Dom Pérignon 2003 provad

I torsdags var jag på en mycket trevlig champagneprovning på Grappe. Jag hade med mig en nyinköpt Dom Pérignon 2003 som jag hade hittat på Heathrow. Den kommer att dyka upp på Systembolaget så småningom men först när 2002:orna sålt slut, så det är lite oklart när.

2003 var ett svårt år i Champagne med en varm senvinter med tidig blomning följd av frostnätter i april. Detta följdes sedan av en mycket varm sommar blandat med hagelstormar som förstörde ännu mer. Skörden blev därför mycket mindre än normalt och de flesta hus släpper inte någon prestigechampagne från 2003. Några odlare som Leclapart och Vilmart har gjort det, men det var en stor överraskning för mig att Moët valde att släppa Dom Pérignon från 2003. Richard Juhlin, världens främste champagnekännare, hyllade i en artikel i Livets Goda för några månader sedan Dom Pérignon 2003 som den bästa champagnen från årgången. Juhlin ger den till och med högre poäng än underbara 2002:an. Enligt Juhlin görs Dom Pérignon 2003 i betydligt mindre produktion än normalt, vilket gör att det utmärkta druvmaterial som Moët förfogar över bättre kommer till sin rätt. Han skriver också att den påminner om 1976, en annan varm årgång, och kanske får samma (sena) utveckling som denna.

Hur var den då? Den var väldigt speciell för att vara Dom Pérignon. Ofta är de Chardonnaydominerade i doften som unga, men trots att 2003:an har hela 60% Chardonnay mot normala 50% är den inte alls så. För mig är det äpplen och lite Pinotstil, i munnen är bristen på syra uppenbar men det är inte bara negativt. Den spretar som unga champagner kan göra ibland och den har en beska i eftersmaken som säger att den behöver lagring. För mig inte alls samma nivå som 2002:an men ändå en bra champagne med potential. Men efter lite tid i glaset hände något märkligt: den dog fullkomligt. Nu är jag mycket tveksam och kommer inte att köpa på mig någon Dom Pérignon 2003 alls. Nej, jag rekommenderar köp av 2002 i stället. Den har precis släppts på magnum också och det är en fantastisk årgång av Dom Pérignon. Om 15-20 år får vi veta om Juhlin har rätt, men jag tvivlar faktiskt.

Vi drack mycket annat gott också: Krug 1998, Krug Rosé från tidigt 90-tal, Winston Churchill 1996, R&L Legras Cuvée St Vincent 1996 (nysläppt från huset med ny etikett), Belle Epoque 1982 och Veuve Clicquot Cave Privée 1990. Bäst i det här tuffa sällskapet var Winston Churchill och det var en bra påminnelse om hur bra Winston Churchill är. Pol Roger lyckas med varje årgång av Winston Churchill och den är mycket rimligt prissatt på Systembolaget. Största besvikelsen var Veuve Clicquot Cave Privée, som jag trodde en hel del på inför släppet. Vi får hoppas att det var en svag flaska.