lördag 31 december 2011

Gott nytt år

Efter mycket vånda har jag nu valt ut kvällens champagner. Det blir Jacquesson 2002 (har en halv flaska kvar efter att ha spontandruckit halva flaskan igår kväll med min fru) som fördrink, därefter Henriot 1970 som jag köpte på Heathrow för några veckor sedan. Avslutningsvis Duval-Leroy Femme de Champagne 1995 på magnum.

Gott nytt år!

fredag 30 december 2011

Svartengrens, en riktigt bra restaurang

Det har dykt upp några köttrestauranger med ambitioner i krog-Stockholm de senaste åren. Jag tänker främst på AG på Kungsholmen (i ny regi sedan i våras) och Djuret i Gamla stan. I våras öppnade en helt ny, Svartengrens, på Tulegatan i den del av Vasastan som kallas Sibirien.

Svartengrens serverar närproducerat kött i olika varianter. Typiska rätter är hängmörad biff, hängmörad entrecôte och flankstek. Sedan får man välja tillbehör själv: pommes frites med bearnaise, potatispuré, hasselbackspotatis eller sallad. Jag var där med min fru igår och vi började med att dela på en mycket ambitiös förrätt: hummerklo, tartar på luffarbiff, ramslökskapris och dragonemulsion. Det här var en förrätt av toppklass, fullt i klass med Stockholms Michelinkrogar. Vilka smaker och konsistenser. Underbar!

Till varmrätt tog vi båda hängmörad (sex veckor) entrecôte med pommes frites och bearnaisesås. Den här rätten var också av absolut toppklass. Mört, perfekt tillagat kött och pommes frites fullt i klass med de Gordon Ramsay serverar på Maze Grill.

Sett till maten tycker jag att Svartengrens är Stockholms bästa köttrestaurang. Servicen är också utmärkt och atmosfären bra. Restaurangen var fullbokad igår och det var en skön känsla av lyxig kvarterskrog ungefär.

Vinintresset verkar det tyvärr vara si och så med. Servitrisen kunde entusiastiskt beskriva olika viner, men vinlistan är kort och dyr. Vinet vi tog, Alesandro Piovene Merlot ”Fra I Broli”, kostade 660 kr per flaska (145 kr per glas) vilket jag tycker är dyrt för ett 160-kronorsvin. På Djuret hade man fått ett 400-kronorsvin för samma pris, förutsatt att man valt något av deras temaviner. Svartengrens vinprispolicy är (tyvärr) helt normal i krog-Stockholm men jag tycker att när man tar så bra betalt för maten (bara vår förrätt+varmrätt kostade 1280 kr för två personer) så borde inte vinpåslagen behöva vara så saftiga.

Jag kommer tillbaka ändå, för maten.

onsdag 28 december 2011

Fyra toppchampagner på härlig provning

Igår var jag på Grappe tillsammans med ett par champagnevänner. Vi är ett gäng på sex personer som träffas regelbundet och provar champagne ihop och förra året gjorde vi också en resa till Champagne tillsammans. Vi jobbar med helt olika saker men passionen för champagne delar vi och det är aldrig tal om att vi skulle prova någon annan typ av vin. Eller jo, ibland slänger någon in en bra mousserande för att se om någon tror att det är champagne.

Temat igår var "extra bra" champagne och det blev en sanslös kväll, trots att bara tre hade möjlighet att komma.


Vi inledde med Krug Grande Cuvée från 80-talet. Paul Levy, en mat- och vinjournalist har sagt att "Krug is the champagne that God give his angels when they have been especially good" och det kan vi som var med igår skriva under på. En underbar mogen champagne med den väldigt speciella Krugdoften, kraftig syra och lång eftersmak. Vi provar alltid blint (utom för den som har med sig flaskan förstås) och gissningarna på årgång var kring 1982 innan jag avslöjade att det var en lagrad non-vintage.

Sedan följde Dom Ruinart 1988, en blanc de blancs som kändes märkligt ung. Det var en typisk blanc de blancs på näsan men saknade den syra man förväntar sig av en 1988:a, jag trodde på en udda 90-talsårgång. Den hade också en ovanlig eftersmak som jag har svårt att beskriva. Den var intressant att följa under kvällen, den höll fantastiskt bra i glaset. Jag tror att Dom Ruinart 1988 behöver några år till i källaren för att blomma ut. Fascinerande.

