Odlarchampagne vs huschampagne

Under en fas av mitt champagneintresse ville jag prova varje ny odlare jag kom över.

Nu har min nyfikenhet klingat av lite och jag köper och dricker mest champagner som jag vet att jag tycker om. Det blir mycket Charles Heidsieck, Pol Roger, Louis Roederer och Krug bland husen och mycket Vilmart bland odlarna.

Tyvärr har Jacques Selosse blivit för dyr för att köpa. När Selosse ingångsvin Initial kostar mer än Winston Churchill och nästan dubbelt så mycket som Vilmarts toppvin Coeur de Cuvée är något fel.

När jag drack Cédric Bouchard och Marie-Courtin häromdagen kände jag att min odlarnyfikenhet har väckts igen. Dags för nya upptäckter!

Winston Churchill 1996 levererar igen

Jag har druckit Winston Churchill 5-6 gånger, nästan varje gång blint. Jag har aldrig varit i närheten av att gissa rätt men alltid tyckt att det är en fantastisk champagne. Vid ett par tillfällen har jag druckit den parallellt med bra årgångar av Krug och andra toppviner, men den har vunnit varje gång.

För ett par veckor sedan drack jag den på en blindprovning där uppställningen var:
Jacques Selosse Substance
Winston Churchill 1996
Taittinger Comtes Rosé 2005
David Leclapart l'Apôtre 2004
Bollinger Grande Année 2002

Comtes Rosé var en stor besvikelse liksom l'Apôtre som helt hade fallit isär. Substance var helt underbar men Winston Churchill vann igen. Den var dessutom ung och fräsch och verkar ha många års utveckling kvar. Det är nog den bästa 1996:a jag provat.

En summering av 2017

Kära läsare, som ni märkt har det blivit lite glest mellan inläggen det senaste halvåret. Jag har inte haft tid att skriva; däremot har jag haft tid att dricka. 2017 var antagligen mitt mest aktiva vinprovarår hittills med 420 provade viner varav 182 champagner.

Årets tio bästa champagner var:
1. Jacques Selosse La Côte Faron (deg 2012)
2. Winston Churchill 1996
3. Charles Heidsieck Cuvée Charlie 1985
4. Billecart-Salmon Blanc de Blancs 2004 (magnum)
5. Vilmart Coeur de Cuvée 2000
6. Pol Roger 2002
7. Gosset Celebris Rosé 2007
8. Bollinger RD 1996
9. Charles Heidsieck Blanc des Millenaires 1995
10. Pol Roger 2000

Precis utanför listan hamnade Billecart-Salmon Cuvée Nicolas-Francois 1999 (magnum) och Clos des Goisses 2006.

Jacques Selosse mm i morgondagens släpp på Systembolaget

Det brukar alltid släppas många spännande champagner såhär års och champagneförsäljningen är alltid störst i december eftersom många köper champagne till nyårsafton.

I morgon släpps fyra spännande champagner: Bollinger Rosé Limited Edition 2006, Diebolt-Vallois 2008, Jacques Selosse Initial och Jacques Selosse Substance. Det finns goda skäl att köpa alla fyra.

Jag är inte särskilt imponerad av årgångslösa Bollinger Rosé men det här är specialutgåvan som jag skrev om i våras och bara den snygga förpackningen gör den till en utmärkt present/julklapp.

Diebolt-Vallois är en väldigt bra producent som jag hade förmånen att besöka i våras. Deras årgångsviner brukar alltid vara bra men jag har bara provat Fleur du Passion 2008, inte vanliga årgångsvinet. Dock måste Diebolt-Vallois 2008 för 479 kr vara ett bra köp.

Och så Jacques Selosse. Substance är en av mina favoritchampagner alla kategorier även om det smärtar att se att den nu kostar närmare 2.000 kr. Initial för nästan 1.000 kr känns också dyrt men ja, det är ett väldigt bra vin.

Årets Vilmart-släpp hos Franska Vinlistan

Häromveckan var det dags för året släpp av Jacques Selosse på Franska Vinlistan. Det var frestande men jag lyckades hejda mig från att köpa. Jag har tillräckligt med Selosse i källaren.

