Bra viner i Mumm RSRV-serien

Jag var på en trevlig champagneprovning i förra veckan under ledning av Jeremy Piraz, Champagne Brand Ambassador för Mumm.

Vi fick prova tre av Mumms nya RSRV-viner. Till att börja med har min Mumm-favorit Mumm de Cramant bytt namn och blivit Mumm RSRV Blanc de Blancs. Den är dessutom nu årgångsdeklarerad och det var årgång 2012 vi fick prova. Precis som tidigare är den gjord på Chardonnay från Cramant.

RSRV Blanc de Blancs 2012 ingår nu i en RSRV-serie tillsammans med tre nya grand cru-viner från Mumm: årgångsvinet RSRV Blanc de Noirs gjord på Pinot Noir från Verzenay samt årgångslösa RSRV Rosé Foujita och RSRV Cuvée 4.5.

Jag fick prova alla utom Cuvée 4.5 och min favorit är Mumm RSRV Blanc de Noirs 2008. Krut och kryddor, bra 2008-syra och lång eftersmak. Ett riktigt bra vin som höll länge under kvällen. Men RSRV Blanc de Blancs 2012 och rosén var riktigt bra också.

Förutom Mumm de Cramant har jag aldrig varit särskilt imponerad av Mumms viner men RSRV-serien är ett roligt initiativ med bra viner överlag. Svenskar kan beställa vinerna från Danmark på Club RSRV:s hemsida. Glädjande nog kostar Mumm Blanc de Blancs 2012 nu 595 kr, vilket är betydligt billigare än Mumm de Cramant som faktiskt fortfarande finns i beställningssortimentet för 720 kr.

Jero till hustruns födelsedag

Jag har skrivit förr om att champagne är bäst på magnum men jerobaum (3-litersflaskor) är inte dumt heller. Det är ingen slump att formel 1-förarna brukade spruta och dricka champagne ur jero på prispallen. Efter att Moët & Chandon tog över efter Mumm som sponsor förra året bytte de, märkligt nog, till ett mousserande vin men fortfarande på jero.

Min fru ska ha en födelsedagsfest om några veckor och jag kände att det vore roligt att bjuda på champagne på jero. Det finns 19 champagner på jero i beställningssortimentet och det alternativ jag kan rekommendera där är Pol Roger Brut Réserve för rimliga 1.723 kr. Men jag ringde Franska Vinlistan och fick veta att de har Vilmart Grand Cellier på magnum och det avgjorde saken. Både min fru och jag älskar ju Vilmart. Jag köpte två för säkerhets skull.

Mumms nya flaska hur snygg som helst

I dag var jag på Systembolaget för att köpa champagne som julklapp till barnens lärare. Jag tänkte följa mina egna tips från gårdagens blogginlägg och köpa non-vintage Pol Roger eller Louis Roederer men de var båda slutsålda.

I stället föll valet på Mumm Grand Cordon, ett nytt vin från Mumm som lanserades i Sverige den 1 december. Förresten är jag osäker på om det verkligen är ett nytt vin. Jag tror att Mumm bara bytt namn på sin non-vintage som tidigare hetter Cordon Rouge.  Druvblandningen är i alla fall exakt densamma (45 % Pinot Noir, 30 % Chardonnay, 25 % Pinot Meunier) och pressreleaserna handlar bara om flaskans nya design. Mumm är långt ifrån något favorithus men jag måste erkänna att den nya flaskdesignen är helt underbar.

Svag champagneavslutning på auktionsåret

På måndag startar årets sista dryckesauktion och det är också den sista dryckesauktionen som Auktionsverket arrangerar. Från årsskiftet tar Bukowskis över och deras första auktion blir i början på mars.

Det var mycket länge sedan jag såg en så svag uppställning champagner på en auktion. Vanliga årgångsviner från hus som Moët & Chandon, Mumm och Pommery, i många fall från mediokra år. Lägg till en medioker prestigechampagne som Cuvée Palmes d'Or Rosé 2000 från Nicolas Feuillatte. Nej.

Finns det några pärlor då? Jodå, till exempel dessa poster:

Winston Churchill 1985 på magnum
Winston Churchill 1995 (tre olika poster)
En låda Louis Roederer Rosé 2008

Winston Churchill har till slut börjat uppskattas av svenska auktionsköpare så det går inte att fynda längre. Louis Roederer Rosé 2008 är kanske i dyraste laget men det är ett fantastiskt vin och jag köpte precis två lådor av det här vinet från Österrike för 630 kr/flaska inklusive frakt. Utropspriset på auktionen är  ungefär 100 kr högre än det.

