tisdag 31 januari 2012

Apsleys kan varmt rekommenderas

I lördags avslutades en härlig restaurangvecka i London med ett besök på enstjärniga Apsleys, en restaurang som öppnade 2009 och fick sin stjärna i Michelinguiden efter bara fem månader (vilket är rekord för London). Själv tycker jag att den borde vara mycket nära två stjärnor vid det här laget. Den är i alla fall den klart bästa enstjärniga restaurang jag varit på, och jag håller den högre än tvåstjärniga Hibiscus.


Apsleys ligger inne i Londons dyraste hotell, The Lanesborough, och drivs av kocken Heinz Beck, en tysk kock som har haft en mycket framgångsrik karriär i Italien, med bland annat trestjärniga restaurangen La Pergola i Rom. Maten är italiensk Medelhavsmat men med en modern twist. Förrätten pesco di pesce får inte missas och jag kan även varmt rekommendera den saltinbakade piggvaren, Rombo in pasta di sale. Vinlista, service, allt får högsta betyg av mig.

fredag 27 januari 2012

Semplice, ytterligare en stjärnkrog i Mayfair

Åt på Ristorante Semplice igår, ytterligare en Michelinkrog i Mayfair. Precis som namnet antyder satsar Semplice på ”enkel” mat, vilket i det här fallet innebär förstklassiska italienska råvaror utan konstigheter. Saffranrisotton är en helt underbar förrätt och Fassone-köttet, influget från Piedmonte, är mycket gott till huvudrätt. För mig är det ändå något som fattas. Jag tycker inte att maten når upp till Wild Honeys klass, till exempel. Det är gott och bra, vad kan man mer begära, men för mig är det inte matkonst på det sätt jag förväntar mig av en Michelinkrog.

Men, som sagt, gott var det!

onsdag 25 januari 2012

Ny ”lyxchampagne” som ska konkurrera med Ace of Spades

För några år sedan släppte champagnehuset Cattier en ”lyxchampagne” som de kallar för Ace of Spades. Det är en högst ordinär champagne som kanske borde kosta runt 300 kr men som säljs för över 2000 kr per flaska. Visst, det är en lyxig förpackning men för mig är det lite som att sälja en sportbil med en moppemotor under huven. Det är bara pinsamt för den som går på det. Samtidigt ska jag inte klaga. Kanske efterfrågan för riktiga lyxchampagner som Cristal och Dom Pérignon sjunker lite. Om någon ska spruta champagne på en nattklubb så är det självklart bättre om det är något dåligt som går till spillo.

Nu har Ace of Spades fått en konkurrent i Luxor som jag idag såg på Harvey Nichols i London. Det är ett mousserande vin med flingor av äkta 24 karats guld i vinet. Tanken är alltså att man ska dricka äkta guld. Så här ser den ut om man skakar om lite först:




Riktigt trams förstås. Det finns en rosé också som är ännu dyrare. Det är lite oklart var själva vinet kommer ifrån men Luxor har adress i Beaune så jag antar att det är druvor från Bourgogne. Det är knappast något som köparna av Luxor bryr sig om i alla fall.

tisdag 24 januari 2012

Roséprovning

Jag var hembjuden till en vän igår och det utvecklades till rena roséchampagneprovningen. Vi började med Ruinart Rosé på magnum. Ruinart är en pålitligt hus som har väldigt vackra flaskor och på magnum är de helt underbara. Ruinart är kanske mest kända för sina blanc de blancs, deras prestigevin Dom Ruinart är en blanc de blancs, men de lyckas ändå väldigt bra med sina roséer.



Sedan följde Gosset Rosé som jag inte druckit på ett tag. Den är väldigt bra, torr och härlig. Snäppet vassare än Ruinart.

