Visar inlägg med etikett Hatt et Söner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hatt et Söner. Visa alla inlägg

söndag 28 maj 2017

Guldkula en ny "svensk" champagne

Håkan Anderson Guldkula är mannen från Ludvika som gjorde karriär på Wall Street på 80-talet och har gjort sig en förmögenhet på en rad lyckade investeringar. Efternamnet Guldkula har han lagt till eftersom det var hans morfars smeknamn. En spännande person och nu finns det champagner med namnet Guldkula.

Guldkula har, med hjälp av Richard Juhlin, valt ut viner från fyra olika producenter i Champagne och satt Guldkula-etiketter på dem. ”Selected by Richard Juhlin” står det på etiketten. Mig veterligen är det första gången Richard Juhlin sätter sitt namn på en champagne. Vinerna är:

Guldkula Brut för 299 kr (producerad av Chanoine Frères)
Guldkula White för 399 kr (en blanc de blancs gjord av R & L Legras)
Guldkula Pink för 499 kr (en rosé gjord av Mailly)
Guldkula Black för 499 kr (en blanc de noirs gjord av Mailly)
Guldkula Diamond 1998 för 9.300 kr (ett årgångsvin på magnum gjort av de Venoge)

White, Pink, Black och Diamond är alla grand cru-viner. Jag fick prova alla vinerna utom Diamond på Champagnedagen och det är bra viner. Jag provade Guldkula Pink precis efter att jag provat Maillys egen rosé och Guldkula var klart bättre, så det handlar inte om ett rent etikettsbyte.

Något har Juhlin fått producenterna att förbättra jämfört med producenternas vanliga viner, men när en magnum av ett årgångsvin från de Venoge kostar 9.300 kr hamnar Guldkula Diamond i samma kategori som Ace of Spades vad gäller galna överpriser. I övrigt tycker jag att Guldkula-champagnerna håller klart högre klass än exempelvis Hatt et Söner, den andra svenska champagneproducenten med lustigt namn.

torsdag 27 december 2012

Spännande viner från Hatt et Söner

Igår på annandagen var jag på en intressant champagneprovning hos Hatt et Söner som har sitt marknadskontor här i Stockholm. Jag har tidigare varnat för Hatt et Söners prestigechampagne Le Grand-Père här på bloggen men nu fick jag tillfälle att prova ett par andra viner, varav två inte har släppts än.

Först ut var en årgångs-blanc de blancs från grand cru-byn Oger. Hatt et Söner har sin hemvist i premier cru-byn Bergères-les-Vertus men Oger ligger någon mil norrut, i hjärtat av Côte des Blancs, mittemellan Avize och Le Mesnil-sur-Oger. Nåväl, det här är en specialchampagne från årgång 2004 som inte har något namn än och inte har släppts. Så här såg flaskan ut:

När en flaska ser ut så här får jag angenäma associationer till besök nere i Champagne när någon vinmakare plockar med sig något spontant nerifrån källaren.

Hur var den då? Inga gummitoner som många blanc de blancs har på näsan, i stället päron och lite blommig stil. I munnen är syran påtaglig men syran backas upp av frukt och det är en bra champagne från en årgång som går från klarhet till klarhet för mig. Jag hoppas att den kommer att släppas. En ren Oger med låg dosage och utan malolaktisk jäsning är för spännande för att inte släppas. Det finns bara 5000 flaskor och nästa årgång blir först 2012 så det blir en raritet också.

Jag fick även prova Hatt et Söner Extra Brut och en vingårdschampagne från Bergères-les-Vertus. Jag är generellt ingen vän av Extra Brut, jag tycker sällan att druvmaterialet är tillräckligt bra för så låg dosage, men den här var helt ok. Inget stort vin men en bra champagne. Vingårdschampagnen var också trevlig och intressant för att få grepp om Bergères-les-Vertus, en by som tidigare varit okänd för mig.

