onsdag 25 maj 2016

Prestigechampagner del 4

Idag tänkte jag skriva om en prestigechampagne som jag inte är så imponerad av: Dom Ruinart. Jag vet att den funnits på Systembolaget tidigare men inte nu.

Dom Ruinart
Dom Ruinart är en av fyra blanc de blancs bland de stora husens prestigechampagner. De andra är Lanson Noble Cuvée Blanc de Blancs, Taittinger Comtes de Champagne och Charles Heidsieck Blanc des Millenaires. De två senare är flera klasser bättre. Jag har ändå haft förmånen att prova Dom Ruinart 1988 på magnum två gånger och visst är den bra, men för mig är det något som fattas.

Däremot tycker jag att systervinet Dom Ruinart Rosé kan vara riktigt bra.

När jag besökte Ruinart 2008 fick vi prova NV Ruinart, NV Ruinart Rosé mot Dom Ruinart 1996 och Dom Ruinart Rosé 1996. Vår trevliga guide spottade professionellt alla viner utom just Dom Ruinart Rosé – jag skulle göra likadant om jag jobbade där.

fredag 20 maj 2016

Prestigechampagner del 3

Under de år som jag haft den här bloggen har jag skrivit om många prestigechampagner. Jag har rekommenderat köp av dem på auktionerna och jag har beskrivit tio ganska noggrant i min serie om de tio främsta champagnehusen.  Jag har även skrivit separata inlägg om exempelvis Dom Pérignon, La Grande Dame och Comtes deChampagne.

Idag tänkte jag skriva om kanske den bästa prestigechampagne som jag inte skrivit om förut:

Mumm Cuvée R Lalou
Mumm är världens fjärde största champagneproducent (efter Moët & Chandon, Veuve Clicquot och Laurent-Perrier) med en produktion på ungefär åtta miljoner flaskor per år. Det är lite förvånande att ett sådant framgångsrikt champagnehus har en så anonym prestigechampagne, men det beror delvis på att Mumm upphörde med det här vinet 1985 och lät det göra comeback först för några år sedan, med årgång 1998. Mumm satsar verkligen på kvalitet nu och målet verkar vara att göra en riktigt bra champagne, inte att sälja hundratusentals flaskor av den.

Mumm har dedikerat tolv grand cru-vingårdar till Cuvée R Lalou. Den senaste årgången är 2002 och till den användes druvor från sex av dessa vingårdar: Pinot Noir från Ambonnay, Verzy och Verzenay blandat med Chardonnay från Avize och Cramant. Jag har inte provat den än men den finns  i beställningssortimentet för 1210 kr men är tillfälligt slut hos importör.


Hur bra är Cuvée R Lalou då? Jag kan inte uttala mig generellt om det eftersom jag bara bara provat en årgång (1998) och bara vid två tillfällen. Det var precis efter att den släppts och jag upplevde den då som väldigt Chardonnaydominerad i stilen trots att den innehåller 50 % Pinot Noir. Jag skrev också kort att jag tyckte att den var bra men inga fler detaljer.


Jag skrev det här inlägget på planet mellan Buenos Aires och London och blev riktigt sugen på att prova 2002:an men tyvärr fanns den inte på Heathrow heller.

onsdag 18 maj 2016

Prestigechampagner del 2

Av de 25 största champagneproducenterna har 18 en klar prestigechampagne och med undantag av Nicolas Feuillatte Cuvée Palmes d’Or tycker jag att alla är bra champagner.

Av dessa 18 champagner är 13 en blandning av Pinot Noir och Chardonnay, två innehåller även lite Pinot Meunier och tre är blanc de blancs, dvs innehåller 100 % Chardonnay. Blandningarna ligger i genomsnitt ytterst nära 50/50 mellan Pinot Noir och Chardonnay. I ytterkanterna finns Duval-Leroy Femme de Champagne med 80 % Chardonnay och Bollinger La Grande Année med 70 % Pinot Noir.

De två prestiger som innehåller Pinot Meunier innehåller bara en liten skvätt – Cuvée William Deutz innehåller 10 % och Perrier-Jouët Belle Epoque bara 5 %. Kära läsare, det här är trivia som ni kan testa era vinvänner på vid nästa provning. Vilka två storhusprestiger innehåller Pinot Meunier?” Underkänn svaret Krug eftersom det är ett relativt litet hus.


