tisdag 16 september 2014

Skörd i Champagne

Skörden pågår för fullt i Champagne. Det vet jag eftersom jag följer några champagnehus och -odlare på Facebook, bland annat Krug, PhilipponnatBollingerPol RogerTarlant och Savart. Det är rätt skönt med lite bilder från champagneskörden bland alla förfasade inlägg om det svenska riksdagsvalet i Facebookflödet.

Det har varit soligt och svalt väder under skörden vilket är bra men jag vet inte hur 2014 varit i övrigt. Någon som hört något?

fredag 12 september 2014

Hur en restaurang inte ska hantera ett korkat vin

Det finns en underbar scen i Fawlty Towers där en kund i restaurangen klagar på ett korkat vin och Basil (John Cleese) är mycket oförstående:













- I'm afraid this is corked.
- I just uncorked it. Didn't you see me? What? Look.
- No, no.
- You see, I took it out of the bottle, that's how I managed to get the wine out of the bottle into your glass.
- I don't mean that. I mean the wine is corked. The wine has reacted with the cork.
- I'm sorry?
- The wine has reacted with the cork and gone bad.
- Gone bad? May I? You don't want it?
- I'd like a bottle that isn't corked.
- That's cost me, hasn't it? Never mind, I'll get you another bottle.

Nästan exakt samma sak hände mig igår på topprestaurangen Ink här i Los Angeles och när det händer i verkligheten är det inte lika roligt.

Vi hade precis druckit en underbar flaska Vega Sicilia Valbuena 5º 2006 och beställde en 2002:a av samma vin. Tyvärr var vinet korkat och vi skickade ut det. Efter tio minuter kommer restaurangchefen tillbaka med karaffen och ber oss att prova igen. “Vi har dekanterat det igen“, säger hon. Det är fortfarande korkat, säger vi. “2002:an ska smaka så här men ni kanske inte vill ha den?“, svarar hon i sann Fawlty Towers-anda. Till slut fick vi in en 2006:a som inte var korkad och det tog säkert en kvart från att vi skickade ut vinet första gången tills vi hade fått en ny flaska.

Det är verkligen trist när restauranger inte klarar att sköta en sådan här enkel situation snyggt. Maten på Ink var jättebra men det blir inget återbesök.

torsdag 11 september 2014

Soot Bull Jeep i Koreatown

Jag har varit på jobbresor till Sydkorea ett antal gånger och jag älskar Korea. Allt är väldigt high-tech, flygplatsen är bäst i världen, allt fungerar och så gillar jag människorna och maten.

Här i Los Angeles finns det en stor koreansk befolkning och en stadsdel som heter Koreatown (eller K-Town som man ska säga om man har koll). Där är nästan alla butiksskyltar är på koreanska och även många reklamskyltar, till och med när det är stora amerikanska företag som annonserar. Och där kan man äta fantastisk koreansk mat! Enligt några av mina koreanska vänner i Seoul är den koreanska maten i K-Town till och med bättre än i Korea.

Jag och min fru har varit på väg dit flera gånger men i lördags blev det äntligen av. På rekommendation av en pålitlig vän åkte vi till Soot Bull Jeep, en populär Korean Barbeque-restaurang. Jag har ätit Korean Barbeque i Seoul ett antal gånger och älskar den typen av mat. Alla bord har en nedfälld grill i bordet, en riktig kolgrill, och sedan beställer man bara vilken typ av kött man vill äta. Sedan dukas det snabbt fram en rad små skålar med tillbehör och det marinerade köttet läggs på grillen. Man får sköta grillningen själv om man vill men personalen kommer att övervaka så att man inte glömmer bort att vända på köttet. När köttet är färdigt kommer en servitris och klipper köttet till lagom stora bitar med en stor sax.

Ett av tillbehören är en tallrik med stora salladsblad och tanken är att man ska ta ett sådant, lägga en bit färdiggrillat kött på, lägga på lite andra tillbehör och sedan äta som en wrap. Mycket gott. Mitt favorittillbehör är Doenjang, en kryddig röra gjord på jästa sojabönor. Tydligt mycket nyttigt också.

Det är ett trevligt och avslappnat sätt att äta middag på. Det blir lite rökigt och stökigt i lokalen även om alla bord har en egen fläkt som suger upp röken och oset från grillen.

Till er som har vägarna förbi Los Angeles kan jag varmt rekommendera ett restaurangbesök i K-Town och varför inte just på Soot Bull Jeep. De har ingen hemsida men adressen är 3136 W 8th Street.

onsdag 10 september 2014

André Jacquart - en presentation

Efter en liten paus är det nu dags att presentera ytterligare en odlare på min tio-i-topplista över de främsta odlarna i Champagne: André Jacquart som jag placerade på nionde plats. (Som för övrigt inte ska blandas ihop med högst mediokra champagnehuset Jacquart!)

