Grand Cru och Premier Cru i Champagne

Precis som i Bordeaux och Bourgogne finns det i Champagne ett klassificeringssystem som delar in de bästa vinerna i grand cru och premier cru och jag tänkte försöka reda ut begreppen lite. Även om begreppen är lika i de olika vinregionerna så är systemen helt olika. I Bordeaux finns det till och med olika system för olika delar av regionen. Rörigt? Ja! Men det är franska viner vi talar om, inte tysk ingenjörskonst, och därför har vi glatt överseende.

I korthet kan man säga att i Champagne klassificeras byar, i Bourgogne klassificeras vingårdar och i Bordeaux klassificeras viner.

I Champagne och Bourgogne är grand cru bäst och premier cru näst bäst, men när man i Bordeaux säger premier cru menar man oftast gräddan av grand cru, dvs de fem topprankade slottens viner (Lafite-Rothschild, Latour, Haut-Brion, Margaux, och Mouton-Rothschild). Mer om det nedan.

I Champagne klassificeras som sagt byar. Byarna klassificeras på en skala från 1 till 100 (i praktiken 80 till 100) som ursprungligen speglade druvpriserna i procent. Druvor från en by med klassificeringen 80 skulle kosta 80% av vad druvorna från en by med klassificeringen 100 kostade. Det finns 17 byar med klassificeringen 100 och dessa är grand cru och sedan finns det 43 byar med klassificering mellan 90 och 99 som är premier cru. Utöver dessa finns det 264 byar med klassificering under 90.

Systemet i Champagne är trubbigt eftersom kvaliteten på druvor varierar mycket mellan olika lägen i byarna. Och när de stora husen gör sina cuvéer ingår ofta druvor som inte är grand cru och då får inte vinet kallas för grand cru. Krug Grande Cuvée och årgångs-Krug, två av de allra bästa champagerna, är två exempel på detta. Däremot kan man vara säker på att en medioker odlare med dåliga vingårdslägen i Mesnil-sur-Oger kommer att skriva ut Grand Cru på sina etiketter. Det är dessutom ovanligt med Pinot Meunier i grand cru-byarna vilket exkluderar nästan alla non-vintage blends från de stora husen. Ett intressant vin i sammanhanget är vingårdsvinet Moët & Chandon Les Champs du Romont, en ren grand cru Pinot Meunier. Det är roligt att superkommersiella Moët & Chandon tagit fram ett så intressant vin men tyvärr finns det inte på Systembolaget.

I Bourgogne finns också grand cru och premier cru men där är det själva vingårdarna som är klassificerade och i en och samma by finns det vingårdar med olika klassificering. Det är ett bättre system även om vissa vingårdar är så stora att det finns kvalitetsskillnader mellan olika lägen i samma vingård. Dessutom finns det ofta en lång rad producenter som gör viner från en och samma vingård så det kan lätt bli lite rörigt för en oinvigd.

Bordeauxs klassificeringssystem från 1855 är det äldsta och viktigaste klassificingssystemet. Här rankade man individuella viner och 58 olika viner fick statusen grand cru och dessa delades sedan in i fem klasser, varav premier cru (eller premiers grand cru som man ser ibland) är högst. Det här systemet lever kvar än idag och problemet med systemet är att det inte uppdateras. Vingårdar har bytt ägare och rankingen skulle antagligen se något annorlunda ut idag. Eftersom originalsystemet i Bordeaux främst rankade viner i Médoc finns det också andra system i Bordeaux, till exempel Graves-systemet och St Emilion-systemet.

Utmärkt champagneval på Nobelfesten

Årets champagne på Nobelfesten blev Joseph Perrier Cuvée Royale Blanc de Blancs. Det här är ett vin som jag varken har provat eller kände till. Jag har druckit årgångsvinet Joseph Perrier Cuvée Royale ett antal gånger i Finnairs business class men att Joseph Perrier också gjorde en non-vintage blanc de blancs visste jag inte. Nu när jag fått läsa på lite ser jag att Richard Juhlin hyllar vinet och ger det betyget 85 (88), ett mycket bra betyg åt en non-vintage, högre än både Bollinger och Pol Roger, till exempel. Vinet finns inte att köpa på Systembolaget men finns i importören Jakobssons & Söderström Vinhandels restaurangsortimentet för 375 kr plus moms.

