tisdag 28 april 2015

Ryunique en stor besvikelse

Jag är tillbaka i Seoul och åt en fantastisk Korean BBQ till lunch igår. Sedan hade jag bokat bord på Ryunique, en restaurang som ligger på 27:e plats på San Pellegrinos topplista över de 50 bästa restaurangerna i Asien.

Ryunique ligger i stadsdelen Gangnam och det var en härlig puls utanför, med mycket människor i rörelse. Inne på restaurangen var det desto lugnare, med bara två middagssällskap i hela restaurangen, inklusive vårt.

Vinlistan saknade helt utskrivna årgångar vilket aldrig är ett bra tecken. Sedan misslyckades servitrisen helt när hon skulle öppna min medhavda flaska champagne, en Vilmart Cellier d'Or 2008 som jag hade tagit med från USA. Korken sköts i taket med en smäll och hon sprutade ner både bordet och sig själv med champagne. Man ska inte ta bort grimman och sedan ställa ifrån sig flaskan på bordet utan att hålla i korken...

Maten var tyvärr riktigt dålig. Fantastiska uppläggningar men inget var riktigt gott, förutom efterrätten. Flera rätter var dessutom lite för söta vilket inte alls är likt det koreanska köket. Nej, Ryunique hör inte hemma på någon topplista och det finns hundratals bättre restauranger i Seoul.

Den inramade uppläggningen av efterrätten var däremot väldigt snygg:



torsdag 23 april 2015

Min fru besöker French Laundry

Jag hann tyvärr inte besöka Napa Valley under mitt år i Kalifornien, men min fru passade precis på att åka dit på en långhelg tillsammans med sin moster som bor i Minneapolis. Det unnar jag verkligen min fru men sedan fick de med en dags varsel bord på French Laundry och då måste jag erkänna att jag blev lite avundsjuk.










French Laundry är en av världens mest kända restauranger och har haft tre Michelinstjärnor sedan 2006. 2003 och 2004 toppade den listan The World's 50 Best Restaurants men har sedan dess halkat ner rejält och återfinns nu först på 47:e plats.

Vinlistan är fantastisk men svindyr. Min fru och hennes moster tog till exempel en halvflaska Bollinger Special Cuvée för 125 dollar...

Min fru tyckte att maten var jättebra men att det var lite stelt och pretentiöst. Kanske World's 50 Best-listan har rätt och att French Laundry är på nedgång? Kanske French Laundry kämpar med att leva i sin egen skugga, om ni förstår vad jag menar.

Mina bästa restaurangupplevelser kommer från restauranger som lyckas kombinera fantastisk mat med en avslappnad stämning och gärna humor. Ett bra exempel på en sådan restaurang är fantastiska Eleven Madison Park i New York.

Här är ett par bilder som min fru så vänligt skickade till mig häromkvällen:



måndag 20 april 2015

Dom Pérignon P3

Som jag skrev om förra sommaren bytte Dom Pérignon Oenothèque namn till P2, och nu släpps ett annat årgångar under namnet Dom Pérignon P3, vilket alltså betyder att det är tredje releasen av en årgång. Jag måste säga att det nya namngivningen är riktigt smart!

Jag fick precis ett reklammail från KL Wines här i Los Angeles om Dom Pérignon P3 från 1970, 1973, 1975, 1976, 1978, 1982, 1985 (rosé), 1988 (rosé), 1990 och 1995 (rosé). 1990-talsårgångarna ligger mellan 750 och 800 dollar, övriga är betydligt dyrare.

Det är lite frestande att både mitt och min frus födelseår släpps som P3 samtidigt men jag kommer inte att köpa.

onsdag 15 april 2015

Krug 1988 en evig ungdom

Min 5-årige son fick sitt vänstra ringfinger klämt i en metallgrind i skolan i måndags och det var nära att fingret klipptes av helt. Han kommer att bli helt återställd men det krävdes två timmars handkirurgi, främst för att sy ihop en sena som hade gått av. När hans smärtlindring släppte mitt i natten vaknade han och skrek. En tung dag för honom och jobbigt att stå vid sidan om vid operationsbordet också.

Igår kväll kände jag därför för att korka upp något speciellt och det bästa jag hade hemma var en Krug 1988, en av de bästa champagner jag druckit. Redan efter första sniffen visste jag att jag inte skulle bli besviken! Den är fortfarande ung, pigg och fräsch. Jag måste fylla på lagret av den här fantastiska champagnen snart. Min fru, som föredrar ung champagne och inte alls gillar mognadstoner, tyckte att det var det bästa hon druckit. Krug 1988 är en evig ungdom!


fredag 10 april 2015

Koi i Los Angeles

På påskafton kom vi äntligen iväg till restaurang Koi i West Hollywood. Det är en restaurang som tänkt besöka länge och nu hade den hamnat på ”måste besöka innan vi flyttar”-listan.

Det är svårt att inte jämföra Koi med Nobu och eftersom kocken Nobuyuki ”Nobu” Matsuhisa öppnade sin första restaurang här i Los Angeles redan 1987, 15 år före Koi, är det lätt att avfärda Koi som en Nobu-kopia. Koi ligger till och med på La Cienega Boulevard, samma gata där Nobu startade sin första restaurang. Koi och Nobu serverar ungefär samma mat och har använt samma framgångsrecept: bli ett favorittillhåll för kändisar. Jag har läst att Koi var väldigt kändistätt för några år sedan, men efter att Nobu öppnade en restaurang nere vid havet i Malibu har Nobu tagit över den stafettpinnen.

Koi har, precis som Nobu, utvecklats till en kedja med restauranger i bland annat New York, Abu Dhabi och Bangkok. Jag var faktiskt på Koi i Las Vegas förra året men blev inte särskilt imponerad och skrev inte ens om det här på bloggen.

Hur var då besöket på Koi här i Los Angeles? Jo, riktigt trevligt! Perfekt service, cool miljö och väldigt god mat. Kanske inte samma finess som Nobu vilket laxcarpaccion dränkt i tryffelolja är ett bra exempel på. Bästa rätten var wagyu-carpaccion, en mellanrätt som vi tog in två portioner av.

torsdag 9 april 2015

Dyster dokumentär om Frantzén-Lindeberg och Björn Frantzén

Häromdagen sändes dokumentären Hunger på SVT. Den handlar om restaurang Frantzén-Lindeberg och finns att se på SVT Play i ett par månader till. Jag rankar mina tre besök på Frantzén-Lindeberg/Frantzén som några av mina allra största restaurangupplevelser men dokumentären handlar tyvärr inte om hur fantastisk restaurangen är. Den fokuserar istället på Björn Frantzéns negativa sidor och splittringen med Daniel Lindeberg. Björn Frantzén framställs som hård och kall, Daniel Lindeberg som mjuk och känslig.

Jag förstår att det är tufft att driva en restaurang på den här nivån och att det kan vara intressant att skildra men jag önskar att dokumentären också kunde ha lyft fram maten och gästernas upplevelser. Ingen skulle göra en dokumentär om Zlatan utan att visa några av hans fantastiska mål och prestationer.

Nu blev dokumentären så dyster att knappast en enda person blir lockad att gå till Frantzén efter att ha sett den och det är orättvist. Frantzén är en restaurang i världsklass som fler borde få uppleva.

tisdag 7 april 2015

Ovanligt tråkig auktion

Under eftermiddagen klubbades alla champagneposter under påskauktionen. Varenda post gick kring utropspris så det finns egentligen ingenting att skriva om.

Jag får passa på att gratulera Systembolagets värderingsmän till bra värderingar – annars brukar jag ju mest klaga på dem.