onsdag 1 oktober 2014

Restaurangupplevelser i Las Vegas

Jag har varit i Las Vegas i några dagar för en stor konferens. De första dagarna var min fru med och då passade vi på att äta på två bra restauranger.

Första skulle vi gå och se O Show på Bellagio, den antagligen bästa Cirque du Soleil-showen i Las Vegas. Jag såg den 2007 och ville gärna se om den med min fru. Eftersom showen var på Bellagio valde jag en av deras restauranger: Prime Steakhouse, en köttrestaurang som har en terrass precis vid Bellagios berömda fontän. En härlig plats att äta middag på och maten var bra men rätt dyr. Vi drack ett väldigt bra vin från Napa på rekommendation av en mycket kunnig och trevlig sommelier: Gemstone Estate Red Wine 2009, en Bordeaux-blend med 71% Cabernet Sauvignon, 21% Merlot, 4% Petit Verdot och 4% Cabernet Franc. Ett härligt vin från en liten familjeproducent som har 6,5 hektar vinodlingar. Ett bra exempel på ett högklassigt amerikanskt vin som är väldigt svårt att få tag på utanför USA.












Andra kvällen gick vi till Alize som ligger på 56:e våningen av Palms med fantastisk utsikten över hela strippen. Alize drivs av en fransk kock som varit verksam i Las Vegas i över 40 år och maten var bra men lite konservativ. Alize hade en stjärna i Michelinguiden för fem år sedan och Alize har stolt kvar en Michelinlogga på sin hemsida. Dock tycker jag inte att den håller Michelinkrogsklass idag. En bra restaurang men inte riktigt så bra.





onsdag 24 september 2014

Tarlant – en presentation

Jag fick upp ögonen för Tarlant för sex-sju år sedan när de släppte Cuvée Disco Bitch i en väldigt speciell flaska.










Jag köpte den mest för utseendet men blev sedan väldigt imponerad av innehållet (mer om den champagnen nedan). Sedan dess har jag provat en rad av Tarlants champagner och placerar dem som nummer fem på min lista över de tio främsta odlarna i Champagne. Här är min topplista igen med länkar till de presentationer jag redan skrivit:

1. Jacques Selosse
2. Vilmart
3. Diebolt-Vallois
4. Pierre Péters
5. Tarlant
6. Paul Déthune
7. Cedric Bouchard
8. David Léclapart
9. André Jacquart
10. Paul Bara


Familjen Tarlant har varit odlare i Champagne sedan 1600-talet och började producera viner under eget namn 1929. Idag drivs Tarlant av Benoît Tarlant och hans barn Jean-Mary och Mélanie. De äger 14 hektar i  Oeuilly, Boursault, St-Agnan och Celles-lès-Condé. Ingen av de här byarna är ens premier cru så vinernas höga klass får tillskrivas vinmakeriet.

Odlingarna är alla biodynamiska, varje lott vinifieras för sig, två tredjedelar av vinerna vinifieras på ekfat, malolaktisk jäsning undvikes och vinerna får ligga länge på jästen före degorgering, för årgångsvinerna cirka 8-10 år. Dosagen är låg (0-6 gram). Tarlant gör elva olika champagner varav tre är vingårdsbetecknade. Ekfatskaraktären finns alltid, av naturliga skäl, och jag vet att vissa uppfattar den som lite störande men jag håller inte med.

Den kanske mest intressanta champagnen är La Vigne d'Antan, en 100% oympad (!) Chardonnay från vingården Les Sables i Oeuilly. Oympad betyder att den, precis som Bollingers dyrgrip VVF, är gjord på rankor som överlevde vinlusens invasion av Champagne vid förra sekelskiftet. En riktig raritet, med andra ord, som jag bara provat en gång. Mycket gummi på näsan och väldigt komplex och speciell. Senaste årgången av detta vin är 2000.

La Vigne d'Or är en 100% Pinot Meunier, också från en vingård i Oeuilly. Senaste årgången är 2002.

Cuvée Louis, en multi-vintage som jag skrivit om förut, är faktiskt också en vingårdschampagne. Vingården ligger också i Oueilly och heter Les Crayons och har 65 år gamla vinrankor med 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir. Cuvée Louis har funnits i beställningssortimentet på Systembolaget men är tillfälligt slut sedan ett par månader. Jag tror att jag kan ha råkat köpa de sista flaskorna i somras. Den Discobitch jag drack var gjord på samma bas som Cuvée Louis men med marginellt högre dosage. Det fanns en sämre variant av Disco Bitch också, gjord på mycket sämre druvmaterial, men den provade jag aldrig. (Det måste för övrigt vara den som Richard Juhlin omnämner i sin senaste bok och ger betyg 70.)

