Stjärnregn över Sverige

Igår släpptes den första upplagan av Michelinguiden Nordic Cities och det innebar att rekordmånga svenska restauranger belönades med stjärnor. Tidigare har Sverige, eller rättare sagt Stockholm och Göteborg, ingått i guiden Main Cities of Europe. Nu ingår även mindre städer i Norden och tre restauranger i Malmö fick varsin stjärna direkt: Ambiance à Vindåkra, Bloom in the Park och Vollmers. Stort grattis. Totalt arton svenska restauranger har nu stjärnor och det är mer än någonsin tidigare. Nio i Stockholm, sex i Göteborg och tre i Malmö.

Som jag förutspådde för ett år sedan fick Oaxen Krog sin andra stjärna i år. När jag var där i februari 2014 hoppades jag att de skulle få två stjärnor direkt, något som är väldigt ovanligt, men istället fick de nöja sig med en första året och får fira sin andra nu. En väldigt stark prestation i vilket fall som helst och det innebär att Stockholm nu har tre tvåstjärniga restauranger: Oaxen Krog, Frantzén och Mathias Dahlgren Matsalen.

Jag vill också gratulera restaurang Volt på Kommendörsgatan som belönades med sin första stjärna. Väldigt kul!

När Sverige ingick i Main Cities of Europe kändes det omöjligt för nordiska restauranger att få tre stjärnor, trots att flera är värda det. Förhoppningen att det skulle bli ändring på det med en egen guide för Norden grusades igår men kanske att det kan ändras nästa år. I så fall tror jag att Frantzén, Noma och Oaxen Krog alla ligger väldigt bra till för en tredje välförtjänt stjärna.

Lux och Stockholms andra Michelinkrogar

Stockholm har sex krogar med stjärnor i Michelinguiden. Frantzén-Lindeberg och Mathias Dahlgren Matsalen har två stjärnor var, medan Esperanto, Fredsgatan 12, Lux och Mathias Dahlgren Matbaren har en. Jag var på Lux i tisdags för första gången och har nu besökt Stockholms alla stjärnkrogar. Till att börja med så måste jag säga att Michelin har rätt. Det här är Stockholms sex bästa krogar. Den enda krog som fattas på listan är Operakällaren som blev av med sin stjärna i våras, men jag är övertygad om att de får tillbaka den i vår. De är helt klart tillräckligt bra för det. Kanske var det Michelins sätt att säga ”skärp er” och av döma att mitt besök där för ett par månader sedan så har de gjort det.

Frantzén-Lindeberg är för mig klart bäst. Den är inte bara värd sina två stjärnor, det är den bästa tvåstjärniga krog jag varit på (jag har varit på tvåstjärniga krogar i sex länder) och jag hoppas och tror att den snart belönas med tre stjärnor. Mathias Dahlgren Matsalen är bra men är för mig en svag tvåstjärnig restaurang. Sist jag var där var avsmakningsmenyn lite för tung, man vill ju inte gå proppmätt från en restaurang även om det är tio rätter, och det är för lite fokus på vin för min smak.

De enstjärniga är alla bra och jag har svårt att rangordna dem.

Lux som jag var på i tisdags ligger väldigt charmigt på Lilla Essingen. Exteriört påminner den inte så lite om Noma i Köpenhamn. Fokus ligger på svenska råvaror och maten höll verkligen högsta klass rakt igenom lilla avsmakningsmenyn (jag blev nedröstad och fick inte ta stora):

granrisrökt pilgrimsmussla, lättstekt kungsfisk och regnbåge
med pressgurka, stenbitsrom och bläckfisk

pepparrotskryddad entrecôte och ugnsrostad märg
med störkaviar, karljohansvamp och ostron

aronia

frasstekt fläsksida och kotlett med raspad ingefära,
rostad rotfruktspuré och stekta hasselnötter

sorbet på trädgårdshavtorn och varmt äppelmos
med tusenblad, chokladkräm och saltad lavendel

lakrits, morot, choklad, persilja och kryddpeppar

Tyvärr har Lux, i likhet med många andra topprestauranger, alldeles för höga påslag på bra viner. Här är några exempel på dyra champagner: Salon 1997 för 8500 kr (kostar 2000-2500 kr i butik) och William Deutz 1990 för 9500 kr (går idag att köpa för under 2000 kr i Frankrike). I övrigt är det mycket fokus på ekologiska/biodynamiska viner rakt igenom hela vinlistan. Utöver Deutz och Salon finns Cedric Bouchard, Larmandier-Bernier, Tarlant, Delamotte, Laherte Fréres och Beréche et fils på champagnelistan. Vi valde en vanlig Deutz Brut som var riktigt billig (755 kr). Det är synd att toppvinerna har så höga påslag—det är roligare att dricka riktigt bra viner till riktigt bra mat. Efter champagnen tog vi in en Bordeaux-blend från Toscana, en Cupano Ombrone 2006. 50% Cabernet Sauvignon, 25% Merlot och 25% Grenache. Jag hade inte hört talas om det här, det är en väldigt liten biodynamisk producent, och blev mycket imponerad. Ett härligt vin.

Enda svagheten med Lux var servicen. Den var bra men inte så bra som man förväntar sig av en Michelinkrog. Vår servitris var stel och fokuserade mest på att korrekt läsa upp ortsnamn för de olika ingredienserna i varje rätt. Vi fick sitta och vänta i en kvart på att få vatten påfyllt vid ett tillfälle. Jag skickade ut den första flaskan champagne eftersom den var oxiderad och både doftade och smakade märkligt. Servitrisen kollade då med sommeliern och kom sedan tillbaka med samma flaska och sa att ”ja, den är oxiderad, om ni vill kan ni få en ny”. Öh ja, men varför kom du inte tillbaka med en ny flaska direkt.

Jag hade väldigt trevligt sällskap och det blev en kanonkväll. Servicen var inte perfekt men maten var väldigt bra så jag går gärna dit igen och hoppas på en annan servitris.