin med för mycket av allt.



Vi var fyra i sällskapet och provade nästan hela menyn. Det känns som om man inte kan gå fel i menyn. Alla var nöjda med sina val. Jag kan varmt rekommendera den här huvudrätten:

Dagens variation på älgen, Serveras med stekt och puréad Butternut-pumpa, smörkokt och tryfferad brysselkål, apelsin, schalottenlök bräserad i Syrah-vin och jus de gibier.

Köttet för dagen i den här rätten var älgfilé och -korv. Mycket gott.

torsdag 17 november 2011

Finns det någon bra champagne under 300 kr?

När man besöker Champagne kan man hitta mycket bra för under 30 Euro, främst då okända odlarchampagner som har svårt att nå ut utanför Frankrike.

Men hur ser det ut i Sverige? Det finns 500 champagner på helflaska i Systembolagets utbud (inklusive beställningssortimentet). Av dessa kostar 102 under 300 kr. Finns det några bra champagner som är så billiga? Ja, inte många men några. Här är tips om godbitarna:

Det finns fyra champagner i det här segmentet som jag tycker är riktigt bra. Alla fyra finns i beställningssortimentet:

André Jacquart Brut Experience
André Clouet Silver Brut Nature
R & L Legras Brut
Tarlant Brut Zero

Min favorit av de här fyra är André Jacquart som är en spännande odlare från Mesnil. Årgångsvinet från 2002 var fantastiskt men senast när jag provade vanliga Experience mot årgångsvinet från 2005 tyckte jag att Experience var vassare. En riktigt bra champagne till ett rimligt pris.

André Clouet gör en av Systembolagets storsäljare: Grande Réserve. Den görs numera i alldeles för stor upplaga och bör undvikas. Silver Brut som bara kostar några tior mer är betydligt bättre. Precis som Grande Réserve är det en blanc de noirs, men Silver Brut görs utan dosage och (antagligen) på bättre druvmaterial.

R & L Legras är ett hus från Chouilly som gör bra champagner rakt igenom. De har en prestige som heter Cuvée St Vincent som kan vara väldigt bra men blivit lite väl dyr på sistone. Deras NV blanc de blancs är också bra och rekommenderas varmt.

Tarlant är en odlare från Oueilly som gör en del spännande champagner. Deras Brut Zero är en cuvée med en tredjedel vardera av Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier. Som framgår av namnet är det ingen dosage men det finns ändå en fruktsötma som gör att det inte känns helt knastertorr.

Om man inte har tid att beställa finns det två hyggliga blanc de blancs i det ordinarie sortimentet som kostar under 300 kr. De är inte lika bra som ovanstående men de är säkra kort:
Palmer Blanc de Blancs 2004
Pierre Peters Cuvée de Réserve

Palmer är ett kooperativ som fått in en rad champagner i Systembolagets ordinarie sortiment. Satsa på deras årgång-blanc de blancs - den är klart bättre än de andra. Pierre Peters gör en av mina favoritchampagner, årgångsvinet Cuvée Speciale Les Chétillons. Deras NV är inte alls lika bra men en hygglig aperitifchampagne.

onsdag 16 november 2011

Inget drag på Stora Dryckesauktionen

Det blev rätt låga slutpriser idag på Stora Dryckesauktionen. Några av lotterna som jag tipsade om i förra veckan gick dessutom riktigt billigt. Tolv flaskor Grande Dame 1995 för 10500 kr och en 6-låda med Salon 1995 blev osåld då den inte ens nådde upp till utropspriset 10800 kr.

För mig är 1995 en mycket stark årgång, i synnerhet för toppchampagner, men den verkar klart underskattad av auktionsköparna.De två senaste årgångarna av Salon, 1997 och 1999, säljs för 2199 kr resp 2749 kr på Systembolaget. Både 1997 och 1999 är klart svagare årgångar än 1995, så det är märkligt att Salon 1995 inte ens når upp till 1800 kr på auktion (vilket blir 2160 kr med provision).