Prestigechampagner del 3

Under de år som jag haft den här bloggen har jag skrivit om många prestigechampagner. Jag har rekommenderat köp av dem på auktionerna och jag har beskrivit tio ganska noggrant i min serie om de tio främsta champagnehusen.  Jag har även skrivit separata inlägg om exempelvis Dom Pérignon, La Grande Dame och Comtes deChampagne.

Idag tänkte jag skriva om kanske den bästa prestigechampagne som jag inte skrivit om förut:

Mumm Cuvée R Lalou

Mumm är världens fjärde största champagneproducent (efter Moët & Chandon, Veuve Clicquot och Laurent-Perrier) med en produktion på ungefär åtta miljoner flaskor per år. Det är lite förvånande att ett sådant framgångsrikt champagnehus har en så anonym prestigechampagne, men det beror delvis på att Mumm upphörde med det här vinet 1985 och lät det göra comeback först för några år sedan, med årgång 1998. Mumm satsar verkligen på kvalitet nu och målet verkar vara att göra en riktigt bra champagne, inte att sälja hundratusentals flaskor av den.

Mumm har dedikerat tolv grand cru-vingårdar till Cuvée R Lalou. Den senaste årgången är 2002 och till den användes druvor från sex av dessa vingårdar: Pinot Noir från Ambonnay, Verzy och Verzenay blandat med Chardonnay från Avize och Cramant. Jag har inte provat den än men den finns  i beställningssortimentet för 1210 kr men är tillfälligt slut hos importör.

Hur bra är Cuvée R Lalou då? Jag kan inte uttala mig generellt om det eftersom jag bara bara provat en årgång (1998) och bara vid två tillfällen. Det var precis efter att den släppts och jag upplevde den då som väldigt Chardonnaydominerad i stilen trots att den innehåller 50 % Pinot Noir. Jag skrev också kort att jag tyckte att den var bra men inga fler detaljer.

Jag skrev det här inlägget på planet mellan Buenos Aires och London och blev riktigt sugen på att prova 2002:an men tyvärr fanns den inte på Heathrow heller.

Underbar vinprovning i goda vänners lag

Igår samlades jag och sex andra vinintresserade på en god väns landställe i Stockholms skärgård. Det var länge sedan jag drack så här många bra viner på en eftermiddag.

Champagnerna var Billecart-Salmon Grande Cuvée 1996, Leclert Briant Divine 1996, Mumm de Cramant (äldre), Legras & Haas 1990, Charles Heidsieck Royale 1971 eller 1976 (etiketten var borta och korken var svårläst), Clos des Goisses 1999 och Bollinger Grande Année 1988.

The Wine House 24th Champagne Fest del 3

Här är tredje och sista delen av min rapport från The Wine House 24th Champagne Fest, som provningen i söndags hette. Del 1 och del 2 hette inte del 1 och del 2, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar ändå.

När jag går på sådana här stora provningar är det viktigt att kalibrera sinnena och det gör jag helst med en champagne jag är väl bekant med. På den här provningen blev Philipponnat Royal Réserve Brut min  “kalibreringsskumpa“. Den serverades dessutom i solen utanför den stora provningslokalen – ett perfekt sätt att komma i rätt sinnesstämning.

Här är lite spridda intryck:

Jacquesson Cuvée 737 (basår 2009) håller väldigt hög klass och är nästan lika bra som Cuvée 736. Jacquesson går från klarhet till klarhet och den här champagnen är fortfarande relativt billig i Sverige (389 kr).

Mumm de Cramant är en härlig blanc de blancs, fullt i klass med riktigt bra årgångs-blanc de blancs. Synd att den är så galet dyr i Sverige (797 kr). Här i USA kostar den runt 55 dollar.

Som jag skrev förra hösten är Roederer Rosé 2008 är en fantastisk årgång av Roederer Rosé. Jag provade den igen i söndags och blir mer och mer imponerad varje gång. Vita Roederer 2007 också mycket bra.

Charles Heidsieck Brut Réserve kommer att bli min nya husskumpa ett tag, förutsatt att den faller min fru i smaken. En väldigt bra standardskumpa som bara kostar 45 dollar här. Jag köpte två flaskor direkt efter provningen. (Tyvärr ligger den lite högt i pris i Sverige men håll upp ögonen efter den när ni är utomlands.)

