lördag 20 juli 2013

Botanisering bland Fortnum & Masons champagner

Jag brukar försöka gå förbi Fortnum & Mason när jag är i London. Det har ett väldigt bra champagneutbud en trappa ner och även om jag inte köpte något den här gången är det trevligt att gå och titta på flaskor.

La Grande Dame med gul etikett har jag inte sett förut. Är det någon som vet vad det är för utgåva?
















Lanson Extra Age som blanc de blancs och rosé hade jag inte sett förut. Snygga flaskor. Men visst känns det fel med Lanson Blanc de Blancs?

Det fanns även en snygg jubileumskartong från Bollinger med tre flaskor Special Cuvée, med tre olika utseende på etiketten: äldsta designen, lite yngre och den senaste. Bilden blev lite suddig men jag publicerar den här ändå:



fredag 19 juli 2013

Viajante en av Londons bästa restauranger

Det finns många bra restauranger i London och jag har besökt ett antal av de bästa, främst i Mayfair, Notting Hill och Knightsbridge. Igår vågade jag mig till East End för ett besök på Viajante, tillsammans med en mycket vin- och matintresserad vän som bor i London. East End är ett spännande område som bubblar av liv och det finns en massa coola butiker, hotell och restauranger. Viajante ligger i anslutning till Town Hall Hotel och både Viajante och hotellet har mycket gott rykte.

Chefskocken för Viajante heter Nuno Mendes och han tog över restauranger 2011 och blev direkt belönad med en stjärna i Michelinguiden (från 2012 års utgåva). Viajante är också med på San Pellegrinos lista över världens 50 bästa restauranger, på plats 59. (Jag vet, det är konstigt men trots sitt namn finns hela 100 restauranger med på listan.)

Viajante har en enkel men hemtrevlig inredning. Det är en liten restaurang och det känns som om man sitter i någons vardagsrum och äter. Man får välja mellan en 6-, 9- och 12-rätters avsmakningsmeny och man får inte veta vad som ingår i menyn förrän maten serveras. Medan vi satt och funderade på hur många rätter vi skulle ta började det komma in ett antal underbara amuse bouche, det skulle bli hela sex stycken till slut. Vi valde att satsa på 12-rättersmenyn och vi skulle inte bli besvikna.

Vinlistan är kort men intressant och med mycker rimliga (små) påslag. Champagnelistan bestod uteslutande av odlarchampagne och mitt val föll på Cédric Bouchard Val Vilaine 'Inflorescence', en blanc de noirs gjord på 2009-bas. Ett vin som passade mycket bra till de sex första rätterna:

Scallop with parsnips and watercress
Crab with milk skin and peas
Monkfish with asparagus and millet
Smoked bone marrow with carrot and horseradish
Cod tripe with onion and potato
Langoustine and braised chicken skin

Här är en bild på rätt nummer ett:


















Torkad och återfuktad (!) pilgrimsmussla och en rå pilgrimsmussla ovanpå det. Intressant blandning av konsistenser och det var ett återkommande tema: en blandning av konsistenser.

Nuno Mendes kom själv och serverade hälften av rätterna vilket var ett mycket trevligt inslag.

Min vän valde rödvin och det blev Viña Tondonia Gran Reserva 1994, en underbar mogen Rioja, betydligt lättare i stilen än jag hade väntat mig. Återstod gjorde tre ”huvudrätter”:

Celeriac with roasted potato and mushrooms
Presa with vegetable crépinette
Pigs head with baby beets and sorrel

Och avslutningsvis tre efterrätter:
Cucumber with reduced milk and lemon
Black carrot with toasted caraway ice-cream
Milk

En helt fantastisk avsmakningsmeny, helt utan svaga punkter, och det här restaurangbesöket hamnar i det absoluta toppskiktet av mina restaurangupplevelser.