Men sedan följde Selosse Rosé och den är ju så god att man nästan blir gråtfärdig. Degorgeringsdatum var 2009 och den var helt perfekt att dricka nu.

måndag 23 januari 2012

Black cod på Nobu

Jag bor på The Met i London och på första våningen ligger restaurang Nobu. Den första Nobu startades i New York för snart tjugo år sedan av den japanske kocken Nobu Matsuhisa tillsammans med Robert De Niro och sedan dess har Nobu vuxit till rena restaurangkedjan med 24 restauranger runt om i världen. I London finns två stycken, båda i Mayfair (!) och båda med en stjärna i Michelinguiden.

Jag har varit på båda Nobu i London och Nobu i Kapstaden och blir alltid lika nöjd. Igår var det dags igen. I London kanske det är lite dyrt, man får betala en del för hajpen, men det är också väldigt bra. Deras mest kända rätt, Black Cod, är nog bland det godaste jag ätit och något jag alltid tar.

Wild Honey - en av de billigaste Michelinkrogar jag varit på

För mig är London världens bästa restaurangstad. Man kan äta fantastisk mat från hela världen, inte minst indisk och kinesisk mat. Dessutom är utbudet av Michelinkrogar enormt och priserna är ofta väldigt låga i förhållande till kvalitet. Det finns 46 enstjärniga restauranger i London. Bara i Mayfair som ungefär är 1 x 1 km stort ligger 20 Michelinkrogar, varav en trestjärnig och fyra tvåstjärniga.

Jag åt på Wild Honey i Mayfair i lördags, en krog som funnits i fem år och snabbt belönades med en stjärna i Michelinguiden. Inredningen är rustik med ekpaneler på väggarna och ett gammalt trägolv, borden står tätt och det var en salig blandning av människor i olika åldrar och väldigt bra stämning. Servicen är avslappnat perfekt och maten helt underbar. Här är vad jag valde:

Salad of beetroot, goats curd cheese, hazelnuts, honey and lemon vinaigrette £8.95
Breast of Limousin veal, caramelised onion and anchovy £21.95
Wild honey ice cream, crushed honeycomb £7.50

Ja, det är sant. En trerättersmiddag på en enstjärnig krog för under 40 pund! Det får man inte ens en förrätt och en huvudrätt för på en medioker krog som Riche i Stockholm. Salladen till förrätt var helt sagolik och honungsglass med krispig krossad honungskaka är så gott att jag redan längtar tillbaka. Jag kommer att ta båda de två rätterna igen. Huvudrätten var också bra.

Vinerna då? Vinlistan är bra med rimliga påslag. Krug Clos de Mesnil 1990 för 500 pund är rena fyndet men fokus ligger på viner runt 50 pund. Vi drack en hygglig bourgogne: Domaine Regis Rossignol Changarnier Volnay 1er Cru 2005. Något mycket tilltalande med vinlistan är att nästan alla viner finns att få på 25 cl-karaff för en tredjedel av flaskpriset. Det handlar om över 70 viner som restaurangen alltså säljer på "del av flaska".

onsdag 18 januari 2012

"Rysk" kaviar

Till Dom Pérignon Rosén åt jag och hustru lite lyxmat från Lisa Elmqvist. Det blev blini med löjrom, lök och smetana, sedan "rysk" kaviar från Kina med lättstekta surdegsbaguetteskivor och citron, och avslutningvis varsin norsk hummer.

Det var många år sedan jag provade rysk kaviar senast. Jag vet att jag åt rysk kaviar från Sovjetunionen under ett besök i Prag när den staden låg i Tjeckoslovakien. Det var ett tag sedan, med andra ord. Rysk kaviar smakar väldigt mycket och den här tycker jag hade en tydlig jordig ton. Men det är som är mest slående är hur mycket det smakar och hur länge smaken sitter kvar i munnen. Ungefär som ett riktigt bra vin. Min fru tyckte inte om det alls utan lät mig mumsa i mig hela burken själv.

Jag kan ändå inte säga att jag är helsåld. Det är lite som ostron är för mig, det är OK men det är inte höjden av matupplevelse.