Men nu är det dags för årets Vilmart-släpp och då måste jag köpa.

Som trogna läsare av bloggen vet älskar jag Vilmart och måste ha både Vilmart Coeur de Cuvée 2009 och Vilmart Grand Cellier d'Or 2012 i källaren. 2009 är en ganska svag årgång i Champagne men just Coeur de Cuvée är alltid bra. Vissa tycker till och med att Coeur de Cuvée är bättre från årgångar som andra producenter har problem med (1997 och 1992 är två bra exempel på det). Själv tycker jag snarare att Coeur de Cuvée håller en så jämn och hög kvalitet att den helt enkelt sticker ut lite mer när andra misslyckas. 2012 är däremot ett riktigt bra år, dessutom min yngste sons födelseår, så jag kommer definitivt att köpa på mig en hel del Grand Cellier d'Or 2012. Mitt mål är att kunna spara några flaskor till min sons studentmottagning.

Årgångsrosén Grand Cellier Rubis Rosé 2010 gick att köpa redan förra året så den behöver jag inte fylla på men det är också en väldigt bra champagne. Det är inget fel på de årgångslösa vinerna heller och Grande Réserve finns att köpa på magnum för 699 kr.

För mer information om Vilmart hänvisar jag till den presentation jag skrev för tre år sedan.

300 viner provade i år

Jag är på jorden runt-resa med mitt nya jobb. Första anhalt var Las Vegas och där drack jag en del bra Cabernet Sauvignon-viner från Napa. I vanlig ordning la jag sedan in anteckningar i Cellartracker. Jag skriver inte särskilt utförliga smaknoter, särskilt inte när jag dricker vin på restaurang i jobbsammanhang, men jag sätter i alla fall alltid betyg och skriver ner datum på alla viner jag dricker.

Nu har jag provat exakt 300 viner i år. Det låter enormt mycket men många är från större provningar där jag bara provat en mun av varje vin och spottat.

Det roligaste för mig med Cellartracker är att titta på statistik och då kan jag bryta ner vad jag druckit i år på olika sätt:

Regioner
1. Champagne (47,3 %)
2. Bordeaux (5,3 %)
3. Bourgogne (5,0 %)
4. South Africa Coastal Region (3,3 %)
(totalt 45 olika regioner och 15 länder)

Vintyper
1. Bubbel (49,7 %)
2. Rödvin (25,7 %)
3. Vitt vin (13,3 %)
4. Rosévin (5,7 %)
5. Sött (5,0 %)

Och så kan jag sortera efter vilka viner som fått högst betyg och då ser jag att två stilla vita viner ligger på delad tredjeplats. Varför dricker jag då så lite stilla vitt vin? Jag har inget bra svar på det.

Bästa vinet hittills i år? Jacques Selosse La Côte Faron degorgerad 2012.

Bästa sommarchampagnerna

Jag ber om ursäkt för stiltjen på bloggen nu i sommar. En titt i Cellartracker visar att jag druckit en hel del bra champagner den sista månaden. Bäst har Jacques Selosse Rosé degorgerad hösten 2015 varit. Största positiva överraskningen var Palmer & Co Vintage Brut 2008. Palmer & Co är ett kooperativ som gör bra men kanske inte så spännande champagner. Deras vanliga årgångsvin kostar bara 329 kr på Systembolaget och var ett av mina nyårstips i höstas. Nu har de precis bytt årgång från 2008 till 2009 men om man skulle råka hitta årgång 2008 i hyllan någonstans så är det stark köprekommendation.

Underbar helg i Champagne del 3

Efter besöken hos Jérôme Prévost och Benoit Lahaye var det äntligen dags att checka in på Corinne och Anselme Selosse underbara hotell Les Avises i Avize. Jag kan varmt rekommendera att bo där. Avize är en rätt sömnig by och det finns fördelar med att bo inne i Epernay eller Reims men charmigare hotell än Les Avises är svårt att hitta och hotellrestaurangen är riktigt bra.

