måndag 24 juni 2013

På sommarvisit i Sverige

Sedan en vecka tillbaka är jag i Sverige och champagneintaget är tillbaka på Sverigenivåer. Det började i onsdags med ett besök på Operakällaren. Vi åt deras ankmeny, både maten och servicen var fantastisk och det är helt klart dags för Operakällaren att få tillbaka sin stjärna i Michelinguiden. Jag tog in en Krug 1996 till förrätten. Många viner i Operakällarens vinlista är rätt dyra men jag tycker att 4.500 kr för Krug 1996 är rimligt på restaurang.

Och vilket vin Krug 1996 har blivit! Den första flaskan visade upp skön mognad och kraftig Krugtypisk doft av krondill. Syran fanns där men var inte så påtaglig som jag upplevt tidigare Krug 1996:or. Den här årgången av Krug kommer att bli en klassiker! Vi var fem i sällskapet och flaskan räckte inte långt så vi tog in ytterligare en (jag borde kanske tagit in en Krug 1988 för en femhundring mer men var så förtjust att jag ville dricka mer Krug 1996 på en gång). Flaska nummer två hade inte alls samma mognad men bjöd istället på sylvass syra. Mycket intressant. Blint hade jag nog tagit flaska 1 för en 80-talare och flaska 2 för en typisk 96:a. Även om de var i olika stadier av sin utveckling var båda mycket bra. Min favorit var den första men andra i sällskapet höll den andra som sin favorit.

Till ankan blev det (förstås) röd bourgogne, en Domaine du Comte Liger-Belair Vosne-Romanée 2008 på rekommendation av sommelieren. Ett mycket bra val!

På midsommardagen var det min fars 70-årsdag och dessutom dop av min yngste son och jag hade plockat fram tre magnum Pol Roger 1999 för att fira dessa. Pol Roger är ett av mina favorithus och det är intressant att se hur bra en vanlig vintage från en medioker årgång som 1999 kan vara, särskilt på magnum.

Och ikväll blev det en Vilmart Coeur de Cuvée 2002. En liten besvikelse faktiskt. Jag är väldigt imponerad av 2002 som årgång generellt, Vilmart Coeur de Cuvée är en av mina favoritchampagner och när jag först provade det här vinet för ett par år sedan tyckte jag mig känna en enorm potential. Nu vet jag inte riktigt. Ekfaten och den typiska Vilmart-stilen finns där men det har utvecklats för fort och känns redan lite gammal och trött. Jag håller tummarna att det var flaskvariation. Jag har ytterligare en flaska i kylskåpet för konsumtion under semestern.

torsdag 13 juni 2013

Lanson Extra Age provad

Lanson grundades 1760 och är därmed ett av de äldsta champagnehusen. Jag är själv inte särskilt förtjust i deras non-vintage (vita heter Black Label, rosén heter Rose Label). Till skillnad från nästan alla andra kommersiella och storsäljande champagner genomgår de inte malolaktisk jäsning vilket gör att de är väldigt spetsiga och tuffa som unga. Att undvika malolaktisk jäsning ger normalt lagringsdugliga viner men de flesta Black Label och Rose Label dricks säkert väldigt unga och jag är inte säker på att kvaliteten numbera finns där för långlagring heller. Nåja, Lanson är framgångsrika ändå och det är på ett sätt roligt att ett stort champagnehus går sin egen väg. Jag ska också säga att äldre årgångsviner från Lanson kan vara helt fantastiska, till exempel 1979 och 1969.

För tre år sedan firade Lanson 250-årsjubileum och tog då fram en specialutgåva av sin non-vintage som heter Lanson Extra Age Brut. Det är en blandning av tre årgångar (1999, 2002 och 2003) som fått ligga extra länge på jästen för att vara en non-vintage. Jag har skrivit om den här typen av multi-vintage-champagne förut.