Dom Pérignon Rosé 1996

Jag har druckit många champagner genom åren men fram tills igår hade jag inte provat en av de mest mytomspunna: Dom Pérignon Rosé. Första årgången var 1962 och det var då den första prestigechampagnen som gjordes som rosé (Comtes följde 1966, Dom Ruinart 1969, Cristal 1974, Belle Epoque 1976). Den jag provade igår var 1996:an.


Till att börja med är etiketten och flaskan helt underbart vackra. Moët & Chandon är, liksom många andra champagnehus, duktiga på att designa sina flaskor. Den mörkrosa färgen på etiketten och det mörklila foliet kring flaskhalsen är helt underbara. Redan när man håller i flaskan har man fått en skön lyxig känsla.

Färgen på vinet är också helt underbar. En ljus orange färg, det går inte att ta fel på att det är en rosé.

Doften är svag och lite sluten och min första tanke är att vinet behöver luft, men i munnen är det rena smaksymfonin av röda bär. En kraftigt markerad syra avslöjar årgången. Det är en väldigt okomplicerad champagne som är svår att inte tycka om. Det finns inga mognadstoner alls utan det är en ung och fräsch upplevelse. Antagligen borde jag ha låtit den ligga ett antal år i källaren men jag kunde inte låta bli att prova.

Dom Pérignon Rosé finns inte att köpa på Systembolaget men brukar kosta runt 2500-3000 kr utomlands. Då är det senaste årgången förstås (vilket är årgång 2000 än så länge, 2002:am har inte släppts än) vilket på papperet är en klart svagare årgång än 1996.

tisdag 17 januari 2012

Franskabolaget släpper tre bra champagner

Franskabolaget, en vinimportör som riktar sig mot svenska marknaden, har en intressant kampanj just nu med tre bra champagner:

Legras & Haas 2005 för 298 kr/styck, en trevlig årgångschampagne som definitivt skulle ha platsat i min genomgång av bra champagner under 300 kr om den funnits på Systembolaget.

Vilmart & Cie Grand Cellier d'Or 2005 för 395 kr är bästa köpet. Som jag nämnt tidigare är jag stor beundrare av Vilmart. Det här är en riktigt bra champagne.

Paul Dethune Blanc de Noirs för 325 kr har jag inte provat men det är en intressant odlare från Ambonnay som har gott rykte.

måndag 16 januari 2012

Felmatchad bourgogne

Som kontast till fredagens snöfall i Stockholm gick jag till Östermalmshallen och köpte inkokt lax med sommarsås och inlagd gurka hos Lisa Elmqvist. Jag hittade även färskpotatis hos en grönsakshandlare. Det blev sedan en somrig och riktigt god fredagmiddag. Till det här borde jag ha tagit en riesling med lite restsötma eller kanske en champagne, men i stället korkade jag upp en Girardin Corton-Charlemagne 2008. Jag blev väldigt imponerad av det här vinet för ett par månader sedan men den här flaskan var klart sämre. Inte samma liv och spänst. Det var inte något defekt vin men en svagare flaska.

Dessutom funkade vinet inte till maten alls. Jag tänkte inte hur mycket sötma som finns både i såsen och inkokta laxen och det funkade inte alls med en vit bourgogne.

Det här med att matcha vin och mat är väldigt intressant. När man träffar rätt så kan det lyfta både maten och vinet så att 1+1 blir 3. Den här gången fick jag avstå från att dricka vin tills jag ätit upp maten för att "rädda" både mat och vin.

fredag 13 januari 2012

Litet men bra champagnesläpp den 1 februari

Den 1 februari släpps en del hyggliga viner på Systembolaget varav två bra champagner:

Roederer 2005 för 475 kr
Veuve Clicquot Cave Privée 1990 för 895 kr

Det kommer 900 stycken Roederer och 600 stycken Veuve Clicquot så jag tror inte att man kommer att behöva köa för att få någon av dem. Årgångs-Roederer är en väldigt bra och pålitlig champagne som alltid är trevligt att ha i källaren. 2005 var ett hyggligt år så det är klar köprekommendation.