Kvällens på papperet bästa vin (98 poäng av Juhlin, till exempel) följde: Comtes 1979. Doften avslöjade åldern men sedan var det en syraattack i munnen utan dess like. Jag var inne på att det var en blanc de blancs från 70-talet men jag kände verkligen inte igen Comtes-karaktären alls. I stället gissade jag på Salon. Den öppnade upp sig med luft men någon egentligen mognad visade sig inte. En champagne som kanske också behöver lite mer tid? Spännande och väldigt rolig att dricka.

Efter de här tre flaskorna var vi på gott humör och kände för att korka upp något ytterligare. Bonusflaskan blev Selosse 1989, inhandlad på Systembolaget i slutet på 90-talet för 289 kr. Det gör ont i mig att tänka att jag på den tiden gick och köpte Moët eller liknande utan att veta vilka pärlor som stod på hyllan bredvid. På den tiden köpte Systembolaget in nästan halva produktionen av årgångs-Selosse. Det här vinet var en upplevelse. Det var exotiskt och påminde lite om nya vingårdsvinet Selosse Les Carelles men lustigt nog kändes det yngre än den Les Carelles som är baserad på årgångarna 2003 och 2004. Ett underbart vin!

Vinerna var för bra för att vi ens skulle diskutera vilken som "vann" provningen. Jag dricker gärna vilken som helst av dessa igen, när som helst.

måndag 26 december 2011

Vilmart på julafton

En av mina absoluta favoritodlare är Vilmart & Cie som håller till i premier cru-byn Rilly-la-Montagne, en liten by några kilometer söder om Reims på vägen mot Epernay.

På julafton drack vi Vilmart Grande Réserve till hemkokt hummer. Det var första gången jag provade Vilmarts enklaste champagne och det var en trevlig bekantskap. Kombinationen av tio månaders ekfatslagring och ingen malolaktisk jäsning som kännetecknar Vilmarts alla viner gör att man känner igen husstilen. En alldeles utmärkt budgetskumpa som jag känner köper igen.

Tyvärr finns ingen Vilmart på Systembolaget längre men olika viner från Vilmart brukar regelbundet dyka upp i Franskabolagets erbjudanden. Jag kan faktiskt varmt rekommendera hela Villmarts utbud förutom årgångslösa rosén.

Här är en sammanställning av Vilmarts viner:

Grande Réserve - enklaste årgångslösa vinet
Cuvée Rubis - årgångslösa rosén
Grand Cellier - ett mycket bra årgångslöst vin som vinner starkt på flasklagring
Grand Cellier d'Or - vanliga årgångsvinet
Grand Cellier Rubis - årgångsrosén som är helt underbar, årgång efter årgång
Couer de Cuvée - prestigevinet som håller fantastiskt hög klass

Det finns ett vin till, Création, ett enkelt årgångsvin, som jag inte provat.

God fortsättning!

fredag 23 december 2011

Vin som julklapp

Vin är en alldeles utmärkt julklapp. De flesta vuxna har redan allt de behöver och lite till, men vin går alltid åt. Ett generellt tips är att lägga sig en bit över vad personen som ska få julklappen normalt brukar dricka för viner. Om man har en vän som brukar dricka 80-kronorsviner så kan man köpa ett vin för 150-200 kr.

Rött vin
Det är svårt att ge generella tips här. Le Serre Nuove 2009, Ornellaias andravin, är väldigt bra och blev min julklapp till min bror.

Om jag får generalisera lite så är det några vintyper och druvor som bör undvikas i lägre prisklasser (under 300 kr eller så) och det är Pinot Noir, Amarone, Chateauneuf-du-Pape och Barolo. Det finns så mycket bättre rödviner i det prissegmentet. Prova gärna viner från nya världen.

Vitt vin
Jag har flera vänner som säger att de inte tycker om vitt vin, och det tror jag beror på att de inte druckit tillräckligt bra vita viner. En bra vit bourgogne eller en bra tysk/österrikisk riesling kan omvända de flesta. Jag kan varmt rekommender FX Pichlers viner (t.ex. FX Pichler Grüner Veltliner Smaragd Loibner för 299 kr). En riktigt bra vit bourgogne är Vincent Girardin Corton-Charlemagne 2008 som finns både på helflaska (549 kr) och halvflaska (299 kr). Båda de här vinerna finns i lager på Systembolaget Passagen (bredvid NK) i Stockholm.

