måndag 30 september 2013

Krugs ID-koder

För drygt ett år sedan skrev jag om de ID-koder som Krug har på sina baksideetiketter. Man får gå in på Krugs hemsida och knappa in koden för att få mer information om vinet. Man får bland annat veta när vinet degorgerades och vilken årgång som är basårgång (för Krug Grande Cuvée och Krug Rosé).

Min fru kom igår hem från en helg i Hong Kong och hade med sig en flaska Krug Grande Cuvée med ID-kod 211016 som present till mig.










En titt på Krugs hemsida visar då att vinet degorgerades våren 2011, har årgång 2004 som bas och innehåller 121 viner från tolv olika årgångar varav den äldsta är från 1990. Mycket intressant information.

Nu har Krug dessutom bestämt sig för att avslöja vad de tre första siffrorna betyder. Den första är kvartalet för degorgeringen och de två följande siffrorna är året för degorgeringen. Det underlättar för dem som har många Krug Grande Cuvée i sin källare och vill sortera dem i ordning utan att behöva slå upp varenda en.

Nästa steg kanske blir att göra som Jacquesson och helt enkelt skriva ut informationen på etiketten?

söndag 29 september 2013

Varför champagne är bäst på magnum

Jag har flera gånger antytt att jag är väldigt förtjust i champagne på just magnumbutelj. Tidigt i bloggens historia rekommenderade jag att köpa nyårschampagnen på magnum och när jag tipsade om Winston Churchill 1999 på magnum nämnde jag att magnum är den optimala flaskstorleken för champagne, för att ta två exempel.

Vad är det som är så speciellt med champagne på magnum? Det finns faktiskt flera skäl till det:

Om man jämför en halvflaska (37,5 cl), en flaska (75 cl) och en magnum (150 cl) ser man att flaskhals och kork är lika stora. Det innebär att den lilla luftficka som finns under korken är lika stor för de här tre flaskstorlekarna. Den här lilla mängden luft spelar en stor roll för champagnens mognadsprocess och eftersom det i en magnum finns minst luft per mängd vin gör det  att champagnen kommer att mogna betydligt långsammare på magnum än på flaska och långsammare på flaska än på halvflaska. Det här är inte en automatisk fördel. Jag har exempelvis druckit en Salon 1976 på magnum som var alldeles för ung! Men min erfarenhet säger ändå att magnum ger en optimal utveckling och dricker man en 80-talare eller en 1990:a idag på magnum så är den nästan garanterat bättre än på flaska.

När champagne tillverkas görs först stilla vin(er) som sedan tappas på flaska varpå jäst och socker tillsätts för en andra jäsning. Champagnen ligger sedan med jästfällningen kvar i flaskan under lång tid. Ett och ett halvt år är minimum för non-vintage och tre år är minimum för årgångsviner men alla champagnehus med ambitioner väntar betydligt längre än så. Eftersom en så stor del av en champagnes tillkomst sker i själva flaskan (till skillnad från stilla viner) har flaskstorleken betydelse redan från början. Varje gång jag provat samma champagne från flaska och magnum samtidigt så är skillnaden slående!

Men varför inte satsa på ännu större flaskor då? En jerobaum (300 cl) eller varför inte en nebuchadnezzar (1500 cl) som är tio gånger större än en magnum? Nja, till att börja så blir flaskhalsen tjockare från jero och uppåt så första argumentet faller. Men framför allt är det många champagnehus som inte låter andra jäsningen ske på större flaskor än magnum (vissa har jero som max), av tillverkningstekniska skäl. Större flaskor tappas i stället med färdig champagne från mindre flaskor och det är en process som inte alls är bra eftersom vinet utsätts för en luftning i samband med det. Nej, magnum ska det vara!

Avslutar med en bild från ett besök på Perrier-Jouët 2008. Buteljen längst till vänster är en 75 cl-flaska och titta vad löjligt liten den ser ut i sammanhanget.

fredag 27 september 2013

De främsta champagnehusen

Vinproducenterna i Champagne delas in i champagnehus, odlare och kooperativ. Ett champagnehus har ofta egna druvor men kompletterar med att köpa in druvor från odlare och andra champagnehus. Odlare, däremot, får förlita sig på sina egna druvor och oftast kommer druvorna från bara en by. Odlarchampagner är därför ofta mer varierade i stilen och kanske lite mer spännande. Kooperativ är vad det låter som: en grupp odlare som gått ihop för att göra vin. De sistnämnda är ofta de minst intressanta vinerna, om jag får generalisera lite.

Om man tittar noga på etiketten kan man se vad det är för champagne:
N-M: Champagnehus
R-M: Odlare
C-M: Kooperativ

(Det finns även R-C vilket betyder att det är en odlare men att vinet gjorts av ett kooperativ.)