Och ja, det finns mycket Jacques Selosse på vinlistan och man får köpa med sig ett par flaskor Jacques Selosse när man checkar ut till mycket bra priser.

Nyckelringen som hotellrumsnyckeln sitter på.

Härlig park på hotellets baksida.

Hotellrestaurangen känns som ett ombonat vardagsrum.

Provning av alla Franska Vinlistans champagner

Igår besökte jag ett champagneevent som Franska Vinlistan arrangerade på Franska Ambassaden i Stockholm. Laurent Champs (Vilmart) och Anselme Selosse (Jacques Selosse) var båda där och serverade sina viner, liksom alla övriga producenter som Franska Vinlistan har i sitt imponerande utbud. Att stå och prova igenom Jacques Selosse alla viner och samtidigt höra Anselme berätta om vingårdarnas jordmån, lutning och väderstreck är en upplevelse. Det är ingen tvekan att Selosse var den stora stjärnan igår.

Av de 28 viner jag provade igår håller jag Jacques Selosse Substance som vinnare men om man väger in priset tycker jag att senaste upplagan av Selosse Initial är ett mycket bra köp. För oss som minns när Initial kostade 400 kr kan priset 899 kr kanske avskräcka men det är en champagne som slår de flesta andra champagner i samma prisklass och det finns flaskor kvar på Systembolaget.

Vilmart då? Jag har ett par lådor Coeur de Cuvée 2008 hemma men det var första gången jag provade vinet och för en gångs skull blev jag inte så imponerad av Coeur de Cuvée. Coeur de Cuvée brukar vara väldigt bra direkt vid släpp men den här var lite obalanserad och behöver nog lite tid. När man provar 28 champagner under två timmar blir det inga djupanalyser men jag kommer att låta mina lådor ligga orörda i källaren i ett par år. Däremot var Grand Cellier d’Or 2011 väldigt elegant och bra och för mig var det kvällens bästa Vilmart. Även ingångsvinet Grand Réserve är bra och får ses som rena fyndet för 325 kr. Den finns inte listad på Franska Vinlistans hemsida just nu men kan beställas med leverans före jul.

Av de champagner som finns listade av Franska Vinlistan just nu tycker jag att Paul Déthune Cuvée Prestige för 435 kr/flaskan är bäst.

Auktion och Selosse

På måndag börjar höstens andra auktion. Det finns några bra 1996:or att bjuda på (Comtes och Winston Churchill) men det ser redan ut som om priserna kommer att bli lika uppskruvade som förra gången.

Däremot finns det lite Jacques Selosse kvar att köpa hos Franska Vinlistan. Jag la själv en beställning på Substance igår.

2015 års bästa champagner

Under 2015 skrev jag upp noteringar på alla viner jag drack på Cellartracker.com. Det blev totalt 315 provade viner varav 122 champagner. Här är de tio bästa champagnerna jag drack under 2015:

1. Krug 1988

2. Franck Bonville 1969

3. Krug 1996

4. Charles Heidsieck Blanc des Millénaires 1995

5. Jacques Selosse Substance (degorgerad 2009)

6. Krug Grande Cuvée (degorgerad 2006)

7. Krug 1998

8. Vilmart Coeur de Cuvée 2002

9. Billecart-Salmon Grande Cuvée 1996

10. Henriot Cuvée des Enchanteleurs 1988

Precis utanför listan hamnade Dom Pérignon Oenothéque 1995, Winston Churchill 1995 och Belle Epoque 1996.

Vad det blev på nyårsafton

Jag följde inte mitt eget råd om magnum på nyårsafton. I stället drack vi fyra olika champagner som alla var mycket bra:

Vilmart Grand Cellier d'Or 2006

Pierre Peters Cuvée Spéciale Les Chetillons 2002

Charles Heidsieck Blanc des Millenaires 1995

Jacques Selosse Rosé

Av fyra i sällskapet hade två Vilmart som kvällens vin och två Charles Heidsieck.