Champagne
Champagne är en väldigt bra julklapp eftersom den kan korkas upp på nyårsafton en vecka senare. Här är några tips i olika prisklasser som alla finns i lager på Systembolaget Passagen:

Krug Grande Cuvée (1399 kr)
Dom Pérignon 2002 (1199 kr)
Winston Churchill 1999 (1059 kr)
Pol Roger Brut Réserve (698 kr på magnum, 357 kr på flaska)
Bollinger Special Cuvée Brut (389 kr)
Diebolt-Vallois Prestige Brut Blanc de Blancs (359 kr)
Louis Roederer Brut Premier (349 kr)

Alla de här är riktigt bra champagner som finns på de flesta Systembolag, förutom Diebolt-Vallois Prestige som bara finns i några få butiker (Passagen, Hötorget och Söderhallarna i Stockholm plus vinbutikerna i Göteborg och Malmö).

God Jul!

torsdag 22 december 2011

Skillnaden mellan non-vintage och multi-vintage champagne

Generellt brukar man säga att skillnaden mellan en årgångschampagne och en (icke årgångsmärkt) standardchampagne champagne är att den årgångsmärka ska reflektera året druvorna skördades medan den icke årgångsmärkta ska reflektera husstilen och smaka likadant år till år. Det här stämmer kanske för de stora husen, men i praktiken är ofta standardchampagne en blandning av de två eller tre senaste årgångarna. En champagne som släpps nu kan till exempel vara en blandning av 2006, 2007 och 2008. Beroende på vilka årgångar som ingår varierar kvaliteten men tyvärr skriver inte husen ut vilka årgångar som ingår. Jag ska också säga att hus med ambitioner har reservvin i sina lager som används för att ”lyfta” standardchampagnen de år som blandningen inte håller tillräckligt hög kvalitet.

Sedan finns det årgångslös champagne som innehåller bara en eller två årgångar. En? Ja, faktiskt är viss standardchampagne egentligen en årgångschampagne som inte lagrats tillräckligt länge för att få kallas årgångschampagne. Minimikravet är nämligen tre års lagring på jästfällningen för årgångschampagne och det har många odlare varken plats för eller råd med. (Femton månader räcker för årgångslös.)

Ibland ser man också begreppet multi-vintage. Det är egentligen bara ett sätt att få årgångslös (non-vintage) champagne att låta lite finare. Men det finns också fog för det. Krug Grand Cuvée är en av världens bästa champagner och är en blandning av ungefär 120 olika viner från tio olika årgångar som sedan legat minst sex år på jästfällningen. Inte undra på att Krug vill distansera sig från enkla non-vintage.

Sedan finns det ytterligare en kategori av ”multi-vintage” som är viner där två eller tre årgångar ingår men som fått ligga minst tio år på jästfällningen och där husen är öppna med vilka årgångar som ingår. Det finns några sådana exempel i beställningssortimentet:

André Clouet Cuvée 1911 (95/96/97), Tarlant Cuvée Louis och Tarlant QV Discobitch (96/97/98), Amazone de Palmer (lite osäker på årgångarna, kanske bara 96 och 98?) och Grand Siècle (95/96/97).
Grand Siècle är alldeles för dyr men de andra tycker jag alla är värda att provas.

tisdag 20 december 2011

Tankar kring LVMH, Krug och Veuve Clicquot

Jag flög från Heathrow terminal 3 (SAS-terminalen) ikväll och fann till min glädje att Wine Collection – Rare & Vintage öppnat även där. Utbudet är inte riktigt lika imponerande som i terminal 5 men det är ändå ett lyft. Lanson 1982 och 1988 på magnum och Krug Clos du Mesnil är ett par exempel på champagner som inte fanns i sortimentet förut. De har även en vinkyl med röda viner som jag tror är ny.