En stor majoritet av de champagner som säljs kommer från champagnehus men vilka är de bästa champagnehusen? Jag har satt ihop en topplista utifrån min smak:

1. Krug
2. Pol Roger
3. Henriot
4. Jacquesson & Fils
5. Louis Roederer
6. Philipponnat
7. Bollinger
8. Billecart-Salmon
9. Gosset
10. Charles Heidsieck

Jag föredrar champagnehus med bra kvalitet över hela linjen framför ett champagnehus som exempelvis Moët & Chandon som i och för gör utmärkta Dom Pérignon men också gör en stor mängd champagne av tveksam kvalitet. Av samma anledning är inte Veuve Clicquot med på listan. Salon borde däremot kanske ha varit någonstans på nedre halvan av listan men jag vet inte, jag tycker att Salon är bra men överskattad. Och det är ett väldigt smalt hus med bara en champagne i utbudet.

Förstaplatsen till Krug är given. Jag älskar Winston Churchill och Pol Roger är bra över hela linjen och tar andraplatsen. Henriot Cuvée Enchanteleurs är en fantastisk champagne, fullt i klass med årgångs-Krug, men Henriot får nöja sig med tredjeplatsen på grund av att jag inte är så imponerad av deras vanliga årgångsviner. Sedan är det jämnt mellan Jacquesson, Roederer och Philipponat. Tre hus med både bredd och mycket hög kvalitet. Jacquesson vinner fjärdeplatsen på sina spännande vingårdschampagner.

Intressant att notera är att inget av världens tio största champagnehus kom med på min lista.

torsdag 26 september 2013

Roederer Rosé 2008 släpps på tisdag

På tisdag släpps Roederer Rosé 2008 på Systembolaget, både på flaska och magnum. Som jag skrev om för ett par veckor sedan är det här en fantastisk årgång av Roederer Rosé och det är stark köprekommendation.

tisdag 17 september 2013

Vilmart & Cie Grand Cellier d'Or 2008

Jag fortsätter med 2008-temat på bloggen genom att rekommendera köp av Vilmart Grand Cellier d'Or 2008 som ingår i Franska Vinlistans senaste kampanj. Precis som Vilmarts toppvin Coeur de Cuvée (där årgång 2004 precis tagit slut på Systembolaget) är det 80% Chardonnay och 20% Pinot Noir, tio månaders lagring på 228-liters ekfat och ingen malolaktisk jäsning. Skillnaden är att Cellier d'Or har enklare druvmaterial och att det släpps tidigare.

I vilket fall som helst är 395 kronor ett bra pris för ett årgångsvin från Vilmart från en toppårgång som 2008.

söndag 15 september 2013

Antonio's i Tagaytay

Förra helgen åkte vi till Antonio's i Tagaytay, en stad som ligger ungefär en och en halv timme söder om Manila. Antonio's är känd som Filippinernas bästa restaurang så det var på tiden att vi gjorde ett besök. Tagaytay är en kaotisk småstad som ligger på randen av en brant sluttning och har fantastisk utsikt över vulkansjön Lake Taal. För att komma till Antonio's svänger man in på en småväg bort från utsikten och kör i flera kilometer på en väg som det knappt går att mötas på. Och där ligger Antonio's i en palatslik villa omgiven av en vacker park. Det doftar gott och miljön är helt fantastisk. Vi är där för att äta lunch men är lite tidiga och låter vår äldste son leka av sig ute i parken.

Vi blir vänligt mottagna och menyn ser mycket lovande ut med rätter som Foiè Gras Potato Truffle Tempura. Vinlistan är inte mycket att hurra för men allt annat lovar gott. Men tyvärr var maten inte särskilt bra alls. För fett, för sött, för mastigt, för stora portioner. Ingen riktig koll, helt enkelt.

Vi kommer att åka tillbaka ändå för den fantastiska miljön och man får ta med sig eget vin mot korkavgift. Nästa gång åker vi dit och dricker medhavt vin och tar in så enkel mat som möjligt.

lördag 14 september 2013

Lite funderingar kring 00-talet

Jag sitter i loungen på Los Angeles flygplats och funderar på champagne. Jag flyger Cathay Pacific och vet att det väntar Deutz på planet om en stund om jag inte blir uppgraderad till första klass för då väntar Krug Grande Cuvée... Lika bra att jag inte blir uppgraderad för då är det risk att jag landar i Hong Kong och är bakis.

2000-talet, eller 00-talet för jag menar bara första decenniet, bjuder på en rad bra champagneårgångar. Jag tror att 2004-2008 är första gången Champagne bjudit på fem så pass bra årgångar i rad. Jag läste en intervju med Richard Geoffroy, vinmakare för Dom Pérignon, där han sa att Moët & Chandon hade kunnat släppa Dom Pérignon från alla dessa årgångar men att de inte kommer att göra det. Jag antar att det handlar lite om image. Eftersom de släppte Dom Pérignon både 2002 och 2003 skulle det bli lite för mycket med sju årgångar i rad. De vill ju kunna fortsätta att säga att de bara släpper Dom Pérignon från de allra bästa åren. Frågan är vilken de hoppar över. Jag gissar på 2005.