Jag provade Lanson Extra Age Brut på Champagnedagen för ett par år sedan och så hittade jag den på Seouls flygplats härom veckan och bestämde mig för att prova igen. Det är en bra champagne och de extra åren har gjort den gott. Initialt lite sluten på näsan men har en mjuk Pinotdriven stil - inte helt olika Bollinger RD (i stil menar jag, inte kvalitet). Den öppnade upp sig på näsan med lite luft så det är nog ett vin som, i klassisk Lansonanda, skulle må bra av några år i källaren. Helt klart värd att prova men om valet står mellan Lanson Extra Age och Tarlant Cuvée Louis Brut, en annan multi-vintage, väljer jag Tarlant alla dagar i veckan. Den är dessutom lite billigare.

tisdag 11 juni 2013

Champagne till maten på Madeleines bröllopsmiddag

Stefano Catenacci, kökschef på Operakällaren, är kungahusets ”hovkock” och fick äran att komponera bröllopsmenyn när prinsessan Madeleine gifte sig i helgen. Jag vet inte om han också valde vinerna men så här såg menyn ut:

Aperitif: Graham Beck Blanc de Blancs Brut 2008

Kalixlöjrom i strut med citron och pikant crème-fraiche, skagenemulsion med krispig kavring, senapssill i morotshölje, matjesillsterrin, primörägg från Gotland med drottkaviarskum och liten Västerbottenostpaj.Svenska snapsar och öl eller Trimbach Riesling Sélection Vieilles Vignes 2009

Smörbakad laxöring med kokt vit sparris, stekt grön sparris, råmarinerad violett sparris, tomat- och schalottenlökskompott med brynt smör, pepparrot, gräslöksolja och laxrom.Pommery Grand Cru Millésimé 2005

Helstekt kalvfilé från Holmbergs gård med Västervikssenapstäcke och astrakancidersås, morotsvariation och rostad miniblomkål från Nobis gårdar.Jean et Gilles LaFouge Auxey-Duresses 1er Cru La Chapelle 2010

”Pavlova” med italiensk maräng, smultronsorbet och jordgubbsglass, vit choklad och färska smultron.Sattlerhof Beerenauslese 2010

Graham Beck är ett av de bättre mousserande vinerna men jag tycker ändå att det är tråkigt att bjuda på mousserande till ett kungligt bröllop. Däremot var det ett trevligt val att servera champagne till laxöringen. Champagne passar alldeles utmärkt till mat!

Jag har faktiskt aldrig provat vanliga årgångs-Pommery, bara deras prestigevin Cuvée Louise. Generellt sett är Pommery ett högst mediokert hus nuförtiden men jag är ändå glad över valet att servera champagne till maten.

Återigen underpriser på Winston Churchill på auktionen

Jag tycker synd om säljaren till lådan med Winston Churchill 1996 som gick för låga 9200 kr, vilket innebär att säljaren får ut endast 7670 kr, dvs knappt 1300 kr per flaska. Jag har skrivit om det förr här på bloggen: Winston Churchill värderas alldeles för lågt på de svenska vinauktionerna. De andra 1996:orna gick också lågt och Winston Churchill 1979 blev osåld efter att budgivningen stannat redan på 2000 kr.

Jag upprepar: Om någon vill sälja Winston Churchill 1996:or eller äldre, hör av er direkt till mig så lovar jag att betala mer än ni skulle få ut av Stadsauktion.

Däremot betalade folk glatt över 1000 kr per magnum för mediokra Palmer 1996 som jag varnade för i förra veckan. Helt otroligt.

måndag 10 juni 2013

Vilmart till bra pris hos Franska Vinlistan

Jag ser att Franska Vinlistan just nu har med NV Legras & Haas i sin sommarkampanj för 248 kr men den är inte alls lika bra som årgångs-Legras & Haas som jag skrev om igår. I den prisklassen föredrar jag Marguet Blanc de Noirs för samma pris. Hittade den i en liten vinbutik här i Manila för ett par veckor sedan. En ganska lätt champagne för att vara en blanc den noirs men helt OK.

Men fyndet i Franska Vinlistans sommarkampanj är förstås Vilmart Grand Cellier för bara 299 kr! Vilmart är en av mina absoluta favoritodlare och han gör två olika non-vintage varav Grand Cellier är den bättre. Stark köprekommendation på den!


söndag 9 juni 2013

Legras & Haas 2006 på Systembolaget

Jag har köpt en hel del årgångs-Legras & Haas de senaste åren från Franska Vinlistan, både på magnum och flaska. Jag noterar med glädje att Legras & Haas 2006 nu finns att köpa på Systembolaget till rimligt pris (299 kr) sedan den 1 juni.

lördag 8 juni 2013

Köptips till juniauktionen

På måndag startar vårsäsongens sista vinauktion. Som vanligt är champagnerna först ut och det är hela 82 poster med champagne som kommer att klubbas på måndag eftermiddag.