Krug Clos du Mesnil 2000 är senaste årgången av världens bästa champagne och görs på druvor från en vingård mitt i Mesnil-sur-Oger.  Första årgången var 1979 och jag har haft förmånen av prova fyra av dem: 1979, 1986, 1996 och 1998. Krug gjorde både 1999 och 2000 av Clos du Mesnil och bestämde sig först nyligen vilken som skulle släppas. Det blev år 2000 och om någon från Krug läser det här får ni gärna skicka ett par lådor av 1999:an så kan jag hjälpa till med att hälla ut dem. Krug kommer också att släppa vanliga årgångsvinet från år 2000. Med ”vanliga” menar jag i relation till Clos du Mesnil, det är också ett av världens bästa champagner. Jag köpte ett par lådor av Krug 2000 när de släpptes på Fine+Rare i höstas men jag har inte fått de lådorna än.

En annan nyhet som jag såg på Heathrow var La Grande Dame 2004, senaste årgången av Veuve Clicquots prestigevin. Intressant här är att förra årgången var 1998 vilket innebär att Veuve Clicquot hoppar över inte bara 1999 och 2000 utan också den hyllade årgången 2002 för sin prestige. I så fall är det lika anmärkningsvärt som när Moët avstod från att släppa Dom Pérignon från toppårgången 1979. Det kan också betyda att Veuve Clicquot anser att 2002:an behöver mer tid i källaren och kommer att släppa den efter 2004:an men jag tvivlar på det. Veuve Clicquot brukar släppa sina årgångsviner relativt tidigt och exempelvis La Grande Dame 1998 släpptes alldeles för tidigt. Vilken orsaken än är så är det ett väldigt intressant beslut av Veuve Clicquot och ett tydligt tecken på att de tar kvaliteten hos La Grande Dame på största allvar. För mig som svensk är Veuve Clicquots varumärke lite skadat av den märkliga populariteten av ”Gula Änkan”, den sötsliskiga varianten av Veuve Clicquots standardskumpa, men Veuve Clicquots årgångsviner är pålitliga och bra.

Mellan 1970 och 1999 har Veuve Clicquot släppt 14 årgångar av La Grande Dame, exakt lika många årgångar som Krug släppt av sitt årgångsvin och bara en årgång färre än Salon. Som jämförelse kan nämnas mindre selektiva Roederers Cristal (23 årgångar) och Moëts Dom Pérignon (18 årgångar).

LVMH äger både Krug och Veuve Clicquot och elaka tungor talar om att Krug tvingats öka produktionen av både Krug Grand Cuvée och Krug Rosé men att årgångsvinet fortfarande håller lika hög kvalitet som tidigare. När nu Krug släpper båda sina årgångsviner från en relativt svag årgång som 2000 är det lätt att undra om det är LVMH som satt press på Krug att öka lönsamheten. Men hur kommer det sig att LVMH samtidigt låter Veuve Clicquot göra det största årgångshoppet i La Grande Dames historia?

dana här viktiga saker kan man sitta och fundera över på 38000 fots höjd på väg hem till Stockholm.

måndag 19 december 2011

En perfekt Biff Rydberg

Jag är ingen mästare i köket på något sätt men jag har tre paradrätter som jag utvecklat till perfektion (jag skippar blygsamheten idag). Rätterna är Spaghetti Carbonara, Risotto och Biff Rydberg.

Risotton gör jag med olika tillbehör men favoriten är en naturell risotto som serveras med pilgrimsmusslor. Risotto kräver lite tålamod men ingen av de här rätterna är särskild svår. De har dock en sak gemensamt och det är att mitt resultat är mycket bättre än vad man får på restaurang.

Restauranger brukar till exempel förstöra carbonara med grädde (vilket inte ska ingå alls) och risotto brukar ofta kokas till oigenkännlighet. Jag återkommer i senare blogginlägg om de här två rätterna, men idag tänkte jag beskriva hur en perfekt Biff Rydberg ska göras.

