Tankar kring årgångslös champagne del 2

Jag tycker att Krug Grande Cuvée är världens bästa årgångslösa champagne. För några år sedan började Krug med ID-koder på sina flaskor så att vi champagenördar skulle kunna gå till Krugs hemsida (eller använda deras app), knappa in det sexsiffriga numret och sedan få veta både basårgången och den äldsta årgången som ingår.

Sedan tog Krug det här ett steg längre och började numrera Grande Cuvée. Den första hela ”årgång” som numrerades blev 164ème Edition vilket var basårgång 2008. Numret 164 betyder att det var den 164:e året Krug gjorde en non-vintage champagne. Varje följande basårgång har fått högre nummer och den senaste upplagen heter 167ème Edition och har alltså basårgång 2011. (Även 158ème Edition med basår 2002 och 163ème Edition med basår 2007 har släppts men då har det varit specialutgåvor, inte hela ”årgången”.)

Jag har provat en rad basårgångar av årgångslös Krug och det är väldigt intressant för det verkar inte som om de bästa basårgång ger de bästa upplagorna av Krug Grande Cuvée! Jag håller årgång 2008 som den bästa årgången i Champagne sedan 1988 men Krug Grande Cuvée 164ème Edition är en syrabomb som knappt är njutbar. Jag är inte alls övertygad om att den kommer att bli bättre än exempelvis 163ème Edition eller 166ème Edition, som jag båda tycker är riktigt bra. Jag hade även förmånen att få prova basårgångarna 2001 och 2003 vid en provning förra vintern.

Det här är spännande. Jag undrar hur Krug väljer reservviner. Min teori är att när basårgången är svag, vilket ofta är liktydigt med låg syra, häller Krug i extra mycket reservviner från bra årgångar (med hög syra). Och vice versa. Men av någon anledning verkar det bli ett bättre slutresultat när syran kommer från reservvinerna än från basårgången.

Svag basårgång (2011) men lite anonym och inte lika bra som 166éme Edition.