Belle Epoque 1996 och annat gott

De senaste två veckorna har jag främst ägnat åt att komma i ordning i huset i Näsbypark. Mina största vinupplevelser har kommit när jag flyttade hem min svenska källare och upptäckte en rad flaskor och lådor som jag helt hade glömt bort. Jag kom till exempel inte alls ihåg att jag har flera flaskor Comtes 2002. Och en låda Vilmart Coeur de Cuvée 2003 var en annan trevlig överraskning.

I torsdags åkte jag och hälsade på en champagnevän ute i skärgården. Hans källare är betydligt större än min och vi inledde champagnedrickandet med en Gosset Celebris 2002 på magnum. Väldigt ung fortfarande men rund och fyllig och ytterligare ett bevis på Gossets storhet. Det är sällan man blir besviken på Gosset.

Jag hade med mig en Belle Epoque 1996 på magnum, Perrier-Jouëts prestigechampagne med den handmålade flaskan som man antingen älskar eller hatar. Belle Epoque tillhör inte toppskiktet bland prestigechampagnerna men 1996:an är riktigt bra. Väldigt finstämd och balanserad och inte alls ett sådant kraft- och syrapaket som många 1996:or är. Kvällen fortsatte med Orpale 1990, en ganska oxidativ Sugot-Feneuil 1990 och slutligen en Krug Grande Cuvée degorgerad 2013.

Diebolt-Vallois – en presentation

Det har varit lite tunt med odlarpresentationer ett tag men nu är det dags att fortsätta. Turen är kommen för Diebolt-Vallois, trea på min lista över Champagnes främsta odlare. Här är listan igen med länkar till de presentationer jag skrivit:

1. Jacques Selosse
2. Vilmart
3. Diebolt-Vallois
4. Pierre Péters
5. Tarlant
6. Paul Déthune
7. Cédric Bouchard
8. David Léclapart 
9. André Jacquart
10. Paul Bara

Till att börja med är Cramant en av mina absoluta favoritbyar i Champagne och en rad bra producenter huserar där, till exempel Bonnaire, Larmandier-Bernier, Lilbert och Sugot-Feneuil. Bäst av dem alla är Diebolt-Vallois, mycket tack vare toppvinet Fleur de Passion men jag tycker att hela utbudet är bra.

Från vänster: Fleur de Passion, Prestige, årgångsvinet, Blanc de Blancs samt Tradition

Diebolt-Vallois bildades 1978 genom att Jacques Diebolt gifte sig med Nadia Vallois och grundarparet driver fortfarande Diebolt-Vallois. Familje Diebolt har varit bott i Cramant sedan 1800-talet och familjen Vallois har varit odlare i grannbyn Cuis sedan 1400-talet. I samband med att familjerna odlingar slogs ihop på 70-talet investerade man också i egna källare och egen produktionsanläggning.

Ingångsvinet heter Tradition och är en hygglig champagne men ligger märkligt högt i pris (349 kr) jämfört med de andra vinerna från Diebolt-Vallois. Det här vinet innehåller ungefär 60% Pinot Noir och Pinot Meunier från premier cru-byn Cuis. Även rosén (som inte finns på Systembolaget) är Pinot-dominerad medan övriga viner innehåller 100% Chardonnay. I Sverige säljs även ett vin som heter Erik Lallerstedt Brut vilket jag tror är samma vin som Tradition men med ett något högre pris (369 kr).

Sedan finns det två årgångslösa blanc de blancs: den ena heter just Blanc de Blancs, den andra heter Prestige Brut. Ambitionsnivån är högre med Prestige Brut. Den innehåller enbart grand cru-druvor samt lagras på ekfat. Av någon märklig anledning är Prestige Brut billigare på Systembolaget (369 kr) än Blanc de Blancs (379 kr) och därför har jag aldrig kommit för mig att prova Blanc de Blancs. Prestige Brut, däremot, är en favorit sedan länge. Jag gillar ekfatskaraktären och det är en champagne som brukar uppskattas av alla, både champagneälskare och mer ovana champagnedrickare.