Restaurangerna gör ofta två fel: potatisen är alldeles för finhackad och senapsgrädden är både för fet och söt, vilket dominerar alldeles för mycket över de naturligt goda smakerna av potatis, kött och lök. Så här ska det gå till:
  • Tärna oxfilé i 1,5-2 cm stora bitar
  • Tärna den råa potatisen i lika stora bitar som köttet och skölj under kallt vatten, annars klibbar den ihop när man steker den.Hacka lök
  • Rör ihop en burk Creme Fraiche med några teskedar dijonsenap. Smaka av för att få rätta styrkan.
  • Stek potatisen i smör. Salta och peppra generöst. Man kan förkoka, helst ångkoka, potatisen lite, men jag tycker att det blir bäst om man råsteker den. Man behöver ha rätt hög värme och steka den rätt länge så snåla inte med steksmöret.
  • Stek löken i rapsolja i en annan stekpanna. Man behöver inte steka på jättehög värme, men den ska ha fått ordentligt med färg.
  • När potatisen och löken är klar steker man oxfilén hastigt på hög värme. Den ska givetvis vara röd i mitten. Salta och peppra.
  • Sedan är det bara att lägga upp på tallrikarna och lägga en äggula på toppen. Det enda man får ta själv är senapsgrädden.
Det här är väldigt enkelt och väldigt gott. Jag gjorde den senast i fredags och drack då en Le Volte till. Le Volte har blivit lite av vårt husvin de senaste månaderna.

Tarlant QV Discobitch mer seriös än namnet

Jag har haft en flaska QV Discobitch från Tarlant liggande i några år (sedan 2008, tror jag). Jag har väntat på rätt tillfälle för en så udda/rolig flaska. Igår hade vi några vänner på besök för en tidig middag, min fru sa något om glögg och då var jag tvungen att snabbt finna ett roligare alternativ.

Normalt betyder en rolig vinflaska att innehåller inte är lika roligt, men så är inte fallet med QV Discobitch. Den är gjord på samma utmärkta bas som Tarlant Cuvée Louis och är en blandning av årgångarna 96/97/98 från gamla stockar. Jag tror att QV Discobitch innehåller något högre dosage än Louis men det är inte något som stör. Jag tror att flasklagringen kan ha gjort den gott för den uppvisar fina mognadstoner, mogna äpplen, brödighet och en fint integrerad syra. En riktigt bra champagne som jag varmt kan rekommendera.

fredag 16 december 2011

Sillprovning på julafton

Det blir en ”horisontalprovning” av sill på julafton. Tre olika sillar, tre olika tillverkare. Det blir löksill från Stefan Erikssons Matstudio (som för övrigt byter regi och namn vid årsskiftet), senapssill från Lisa Elmqvist och inlagd sill från svärmor. Förhandsfavoriten är givetvis svärmors sill – hon är för övrigt läsare av den här bloggen.

onsdag 14 december 2011

Systembolaget och IOGT-NTO i oheligt samarbete

Det pågår just nu en kampanj mot den lagliga Internetförsäljningen av vin från andra EU-länder till Sverige. Kampanjen har genomförts genom en rad koordinerade debattartiklar samt en anmälan till ekobrottsmyndigheten mot ett tiotal vinklubbar med bas i andra EU-länder.

Det har framkommit att Systembolaget och IOGT-NTO tillsammans ligger bakom kampanjen (se till exempel dagens ledare i SvD) vilket är väldigt obehagligt. Att IOGT-NTO agerar i kampen mot andras konsumtion av alkohol är inte så konstigt, det är ju hela syftet med den organisationen. Men att ett statligt monopolföretag agerar på det här sättet är en ren skandal och jag hoppas och tror att det här är början på slutet för Systembolaget. (Det finns mycket skrivet på olika bloggar men jag kan rekommendera Jimmy Forsmans inlägg för några veckor sedan.)

Själv köper jag nästan all champagne utomlands nuförtiden. Dels använder jag Franskabolaget som ibland har viner från mina favoritodlare Jacques Selosse och Vilmart i sina kampanjer, dels använder jag engelska och franska vinhandlare som inte riktar sig specifikt mot den svenska marknaden. Oftast blir det engelska Fine+Rare men jag kan också rekommendera Farr Vintners. Vad är fördelarna med att köpa utomlands då? Det finns framför allt tre fördelar:
  • Det är billigare
  • Man behöver inte köa
  • Man kan hitta fler årgångar än den allra senaste
För att ge några prisexempel så kostar Dom Perignon 2002 990 kr i England (1199 kr på Systembolaget), Bollinger La Grande Année 2002 604 kr i England (849 kr) och Taittinger Comtes de Champagne 2000 748 kr i England (1350 kr). Och vill man ha Comtes 1998 som är en bättre årgång än Comtes 2000 så kostar den 913 kr i England medan den aldrig mer kommer att finnas på Systembolaget.