André Jacquart är en odlare på stark frammarsch. Syskonparet Marie och Benoît Doyard, barnbarn till André Jacquart, tog över år 2004 och har sedan dess genomfört en rad förbättringar. Till att börja flyttades basen till familjen Doyards utmärkta lokaler och källare i Vertus och sex hektar från familjen Doyard flyttades över till André Jacquart. En majoritet av odlingarna finns dock kvar i grand cru-byarna Mesnil-sur-Oger och Oger. Marie och Benoît har även valt att höja kvaliteten genom att halvera (!) skördeuttaget och köpa in tvåhundra ekfat (barriques) där en del av vinerna genomgår sin första jäsning. Druvmaterialet från varje vingård vinifieras numera för sig, malolaktisk jäsning undviks och dosagen ligger på 3-4 gram. En riktigt kvalitetsmedveten odlare med andra ord och resultatet är strålande.

André Jacquart gör flera årgångslösa viner varav alla utom rosén är blanc de blancs. Ingångsvinet heter Brut Experience och kostar bara 315 kr på Systembolaget även om det är slutsålt just nu. Ett fantastiskt vin som ligger nära årgångsvinet i stil och kvalitet. Sedan finns det Vertus Experience, Mesnil Experience och Rosé Experience som jag inte har provat. I Sverige finns det även en André Jacquart ”Cuvée Operakällaren” som jag misstänker är samma vin som Brut Experience men med lite högre prislapp. För övrigt ett vaket drag av Operakällaren att göra André Jacquart till sin huschampagne.

Till årgångsvinet används enbart druvor från de bästa lägena i Mesnil-sur-Oger. 2004:an var fantastisk och när jag för två år sedan var på en blindprovning av åtta årgångs-blanc de blancs från just 2004 var André Jacquart min vinnare, trots att det vinet var näst billigast. 2005:an och 2006:an håller samma höga klass.

Hur är champagnerna då? Jag skulle beskriva stilen som lätt, fruktdriven och charmig. Syran är allitd bra, det brukar finnas smak och doft av exotisk frukt och en naturlig fruktsötma som gör att vinerna inte upplevs så torra som de är. Ekfaten finns där och ger vinerna en bra bredd.

Jag ser att Brut Experience är slutsåld på Systembolaget just nu men jag hoppas att både det och årgångsvinet snart kommer tillbaka. Svenska importören Gullberg by Stockwine har med båda i sin restaurangprislista så det borde bara vara en tidfråga.

måndag 8 september 2014

Höstens första vinauktion i förra veckan

Kära läsare, jag får be om ursäkt. För första gången sedan jag startade bloggen missade jag att publicera köptips till en av Systembolagets auktioner. Höstens första vinauktion gick nämligen av stapeln i förra veckan. Jag tittade precis igenom slutpriserna och det verkar ha varit ganska lugnt. Däremot såldes det en hel del Vilmart, bland annat en post med tre Grand Cellier d'Or 2000 på magnum. Den posten gick för rimliga 2800 kr.

Nästa vinauktion börjar den 6 oktober och jag lovar att publicera köptips några dagar i förväg.

söndag 7 september 2014

Bollinger Grande Année 1999 på väg utför?

Förra helgen blev jag bjuden på Bollinger Grande Année 1999. Tillsammans med 2002:an är det den Grande Année jag druckit flest gånger men det var ett par år sedan sist. Årgångs-Bollinger och särskilt RD karakteriseras ofta av en tydlig doft av burkchampinjoner och så var verkligen fallet den här gången. I munnen var syran påtaglig men smakerna spretade åt alla håll och hade det varit blindprovning hade jag gissat på en 90:a på väg utför.

Jag undrar om jag har en eller två flaskor Grande Année 1999 i min källare i Sverige, jag är lite osäker. Men baserat på den här upplevelsen bör man nog dricka dem snart.

lördag 6 september 2014

Julbord på Oaxen

Efter mitt besök på Oaxen i vintras får jag deras nyhetsbrev och häromdagen kom det reklam för deras julbord. Jag åt gamla Oaxens julbord för fem år sedan och det är det bästa julbord jag ätit.

Oaxens julbord serveras i bistrodelen Slipen och kostar bara 795 kr. Jag gissar att bara Operakällaren kommer att konkurrera om att servera Stockholms bästa julbord och om jag bodde kvar i Stockholm skulle jag boka redan nu.