Nyårschampagnerna

På nyårsafton blev det först en flaska Vilmart Coeur de Cuvée 1997. Vilmart har rykte om sig att göra sina bästa viner svaga/knepiga årgångar som 1992 och 1997. Jag tycker inte att det stämmer. Vilmart gör fantastiska viner från starka årgångar vilket 1996, 1998 och 2002 är exempel på. Alla de årgångarna håller jag högre än 1992 och 1997 men vad som däremot utmärker Vilmart är att han lyckas mycket bättre än de flesta konkurrenterna under knepiga år. Exakt samma sak gäller för övrigt Philipponnat med sin underbara Clos des Goisses.

Nyårsflaskan var tyvärr lite svag. Inte defekt på något sätt men kändes lite trött och saknade frukt.

En stund före tolvslaget korkade vi upp en Bollinger Grande Année 2002 i James Bond-förpackning. Precis som Dom Pérignon 2002 har Bollinger 2002 kommit in i en ny fas. Den blanc de blancs:iga stil som präglat båda champagnerna som unga har övergått i en lite spretig och bråkig fas. Jag tycker att båda var bättre för något år sedan men jag hyser fortfarande gott hopp om framtiden. Det blir till att stuva under 2002:orna i källaren i ett par år.