Sedan tillkommer svenska alkoholskatt på 16 kr/flaska och frakten till Sverige, vilket kräver lite pappersexercis. Den här delen slipper man när man handlar via Franska Bolaget och andra importörer som vänder sig till svenska marknaden. Då sköter de allt åt en.

tisdag 13 december 2011

Mer magnumchampagne

Efter Johans kommentar till mina magnumtips upptäckte jag att jag missat att både Henriot Souverain Brut och Henriot 1996 finns på magnum på Systembolaget. Den förra finns i beställningssortimentet, den senare ingick i decembersläppet och finns kvar i tre butiker: Bromma, Danderyd och Malmö. Båda rekommenderas!

måndag 12 december 2011

Champagne på magnum till nyårsafton

Ungefär en tredjedel av Systembolaget försäljning av champagne sker under december månad. Orsaken till det är givetvis nyårsafton. Själv brukar jag inte köpa någon champagne alls i december (med vissa undantag), främst för att det brukar vara så mycket annat att stå i. Jag har alltid champagne i olika prisklasser hemma så jag behöver aldrig göra några sista minuten-inköp.

Vad ska man då välja för champagne till nyårsafton? Det förnuftiga standardrådet (garanterat snart i en tidning nära dig) brukar vara att man ska dricka champagnen tidigt på kvällen och sedan nöja sig med något billigt mousserande vin till tolvslaget. Jag håller inte med om det. Man vill ju fira in det nya året med något festligt, och billigt bubbel är varken festligt eller gott. Visst, om man tänker stå utomhus och dricka i plastmugg kanske det är onödigt att dricka en dyr champagne men då får man väl ha lite fantasi.

Mitt tips är att dricka champagne på magnumflaska (1,5 liter) eller rentav på jerobaum (3 liter) vid tolvslaget. Det är festligt och speciellt för de flesta. Och det är gott. Det finns femtio olika champagner på magnum på Systembolaget, varav de flesta i beställningssortimentet, så det är hög tid att beställa. Sedan finns det 17 champagner på jero. Här är lite förslag i olika prisklasser:

Magnum
Pol Roger Brut Réserve (698 kr)
Billecart-Salmon Brut Réserve (759 kr)
Henriot Blanc de Blancs (919 kr)

Jero
Taittinger Brut Réserve (1590 kr)
Pol Roger Brut Réserve (1618 kr)

Av dessa finns Pol Roger på magnum i standardsortimentet, övriga i beställningssortimentet.

Undvik Nicolas Feuillatte

I förra veckan firade vi en grej på jobbet och Nicolas Feuillatte Brut Chardonnay låg på kylning. Jag var inte inblandad i valet av champagne och just Nicolas Feuillatte är för mig den klart sämsta champagnen som finns av de kända märkena. Allt de gör är dåligt, från deras vanliga non-vintage upp till deras årgångsprestige Cuvée Palmes d'Or.

Eftersom jag har rykte om mig att kunna en del om champagne var chefen för avdelningen lite orolig. Han sa att ”de har köpt något som jag inte ens tror är champagne, till och med jag känner att det är dåligt”. I stället hade han letat upp en flaska Veuve Clicquot Brut som jag fick ha i glaset. Jag är tacksam för det. Veuve Clicquot är kanske inte heller något favorithus men deras non-vintage är det i alla fall inget fel på. (Däremot ska den sötare varianten som brukar kallas ”Gula Änkan i Sverige undvikas.)