Apropå Duval-Leroy Femme de Champagne så är det en prestigechampagne som jag nästan hade glömt bort. Jag drack 1996:an för fem år sedan och tyckte att den var väldigt bra. Jag tyckte att den påminde om både en ung Dom Pérignon och Comtes de Champagne och jag undrar hur den har utvecklats sedan dess. Det kan jag enkelt ta reda på för jag såg just att 1996:an släpptes igen på Systembolaget i höstas, den här gången för 1999 kr och det finns kvar flaskor i vinkällarbutikerna. Det är ungefär dubbelt så mycket som den kostade för fem år vilket är lite dyrt men samtidigt är det kul att den går att köpa igen. Är det någon som vet om det är en sendegorgerad version?

fredag 13 maj 2016

Prestigechampagner del 1

Jag tänkte starta en liten serie om champagnehusens prestigechampagner. Oftast gör champagnehusen mer än ett årgångsvin och då brukar man kalla det bättre vinet för en prestigechampagne. Ofta har det här vinet också ett eget varumärke. Jag brukar till exempel tala om Dom Pérignon, Cristal och Winston Churchill utan att nämna vilka champagnehus som ligger bakom (Moët & Chandon, Louis Roederer respektive Pol Roger). Ibland finns prestigechampagnerna som rosé också.

Jag kan också tillägga att LVMH på sin hemsida låtsas att Dom Pérignon är ett eget champagnehus som grundades 1668. En rätt avancerad historieförfalskning för att stärka varumärket Dom Pérignon. Sanningen är att champagnehuset Moët & Cie grundades 1743, döptes om till Moët & Chandon 1833 och lanserade sin prestigechampagne Dom Pérignon först 1921. Vad har LVMH fått årtalet 1668 ifrån då? Jo, det var det året munken Dom Pérignon flyttade till ett kloster i Champagne men han grundade inte något champagnehus.

Två champagnehus, Krug och Salon, har bara prestigechampagner i sitt sortiment. Och Laurent-Perrier och Krug gör prestigechampagner som inte är årgångsviner utan multi-vintage.

Just Laurent-Perriers prestigechampagne Grand Siècle drack jag häromdagen på en flight med British Airways till São Paulo. Den är en blandning av tre årgångar och nuvarande årgångsblandningen innehåller 1997, 1999 och 2002. Det är nog den sämsta upplagan av Grand Siècle jag provat och jag skulle aldrig betala Systembolagspriset 995 kr för den här champagnen. Tittar man på årgångarna är det inte konstigt att tidigare blandningar, till exempel 1993/1995/1996 och 1995/1996/1997, var bättre, men det är också möjligt att Laurent-Perrier med sina kommersiella framgångar ökat produktionen på bekostnad av kvaliteten.

torsdag 12 maj 2016

Tips till nästa veckas auktion

På måndag startar vårens tredje dryckesauktion. Prismässigt var det bra fart på vårens första medan slutpriserna var lite lägre på den andra.

Det är ungefär samma champagner som återkommer på auktionerna så det känns som om jag upprepar mig lite. Här följer en kort sammanfattning av mina auktionsriktlinjer:
  • Av någon anledning är Winston Churchill underprisad i Sverige och nästan alltid ett bra köp. Jag tycker att Winston Churchill är i nivå med Krug och Krug kan kosta dubbelt så mycket som Winston Churchill på auktionerna.
  • 1995 är en kraftigt underskattad årgång. För mig är det en riktig toppårgång i nivå med 1996. Prismässigt brukar dock både 1996 och extremt överskattade 1990 ge högre slutpriser.
  • Äldre champagner bör undvikas. Det är omöjligt att veta hur de lagrats – en period med för varm lagring kan helt fördärva en champagne. Visst, om man känner någon som fyller 40 eller 50 i år kan det vara festligt med en champagne från 1976 eller 1966 men risken är stor att vinet inte blir någon större njutning.
Med det som bakgrund vill jag den här gången rekommendera följande champagner:

Krug 1995 (en flaska respektive fyra flaskor)
Salon 1995 (två poster med en flaska: här och här)

Lycka till på måndag, ni som tänker bjuda på något!

tisdag 10 maj 2016

Unik champagne från R. Pouillon & fils

Under ett restaurangbesök i London för ett par veckor sedan provade jag en champagne som jag inte hade hört talas om förut: R. Pouillon 2Xoz Brut 2006.


R. Pouillon är en liten odlare som håller till i Mareuil-sur-Aÿ, en by som också är hemvist för mer namnkunniga Philipponnat och Billecart-Salmon. Av döma av Juhlins betyg var R. Pouillon tidigare en medioker odlare men nuvarande ägaren Fabrice Pouillon har ställt om till biodynamisk odling och har introducerat ett par väldigt intressanta viner.