Intressanta viner som visar att Hatt et Söner har ambitioner att göra kvalitetsviner.

måndag 12 november 2012

Varning för Hatt et Söner

Den relativt okände champagneodlaren François Vallois har fått svensk ägare och bytt namn till Hatt et Söner. I samband med det har priserna höjts rejält, antagligen i förhoppningen att den svenska ägarkopplingen ska få många svenskar att köpa champagnen. Namnet Hatt et Söner är onekligen lustigt och flaskarna har fått ett kitschigt utseende. Tankarna går till Armand de Brignac (”Ace of Spades”) som lanserades för ett par år sedan, där en medioker champagne fick ett nytt namn och ny förpackning och nu säljs till extrema överpriser.

Det pågår just nu en intensiv marknadsföringskampanj för Hatt et Söner med helsidesreportage i Dagens Industri och (snart) artikel i Livets Goda. Dessutom samarbetar Hatt et Söner med Rotary och åker runt på olika Rotaryklubbar och håller föreläsningar. Av döma av uppmärksamheten hittills har kampanjen varit mycket framgångsrik.

Som jag skrev härom dagen kom Hatt et Hatt et Söners ”prestigechampagne”, Hatt et Söner Le Grand-Père 2004, klart sist i en blindprovning mot sju billigare champagner. Att ta 899 kronor för en så dålig champagne är rena lurendrejeriet. Normalt kostar årgångschampagner från odlare någonstans kring 250-400 kr men Hatt et Söner har alltså lagt sig mer än 100% över det. Dessutom är Hatt et Söner Grand-Père en högst medioker champagne som jag inte skulle betala 250 kr för. Det finns ytterligare tre viner från Hatt et Söner på Systembolaget och de kostar mellan 349 kr och 399 kr men jag misstänker att de är precis lika överprisade. Alla de vinerna producerades under François Vallois-tiden och jag kan bara konstatera att det enklaste vinet från François Vallois kostar 14,20 Euro (121 kr) på plats i Champagne.

Det kom för övrigt en komisk pressrelease från Hatt et Söner för ett par veckor sedan där de berättade att de vid 2012 års skörd (den första under nya ägarna) haft betydligt högre skördeuttag, 12.000 kg per hektar, än de flesta andra odlare och därför kan få ”ut mer vin på den första pressningen och kan fortsätta hålla en mycket hög kvalitet”. Höga skördeuttag brukar normalt betyda lägre kvalitet, så för alla som bryr sig om innehållet i flaskor vill jag utfärda en varning: Köp inte Hatt et Söner.

torsdag 8 november 2012

Oväntad vinnare i blanc de blancs-provningen

Igår var jag på Grappe för att prova åtta blanc de blancs från 2004 halvblint tillsammans med sex andra vana champagneprovare. De åtta vinerna vi provade var (i fallande prisordning):

Hatt et Söner Le Grand-Père 2004 (899 kr)
Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2004 (750 kr)
Deutz blanc de blancs 2004 (525 kr)
Pierre Peters Cuvée Spéciale Les Chetillons 2004 (525 kr)
Guy Charlemagne Mesnillésime 2004 (399 kr)
David Leclapart l'Amateur 2004 (395 kr)
André Jacquart Millésime Experience 2004 (389 kr)
De Saint Gall Blanc de Blancs 2004 (299 kr)

(Priserna inom parentes är i några fall cirkapriser – Pierre Peters Cuvée Spéciale Les Chetillons 2004 är till exempel inte släppt i Sverige än.)

Vi drack Mumm de Cramant som fördrink (en mycket bra non-vintage blanc de blancs som tyvärr är lite dyr i Sverige) medan Grappes sommelierer hällde upp de åtta 2004:orna i för oss okänd ordning. Det kan vara bra att kalibrera doft- och smaksinnet lite inför en blindprovning.