Som kuriosa kan nämnas att både Veuve Clicquot Brut och ”Gula Änkan” tillhör de fyra champagner som funnits längs på Systembolaget, om man får tro Systembolagets hemsida. De lanserades redan den 1 januari 1955 tillsammans med Lanson Rosé och Krug Grand Cuvée. Krug Grand Cuvée hette i och för sig Private Cuvée på den tiden men jag undrar hur mycket den kostade. Jag önskar att mina far- eller morföräldrar köpt på sig några lådor och lagt undan åt mig.

lördag 10 december 2011

Årgångstabell för Champagne

Utan någon som helst vetenskaplighet har jag satt ihop en årgångstabell för alla årgångar från 1988 till 2005. Jag har satt stjärnor på en femgradig skala:

1988: *****
1989: ****
1990: ****
1991: *
1992: **
1993: **
1994: *
1995: ****
1996: *****
1997: **
1998: *****
1999: ***
2000: ***
2001: *
2002: *****
2003: **
2004: ****
2005: ***
Jag har provat några hyggliga viner från de udda årgångarna 1991, 1994 och 2001 men det gjordes ytterst få årgångsviner från de här åren och de är tveklöst de tre svagaste under den här perioden.

Min årgångstabell skiljer sig inte så mycket från vad de flesta tycker, men jag håller 1998 högre än de flesta och till skillnad från exempelvis Juhlin tycker jag inte att 1990 är i nivå med toppårgångarna 1988 och 1996.

fredag 9 december 2011

Lux och Stockholms andra Michelinkrogar

Stockholm har sex krogar med stjärnor i Michelinguiden. Frantzén-Lindeberg och Mathias Dahlgren Matsalen har två stjärnor var, medan Esperanto, Fredsgatan 12, Lux och Mathias Dahlgren Matbaren har en. Jag var på Lux i tisdags för första gången och har nu besökt Stockholms alla stjärnkrogar. Till att börja med så måste jag säga att Michelin har rätt. Det här är Stockholms sex bästa krogar. Den enda krog som fattas på listan är Operakällaren som blev av med sin stjärna i våras, men jag är övertygad om att de får tillbaka den i vår. De är helt klart tillräckligt bra för det. Kanske var det Michelins sätt att säga ”skärp er” och av döma att mitt besök där för ett par månader sedan så har de gjort det.

Frantzén-Lindeberg är för mig klart bäst. Den är inte bara värd sina två stjärnor, det är den bästa tvåstjärniga krog jag varit på (jag har varit på tvåstjärniga krogar i sex länder) och jag hoppas och tror att den snart belönas med tre stjärnor. Mathias Dahlgren Matsalen är bra men är för mig en svag tvåstjärnig restaurang. Sist jag var där var avsmakningsmenyn lite för tung, man vill ju inte gå proppmätt från en restaurang även om det är tio rätter, och det är för lite fokus på vin för min smak.
De enstjärniga är alla bra och jag har svårt att rangordna dem.
Lux som jag var på i tisdags ligger väldigt charmigt på Lilla Essingen. Exteriört påminner den inte så lite om Noma i Köpenhamn. Fokus ligger på svenska råvaror och maten höll verkligen högsta klass rakt igenom lilla avsmakningsmenyn (jag blev nedröstad och fick inte ta stora):
granrisrökt pilgrimsmussla, lättstekt kungsfisk och regnbåge
med pressgurka, stenbitsrom och bläckfisk


pepparrotskryddad entrecôte och ugnsrostad märg
med störkaviar, karljohansvamp och ostron


aronia

frasstekt fläsksida och kotlett med raspad ingefära,
rostad rotfruktspuré och stekta hasselnötter


sorbet på trädgårdshavtorn och varmt äppelmos
med tusenblad, chokladkräm och saltad lavendel


lakrits, morot, choklad, persilja och kryddpeppar

Tyvärr har Lux, i likhet med många andra topprestauranger, alldeles för höga påslag på bra viner. Här är några exempel på dyra champagner: Salon 1997 för 8500 kr (kostar 2000-2500 kr i butik) och William Deutz 1990 för 9500 kr (går idag att köpa för under 2000 kr i Frankrike). I övrigt är det mycket fokus på ekologiska/biodynamiska viner rakt igenom hela vinlistan. Utöver Deutz och Salon finns Cedric Bouchard, Larmandier-Bernier, Tarlant, Delamotte, Laherte Fréres och Beréche et fils på champagnelistan. Vi valde en vanlig Deutz Brut som var riktigt billig (755 kr). Det är synd att toppvinerna har så höga påslag—det är roligare att dricka riktigt bra viner till riktigt bra mat. Efter champagnen tog vi in en Bordeaux-blend från Toscana, en Cupano Ombrone 2006. 50% Cabernet Sauvignon, 25% Merlot och 25% Grenache. Jag hade inte hört talas om det här, det är en väldigt liten biodynamisk producent, och blev mycket imponerad. Ett härligt vin.

