Dags för december igen

December är den månad då det säljs överlägset mest champagne i Sverige. Det är tack vare nyårsafton då många som normalt inte köper champagner unnar sig denna ädla dryck.

Jag skulle också vilja slå ett slag för champagne som julklapp. Om man ska köpa en julklapp till någon som “har allt” är champagne ett säkert kort. Alla uppskattar att få champagne!

Jag skulle vilja upprepa mitt tips från 2011 att satsa på champagne på magnum till nyårsafton. Det finns hela 68 champagner på magnum hos Systembolaget om man inkluderar beställningssortimentet. Pol Roger, Roederer och Bollinger är säkra kort från de stora husen som finns i fasta sortimentet medan exempelvis Philipponnat och Billecart-Salmon måste beställas.

Några av de här finns på jätteflaskor också, till exempel Pol Roger som finns på jeroboam (3 liter), methuselah (6 liter), salmanazar (9 liter) och till och med nebuchadnezzar (15 liter). Ett mycket festligt alternativ om man har en större fest! Men i så fall är det nog hög tid att beställa snart.

Vinproduktion i Filippinerna

Filippinerna är inget vinland. Det odlas inte vin här och det dricks ytterst lite jämfört med andra länder. Det dricks ungefär 1 flaska vin per nio invånare och år. Som jämförelse dricker nio invånare i Sverige ungefär 250 flaskor om året och nio invånare i Frankrike mer än dubbelt så mycket.

I förra veckan besökte jag Novellino Wines, en av Filippinernas största vinmakare. De gör viner som passar filippinska smaklökar och det innebär alkoholsvaga och mycket söta viner. Deras torraste vin ligger på ungefär 30 g socker/liter. De har på kort tid blivit mycket framgångsrika och har skaffat sig en marknadsandel på 25%.

Druvmaterialet köps in från hela världen och kommer i plasttunnor som druvkoncentrat. När jag frågade om druvsorter fick jag svaret att det inte spelade någon roll, det är en ”standardized product” som de uttryckte det. Detta späds sedan med filippinskt (filtrerat) kranvatten, jäses i stora aluminiumtankar och sedan avbryts jäsningen i förtid så att det ska bli mycket restsocker. Syra- och sockernivå justeras med tillsatser om det behövs och avslutningsvis kolsyras vinet. Alla viner är mousserande och röda, alkolstyrkan varierar mellan 5% och 9% ungefär och sockerhalten mellan 90 gram och 30 gram (ju lägre alkohol desto mer socker). Vinerna kostar ungefär 25-30 kronor i butik.

Det är lätt att fnysa åt det här men det var intressant att se hur ett ”industrivin” tillverkas. Det har inte mycket med kärlek till vin, natur eller terroir att göra.

Smaken då? Inte helt olikt svensk glögg faktiskt.

En spretig vinlista

Man talar ibland om spretiga viner och det är inte något positivt omdöme. Det handlar om viner som inte är i harmoni, där doft och smak kanske är helt olika eller där olika smaker inte är integrerade med varandra. Det är inte så lätt att beskriva. Jag tänker ibland i geometri där jag associerar till geometri utifrån hur ett vin upplevs i munnen. Det kan till exempelvis vara “vertikalt“, “horisontellt“, “runt“, “stort“, osv. Ett spretigt vin är ingetdera, det är som en figur ritad av en tvååring ungefär.

Häromdagen stötte jag på vad jag skulle vilja kalla för en spretig vinlista. Det är nyöppnad restaurang nära där jag bor i Manila, ägd av två trevliga holländare, och med höga ambitioner, både vad gäller mat och vin. Den heter Caviar Restaurant and Champagne Bar och borde passa mig perfekt. Tyvärr är det bara inredningen och ambitionsnivån som är bra… Maten är inte tillräckligt bra, det är märkliga tillbehör som sötat smör och rökta oliver, servicen är inte tillräckligt bra och vinlistan är… spretig.

Han som köpt in vinerna har tyvärr inte tillräckligt med vinkunnande och han har plockat ihop viner  utan någon som helst idé eller röd tråd. Det stör mig. Den dyraste champagnen är exempelvis en Salon 1997 på magnum. Men varför skulle någon vilja dricka den det här decenniet (eller nästa)? Varför itne ta in ett par Dom Pérignon med lite mognad i stället? Dessutom är den tryckta vinlistan, liksom den på webben, full av pinsamma brister. Exempelvis är producentens namn utelämnat för flera viner. “Barbaresco 2008“ för 4700 pesos, kan det vara något? Dom Pérignon är listad som en non-vintage, osv.

Ett spretigt vin kan komma i ordning med lagring men knappast en spretig vinlista.

Dom Pérignon 2004 provad

Jag har hållit ögonen öppna efter Dom Pérignon 2004 i några månader och i helgen fick jag äntligen prova den för första gången. En god vän på besök hade köpt den på Singapores flygplats och hade med sig den som present.

Jag råkade smälla korken i taket, det var ett enormt tryck i flaskan, kanske för att den varit ute och flugit. Ingen bra början men sedan, vilken doft och vilken champagne! Öppen på näsan med klassiska rostade Dompa-toner och bra längd och kraft i munnen. Min fru var helt lyrisk. Inte alls så “Chardonnay:ig“ som 2002 var som ung utan mer utvecklad och färdig.