En årgång som jag verkligen ser fram emot att prova mer av är 2008. Det är alldeles för tidigt att säga hur bra den är jämfört med andra stora årgångar men kanske att den blir 00-talets starkaste? Jag brukar inte sätta poäng på viner eller årgångar men jag gissar att 00-talets årgångar kommer att rangordnas så här om tio år:

1. 2008
2. 2002
3. 2004
4. 2006
5. 2005 och 2007

Ta det här med en nypa salt, jag har inte druckit tillnärmelsevis tillräckligt av 2005-2008 än för att ha en klar uppfattning.

fredag 13 september 2013

Roederer Rosé 2008

Pol Roger och Roederer är två champagnehus som gör mycket pålitliga årgångschampagner och nu talar jag om de “vanliga” årgångschampagnerna, inte Winston Churchill och Cristal. De är båda strået vassare än de (också utmärkta) non-vintage-vinerna från samma hus och prisskillnaden är liten. Roederer 2006 kostar bara 60 kr mer än Roederer Brut Premier, till exempel.

Roederer gör dessutom en mycket bra årgångs-rosé och i förra veckan prövade jag Roederer Rosé 2008 för första gången.  Den fanns överraskande nog att köpa i en vinbutik i Manila ungefär samtidigt som den släpptes i England. En otroligt ren och frisk rosé, helt utan de där beska tonerna som unga (och enklare) roséer ofta har. De sista varma dropparna i glaset doftade choklad och gav en härlig indikation om vad som väntar den som orkar lagra vinerna i några år. Jag mailade direkt min vinhandlare i London och la en beställning på ett par lådor magnum av det här vinet, tyvärr utan framgång. Jag kanske ska kontakta svenska importören i stället, jag hade tänkt att det här skulle bli drickvin under några kommande sommarbesök i Sverige.

onsdag 4 september 2013

Pierre Peters Cuvée Speciale Les Chétillons 2006 släppt på Systembolaget

En av mina favoritchampagner är Pierre Peters Cuvée Spéciale, eller Cuvée Spéciale Les Chétillons som den heter från och med årgång 2000. Det är en blanc de blancs från Mesnil-sur-Oger, allmänt ansedd som den främsta grand cru-byn för Chardonnay i hela Champagne. Jag provade 2004:an förra hösten mot ett antal andra blanc de blancs-2004:or och Cuvée Spéciale Les Chétillons var ett av de bästa vinerna. Svenske importören släpper inte varje årgång på Systembolaget (bland annat släpptes 1999 och 2004 bara till restauranger, om jag minns rätt) men i måndags släpptes 600 flaskor av 2006:an. Den finns enbart i vinkällarbutikerna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt i Söderhallarna i Stockholm, men jag antar att den kan beställas till vilken butik som helst. Stark köprekommendation! Det här är ett vin som brukar vara fullt njutbart direkt efter släpp men några års lagring gör det gott.

Det släpptes två andra bra champagner i måndags: Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2006 och Gosset 2004. Fleur de Passion 2006 är en blanc de blanc från Cramant, ”den andra” topp-Chardonnaybyn i Champagne, och ett vin som normalt behöver ett antal år i källaren för att komma till sin rätt. Gosset är ett grannhus till Bollinger i Aÿ som gör bra champagner över hela linjen.

Förstahandsvalet är Les Chetillons men egentligen är det köprekommendation på alla tre.

tisdag 3 september 2013

En del galna överpriser på auktionen

Jag la ett par skambud på gårdagens vinauktion men utan framgång. Det känns överhuvudtaget som om priserna var rätt uppskruvade igen.

Comtes 1976:orna som jag tipsade om gick för 6000 kr (posten med en flaska) respektive 13.500 kr (posten med två flaskor) vilket får ses som högt eftersom utropspriserna var 3000 kr respektive 6000 kr. Jag håller tummarna för att flaskorna är i bra skick. Comtes 1981:an på magnum gick för bara 4400 kr och får ses som ett av få fynd under auktionen.

Ett rejält överpris betalade någon för en låda med sex flaskor Bollinger Grande Année 1996: 14.000 kr plus avgifter innebär nästan 3000 kr per flaska. Det är mer än dubbelt så mycket som den kostar i England (till exempel här) och fram till nyligen kunde man köpa den för under 1000 kr flaskan hos pålitliga Millesimes.com. Nåja, köparen kan i alla trösta sig med att Bollinger GA 1996 är ett väldigt bra vin.

Galnast överpris var 9.000 kr plus avgifter för sex flaskor R&L Legras Cuvée St Vincent 1996. Det blir 1800 kr per flaska för ett vin som finns i beställningssortimentet för 749 kr... Galet!

söndag 1 september 2013

Fuji, mitt nya favoritäpple

Här i Manila finns det två sorters äpplen i alla mataffärer: Granny Smith (så klart) och Fuji. Fuji är ett rött och sött äpple som snabbt blivit en stor favorit här hemma. Jag älskar det och min treårige son likaså. Jag läste på Wikipedia att Fuji är det bäst säljande äpplet i både Japan och Kina och på stark frammarsch i USA. Är det någon som sett det i Sverige eller i Europa än?