Roederer 2008 på magnum i dagens webbsläpp

Idag kl 10.00 har Systembolaget ett webbsläpp med bland annat fem olika champagner:

Louis Roederer Blanc de Blancs 2009 (695 kr)
Louis Roederer 2008 på magnum (1250 kr)
Jacques Selosse V.O. (1145 kr)
Jacques Selosse Substance (1855 kr)
Bollinger VVF 2005 (5750 kr)

Jag tycker att Jacques Selosse gått upp lite väl mycket i pris de sista fem-sex åren men Selosse Substance är ändå en av mina absoluta favoritchampagner och dessutom en champagne som kan drickas ung. Den är gjord enligt solerametoden och innehåller ändå alla årgångar från 1986 och fram tills den buteljerades.

Mest intressant är ändå de båda rariterna från Roederer. Årgångs-Roederer på magnum ser man inte ofta och 2008 är en fantastisk årgång. Roederer Blanc de Blancs ser man inte ofta överhuvudtaget. Jag träffade den amerikanske importören av Roederer i våras och han sa: “Blanc de Blancs is our best kept secret“. Den vinner mycket på några års lagring.

Det finns flaskor 120 Blanc de Blancs och 96 flaskor 2008 på magnum. Lycka till!

Vilmart Coeur de Cuvée 2003

För några veckor sedan korkade jag upp en Vilmart Coeur de Cuvée 2003 tillsammans med min fru. Det var första flaskan ur en låda som jag hade glömt bort men till min glädje återupptäckte när vi flyttade hem till Sverige. Vilmart är en av mina absoluta favoritodlare och Coeur de Cuvée är hans toppvin. I och för sig var 2003 ett varmt och knepigt år men just Coeur de Cuvée brukar nästan vara extra bra under sådana år. 1992 och 1997 är två exempel på årgångar när Coeur de Cuvée varit en av de bästa vinerna i Champagne, alla kategorier.

Till min besvikelse var vinet platt och tråkigt. Lite för mycket ek på näsan och helt död i munnen. Defekt? Jag tror inte det. Dålig flaska? Jag hoppas det. Tunnel? Det är alltid svårt att sia om.

Ikväll korkade jag upp flaska nummer två ur lådan och det var ett helt annat vin. Också ek på näsan förstås men elegant och förförisk i munnen. Påminde lite om Selosse i stilen och det brukar jag inte tycka.

Jag kan inte påminna mig om att jag druckit någon bättre 2003:a. Det skulle vara första släppet av Jacques Selosse Les Carelles i så fall.

De främsta champagnehusen och -odlarna, några avslutande tankar

I september 2013 publicerade jag en tio-i-topplista över de främsta champagnehusen och sedan skrev jag presentationer av vart och ett av dessa hus. Här är topplistan igen med länkar till presentationerna:

1. Krug
2. Pol Roger
3. Henriot
4. Jacquesson
5. Louis Roederer
6. Philipponnat
7. Bollinger
8. Billecart-Salmon
9. Gosset
10. Charles Heidsieck

På begäran av en läsare publicerade jag sedan en liknande lista över de främsta champagneodlarna i juli 2014:

1. Jacques Selosse
2. Vilmart
3. Diebolt-Vallois
4. Pierre Péters
5. Tarlant
6. Paul Déthune
7. Cédric Bouchard
8. David Léclapart 
9. André Jacquart
10. Paul Bara

Den här typen av listor ska man naturligtvis ta med en stor nypa salt men jag måste erkänna att jag under det senaste året funderat en del på om jag rankade champagnehusen rätt. Jag har druckit en del väldigt bra Charles Heidsieck som fått mig att vilja flytta upp Charles Heidsieck några snäpp. Dessutom har en läsare påpekat att Diebolt-Vallois är ett hus numera, inte en odlare (vilket både Juhlin eller Stevenson har missat i sina senaste böcker). Platsar Diebolt-Vallois på listan över de främsta husen då? Ja, det tycker jag absolut. Här är en reviderad lista:

1. Krug
2. Pol Roger
3. Jacquesson (+1)
4. Louis Roederer (+1)
5. Henriot (-2)
6. Charles Heidsieck (+4)
7. Philipponnat (-1)
8. Billecart-Salmon
9. Gosset
10. Diebolt-Vallois (NY)

Jag dricker inte särskilt mycket odlarchampagne sedan jag lämnade Sverige, mest för att den är så dyr och svår att få tag på utanför Europa, så jag kommer inte att revidera listan över odlarna. Men Pierre Gimonnet kan få kliva in på tiondeplatsen nu när Diebolt-Vallois har bytt lista.