Utöver Cuvée Louis finns två non-dosage-champagner i beställningssortimentet: Brut Zero och Rose Zero Brut. Jag är generellt tveksam till non-dosage men tycker att Brut Zero är en mycket trevlig och bra champagne, dessutom till bra pris (299 kr). Rose Zero Brut, däremot, är märklig och smakar för artificiellt för min smak.

Det ryktas att Tarlant håller på att ta fram en champagne gjord på de historiska“ champagnedruvorna Arbane, Pinot Blanc och Petit Meslier. Dessa tre druvor utgör 2% av Tarlants odlingar.

För Tarlants övriga champagner hänvisar jag till deras utmärkta hemsida, en av de bästa Champagnehemsidorna.

tisdag 23 september 2014

Paul Bara Special Club 2004 på Systembolaget

Jag ska erkänna att jag börjar få rätt dålig koll på Systembolagets släpp men jag noterade just att Paul Bara Special Club 2004 släpptes på Systembolaget i fredags. Den finns i ett litet urval butiker samt kan beställas på webben (27 flaskor kvar i skrivande stund).

Som jag skrev i somras är Paul Bara en av mina absoluta favoritodlare i Champagne så passa på om ni vill prova. Jag skulle tro att flaskorna är slut om max två veckor.

tisdag 16 september 2014

Skörd i Champagne

Skörden pågår för fullt i Champagne. Det vet jag eftersom jag följer några champagnehus och -odlare på Facebook, bland annat Krug, PhilipponnatBollingerPol RogerTarlant och Savart. Det är rätt skönt med lite bilder från champagneskörden bland alla förfasade inlägg om det svenska riksdagsvalet i Facebookflödet.

Det har varit soligt och svalt väder under skörden vilket är bra men jag vet inte hur 2014 varit i övrigt. Någon som hört något?

fredag 12 september 2014

Hur en restaurang inte ska hantera ett korkat vin

Det finns en underbar scen i Fawlty Towers där en kund i restaurangen klagar på ett korkat vin och Basil (John Cleese) är mycket oförstående:













- I'm afraid this is corked.
- I just uncorked it. Didn't you see me? What? Look.
- No, no.
- You see, I took it out of the bottle, that's how I managed to get the wine out of the bottle into your glass.
- I don't mean that. I mean the wine is corked. The wine has reacted with the cork.
- I'm sorry?
- The wine has reacted with the cork and gone bad.
- Gone bad? May I? You don't want it?
- I'd like a bottle that isn't corked.
- That's cost me, hasn't it? Never mind, I'll get you another bottle.

Nästan exakt samma sak hände mig igår på topprestaurangen Ink här i Los Angeles och när det händer i verkligheten är det inte lika roligt.

Vi hade precis druckit en underbar flaska Vega Sicilia Valbuena 5º 2006 och beställde en 2002:a av samma vin. Tyvärr var vinet korkat och vi skickade ut det. Efter tio minuter kommer restaurangchefen tillbaka med karaffen och ber oss att prova igen. “Vi har dekanterat det igen“, säger hon. Det är fortfarande korkat, säger vi. “2002:an ska smaka så här men ni kanske inte vill ha den?“, svarar hon i sann Fawlty Towers-anda. Till slut fick vi in en 2006:a som inte var korkad och det tog säkert en kvart från att vi skickade ut vinet första gången tills vi hade fått en ny flaska.

Det är verkligen trist när restauranger inte klarar att sköta en sådan här enkel situation snyggt. Maten på Ink var jättebra men det blir inget återbesök.

torsdag 11 september 2014

Soot Bull Jeep i Koreatown

Jag har varit på jobbresor till Sydkorea ett antal gånger och jag älskar Korea. Allt är väldigt high-tech, flygplatsen är bäst i världen, allt fungerar och så gillar jag människorna och maten.

Här i Los Angeles finns det en stor koreansk befolkning och en stadsdel som heter Koreatown (eller K-Town som man ska säga om man har koll). Där är nästan alla butiksskyltar är på koreanska och även många reklamskyltar, till och med när det är stora amerikanska företag som annonserar. Och där kan man äta fantastisk koreansk mat! Enligt några av mina koreanska vänner i Seoul är den koreanska maten i K-Town till och med bättre än i Korea.

