Strålande lunch på Speceriet

Eftersom jag regelbundet går till Speceriet, Gastrologiks ”bakficka”, för att köpa bröd bestämde jag mig i förrgår för att även pröva deras lunch. De har bara öppet tisdag-fredag och varje dag finns det en lunchrätt för 135 kronor (95 kr för take away) plus två à la carte-alternativ. Dagens lunch i onsdags var ångkokt kolja med spetskål och ris. Fisken var helt perfekt och jag vet inte vad de hade gjort men den här rätten var ett mästerverk. Vilken lunch! Nu kommer jag att bli stamgäst på luncherna också. Man får dessutom deras underbara bröd (ett saftigt surdegsbröd, inte formbrödet) och smör till. Den enda lunchöppna restaurang som kan konkurrera med den här maten är Mathias Dahlgren Matbaren men där får man ingen lunch för 135 kr.

Bra snabbmatssushi på Östermalmstorgs t-banestation

Det finns ett par sushiställen i Stockholm med ambitioner. Jag tänker främst på Roppongi på Kungsholmen, Ljunggrens på Söder och Råkultur på Östermalm. Jag vet inte ens om Ljunggrens och Råkultur skulle kalla sig själva sushirestauranger men för mig är de det.

Men oftast när jag vill äta sushi är det i form av snabbmat och snabbsushiställen finns det snart i varenda gathörn. Jag undrar om det inte finns fler sushiställen än pizzerior i innerstan nuförtiden. Tyvärr är de flesta snabbsushiställen rätt dåliga men idag hittade jag ett trevligt undantag: Sushi Plus 1 som ligger nere i Östermalmstorg t-banestation (nedgång Östermalmstorg). Riktigt bra, faktiskt!

Winston Churchill på magnum

Pol Roger är ett pålitligt hus som gör mycket bra champagner från sin vanliga non-vintage ända upp till prestigechampagnen Winston Churchill. Dessutom är alla viner från Pol Roger mycket rimligt prissatta i Sverige - stort tack till importören Ward Wines för det!

På måndag släpps Winston Churchill 1999 på magnum i beställningssortimentet för mycket rimliga 2228 kr. För egen har jag redan köpt ett par lådor av både Winston Churchill 1998 och 1999 på magnum i England, men 2228 kr är ett mycket konkurrenskraftigt pris även i internationell jämförelse. Magnum är den optimala flaskstorleken för champagne och att få dricka en prestigechampagne som Winston Churchill på magnum är en upplevelse. Den kommer att må bra av att ligga ett par år så om ni har en son/dotter som är född 1999 så föreslår jag att ni sparar den till förlovningsdagen om tjugo år eller så. Själv tvivlar jag på att jag kommer att kunna hålla fingrarna borta så länge...

E. Guigal Côte-Rôtie Brune et Blonde

Igår var det premiär för mig att dricka ett vin av E. Guigal, en av världens allra främsta vinmakare. Det var verkligen på tiden. Jag har alltid tyckt om viner från norra Rhone. Chapoutier l'Ermite Ermitage Rouge 2001 rankar jag som ett av de bästa rödviner jag druckit. Gårdagens vin var inte riktigt av den klassen men en väldigt trevlig bekantskap: E. Guigal Côte-Rôtie Brune et Blonde 2006, som ingick i marssläppet på Systembolaget för några veckor sedan och fortfarande går att få tag på.

 

Mycket lakrits, vanilj och Syrahkraft på näsan men inte alls lika kraftigt i munnen. Ett balanserat och bra vin som säkert går att lagra men är trevligt redan nu.

Underbart skyltfönster på Pontus!

Restaurang Pontus har just nu ett alldeles underbart skyltfönster med en ensam jero Krug Grande Cuvée och en massa guld:

Härligt med ett sådant här skyltfönster!

Champagne- och matupplevelser i Alperna

Jag är just hemkommen från en skön minisemester med min fru till de österrikiska Alperna, närmaste bestämt Saalbach/Hinterglemm. Jag är i vanliga fall skeptisk till att boka halvpension när jag reser, men efter strålande recensioner på Tripadvisor gjorde jag det i alla fall när jag bokade rum på Theresia Gartenhotel. Det visade sig vara en riktig fullträff och jag kan varmt rekommendera hotellet, både för matupplevelserna och allt annat. Frukostbuffén var strålande (jag reser mycket och är kräsen) och till varje middag fanns det tre olika femrättersmenyer att välja mellan. Varje meny hade ett tema men det gick också bra att kombinera fritt mellan menyerna. Fokus låg på närproducerade råvaror, till exempel lamm från granngården, och allt höll mycket hög klass. Jag kanske börjar bli gammal men det var väldigt bekvämt att bara ta hissen ner till matsalen i stället för att ge sig ut på byn och leta restaurang varje kväll.

Vin då? Vinlistan innehöll en lång rad österrikiska viner men jag bröt mot det närproducerade temat och tog in en Comtes de Champagne 1998. Eftersom min fru kommer att vara ytterst måttlig med alkohol under en tid framöver räckte den här flaskan två kvällar. Också det en bra service att kunna spara en halv flaska champagne till dagen efter. Intressant nog kunde jag inte känna någon skillnad mellan första och andra dagen, vilket tyder på att det här vinet har lång lagringspotential. Det är väldigt ungt fortfarande med en påfallande syra men också en massa nötter både på näsan och i munnen. Den karakteristiska Comtes-sötman – dosagen är högre än i någon annan prestige från de stora husen – finns där men passade bra ihop med maten.

Stockholms godaste bröd?

Gastrologik, det senaste stjärnskottet på Stockholms kroghimmel, driver en liten butik som ligger vägg i vägg med restaurangen på Artillerigatan 14. Där bakas restaurangens bröd och de serverar även dagens lunch för 135 kronor som jag inte hunnit prova än. Däremot har jag köpt bröd där ett par gånger och jag utnämner deras ”formbröd” till Stockholms godaste bröd. De kallar det för formbröd och det är för att det är bakat i form – det har ingenting gemensamt med det smaklösa industribrödet som kallas för formbröd i en vanlig mataffär. Gastrologiks formbröd är gjort på rågsurdeg och innehåller bland annat bränt socker, rågkross, linfrön och sesamkärnor.


Jag har blivit helt beroende av det här brödet och äter mer bröd än någonsin. Det är så gott att jag inte vill ha något pålägg förutom smör – jag vill känna smaken av brödet. Även Gastrologiks smör finns till salu i Speceriet och det kommer jag att köpa nästa gång.