Den mixade 1988-lådan med två Krug, två Henriot Enchanteleurs och två Jacquesson Signature gick för fyndpriset 8500 kr. Den borde jag ha lagt ett bud på själv.

söndag 13 november 2011

Champagneprovning

Min fru har varit i Paris över helgen och igår kväll passade jag på att bjuda hem några vinvänner för att prova champagne. Det blev halvfabrikatmat från Lisa Elmqvist i form av toast skagen med löjrom (stekte i alla fall brödet själv) och rödspättegratäng (som jag fick värma). Vi drack:

Winston Churchill 1999
Jacques Selosse Les Carelles (deg februari 2011)
Vilmart Coeur de Cuvée 1993 (magnum)
Henriot Enchanteleurs 1995

Dessutom öppnade vi en Jacquesson bdb Avize 1996 som var tvärkorkad.

Winston Churchill var sluten från början men öppnade sakta men säkert upp sig med luft och värme. Just nu är den framför allt ung, pigg och fräsch, men jag tror att den kommer att bjuda på mycket mer med några års lagring. Om man jämför med 1998:an så var den mer tillgänglig vid samma ålder, men jag skulle nog ändå säga att potentialen för 1998 och 1999 är likvärdiga. Man kanske inte ska tala om fynd i prisklassen 1000+ kr på Systembolaget men Winston Churchill ligger ändå rätt lågt i jämförelse med övriga prestigechampagner.

Les Carelles serverades blint men jag tog direkt att det var en Selosse. Den kändes rätt mogen och moussen var en aning svag, så jag var inne på att det kanske var en lagrad Substance eller VO. Det här var första gången jag provade Les Carelles ordentligt - enda gången jag druckit den tidigare var på Champagnedagen 2010 och då bara ett litet glas i vimlet. För mig är Les Carelles en väldigt typisk Selosse. Trots att den bara innehåller två årgångar än så länge (2003 och 2004) påminner den mycket om Substance (som innehåller alla årgånger som 1986 och framåt) i stilen. Kanske Les Carelles har lite mer exotisk frukt på näsan. En underbar champagne.

Vilmart Coeur de Cuvée 1993 var tyvärr en besvikelse. Jag har nu druckit alla årgångar från 1992 och framåt (1992, 1993, 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2001 och 2002) och jag tycker att 1993 är den svagaste hittills. Oberoende av årgång brukar jag alltid känna igen Coeur de Cuvée-stilen men inte den här gången. Mycket smörig på näsan men svag frukt och lite platt i munnen. Bra syra men inte riktigt i balans.

Henriot Enchanteleurs 1995 var också lite av en besvikelse. Jag har druckit 1996:an ett antal gånger på sistone och nu blev det tydligt hur mycket bättre den är.

Ciao Ciao - världens bästa pizza?

Jag åt lunch på Ciao Ciao Östermalmsgatan idag. Det är originalet till det som idag blivit en liten restaurangkedja i Stockholm. Jag har ätit pizza i många länder men bäst pizza i världen finns på den här lilla Ciao Ciao. Favoriten är Cacciatore och det är riktigt bra råvaror med, förutom cacciatore, purjolök, champinjoner och paprika. De har bra sallader, enligt min fru, men jag tar alltid pizza.

Jag vet inte hur ägarförhållandena ser ut men systerrestaurangerna på Östermalm, Ciao Ciao Grande på Storgatan och Ciao Ciao Due på Karlavägen (nära Jarlaplan), är också bra. Nästan lika bra pizzor som på Östermalmsgatan men med ett helt annat koncept. De är båda trevliga restauranger med bordsservering och vinlista.

Det finns ytterligare fyra Ciao Ciao i stan varav jag provade den på Vanadisplan för ett par veckor sedan, och den vill jag varna för. Inte alls samma kvalitet på råvarorna och inte lika bra pizzabotten. Mer som en vanlig förortspizzera.

lördag 12 november 2011

Härlig champagne på 50-årsfest

Kom precis hem från ett härligt 50-årskalas där det bjöds på trevliga champagner:

Vilmart & Cie Grand Cellier
Legras & Haas 2002
de Venoge Des Princes 1993

Grand Cellier är en non-vintage från Vilmart med 70% Chardonnay och 30% Pinot Noir, samma druvblandning som Couer de Cuvée. En härlig champagne.