Jag var inte särskilt imponerad av 2003:an och inte heller av 1998, 1999 och 2000, men det här är  faktiskt den bästa unga Dompa jag provat. Inte ens 1996 var så här bra som ung. Därmed inte sagt att 2004 har större potential än 1996 eller 2002 men det är en väldigt bra årgång av Dompa som blir spännande att följa.

Philipponnat – en presentation

Det är dags för del två i min serie presentationer av de tio främsta champagnehusen. I första delen berättade jag om Billecart-Salmon, nr 8 på min lista och nu tänker jag skriva om Philipponnat, nr 6 på min lista.

Jag har varit i Champagne och det allra trevligaste besöket jag gjort var hos Philipponnat i oktober 2010 och tre av bilderna (alla utom det hundra år gamla vykortet) nedan är tagna av fotograf Pål Allan vid det besöket. Det är intressant hur mycket ett trevligt besök kan göra, jag känner nästan lika starkt för Ruinart efter ett mycket trevligt besök där 2008.

Philipponnat är granne med Billecart-Salmon i Mareuil-sur-Aÿ och äger där en av Champagne allra främsta vinodlingar: Clos des Goisses. Philipponnat gör sedan 1951 ett årgångsvin som heter just Clos des Goisses på druvor från den här vingården och det är ett fantastiskt och långlivat vin. De äldsta årgångar jag provat av det här vinet är 1976 och 1979 och båda var helt underbara. Med mognad blir det en skön sötma i vinet, jag har skrivit kola, knäck och honung i mina anteckningar, och kombinerat med sin karakteristiska mineralitet och syra blir det en stor vinupplevelse. Jag tycker att Clos des Goisses brukar vara bra som ung också men på ett annat sätt. Då är det ett mer mineraliskt och autolytiskt vin. Jag noterar att det är årgång 2000 som finns hos Systembolaget trots att 2001, 2002, 2003 och 2004 redan är släppta utomlands. Priset 1239 kr är ett fullt rimligt pris. (Det här är för övrigt det enda vin från Philipponnat som finns i Systembolagets fasta sortimentet och det är svagt. Mer om det nedan.)

Sedan några år tillbaka finns det även en Clos des Goisses Juste Rosé som jag tyvärr inte haft möjlighet att prova än. Jag tror att 1999 var första årgången av det vinet.

Clos på vinfranska betyder muromgärdad vingård och Clos des Goisses är unik på många sätt.

Clos des Goisses sluttar kraftigt ner mot Marne-kanalen och närheten till vattnet i kombination med ett rakt sydläge gör Clos des Goisses någon grad varmare än någon annan vingård i Champagne. Clos des Goisses är planterad med både Pinot Noir och Chardonnay och vinet Clos des Goisses brukar ha ungefär samma druvblanding som vingården själv: 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay.

Jag träffade Charles Philipponat i oktober 2010 och han sa något i stil med att Clos des Goisses gör sig själv, vilket hus som helst hade kunnat göra ett lika bra vin av det unika druvmaterialet.

Det finns förresten ett klassiskt vykort från början av 1900-talet där Clos des Goisses i bakgrunden och spegelbilden i vattnet nedanför bildar en silhuett av en flaska champagne:

Nog om Clos des Goisses. Vad gör Philipponnat mer?

Årgångslösa ingångsvinerna heter Royal Réserve Brut, Royal Réserve Non Dosé och Royal Réserve Rosé. Det är fräscha och rena viner men kanske inte så märkvärdiga. Dosagen är 8 gram vilket är några gram lägre (vilket är positivt!) än vad som är brukligt för huschampagners ingångsviner. Jag noterar att bara Royal Réserve Brut finns att få tag på i Sverige och det bara i beställningssortimentet. Märkligt!

Sedan har Philipponat en trio standardårgångsviner: Réserve Millésimée, Grand Blanc och Sublime Réserve. De här är bra, alla tre, och Grand Blanc 2005 finns i beställningssortimentet. Réserve Millésimée är standardvintage, Grand Blanc är en blanc de blancs och Sublime Réserve är ett sött vin med hela 30 gram socker. Bäst av de här tre är Grand Blanc och det är lite lustigt att Philipponnat går emot den Pinot-dominerade husstilen och gör en så bra blanc de blancs. Gosset i grannbyn Aÿ gör för övrigt samma sak. Normalt tycker jag inte alls om söt champagne men Sublime Réserve har hög syra och känns inte så söt som den är.

Sedan finns det en duo viner som Charles Philipponnat har introducerat sedan han blev vd 1999 och det är Cuvée “1522“ och Cuvée “1522“ Rosé, två årgångsviner med låg dosage (4 gram) som är mycket bra. Namnet “1522“ kommer av att familjen Philipponnat ägt vingårdar i Champagne sedan 1522 även om champagnehuset Philipponnat grundades först 1910.

Det är synd att bara tre viner från Philipponnat finns på Systembolaget. Alla viner ovan finns i svenske importören Spendrups restaurangsortiment och jag hoppas att exempelvis Cuvée “1522“ kommer in på Systembolaget, åtminstone i beställningssortimentet. Priset skulle hamna runt 650 kronor och det är ett bra pris för en så bra champagne. Om någon har bra kontakter hos Spendrups så slå ett slag för Philipponnat!

Jag avslutar med en härlig bild på Charles Philipponnat när han degorgerar en Clos des Goisses 1993 för hand.

Stort tack till Pål Allan för att jag fick låna dina fina bilder.