Av de äldre champagnerna är Dom Pérignon 1964 frestande men det är alltid stor risk att köpa så gammal champagne utan att veta flaskans historik. ”Stored in private cellar” som Stadsauktion skriver kan betyda att den stått i ett vintrinskåp eller på en spiselkrans i trettio år. Just Dompa 1964 är den äldsta Dompa jag provat och om den är bra lagrad kan den vara helt fantastisk, men jag skulle inte lägga 10.000 kr på en flaska (högsta bud är redan 8000 kr vilket avgifter blir 9850 kr).

Tre flaskor Clos des Goisses 1982 är väldigt intressant, särskilt som den legat hos huset ända till 2003. Clos des Goisses är en av de mest lagringsdugliga champagnerna och en kännarchampagne där chansen är stor att den lagrats bra. Jag har inte provat 1982:an men jag rankar 1976 och 1979 mycket högt. Klart rimligt utropspris (6000 kr) också.

Återigen är det flera poster Winston Churchill 1996 (en låda, en flaska och en magnum) och det är en underbar 1996:a, en av de allra bästa. Stark köprekommendation på alla tre posterna! Jag tycker nästan lite synd om säljarna som kommer att få ut så lite för så bra champagne. Om det är någon som sitter på ett par lådor Winston Churchill 1996 så får ni gärna kontakta mig så köper jag av er direkt i stället så slipper vi betala 38% till Stadsauktion.

Avslutningsvis en varning: Palmer 1996 på magnum var ett bra köp när den gick att köpa för 600 kr/styck på Systembolaget för ett par år sedan men den är absolut inte värd det dubbla nu. Systembolagets värderare har satt ett alldeles för högt utropspris på alla fyra posterna. Jag drack den senast för 3-4 år sedan och den var redan på nedgång då. Sådan här budgetchampagne hör inte hemma på auktionen överhuvudtaget, åtminstone inte om Systembolaget skulle följa sina egna regler om att bara tillåta ”värdefulla samlarobjekt” på auktionerna.

fredag 7 juni 2013

Orimliga avgifter på vinauktionerna

Varje gång Systembolaget/Stadsauktion arrangerar sina vinauktioner brukar jag skriva köprekommendationer här på bloggen. Jag återkommer i morgon med rekommendationer om champagnerna som klubbas på måndag men idag vill jag uppmärksamma de skyhöga avgifter som tas ut.

Köparen betalar klubbat pris plus 22,5% avgift plus 50 kr.
Säljaren får ut klubbat pris minus 15% avgift minus fotoavgift på 150 kr.

Låt oss ta auktionsposten med tre Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2002 som exempel. Just nu är högsta bud 2000 kr; antag att det här budet vinner. Då kommer köparen att få betala exakt 2500 kr och säljaren kommer att få ut 1550 kr. Stadsauktions provision blir alltså 950 kr av 2500 kr vilket är 38%! (Ska också säga att det här är en utmärkt champagne från en toppårgång.)

Det här är standardavgifter för auktioner, inte bara för vin, men vad som stör här är att Systembolagets detaljhandelsmonopol på alkoholdrycker gör att säljaren inte har något val. Säljare av konst eller möbler kan sälja själva via Blocket eller på något annat sätt, men det är inte tillåtet vad gäller alkohol. Enda alternativet är att sälja utomlands vilket är mycket krångligt.

Om jag säljer en tavla av en känd konstnär så står auktionsförrättaren för värdering och marknadsföring. Utan internationell marknadsföring hade den berömda olifanten knappast sålts för 17 miljoner på Bukowski i slutet på 90-talet. Men de flesta 90- och 00-talschampagner kan man enkelt köpa hos firmor som Farr Vintners och Millesimes.com så vad får säljaren för de 38% han betalar? Inte mycket.