Avslutningsvis fick vi hela menyn, inklusive alla amuse bouche, utskriven på ett prydligt papper, inklusive våra vinval. Bara en sådan sak! Högsta betyg till Viajante!

torsdag 18 juli 2013

Crustacean i Beverly Hills

Jag åt en affärslunch härom dagen och vi gick till Crustacean i Beverly Hills. Jag åt dumplings till förrätt och sedan dagens fisk, vilket var sea bass, och maten var strålande. Hit måste jag gå igen nästa gång jag är här. Eftersom det var lunch tittade jag inte ens på vinlistan men det spelar ingen roll. Hit kommer jag att gå tillbaka för maten.

onsdag 17 juli 2013

Besök på Spago i Beverly Hills

Jag har varit i Los Angeles sedan i fredags och kände att jag ville göra ett besök på en riktigt bra restaurang. Valet föll på Spago i Beverly Hills, inte minst eftersom de har både Dom Ruinart 2002 och Krug Rosé på glas. Perfekt för mig som skulle dit ensam.

Av någon anledning täcker inte Michelinguiden Los Angeles längre. Det finns tre guider för USA: en för New York, en för Chicago och en för San Fransisco. Det fanns fram till 2009 också en för Los Angeles och Las Vegas också men inte längre. Jag undrar varför, det är lite märkligt att en världsstad som Los Angeles inte täcks av Michelinguiden. Det kan vara så enkelt att den guiden inte sålde tillräckligt bra. Elaka tungor säger att folk i LA går på restaurang för att synas, inte för att äta, men jag har svårt att tro att det skulle vara därför.

Nåväl, när det fanns en Michelinguide för Los Angeles hade Spago två stjärnor. Dessutom genomgick Spago en totalrenovering förra året och har modern och fräsch inredning.

Servicen var sådär amerikanskt übertrevlig. Har man inte upplevt det förut så kan man lätt tro att  kyparen verkligen vill bli ens bäste vän. Själv tycker jag att det är roligt och det är skönt med full uppmärksamhet. Det är ingen risk att du blir sittande med tomt vattenglas eller får vänta på notan och det gäller även betydligt enklare restauranger.

Jag tog in ett glas Dom Ruinart 2002 medan jag studerade menyn. Efter ett mycket trevligt besök på Ruinart under mitt första besök i Champagne har jag alltid haft ett gott öga till Ruinart men jag har nog aldrig blivit riktigt imponerad av (vita) Dom Ruinart. Några 80-talare har varit bra men inte i närheten av de bästa prestigechampagnerna. Jag har några flaskor 1996 och 1998 som ska bli intressanta att prova om 5-10 år men 2002:an var inte särskilt bra alls. Lovande på näsan och påminner mycket om Dom Pérignon 2002 i stilen men smaken var oroväckande tunn och kort. Nötter, mineraler och citrusfrukt javisst, men alldeles för tunn. Jag kan inte säga att jag ser någon framtida potential alls faktiskt. Nu drack jag bara ett glas men glasutvecklingen var inte direkt imponerande heller.

Förrätten var desto bättre. Jag tog ostron från Fanny Bay (från British Columbia i Kanada) med tillbehör och det var fantastiskt gott, kanske de bästa ostron jag ätit. Jag ska tillägga att jag sällan äter ostron så jag har inte så mycket att jämföra med nu är jag sugen på att äta ostron snart igen!













Jag ville gärna dricka Krug Rosé så jag valde en tonfiskrätt till huvudrätt som tyvärr var en stor besvikelse. Torr och trist. Tonfisk kan vara fantastisk men det är ofta restauranger slarvar med just tonfisk, eller kanske helt enkelt köper in för dålig råvara. Spago har plockat bort den här rätten från menyn (kanske fler gäster blev besvikna...) så jag hittar inte den exakta beskrivningen men den var snygg att titta på:













Krug Rosén levererade däremot. Pigg, nästan vild mousse och jag kunde känna Krugtonerna direkt på näsan. Härligt!