Årgångsvinet 2Xoz är unikt i och med att det är spontanjäst, inte bara första jäsningen utan också andra! Hur går det till då? Jo, till att börja med används enbart druvor med hög mognad (12,5 % potentiell alkoholhalt). 15 % av druvmusten kyls ner och sparas över vintern medan resterande 85 % vinifieras. På våren, efter den malolaktiska jäsningen, blandas vinet med den sparade druvmusten och får ligga på ekfat. Det här gör att den andra jäsningen startar spontant i faten och innan den är färdig buteljeras vinet. Efter buteljering får flaskorna ligga i 7-8 år före degorgering. En liten del av druvmusten sparas också till dosagen som ligger på 4-5 gram. Endast 2000 flaskor per årgång görs av den här unika champagnen.

Hur är champagnen då? Till att börja med har den en svagt rosa färg och “blint” hade jag trott att det var en rosé men det är den alltså inte kvalificerad som. Bubblorna är små utan att moussen är svag. På näsan har den tydlig biodynamisk karaktär med lite skumbanan/dvärgbanan och i munnen påminner den om Jacques Selosse med tydlig ekfatskaraktär.

Jag har hört att Fabrice Pouillon förlorat sina vingårdar till exfrun i en skilsmässa så det är risk att det här vinet inte kommer att produceras igen men jag har läst att 2007, 2008, 2009 och 2012 finns på flaska och väntar på degorgering. Jag skulle gärna köpa 2Xoz till min källare och R. Pouillon har också en solera (startad 1997) som ska vara väldigt bra. Jag hoppas att någon svensk importör tar den här odlaren till den svenska marknaden.

måndag 2 maj 2016

7-årig bröllopsdag

Idag firar jag och min fru 7-årig bröllopsdag med lunch på Mathias Dahlgren Matbaren. Här är en bild på vår bröllopschampagne, Pierre Moncuit, en odlarchampagne från Les Mesnil-sur-Oger som verkligen förtjänar att få en svensk importör.

Foto: Paulina Westerlind

söndag 1 maj 2016

Hedone i London - ett restaurangbesök med bitter eftersmak

Häromveckan besökte jag Hedone som ligger i Chiswick i västra London (ungefär halvvägs till Heathrow om man utgår från Piccadilly Circus). Hedone ägs och drivs av svenske Mikael Jönsson, en före detta advokat som för några år sedan bestämde sig för att byta karriär och starta en restaurang i London. Även om Jönsson varit en driven hemmakock och haft en matblogg sedan tidigare hade han då aldrig jobbat i ett restaurangkök. Hedone öppnade 2011 och redan i 2013 års upplaga av Michelinguiden fick Hedone en stjärna. En fantastisk prestation!

Mikael Jönsson och vårt sällskap













Hedone serverar fantastisk mat men när jag betalar över 600 pund för en middag för två personer förväntar jag mig fantastisk mat och service. Tyvärr kan Hedone bara erbjuda det ena.

Vi tog Hedones tiorätters avsmakningsmeny med tillhörande vinpaket. I början av middagen frågade jag servitrisen om jag skulle ta bilder av alla vinflaskor för att minnas vad vi drack men hon lovade att jag skulle få en lista i slutet av middagen så det behövde jag inte göra. När vi skulle gå hade den servitrisen gått hem och ingen lista var skriven. Jag blev då lovad att få listan mailad till mig men det löftet har Hedone inte infriat trots att det snart gått två veckor sedan vårt besök där.

Jag har mailat restaurangen ett par gånger och påmint och igår fick jag ett surt svar från Mikael Jönsson själv. Han inleder med ett torrt “I note your disappointment with us” (här lyser bakgrunden som advokat igenom) och fortsätter sedan med att påstå att jag ljuger. Han säger att ingen kund någonsin fått löfte om att få en lista över vinerna. Han är dessutom irriterad över min recension på Open Table, där jag berättat om incidenten och därför gett servicen lågt betyg (men maten fick betyg 5 av 5). Han avslutar med att skriva: “Since I will never accept to be taken hostage on social media or Internet review sites, I have now asked the team to until my further notice ignore your requests.”

Jag har aldrig stött på så dålig attityd från en stjärnkrog. Jönsson borde hålla sig i köket och låta någon annan sköta kontakten med gästerna. I så fall skulle Hedone kunna bli hur bra som helst. Tills dess finns det många bättre restauranger i London att välja mellan.