Avslutningsvis måste jag nämna Piper-Heidsieck, ett hus som verkligen verkar vara på uppgång. Piper-Heidsieck 2006 med mognadstoner och smörkola var riktigt trevlig och vanliga Piper-Heidsieck Brut var inte dum heller. Vad har hänt? Jag har aldrig haft ett särskilt gott öga åt Piper-Heidsieck men nu verkar det vara dags för en omvärdering! Tyvärr har inte 2006:an släppts i Sverige men själv kommer jag att köpa på mig ett litet lager här för konsumtion under de kommande månaderna. 60 dollar kostar 2006:an här.

Oväntad vinnare i blanc de blancs-provningen

Igår var jag på Grappe för att prova åtta blanc de blancs från 2004 halvblint tillsammans med sex andra vana champagneprovare. De åtta vinerna vi provade var (i fallande prisordning):

Hatt et Söner Le Grand-Père 2004 (899 kr)
Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2004 (750 kr)
Deutz blanc de blancs 2004 (525 kr)
Pierre Peters Cuvée Spéciale Les Chetillons 2004 (525 kr)
Guy Charlemagne Mesnillésime 2004 (399 kr)
David Leclapart l'Amateur 2004 (395 kr)
André Jacquart Millésime Experience 2004 (389 kr)
De Saint Gall Blanc de Blancs 2004 (299 kr)

(Priserna inom parentes är i några fall cirkapriser – Pierre Peters Cuvée Spéciale Les Chetillons 2004 är till exempel inte släppt i Sverige än.)

Vi drack Mumm de Cramant som fördrink (en mycket bra non-vintage blanc de blancs som tyvärr är lite dyr i Sverige) medan Grappes sommelierer hällde upp de åtta 2004:orna i för oss okänd ordning. Det kan vara bra att kalibrera doft- och smaksinnet lite inför en blindprovning.

Själva provningen genomfördes sedan under koncentrerad tystnad. Det var väldigt intressant att jämföra de olika vinerna. Trots att alla är från samma årgång och innehåller 100% Chardonnay var skillnaderna stora både i doft och smak. Vi jämförde anteckningar och röstade fram vinnare och förlorare innan vi fick veta i vilken ordning champagnerna var upphällda.

Tre viner utkristalliserades sig som klara vinnare: De Saint Gall, André Jacquart och Pierre Peters. Min vinnare var André Jacquart, ett väldigt elegant vin med en massa exotisk frukt. Min tvåa var De Saint Gall som doftade nötter och fick tankarna att gå till en riktigt bra blanc de blancs från Mesnil, men det visade sig alltså vara ett billigt kooperativvin. Ett väldigt bra kooperativ men ändå. Helt otroligt! I den sammanräknade rangordningen vann De Saint Gall hela provningen. Den här champagnen för 299 kr är med andra ord ett fynd! Den finns dessutom i lager på 49 Systembolagsbutiker runt om i Sverige så den är inte svår att få tag på heller.

Provningens klara förlorare var Hatt et Söners ”prestigevin”. En riktig dålig champagne och 899 kronor är hutlöst dyrt – jag skulle inte ge 250 kr för den. Fem av sju provare hade den som sämsta vin, jag hade den som näst sämst. Själv hade jag Leclapart l'Amateur som sämst men men det är mest för att jag inte gillar stilen. Leclaparts toppvin l'Apôtre är väldigt bra men jag jag tycker inte att l'Amateur är tillräckligt bra för att klara att vara non-dosage.

För mig hade provningen tre klara vinnare som var svåra att rangordna sinsemellan och tre klara förlorare. Här är min rangordning av alla vinerna:

1. André Jacquart 2004
2. De Saint Gall Blanc de Blancs 2004
3. Pierre Peters Cuvée Spéciale Les Chetillons 2004
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4. Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2004
5. Deutz blanc de blancs 2004
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6. Guy Charlemagne Mesnillésime 2004
7. Hatt et Söner 2004
8. David Leclapart l'Amateur 2004

Jag ska också säga att Leclapart kom på fjärde plats i vår gemensamma sammanställning. Tre provare hade med den i sin topp-3 på andra/tredje plats.

En väldigt intressant provning med en oväntad vinnare!