Enda svagheten med Lux var servicen. Den var bra men inte så bra som man förväntar sig av en Michelinkrog. Vår servitris var stel och fokuserade mest på att korrekt läsa upp ortsnamn för de olika ingredienserna i varje rätt. Vi fick sitta och vänta i en kvart på att få vatten påfyllt vid ett tillfälle. Jag skickade ut den första flaskan champagne eftersom den var oxiderad och både doftade och smakade märkligt. Servitrisen kollade då med sommeliern och kom sedan tillbaka med samma flaska och sa att ”ja, den är oxiderad, om ni vill kan ni få en ny”. Öh ja, men varför kom du inte tillbaka med en ny flaska direkt.
Jag hade väldigt trevligt sällskap och det blev en kanonkväll. Servicen var inte perfekt men maten var väldigt bra så jag går gärna dit igen och hoppas på en annan servitris.

tisdag 6 december 2011

Om man vill ha en riktigt bra julskinka...

Jag har fått reklammail från både Oaxen och Stefan Eriksson Matstudio senaste dagarna. Oaxen, denna underbara krog som tyvärr stängde i somras, kommer att öppna en charkbutik vid Mariatorget på fredag. Den kommer att heta Oaxens skafferi och man kan redan nu beställa sin julskinka på deras hemsida. Jag åt Oaxens julbord för två år sedan och det var det bästa julbord jag ätit, så deras julskinka är säkert något extra.

Stefan Eriksson Matstudio säljer också julskinka och en rad andra saker till julbordet. Jag har inte ätit julmat från Stefan Eriksson men allt annat han lagar är bra så jag är säker på att hans julmat är bra också.

För egen del blir det hummer på julbordet i år. Vad gör man inte för att få en ursäkt att dricka champagne på julafton.

måndag 5 december 2011

Heathrow terminal 5

Jag kan varmt rekommendera vinbutiken Wine Collection – Rare & Vintage på Heathrow terminal 5. Precis som namnet säger har de ett bra utbud av ovanliga champagner. När jag var där i fredags fanns till exempel Dom Pérignon Oenothèque 1975, Krug Clos d'Ambonnay 1995, Lanson 1976, 1982 och 1988 på magnum, Henriot 1970, Moët Grand Vintage 1990 och en rad äldre Veuve Clicquot.

Jag har inte druckit någon champagne från mitt födelseår (1970) så jag kunde inte motstå Henriot 1970. Den är inte ens provad av Richard Juhlin så jag antar att den är ovanlig. Det blev dessutom en Lanson 1982 på magnum. Jag drack en Lanson 1979 förra hösten i Champagne och den var helt sagolik.

lördag 3 december 2011

R & L Legras Cuvée Présidence Blanc de Blancs 2002 provad

I inlägget i onsdags nämnde jag R & L Legras Cuvée Présidence Blanc de Blancs 2002 och inspirerad av mitt eget inlägg kunde jag inte låta bli att korka upp en flaska för att prova. Den var mer utvecklad än de flesta 2002:or, burgundisk i stilen. Väldigt bra. Jag vet inte riktigt hur urvalet av druvor skiljer sig mot R & L Legras Cuvée St Vincent, deras prestigevin, men jag tycker att de har lite olika stil. Cuvée Présidence är mer vinös, medan St Vincent är en mer typisk blanc de blancs med massor av syra och rostad stil. Båda är bra.

Jag drack Legras & Haas 2002 för ett par veckor sedan och den var faktiskt ännu mer utvecklad, en typisk blanc de blancs med tydliga mognadstoner. Men den når inte upp till grannhusets Cuvée Prèsidence.

Pierre Peters Cuvée Spéciale Les Chetillons 2002, också en blanc de blancs från gamla stockar men från Mesnil-sur-Oger en mil därifrån. Jag har försökt hålla fingrarna från dem jag har i källaren för jag tror att den kommer att bli fantastisk med lagring. De två gånger jag provat den har den inte visat upp så mycket än men med tanke på hur bra tidigare årgångar av samma vin varit tror jag att det här vinet har högre potential än både årgångsvinerna från R & L Legras.