De två årgångsvinerna följer samma mönster. Båda är blanc de blancs men vanliga årgångsvinet är inte grand cru och lagras inte på ekfat, medan Fleur de Passion görs på enbart druvor från de allra bästa lägena i grand cru-byn Cramant och lagras, liksom Prestige Brut, på ekfat. Malolaktisk jäsning undvikes vilket gör att syran brukar vara sylvass hos unga Fleur de Passion. Fleur de Passion har blivit ett riktigt kultvin och priserna i Sverige har tyvärr gått upp kraftigt den sista tiden. Nu kostar Fleur de Passion 2006 hela 899 kr – när den släpptes på Systembolaget i september 2013 kostade den 599 kr. Vanliga årgångsvinet finns just nu inte att köpa i Sverige men det beror säkert på att den är slutsåld hos importören – jag har för mig att det brukar dyka upp med jämna mellanrum.

Jag får upprepa tipset från i lördags: Köp Diebolt-Vallios Prestige Brut för fyndpriset 369 kr innan det också galopperar iväg i pris! Om ni är känsliga för ekfat så lägg undan flaskorna i källaren i några år.

Härlig provning av mogen prestigechampagne

Igår eftermiddag var jag på en mycket trevlig provning av mogen prestigechampagne på Grappe, i regi av Johan Tidelius.

I provningen ingick åtta champagner från 1988, 1989 och 1990, 20-25 års ålder är en ålder då många bra champagner fått en härlig mognad. Provningen började med en bonusflaska, en Piper-Heidsieck Cuvée Florence-Louis 1964, ett prestigevin från Piper-Heidsieck som bara gjordes mellan 1961 och 1975. Jag har bara provat en årgång av det här vinet förut, 1973, och det är en av de bästa champagner jag druckit. Den här flaskan hade börjat läcka i Tidelius vinkällare och säkert tappat 1,5 deciliter och det var tveksamt om vinet ”överlevt”. Lite Krugtoner på näsan, rökig, stor smak, sherry. Tyvärr en vademecumbeska som stör i eftersmaken men doften var helt underbar.

Sedan provade vi i tur och ordning Sugot Feneuil Special Club 1988, Taittinger Comtes de Champagne 1988, Heidsieck & Monopole Diamant Bleu 1989, Krug 1989, Philipponnat Clos de Goisses 1989, Billecart-Salmon Cuvée Nicolas-François 1990, Bollinger Vieilles Vignes Françaises 1990 och Selosse 1990.

Heidsieck & Monopole Diamant Bleu 1989 var tyvärr korkdefekt men övriga viner var mycket intressanta. Kvällens klara vinnare var Selosse 1990, vilket vin! Typisk Selossenäsa, fin syra och bra mousse, packat med exotiska frukter men inte så där oxidativt som Selosse ofta är, oändlig eftersmak. Ett fantastiskt vin, det bästa årgångsvinet jag provat från Selosse.

Jag måste också nämna Bollinger VVF som jag provade för första gången. Det här vinet görs från Pinot Noir från tre små inhängnade vingårdar, två i Aÿ och en i Bouzy, som är de enda vingårdar i Champagne som klarade sig från angrepp av vinlusen (phylloxera) som härjade i Frankrike i slutet på 1800-talet. Bollinger använder dessutom gamla metoder för att framställa det här vinet så det här ger en indikation på hur champagne smakade på 1800-talet. Ett mycket spännande vin. För några år sedan blev förresten en av de tre vingårdarna angripen av phylloxera och förstördes helt så produktionen kommer snart att bli ännu mindre. Bollinger VVF 1990 har en kraft och struktur som får tankarna att gå till röd bourgogne snarare än champagne. Vinet hade antagligen vunnit en hel del på luftning men var mycket bra redan nu.

Jag lovade en läsare tidigare i veckan att rangordna vinerna i veckans provningar och här är min ranking från igår:

1. Selosse 1990
2. Bollinger Vieilles Vignes Françaises 1990
3. Billecart-Salmon Cuvée Nicolas-François 1990
4. Philipponnat Clos de Goisses 1989
5. Taittinger Comtes de Champagne 1988
6. Krug 1989
7. Sugot-Feneuil Special Club 1988

(Heidsieck & Monopole Diamant Bleu 1989 var defekt och kan inte bedömas.)