Jacques Selosse – en presentation

Den främste odlaren i Champagne är tveklöst Jacques Selosse, eller rättare sagt Anselme Selosse, sonen som tog över efter sin far 1980. Anselme studerade œnologi på Lycée Viticole i Bourgogne i början på 1970-talet och han bestämde sig för att göra champagne med metoder hämtade från Bourgogne.

I Champagne införde man 1919 en prisreglering där varje by klassificerades med ett procenttal mellan 80 % och 100 % och det procenttalet avgjorde sedan priset på druvorna. (Grand cru är de byar som har fått 100 %, premier cru är de byar som ligger mellan 90 och 99 %.) Klassificeringen finns kvar men idag råder fri prissättning på druvmaterialet. Problemet med det gamla systemet var att odlare, för att maximera sin vinst, brukade ta ut maximalt skördeuttag, bespruta hårt och lägga ner så lite arbete som möjligt i vingården. Sedan såldes druvorna till champagnehusen som i sin tur betraktade druvorna som en commodity.

Anselme reagerade mot allt detta och bestämde sig för att försöka få fram så bra druvmaterial som möjligt. Han minskade skördeuttaget drastiskt, började odla utan kemikalier och la ner ett enormt arbete i vingårdarna. Dessutom hade han lyckligtvis fått ta över väldigt bra lägen av sin far i hembyn Avize samt i Cramant och Oger. Selosse köpte in ekfat från Bourgogne som han lagrade vinerna i, minimerade dosagen och lät vinerna ligga länge på jästen. Resultatet blev helt fantastiska viner i en för Champagne ny stil och 1994 vann Anselme Selosse pris som bäste vinmakare i Frankrike av tidningen Gault & Millau i alla kategorier, något som aldrig hade hänt tidigare.

Anselme Selosse. Foto: Pål Allan

Svenske champagneexperten Richard Juhlin har alltid varit en stor anhängare av Jacques Selosse och i början av Jacques Selosse karriär såldes en stor del av hans viner till Sverige – nästan halva produktionen av Selosse 1989 såldes på Systembolaget, dessutom för mindre än 300 kr flaskan.

Idag har Franska Vinlistan den svenska agenturen för Jacques Selosse. En del dyker upp i mindre släpp på Systembolaget men desto mer kan man köpa i Franska Vinlistans årliga Jacques Selosse-släpp på höstkanten. Jag skulle rekommendera alla som vill köpa Selosse att skriva upp er på Franska Vinlistans mailinglista.

Hur är vinerna då? Till att börja med så har Jacques Selosse viner en väldigt speciell stil som inte alla uppskattar. Vinerna är väldigt koncentrerade, oxidativa och har alltid en tydlig ekfatskaraktär.

Foto: Pål Allan

Ingångsvinet heter Initial, innehåller 100 % Chardonnay från Avize, Cramant och Oger och är en blandning av tre på varandra följande årgångar. Degorgeringsdatum står alltid utskrivet på baksideetiketten och det gäller alla viner från Selosse.

Nästa vin heter V.O. vilket står för Version Originale. Det är också en 100 % Chardonnay från samma byar som Initial. Skillnaden är att V.O. innehåller druvor från lite bättre lägen.

Sedan gör Selosse en av mina absoluta favoritchampagner: Substance. Det innehåller också 100 % Chardonnay men har lagrats i en solera, en metod som brukar användas bland annat vid tillverkning av sherry. Anselme startade sin solera 1986 och varje år tappar han ut och buteljerar från den samtidigt som soleran fylls på med vin från den senaste årgången. En Substance innehåller alltså alla årgångar från 1986 ända fram till buteljeringsåret! Det ger Substance en väldigt speciell stil och en skön blandning av mognad och fräschör.