Cave Privée är en sendegorgerad variant av Veuve Clicquots vanliga årgångsvin som bara har släppts ett par gånger förut. Jag har sett 1980:an i London och jag vet att även 1989:an finns. Eftersom 1990 var ett väldigt bra år för Veuve Clicqout (Grande Dame 1990 är fantastisk) så är det här ett väldigt intressant vin. Jag tycker att 895 kr är rena fyndpriset faktiskt så här blir det stark köprekommendation.

torsdag 12 januari 2012

Henriot 1970

Henriot är ett hus som har stora lager äldre champagne i sina källare och det finns inget bättre än att dricka äldre champagne som legat tryggt under perfekta förhållanden i husets egna källare.

Henriot har släppt ett antal äldre årgångar av sin underbara Cuvée des Enchanteleurs, deras prestigevin. Men på nyårsafton drack jag en nysläppt Henriot 1970, deras vanliga årgångsvin som jag hittade på Heathrow. Den var i helt perfekt skick. Krondill och krut i doften, knäck och julgodis och en skön syra i munnen. Lååång eftersmak. En riktigt bra champagne! Man borde nog köpa några Henriot 2002 och lägga undan i 30 år...

onsdag 11 januari 2012

Svenskar på semester

Vi bodde rätt lyxigt i Ras Al Khaimah, på ett femstjärnigt familjehotell. Jag kan varmt rekommendera hotellet, särskilt deras chalet som ligger som ett pärlband utmed strand där man får känslan av att ha en helt egen strand. Vi hade ett vanligt rum först men uppgraderade till ett chalet efter ett par dagar.
En dag var jag i lobbyn när en grupp nyanlända gäster höll på att checka in. Det var mest par i 50-60-årsåldern och nästan alla bar på tax free-påsar, sådana där som man beställer i förväg som sedan står och väntar på ens flygplansstol på charterplanet. Tax free-påsarna var genomskinliga och de flesta hade köpt samma sak: en box René Barbier rosé. Då visste jag med 100% säkerhet att det var svenskar och det stämde mycket riktigt. Som vinälskare kan jag tycka att det är fint att man tar med vin på semestern och kanske sitter på sin balkong och sippar och njuter. Men varför köper man sådant skräpvin när man uppenbarligen har råd att bo på ett riktigt bra hotell?

Tillbaka från en solsemester

Kära läsare, både jag och bloggen överlevde nyårsafton. Jag kommer att återkomma med lite intryck av Henriot 1970:an som i korthet var helt underbar och i perfekt skick. Anledningen till radiotystnaden är att jag varit i Ras Al Khaimah och legat på en strand med familjen i en vecka. Jag tog med en flaska Vilmart Coeur de Cuvée 2002 som avnjöts på vår terrass en ljummen kväll i samband med att jag vann fem partier gin rummy i rad mot min fru. En helt underbar champagne som kommer att bli en klassiker. Den var lite spretig senast jag provade den men nu... Vilken koncentration, vilken längd. Det här kan bli den bästa årgången Vilmart gjort. Tankarna gick lite åt en årgångs-Selosse vilket är nytt för mig, jag har alltid tyckt att Selosse och Vilmart har helt olika stil.

Vi köpte också en Bollinger Rosé på Arlanda till reapriset 449 kr. Det var trevligt att för en gångs skull få köpa vin på Arlanda, man måste ju flyga till en destination utanför EU för att få göra det. Bollinger Rosé har inte imponerat på mig tidigare och gjorde det inte nu heller. Den finns ändå chansen som måltidsdryck på en fisk- och skaldjursrestaurang där vi hade ett eget "bås" under bar himmel men det hjälpte inte. Bollinger-stilen finns där men det finns också en massa grapefruktskal i eftersmaken som stör. Det är möjligt att några/många år i källaren kan få ordning på (årgångslösa) Bollinger Rosé, men jag tvivlar. För mig är det den svagaste länken hos Bollinger.