Legras & Haas 2002 har utvecklats mycket det senaste året. Visar en del mognad nu. En trevlig blanc de blancs som var väldigt billig när den släpptes (under 300 kr).

Jag är inte särskilt imponerad av de Venoge som hus och deras prestigeviner brukar vara deras sämsta viner. Des Princes 1993 är inget undantag. Mycket mogna äpplen på näsan men platt och tråkig i munnen.

fredag 11 november 2011

Vilmart på halvflaska och magnum

Fick just ett erbjudande från Franskabolaget, en vinhandlare som säljer en del bra champagne. En av mina absoluta favoritodlare i Champagne, Vilmart & Cie, ingår i det senaste erbjudandet. Det är Vilmarts enklaste non-vintage champagne, Grand Réserve, i tre storlekar: halvflaska, flaska och magnum. Jag köpte två lådor halvflaskor – det är alltid bra att ha hemma, till exempel när man är två och bara vill ha champagne till en förrätt. Dessutom köpte jag en låda magnum – det är alltid festligt med magnum. Kanske öppnar jag en till tolvslaget på nyårsafton.

För övrigt är det prestigechampagnen Vilmart Couer de Cuvée som man ska hålla utkik efter. En helt strålande champagne. Den kommer jag att återkomma om.

torsdag 10 november 2011

Stora Dryckesauktionen

På onsdag 16 november är det dags för Stora Dryckesauktionen igen. Det finns 51 champagneutrop. Här är mitt urval av bra köp:

4005: Krug Collection 1961 (utrop 8000-9000 kr). En champagne som kan vara precis hur bra som helst. Det är alltid lite riskabelt att köpa så här gamla champagner eftersom man inte vet hur de lagrats men ett rimligt utropspris.

4007: Krug Clos du Mesnil 1979, fyra flaskor (utrop 48000-60000 kr). Första årgången av Clos du Mesnil, en helt fantastisk champagne som jag haft förmånen att prova en gång. Mycket rimligt utropspris men självklart mycket pengar.

4008: Krug 1979 (utrop 4000-5000 kr). En av mina absolut största champagneupplevelser är Krug 1979 och den var min vinnare i en Krugvertikal som jag var på för några år sedan.

4010: Dom Perignon 1988 magnum (utrop 4000-5000 kr). Dompa lyckades väldigt bra med 1988:an.

4016: Grande Dame 1995, tolv flaskor (utrop 12000-14400 kr). Grande Dame är bra och 1995 är generellt en lite underskattad årgång som kommit i skuggan av 1996.

4017: Salon 1995, sex flaskor i trälåda (utrop 10800-12000 kr). En av världens bästa champagner från en utmärkt årgång till ett utropspris som ligger en bra bit under senaste årgången (och 1999 är en sämre årgång än 1995).

4018: Salon 1995 magnum (utrop 4000-5000 kr). Auktionsverkets värderare underskattar värdet av magnumchampagne. En magnum Salon brukar kosta minst tre gånger så mycket som en flaska.

4022: Cristal 1996 magnum i trälåda (utrop 5000-6000 kr). Fantastisk champagne och precis som för Salon 1995:an på magnum är utropet för lågt.

4045-46: Comtes Rosé 1996, två resp tre flaskor (utrop 4000-5000 kr samt 6000-7500 kr). Comtes Rosé är en underbar champagne som släpps alldeles för ung. Just nu finns 2004:an att köpa på Systembolaget och den kommer att behöva många år i källaren. Här finns det chans att köpa en Comtes Rosé som börjar visa upp sig, även om 1996:an också mår bra att ytterligare lagring.

4050: Blandade 1988:or (utrop 9600-10800 kr). Mycket trevlig blandlåda med Krug 1988, Enchanteleurs 1988 och Signature 1988. Tre kännarchampagner från en toppårgång.

Pubologi

Jag besökte igår Pubologi för första gången. Jag har varit på systerrestaurangen Djuret ett antal gånger och ska antagligen besöka Leijontornet 12x8 i vår. De här krogarna har gemensamt att de satsar på intressant koncept (tre olika), mat av högsta klass och bra viner med rimliga påslag. Både Djuret och Pubologi tillhör Stockholms allra bästa restauranger, precis i skiktet under Michelinkrogarna. Leijontornet siktar ännu högre men det får jag återkomma om.