Ett oväntat och bra val, tycker jag!

Tankar kring Nobelmiddagen

Ikväll är det dags för årets Nobelmiddag. Som vanligt frossar tidningarna i hur många kockar och servitörer/servitriser som arbetar med middagen. Jag läste idag att 39 kockar har arbetat sedan i fredags för att laga maten åt de 1316 gästerna. En intressant men kanske inte helt relevant jämförelse är att det en vanlig kväll på Frantzén-Lindeberg, Sveriges bästa restaurang, arbetar 11 kockar för att servera 17 gäster...

Jag har inte varit på Stadshuskällaren men det är väldigt roligt att man kan gå dit och äta vilken Nobelmeny som helst, ända tillbaka till 1901 (om man vill äta någon annan än den senaste måste man förbeställa). Vad sägs om exempelvis falsk sköldpaddssoppa och stekt kyckling med sallad från 1903 års meny?

Jag återkommer imorgon med en recension av Nobelmiddagens champagneval.

Champagnefest på årets sista vinauktion

På måndag startar årets sista vinauktion i regi Systembolaget/Stadsauktion och auktionen inleds med hela 76 poster champagne. Det måste vara rekord. Det finns mycket bra och jag återkommer med det men jag tänker inleda med lite gnäll.

Det mediokra champagnehuset Cattier lanserade för några år sedan en serie mediokra champagner i lyxförpackningar. Linjen kallas för Armand de Brignac och har smeknament ”Ace of Spades” eftersom ett stort spaderess i metall pryder de olika flaskorna. Det här är enkla non-vintage champagner som säljs för extrema överpriser. ”Ingångsvinet” Armand de Brignac Brut Gold kostar 2198 kronor på Systembolaget och rosén kostar hela 3598 kronor.

Det finns två Ace of Spades (Gold och Silver) med på auktionen och det sprider än en gång ett löjets skimmer över Systembolagets vinauktionsmonopol. Vad har non vintage-champagner som finns att köpa i beställningssortimentet att göra på auktionen och hur kan värderingsmännen göra så fel? Om man räknar in Stadsauktions avgifter på 22,5% ligger utropspriserna hela 39% respektive 19% över priserna på Systembolaget. Obegripligt.

Vad ska man köpa då? Selosse Substance är en fantastisk champagne som fått ett alldeles för lågt utropspris (23% under nuvarande Systembolagspris). Jag rekommenderade den som ett bra köp vid släppet i lördags och det finns en hel del flaskor kvar i de tre vinkällarbutikerna. Den kostar 1598 kronor på Systembolaget och auktionsflaskan som har fem års flasklagring kan man absolut ge lite mer för. 1400-1500 kronor plus avgifter tycker jag är rimligt.

Winston Churchill 1996 är en fantastisk champagne och ett bra köp ända upp till utropspriset på 1800 kr.

Sedan finns det en del bra Krug också. Krug 1988 är en legendarisk årgång av Krug även om utropspriset kanske är i lite högsta laget. Dessutom finns det två poster med Krug 1996 på magnum (den här och den här). Årgångs-Krug på magnum är inte ofta man ser och 1996 är en fantastisk årgång för Krug. Utropspriset på 5000 kr per magnum tycker jag är rimligt men jag skulle inte betala mer än det.

Jag måste också nämna den läckra trälådan med sex flaskor Salon 1996. Den kommer antagligen att sticka iväg i pris men om den går för utropspriset 12.000 kronor så är det ett mycket bra köp.