lördag 13 juli 2013

Bra värdeutveckling på Comtes 2002


Förra året provade jag Comtes 2002 för första gången och eftersom jag också visste att Taittinger gjorde en betydligt mindre produktion än vanligt av Comtes just den här årgången bestämde jag mig för att investera i vinet. Jag köpte ett antal lådor för 900 pund/case (12 flaskor i varje case) in bond. Det här verkar redan ha varit en väldigt bra investering. Nu kostar ett case med Comtes 2002 cirka 1400 pund, vilket innebär en värdestegring på över 50% på mindre än ett år. Sådana här “klipp” är inte vanliga – jag har också investerat i Dompa 2002 och de stiger betydligt långsammare i pris. Jag tror att nyckeln till värdestegringen är just den mindre produktionen – Comtes 2004, den nya årgången, kostar bara 750 pund per case. Jag har inte hunnit prova Comtes 2004 än men jag kan inte tänka mig att kvalitetsskillnaden mellan årgångarna är så stor.

Väldigt trevligt i alla fall och jag tror att mina magnum av Comtes 2002 som jag köpte i januari för bara 1078 pund/case (6 magnum per case) kan säkert visa sig vara en ännu bättre investering. Tyvärr strulade Fine+Rare Wines till det och jag fick inte så många lådor som jag beställt men i stället fick jag Comtes 2004 på magnum till ett väldigt bra pris som kompensation.

Jag vet att vissa i vinkretsar retar sig på vininvesterare eftersom det pressar upp priserna på bra viner. De bästa Bordeauxvinerna är exempelvis galet dyra idag, delvis på grund av spekulation. Själv ser jag det dock som ett sätt att delfinansiera mitt vinintresse och jag köper bara viner som jag provat och tycker är bra. Och bara champagne.

fredag 12 juli 2013

Los Angeles hägrar


Idag flyger jag till Los Angeles, min kommande hemstad. Vi kommer att flytta dit mot slutet av året och då kommer jag nog att ha fler vin- och matupplevelser att skriva om än jag haft i Manila.

torsdag 11 juli 2013

Intressant debatt om 2002

Härom veckan skrev jag om att jag druckit en trött Vilmart 2002 och det satte igång en intressant diskussion i kommentarsfältet. Signaturen Magnum, en mycket erfaren champagneprovare som jag känner från forumet finewines.se, skrev att han inte är lika imponerad som många andra av 2002, att de är “tekniskt korrekta men [ger] ingen större glädje att dricka“. Det startade en underhållande minidebatt, särskilt efter att vinbloggaren Vintomas, som jag provat champagne med ett par gånger, gett lite mothugg.

Själv håller jag 2002 mycket högt. När jag publicerade en liten årgångstabell för ett par år sedan gav jag 2002 fem stjärnor av fem och jag tycker likadant idag.

Sådana här diskussioner är väldigt roliga. 1988 mot 1990 är en klassisk debatt, många håller 1988 högst men jag undrar om inte 1990-anhängarna är fler i Sverige. Priserna på vinauktionerna tyder på det. 1998 var länge en underskattad årgång och jag minns till och med folk säga att 1999 var bättre än 1998, men det är det nog ingen som säger idag. Vissa tycker att 1996 är en överskattad årgång och nu är frågan om 2002 är det.

Det är förstås fråga om tycke och smak men också om framtida utveckling och det är just den som är intressant att spekulera kring.

onsdag 10 juli 2013

Dags att skrota Systembolagets monopol


Det verkar råda en allmän konsensus i Sverige att Systembolaget och deras detaljhandelsmonopol för alkohol är något bra. Men vad är det som är så bra egentligen? Vanliga argument är att “priserna är låga eftersom de köper in så stora mängder” eller helt enkelt att “de gör ett bra jobb”.

Det där med priserna stämde kanske när Vin- och Spritcentralen hade importmonopol på alkohol och var en av världens största vininköpare men det stämmer inte längre. Importmonopolet försvann med Sveriges inträde i EU 1994 och Systembolaget ägnar sig inte åt någon prispress. Tvärtom är så gott som all bättre champagne betydligt billigare i både England och Frankrike än i Sverige.

Systembolaget lägger själva en hel del resurser på lobbying och på att försvara sitt monopol vilket är märkligt. OK att vi har politiker som bestämt att vi ska ha ett detaljhandelsmonopol på alkohol men ska verkligen monopolet sedan lägga pengar på att försvara sin egen roll? Det är faktiskt ett allvarligt  demokratiskt problem. Det borde vara politikerna som försvarar och förklarar monopolet, inte monopolet självt.