Selosse Rosé är för mig den bästa rosé som görs i Champagne och kanske den allra snyggaste flaskan också. Ett vin man kan sitta och dofta hur länge som helst på.

Sedan gör Selosse ett årgångsvin som nästan är omöjligt att få tag på. Jag har provat fem årgångar: 1988, 1989, 1990, 1998 och 1999. Alla utom möjligtvis 1988:an har gett fantastiska upplevelser. Jag har någon 2000-talsårgång i svenska källaren också.

En nyhet i Selosse sortiment är sex vingårdsbetecknade champagner som han började släppa 2010: La Côte Faron (100 % Pinot Noir från Aÿ) och Les Carelles (100 % Chardonnay från Les Mesnil-sur-Oger) blev de två första och de är tyvärr de enda två jag provat. Dessutom finns Sous le Mont (Mareuil), Le Bout Clos (Ambonnay), Les Chantereines (Avize) och Chemin de Châlons (Cramant). Om jag förstått saken rätt så kommer alla dessa att bli soleror och både La Côte Faron och Les Carelles har jag provat de första två ”årgångarna” av, varav det första släppet var rena 2003:or och det andra släppet en blandning av 2003 och 2004. Redan första ”årgången” av Les Carelles påminde mycket om Substance i stilen, märkligt nog, och är ett underbart vin. La Côte Faron är mycket speciell, en blanc de noir, där andra ”årgången” var klart bättre än första.

Foto: Pål Allan

Om man ska säga någonting negativt om Selosse överhuvudtaget så är det att priserna på hans viner skjutit i höjden, kanske lite väl mycket. Han årgångsvin från 1989 kostade knappt 300 kr på Systembolaget. Idag kostar samma vin ungefär tio gånger så mycket, om man överhuvudtaget får tag på det. När Initial släpptes på Systembolaget senast kostade den 887 kr och det tycker jag är för mycket – här i USA kostar samma vin runt 200 dollar. Man betalar idag ganska mycket för kultstatusen som Jacques Selosse uppnått.

Anselme och hans fru Corinne driver idag ett boutiquehotell med bara tio rum i hembyn i Avize. Det heter Les Avisés och står högt på min lista över hotell som jag vill besöka. Hotellrestaurangen lär vara väldigt bra också för att inte tala om vinlistan…

Stockholmsbesöket inlett

Jag har varit i Stockholm i ett knappt dygn nu men har redan hunnit med att äta Kalixlöjrom med tillbehör samt Smögenräkor hemma hos mina föräldrar igår kväll och idag blev det rimmad lax med dillstuvad potatis på Sturehof. Mycket svenskt och gott!

Jag har också hunnit med att köpa en låda Winston Churchill 2002 på Systembolaget Passagen. Jag fick också nöjet att lyssna på en kund före mig i vinkällaravdelningen som bad om tips på en bra champagne mellan 500 kr och 1000 kr. Det skulle vara en present. Hon rekommenderades av Systembolagets trevliga vinkällarpersonal Pol Roger Blanc de Blancs 2004, Jacques Selosse Initial samt Bollinger Grande Année 2004. Hon valde Jacques Selosse och då flikade jag in att det var ett bra val.

Årets bästa champagnesläpp på Systembolaget imorgon

November är traditionellt en månad där nya champagner släpps på Systembolaget, antagligen för att december är den månad då mest champagne säljs under hela året.

Imorgon torsdag (den 20 november) kl 10.00 släpps åtta spännande champagner:

Bollinger RD 2002 på magnum (3895 kr)

Bollinger VVF 2005 (5250 kr)

Deutz Blanc de Blancs Vinotheque 1995 (1499 kr)

Deutz Brut Vinotheque 1995 (1349 kr)

Jacquesson Ay Vauzelle Terme 2004 (1395 kr)

Roederer Blanc de Blancs 2008 (695 kr)

Jacques Selosse Substance (1796 kr)

Jacques Selosse V.O. (1094 kr)

Det är webbsläpp så det kommer att handla om vilka som hinner lägga sina beställningar snabbast. Tidigare var man tvungen att köa utan vinbutikerna i Stockholm, Göteborg eller Malmö för att få tag på sådana här attraktiva och ovanliga viner men den tiden är förbi. Nu är det kvick mushantering och bra Internetuppkoppling som behövs.