Pubologi är en gastropub utan bardisk, där de flesta gästerna sitter vid ett långbord. Jag och min fru placerades mitt emot varandra. De serverar ovanliga och intressanta öl och har dessutom en av Stockholms bästa vinllistor.
Pubologi har mellanrätter där två rätter ska motsvara en vanlig rätt i mängd. Min fru och jag tog in en charktallrik med pickles och pan con tomato, vi fick en amuse-bouche och sedan åt vi båda ravioli som första rätt:
Ravioli con tartufo nero. Ravioli fyllda med mjukbräserad oxsvans från Upplandsbonden. Serveras med kräm på Butternut-pumpa, vattenkrasse, oxsvansbuljong, råhyvlade champinjoner och riven svart Piemonte-tryffel

Vilka underbara smaker. En helt perfekt rätt med mycket snygg uppläggning. Om man ska vara kritisk så var det lite för mycket oxsvansbuljong men jag äter gärna den här rätten igen.

Jag provade några intressanta öl: Mohawk Rye Lager, Visby Weiss, en isländsk Red Ale och Gonzo Imperial Porter. Min fru drack två glas Brunello di Montalcino (kommer inte ihåg producenten), eller "drakblod" som den utmärkte servitören beskrev vinet.

Nästa rätt blev det tre saliccias för min del, gjorda på gris, kalv och lamm. Griskorven med rödbetssallad, kalvkorven med vit bönpuré och tryffel, lammkorven med persiljesallad. Alla korvar serverades i bröd med senap och ketchup vid sidan om:


Kul rätt och mycket gott!

Min fru tog en grov tartar på biff med äggula, pepparrot och jordärtskockskräm.

Sedan såg vi att bordsgrannarna hade fått in pommes frites som såg helt underbara ut så vi beställde in en skål till oss också. Smala goda pommes frites, kanske de bästa jag smakat.

Avslutade med att dela på en efterrätt: Kräm på Ocumare-choklad med karamelliserad nötmix, lättsaltad karamellglass, brynt smör och syrligt mjölkskum.

Vilken härlig middag. Det blir garanterat återbesök på Pubologi snart.

onsdag 9 november 2011

Elvis?

Mitt riktiga namn är inte Elvis, det är en signatur jag använt i diverse forum genom åren. Bland annat skriver jag under Elvis i Sveriges enda seriösa vinforum, finewines.se. Jag är till och med moderator där.

I kväll ska jag och min fru besöka Pubologi för första gången. Systerrestaurangen Djuret är strålande så det ska bli spännande. Det kan bli första gången jag dricker champagne på en pub. Återkommer med en rapport.

tisdag 8 november 2011

Italienska Bordeaux-blends

Jag slank förbi Systembolaget i Hötorgshallen idag för att fylla på förrådet av ”husviner”. Har blivit förtjust i Le Volte 2009 från Ornellaia och köpte ett par flaskor av det. Det är ett kraftfullt vin gjort på 50% Merlot, 30% Sangiovese och 20% Cabernet Sauvignon. Ornellaia och andravinet Le Serre Nuove dell’Ornellaia som båda är rena Bordeaux-blends med Petit Verdot och Cabernet Franc i stället för Sangiovese är naturligtvis bättre, men jag tycker att Le Volte är ett trevligt vin.

Jag passade även på att köpa Sassicais andravin Guidalberto 2009 med 60% Cabernet Sauvignon och 40% Merlot (före 2006 innehöll den 10% Sangiovese). Den har jag inte provat förut, det blir spännande!

Härlig mat från Café Saturnus

Café Saturnus måste vara Stockholms bästa café. Jag dricker inte kaffe så jag har aldrig varit någon cafémänniska men Saturnus har så goda sallader och smörgåsar att jag är där ofta. Jag bor nära så jag köper oftast med mig hem. Favoriten är deras varma smörgås med grillat surdegsbröd, rostbiff och currypickles. Den är helt underbar och blev min lunch idag. Sedan är det lätt att frestas av deras gigantiska bullar men idag lyckades jag motstå.

