India Pale Ale eller IPA, vad är grejen?

Långt innan mitt champagneintresse väcktes var jag väldigt intresserad av öl. Jag åkte till och med på ölprovarresa med buss till Tjeckoslovakien (ja, det här var före murens fall) en gång och besökte Prag och Plzeň. Jag kommer ihåg att vi fick prova opastöriserad Pilsner Urquell på bryggeriet och är det är nog fortfarande min största ölupplevelse. Men det var länge sedan jag var på någon ölprovning och jag har under många år hållit mig till mina favoriter, främst tyska och tjeckiska pilsneröl.

Men på senare år har det dykt upp en ölsort som heter IPA vilket står för India Pale Ale. Det har blivit väldigt inne att dricka IPA och varenda mikrobryggeri med självaktning gör minst en IPA. På Systembolaget finns hela 122 olika sorter varav 44 från Sverige. Det är en imponerande utveckling - det var nog inte många som kände till IPA i Sverige för 10-15 år sedan.

Häromdagen var jag på restaurang här i Manila och bestämde mig för att äntligen prova en IPA. De hade nämligen Holgate Road Trip, en American IPA vilket betyder att den är gjord på amerikansk humle. Dessutom fanns den på fat. Man kanske kan säga att fatöl är ungefär som att dricka champagne på magnum: alltid lite bättre.

Nu har jag ingenting att jämföra med men jag tyckte att det var ett väldigt trevligt öl. Ljus i färgen, fint fast skum, bra beska och ovanpå en massa exotiska frukter: mango, citrus, ananas. Jag menar inte som något konstigt belgiskt fruktöl utan som ett vanligt öl lagom kryddat med fräscha frukter.

Nog om öl. Den här bloggen kommer att fortsätta att handla om champagne och mat, men jag kan varmt rekommendera er som tycker om mat och vin att prova IPA någon gång.