Alla de här champagnerna är spännande men jag tycker att priserna på flera av dem är väl uppskruvade. För mig är det två rimligt prissatta champagner som sticker ut ur mängden: Jacquesson Aÿ Vauzelle Terme 2004 och Roederer Blanc de Blancs 2008. Jag håller Vauzelle Terme, en vingårdsbetecknad blanc de noirs från Aÿ, som en av de bästa champagnerna jag provat och den är mycket svår att få tag på. De 24 flaskorna Vauzelle Terme kommar att ta slut på några sekunder. Roederer Blanc de Blancs är ett riktigt bra årgångsvin, perfekt att lagra, också mycket svårt att få tag på. 

Jag vill också passa på att rekommendera Jacquesson Avize Champ Caïn 2004, en vingårdsbetecknad blanc de blancs från Avize, som släpps på vanligt vis i vinbutikerna på fredag. Det släpps även 36 flaskor på webben.

Uppdaterad lista över de främsta champagneodlarna

Jag ser nu att jag råkade ta med elva odlare på min tio-i-topplista härom agen. Jag flyttade runt lite i listan och hade väl ungefär 15 odlare från början men märkte sedan inte att det råkade bli två tredjeplatser vilket inte var meningen. Här är en uppdaterad tio-i-topplista:

1. Jacques Selosse

2. Vilmart

3. Diebolt-Vallois

4. Pierre Péters

5. Tarlant

6. Paul Déthune

7. Cedric Bouchard

8. David Léclapart

9. André Jacquart

10. Paul Bara

Pierre Gimonnet halkade alltså ut från listan.

De främsta champagneodlarna

I september förra året gjorde jag en lista över de, enligt mig, tio främsta champagnehusen och sedan skrev jag lite längre presentationer av alla på listan. En läsare bad mig nyligen att göra samma sak med champagneodlare.

Traditionen i Champagne är att odlare säljer sitt druvmaterial till de stora husen som sedan producerar och säljer champagne. Men en stark trend, inte minst de sista 10-15 åren, är att fler och fler odlare väljer att göra egna champagner av sitt eget druvmaterial.

Generellt finns det en klar skillnad i stil och filosofi mellan hus- och odlarchampagne. Husen försöker hålla en konsekvent stil på sina viner och uppnår det genom att blanda viner från ett stort antal byar och kompensera sämre år genom att blanda i reservviner från bättre år. Odlare, däremot, är begränsade till de odlingar de äger och därför blir odlarchampagner mycket mer varierade och mer fokuserade på terroir. (Terroir är ett samlingsuttryck för växtplatsen och de förutsättningar som finns där.) Vill man som champagneintresserad veta hur olika byar “smakar“ så är det i första hand odlarchampagner man får gå till. Dessutom släpps odlarchampagner väldigt unga, ofta så unga att de inte får årgångsklassificeras även om de är årgångschampagner, och ofta är dosagen låg.

Det är lätt att bli irriterad på överkommersiella hus som exempelvis Laurent-Perrier och Nicolas Feuillatte som köper in dåligt druvmaterial men ändå kan ta ut höga priser tack vare skicklig marknadsföring. Men odlare kan jag aldrig kritisera på det sättet; odlare gör oftast så gott de kan med det druvmaterial de har. Därför tvekade jag länge innan jag satte ihop den här listan. Jag har garanterat glömt några fantastiska odlare och bortsett från förstaplatsen har säkert varenda champagneälskare olika uppfattningar om vilka som ska vara med. Nog med brasklappar, så här ser min topplista ut:

1. Jacques Selosse

2. Vilmart

3. Diebolt-Vallois

3. Pierre Péters

4. Tarlant

5. Paul Déthune

6. Cédric Bouchard

7. David Léclapart

8. André Jacquart

9. Paul Bara

10. Pierre Gimonnet

Jag återkommer under de kommande månaderna med presentationer av var och en av dessa härliga odlare.