Det är många som hittar till Café Saturnus så det är nästan alltid mycket folk. Trots det är servicen alltid på toppnivå. Jag förstår inte hur de lyckas vara så trevliga och proffsiga jämt. Mig känner de kanske igen som stammis men jag har lagt märke till att de är lika trevliga mot alla. Det är få ställen i Sverige där servicen är så här bra.

Om jämförpriser och matkvalitet

När Mathias Dahlgren var sommarpratare för två år sedan berättade han att vi aldrig lagt så liten del av vår disponibla inkomst på mat som nu. I utmärkta Landet Brunsås på SVT fick vi veta att köttkonsumtionen i Sverige gått upp med 60% de senaste tjugo åren samtidigt som priserna gått ner med 30%. Sorgligt nog verkar det som om matkvalitet inte har särskilt hög prioritet hos svenska konsumenter. Mats-Eric Nilsson skrev i fredagens SvD att jämförpriser kan vara boven i dramat. Sedan de blev obligatoriska på butikshyllorna har det lett till ett ökat fokus på låga priser.

Själv brukar jag använda jämförpriser precis tvärtom. Ju högre jämförpris desto högre kvalitet, resonerar jag, och det tror jag stämmer i väldigt hög utsträckning. Starka varumärken kan förstås leda till onödigt höga priser (som Moët & Chandon) men för matvaror utan kända varumärken kan man utgå från att priset speglar kvaliteten och ha rätt för det mesta.

måndag 7 november 2011

Tankar kring roséchampagne

Roséchampagne är ett intressant kapitel. För några årtionden sedan såg man i allmänhet ner på roséchampagne som en andra klassens champagne men på senare har intresset för roséchampagne ökat. Det anses numera ofta som extra festligt, både i Sverige och utomlands. I takt med att allt fler har upptäckt hur god (vit) champagne kan vara både som aperitif och till mat har roséchampagne blivit vanligare som en dryck att fira med.


Hur bra är då roséchampagne? Idag får man generellt betala lite extra för en roséchampagne än för motsvarande vit. Det populära svenska prisvärdhetsmåttet uppfylls därmed i princip aldrig. En Bollinger Special Cuvée för 389 kr är minst lika bra som Bollinger Rosé för 499 kr. Roederer 2004 för 429 kr är minst lika bra som Roederer Rosé 2006 för 525 kr. Nu när jag ändå kollat upp priserna måste jag också nämna att årgångs-Roederer för 429 kr är rena fyndet! Jag måste nog gå och köpa en låda eller två.

Om man är nyfiken och vill dricka bra viner även när det finns mer prisvärda alternativ, så vill jag gärna ge lite tips på bra roséchampagne. Man måste gå upp i pris för att hitta godbitarna. I Systembolagets utbud skulle jag vilja säga att man måste ända upp till Gosset Grand Rosé Brut för 459 kr för att hitta en riktigt bra roséchampagne. Det är synd att de bytt etikett bara, den gamla var snyggare (den nya till höger):

I övrigt kan jag rekommendera ovan nämnda Roederer Rosé 2006 och följande champagner:

Pol Roger Rosé 2002 för 499 kr
Pol Roger är ett av mina favorithus i Champagne men rosé är inte deras starka sida. Den här årgången är dock ett undantag - en härlig champagne.

Cuvée William Deutz Rosé 1999 för 893 kr
Willam Deutz är en pålitlig prestigechampagne, både vita och rosén. Just den här verkar det inte vara någon större efterfrågan på i Sverige så Systembolaget har sänkt priset med 20% två gånger om – den kostade nästan 1400 kr från början.

Bollinger La Grande Année Rosé 2002 för 1265 kr
2002 är en toppårgång för Bollinger. Framtiden får utvisa om den rentav är bättre än 1996:an.