Själva provningen genomfördes sedan under koncentrerad tystnad. Det var väldigt intressant att jämföra de olika vinerna. Trots att alla är från samma årgång och innehåller 100% Chardonnay var skillnaderna stora både i doft och smak. Vi jämförde anteckningar och röstade fram vinnare och förlorare innan vi fick veta i vilken ordning champagnerna var upphällda.


Tre viner utkristalliserades sig som klara vinnare: De Saint Gall, André Jacquart och Pierre Peters. Min vinnare var André Jacquart, ett väldigt elegant vin med en massa exotisk frukt. Min tvåa var De Saint Gall som doftade nötter och fick tankarna att gå till en riktigt bra blanc de blancs från Mesnil, men det visade sig alltså vara ett billigt kooperativvin. Ett väldigt bra kooperativ men ändå. Helt otroligt! I den sammanräknade rangordningen vann De Saint Gall hela provningen. Den här champagnen för 299 kr är med andra ord ett fynd! Den finns dessutom i lager på 49 Systembolagsbutiker runt om i Sverige så den är inte svår att få tag på heller.

Provningens klara förlorare var Hatt et Söners ”prestigevin”. En riktig dålig champagne och 899 kronor är hutlöst dyrt – jag skulle inte ge 250 kr för den. Fem av sju provare hade den som sämsta vin, jag hade den som näst sämst. Själv hade jag Leclapart l'Amateur som sämst men men det är mest för att jag inte gillar stilen. Leclaparts toppvin l'Apôtre är väldigt bra men jag jag tycker inte att l'Amateur är tillräckligt bra för att klara att vara non-dosage.

För mig hade provningen tre klara vinnare som var svåra att rangordna sinsemellan och tre klara förlorare. Här är min rangordning av alla vinerna:

1. André Jacquart 2004
2. De Saint Gall Blanc de Blancs 2004
3. Pierre Peters Cuvée Spéciale Les Chetillons 2004
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4. Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2004
5. Deutz blanc de blancs 2004
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6. Guy Charlemagne Mesnillésime 2004
7. Hatt et Söner 2004
8. David Leclapart l'Amateur 2004

Jag ska också säga att Leclapart kom på fjärde plats i vår gemensamma sammanställning. Tre provare hade med den i sin topp-3 på andra/tredje plats.

En väldigt intressant provning med en oväntad vinnare!

tisdag 6 november 2012

Spännande provningar att se fram emot

Den här veckan ska jag på två spännande champagneprovningar. I morgon ska jag på en blanc de blancs 2004-provning där följande champagner ingår:

Guy Charlemagne 2004
De Saint Gall 2004
Deutz blanc de blancs 2004
Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2004
Hatt et Söner Le Grand-Père Prestige 2004
Andre Jacquart 2004
David Leclapart l'Artiste 2004
Pierre Peters Cuvée Spéciale Les Chetillons 2004

Provningen blir halvblind (dvs vi vet vilka champagner som ingår men inte vilka som finns i vilket glas) och det ska bli mycket spännande att se hur de här står sig mot varandra. De ligger i prisintervallet 400-900 kr och alla utom Hatt et Söner (som för övrigt är dyrast i gänget) föregås av mycket gott rykte. Det var just det märkligt höga priset på Hatt et Söner 2004 som gjorde att den här provningen organiserades. Jag tror inte att Hatt et Söner kommer att ha en chans mot ovanstående gäng men blir gärna motbevisad i morgon.

På lördag ska jag på en provning av champagner från 1988, 1989 och 1990:

Krug 1989
Bollinger Vieilles Vignes Francaises 1990
Selosse 1990
Philipponnat Clos de Goisses 1989
Taittinger Comtes de Champagne 1988
Heidsieck & Monopole Diamant Bleu 1989
Sugot Feneuil Special Club 1988
Billecart-Salmon 1990

Bättre än så här blir det knappast och det blir dessutom premiär för Bollinger VVF för min del. Mycket spännande!

Jag återkommer med rapporter.