Jag och min fru har varit på väg dit flera gånger men i lördags blev det äntligen av. På rekommendation av en pålitlig vän åkte vi till Soot Bull Jeep, en populär Korean Barbeque-restaurang. Jag har ätit Korean Barbeque i Seoul ett antal gånger och älskar den typen av mat. Alla bord har en nedfälld grill i bordet, en riktig kolgrill, och sedan beställer man bara vilken typ av kött man vill äta. Sedan dukas det snabbt fram en rad små skålar med tillbehör och det marinerade köttet läggs på grillen. Man får sköta grillningen själv om man vill men personalen kommer att övervaka så att man inte glömmer bort att vända på köttet. När köttet är färdigt kommer en servitris och klipper köttet till lagom stora bitar med en stor sax.

Ett av tillbehören är en tallrik med stora salladsblad och tanken är att man ska ta ett sådant, lägga en bit färdiggrillat kött på, lägga på lite andra tillbehör och sedan äta som en wrap. Mycket gott. Mitt favorittillbehör är Doenjang, en kryddig röra gjord på jästa sojabönor. Tydligt mycket nyttigt också.

Det är ett trevligt och avslappnat sätt att äta middag på. Det blir lite rökigt och stökigt i lokalen även om alla bord har en egen fläkt som suger upp röken och oset från grillen.

Till er som har vägarna förbi Los Angeles kan jag varmt rekommendera ett restaurangbesök i K-Town och varför inte just på Soot Bull Jeep. De har ingen hemsida men adressen är 3136 W 8th Street.

onsdag 10 september 2014

André Jacquart - en presentation

Efter en liten paus är det nu dags att presentera ytterligare en odlare på min tio-i-topplista över de främsta odlarna i Champagne: André Jacquart som jag placerade på nionde plats. (Som för övrigt inte ska blandas ihop med högst mediokra champagnehuset Jacquart!)

André Jacquart är en odlare på stark frammarsch. Syskonparet Marie och Benoît Doyard, barnbarn till André Jacquart, tog över år 2004 och har sedan dess genomfört en rad förbättringar. Till att börja flyttades basen till familjen Doyards utmärkta lokaler och källare i Vertus och sex hektar från familjen Doyard flyttades över till André Jacquart. En majoritet av odlingarna finns dock kvar i grand cru-byarna Mesnil-sur-Oger och Oger. Marie och Benoît har även valt att höja kvaliteten genom att halvera (!) skördeuttaget och köpa in tvåhundra ekfat (barriques) där en del av vinerna genomgår sin första jäsning. Druvmaterialet från varje vingård vinifieras numera för sig, malolaktisk jäsning undviks och dosagen ligger på 3-4 gram. En riktigt kvalitetsmedveten odlare med andra ord och resultatet är strålande.

André Jacquart gör flera årgångslösa viner varav alla utom rosén är blanc de blancs. Ingångsvinet heter Brut Experience och kostar bara 315 kr på Systembolaget även om det är slutsålt just nu. Ett fantastiskt vin som ligger nära årgångsvinet i stil och kvalitet. Sedan finns det Vertus Experience, Mesnil Experience och Rosé Experience som jag inte har provat. I Sverige finns det även en André Jacquart ”Cuvée Operakällaren” som jag misstänker är samma vin som Brut Experience men med lite högre prislapp. För övrigt ett vaket drag av Operakällaren att göra André Jacquart till sin huschampagne.

Till årgångsvinet används enbart druvor från de bästa lägena i Mesnil-sur-Oger. 2004:an var fantastisk och när jag för två år sedan var på en blindprovning av åtta årgångs-blanc de blancs från just 2004 var André Jacquart min vinnare, trots att det vinet var näst billigast. 2005:an och 2006:an håller samma höga klass.

Hur är champagnerna då? Jag skulle beskriva stilen som lätt, fruktdriven och charmig. Syran är allitd bra, det brukar finnas smak och doft av exotisk frukt och en naturlig fruktsötma som gör att vinerna inte upplevs så torra som de är. Ekfaten finns där och ger vinerna en bra bredd.

Jag ser att Brut Experience är slutsåld på Systembolaget just nu men jag hoppas att både det och årgångsvinet snart kommer tillbaka. Svenska importören Gullberg by Stockwine har med båda i sin restaurangprislista så det borde bara vara en tidfråga.