Krug Rosé för 1992 kr
Den här är också nedsatt i pris, tro det eller ej. Liksom allt annat Krug gör en fantastisk champagne.

fredag 4 november 2011

Miss Voon behöver förbättra servicen

Melker Andersson har öppnat en ny restaurang i Stockholm (han har åtta restauranger nu), Miss Voon som ligger i nyöppnade Elite Eden Park Hotell på Sturegatan. Jag och min fru åt lunch där idag. För säkerhets skull hade vi bokat bord till kl 11.45 men när vi kommer dit är restaurangen nästan helt tom. Vi skojar lite om att "det var tur att vi bokade" och redan här kommer första exemplet på dålig service. Det finns kanske 50 bord på hela restaurangen varav två var upptagna. Det finns en lång rad mysiga bord med soffa men vi visas ändå till ett klart sämre bord. En småsak, visst, men alltid irriterande att visas till ett dåligt bord när en restaurang är tom (och en timme senare var restaurangen fylld till max 20% så det var inte så att de väntade en massa gäster). Det var dock inga problem att få ett soffbord när vi bad om det.

De har en spännande à la carte-meny men vid lunch har man bara tre alternativ: bentolåda med fisk, bentolåda med kött och vegetarisk bentolåda. Vi tog fisken (hälleflundra) och maten var riktigt bra. Priset är 190 kr vilket är väl dyrt. Råkultur, till exempel, har klart bättre mat på ungefär samma prisnivå men jag antar att Miss Voon siktar på affärsluncher.

Sedan var det det här med service. Vi beställde en mellanöl och en Asahi. Mellanölen kommer in och smakar bra men servitrisen ber om ursäkt för att den öppnade flaskan Asahi inte är kyld och erbjuder sig att lägga den på kylning. Öh... Nej, då tar vi hellre en mellanöl till, säger vi, och in kommer en mellanöl som smakar ungefär lika illa som ett kraftigt korkat vin. Vad kan ha hänt? Blev servitrisen sur och hällde ättika i ölen? Vi skickade ut den ölen också och en chefsservitris kom och bad om ursäkt. Det är första gången jag skickat ut två öl i rad på restaurang!

Inredningen och maten får högt betyg men servicen var nästan lika dålig som på Smögens havsbad i somras.

torsdag 3 november 2011

Restaurangmat hemma

Välkomna till min blogg som kommer att handla om champagne och mat. Jag kommer att skriva provningsanteckningar från champagneprovningar, recensioner av restauranger och andra tankar kring vin och mat.

Igår firade jag och hustrun femårsjubileum och jag hade lovat att ordna middag. Jag beställde mat från Stefan Eriksson Matstudio och kunde på så vis bjuda på mat av högsta restaurangklass hemma. Jag hade bett om en 3-5-rättersmeny som skulle passa till Winston Churchill 1998 och Stefan skräddarsydde den här menyn:

Saltad torsk & ostrondressing

Skaldjur, steksky, smör & citron

Kalvlägg, kalvfond & champinjoner, broccoli & tryffel

Citronsorbet & citroncrème

Jag var först lite tveksam till första förrätten (saltad torsk?) men litade på Stefan och det var helt rätt. Maten var helt underbar och passade perfekt till champagne. Allt jag behövde göra var att ljumma stekskyn till rätt 2 och låta kalvlägg puttra lite på låg värme i en kastrull under lock. Tänk om det alltid var så lätt att bjuda på förstklassig mat.

Winston Churchill 1998:an lyckades jag inte hitta i facket på Grappe, jag gav upp efter att ha tömt den hylla där jag trodde att den låg. I stället blev det en Cristal 2002 och en Krug Grand Cuvée, den senare inhandlad i mars 2011 så kanske lite väl ung.

Cristal var väldigt elegant, blommig, en massa citrus, mandariner, (finns det något som heter blodmandarin?), känns väldigt chardonnaydominerad just nu. Lite kort i eftersmaken kanske, i övrigt väldigt bra.

Krug:en var tänkt som back-up utifall vi skulle dricka mer än en flaska eller om Cristal:en inte var på topp. Redan till andra rätten kände jag att det skulle behövas mer och min fru började kommentera att jag inte fick dricka för snabbt för hon ville ha mer Cristal. Korkade sålunda upp Krug:en. Vilken underbar flaska. Krugparfym på näsan, lång eftersmak och snabbt dök choklad och kaffe upp. Andra gången i rad nu jag öppnar en perfekt nyinköpt Krug GC hemma. Skönt att veta att man faktiskt inte behöver vänta i en massa år för att en en Krug GC ska vara fantastisk.

Krug GC var kvällens vinnare för mig, medan min fru föredrog Cristal.