Huvudargument som Systembolaget själva använder är att “de alkoholrelaterade problemen blir mindre om alkohol säljs utan att styras av vinstintresse”. Det här presenteras som ett sant påstående, utan citattecken, på Systembolagets hemsida.

Visst, alkohol är en farlig produkt och alkoholmissbruk skadar många, både direkt och indirekt, och kostar samhället stora pengar, men detsamma kan sägas om exempelvis bilar. Däremot har jag aldrig hört någon föreslå att vi ska ha ett statligt detaljhandelsmonopol för bilar. Jag tror faktiskt inte att någon skulle föreslå det för alkohol heller om det inte var så att vi redan hade ett – det egentliga huvudargumentet är snarare att “nu ändrar vi inte något som fungerar bra”.

Men vad är det som är så bra egentligen? En sak som är bra med Systembolaget är det stora utbudet och tillgängligheten. Systembolaget har 422 butiker och mer än 500 ombud och hela Systembolagets utbud kan beställas hem till alla dessa butiker och ombud utan kostnad. När jag varit i Fjällbacka nu i sommar har jag kunnat gå in på Konsum (Systembolagets ombud) och beställa hem ett par flaskor Jacquesson Cuvée nº 736 utan att behöva betala något för frakt. Och om man bor i en småstad som exempelvis Ed i Dalsland med knappt 3000 invånare kan man gå in på Systembolaget och välja bland hela 44 olika vinboxar som alltid finns i lager plus ytterligare 143 olika boxar som kan beställas hem. Om inte Systembolaget fanns skulle invånarna i Ed ha mycket färre boxar att välja på.

Just det här går inte riktigt ihop för mig. Systembolaget har ett enormt utbud av billiga viner, gärna på box, över hela landet och påstår samtidigt att de alkoholrelaterade problemen blir mindre om de får behålla sitt monopol. Ett vinstdrivande företag, som exempelvis ICA, skulle inte välja att ha det här utbudet eller tillgängligheten om de fick chansen att sälja alkohol. Man behöver inte vara särskilt konspiratorisk för att lista ut den egentliga anledningen till Systembolagets enorma utbud av billiga viner på små orter: Man gör det för att försvara sitt monopol (främst mot EU antagligen) och kanske håller försvaret av monopolet på att bli Systembolagets viktigaste uppdrag.

När vi är inne på den här tråden kan vi titta på dagens pressrelease från Systembolaget. En ren partsinlaga där det framgår att Systembolaget haft rollen som expert i en statlig utredning om tillsyn av e-handel och alkohol. Det meddelas också att Systembolaget lämnar in en polisanmälan mot CityGross som samarbetar med (danska) Winefinder och erbjuder kunder att beställa vin tillsammans med sina matkassar.

Något är fel här. Systembolaget kan inte vara lobbyist, expert i en statlig utredning och statlig monopolist på samma gång. Och ska verkligen ett statligt monopolföretag ägna sig åt att polisanmäla privata företag?

Nej, det är dags att ta bort det här monopolet nu!

måndag 8 juli 2013

Lanson 1982 på magnum


På Heathrow terminal 5 finns den bästa vinbutik jag sett på en flygplats och jag har stått och fingrat på champagne där många gånger. Jag har inte varit där sedan i höstas men länge hade de Lanson 1976, 1982 och 1988 på magnum för 399, 359 respektive 319 pund (om jag minns rätt). Lanson gör väldigt lagringsdugliga champagner och äldre årgångar kan vara fantastiskt bra.

I förra veckan korkade jag upp en Lanson 1982 och den var helt perfekt. Ung, spänstig och mogen på samma gång. Mycket kola och knäck men samtidigt sprudlande mousse och hög syra. Priset 359 pund för en så här bra mogen årgångschampagne på magnum får ses som rena fyndet så här i efterhand.

Jag passerar Heathrow terminal 5 igen i nästa vecka… Det återstår att se om jag hålla fingrarna i styr.