Förberedelser för flytt

I mitten på januari ska jag flytta till Asien, närmare bestämt till Manila i Filippinerna. Det är mycket att stå i inför flytten och ett problem är vad jag ska göra med alla viner. Jag vågar inte skicka dem med flyttcontainern eftersom man aldrig vet vilka temperaturer som den kan komma att utsättas för. I stället lagrar jag en del ”drickchampagner” i svärfars garage i Fjällbacka för sommarkonsumtion, de mest exklusiva på Grappes lådförvaring samt ett par lådor hos en god vän i Stockholm. Jag har dessutom konsoliderat mina investeringschampagner till Octavian Vaults, en lagringsplats i England med mycket gott rykte.

Dessutom dricker jag en del förstås! Det har blivit en hel del odlarchampagner på sistone. Champagne från de bättre husen kan man alltid lagra länge, även deras non-vintage, men odlarchampagner vet man inte riktigt med. Jag menar förstås inte kända odlare som Selosse och Vilmart utan lite mindre kända odlare. Igår provade jag Penet-Chardonnet, en liten odlare från Verzy som har sex hektar i Verzy och Verzenay, båda grand cru-byar. Jag provade deras Extra Brut och det här är ett vin och en odlare jag vill tycka om. Flaskorna är numrerade, degorgeringsdatum är skrivet för hand och det görs bara 5000 flaskor. Väldigt charmigt. Tyvärr blev jag inte särskilt imponerad. Dosagen är låg, under 3 g/l, och jag tror att den hade vunnit på lite högre dosage. Det blir en lite bitter ton i eftersmaken som jag tror att lite högre dosage hade maskerat. Efter att ha provat den utan mat provade jag till en blini med löjrom och tillbehör och då växte den. Det är lustigt hur annorlunda ett vin kan bli tillsammans med mat. Inget stort vin men OK till mat.

Det finns väldigt många odlare som experimenterar med låg eller ingen dosage (flera av Penet-Chardonnets andra viner är non dosage) men jag tycker personligen att det då krävs exceptionella druvor. Så bra druvmaterial har väldigt få odlare och hus. Inte ens ett av mina favorithus, Pol Roger, har lyckats särskilt bra med sin Pure Brut Nature. Jag vet andra som älskar non dosage-viner men jag tillhör inte den gruppen.

Bra atmosfär och mat på Lydmar

I fredags gav vi oss ut med barnvagnen för att äta lunch. Vi försökte först få bord på Mathias Dahlgren Matbaren men de hade bara platser kvar i baren. I stället valde vi Lydmar, en gammal favorit. Vi har varit där med (sovande) barn ett antal gånger och det brukar fungera utmärkt.

Lydmar är en cool restaurang med bra atmosfär, och både mat och service är riktigt bra. Vi bjöds på varsitt glas champagne för att fira vår sexdagarsbebis och åt sedan en underbar carpaccio med tryffelcreme och pinjenötter till förrätt och sedan en cheeseburgare (jag) och en pilgrimsmusslor med pumparisotto (min fru). Allt var bra utom pumparisotton som helt enkelt smakade för mycket pumpa, men jag ser att den redan är utbytt på menyn.

Det är lätt att glömma bort Lydmar eftersom det ligger lite avsides i krog-Stockholm men det är en riktigt bra restaurang.

Bilinbrott och Winston Churchill

I förrgår natt blev jag väckt av min treårige son och när jag tittade ut genom fönstret såg jag en skum man på andra sidan gatan. Det var en bit under minus tio och han stod i jeans och kort skinnjacka och bara såg sig omkring. Då och då talade han i mobil och när en bil passerade gömde han sig bakom en buske. Efter en kvart fick han sällskap av en kumpan och de påbörjade då ett försök att stjäla en splitt ny BMW X5. Jag ringde polisen som var på plats på ett par minuter och kunde gripa tjuvarna på bar gärning. De sprang ut i Humlegården och jag kunde se exakt vart och guidade polisen direkt per telefon. Mycket spännande!

Vad har det här med vin att göra? Jo, bilens ägare visade sig vara en granne i huset som också samlar på champagne och igår förmiddag fick en Winston Churchill 1999 som tack för min insats. En spännande natt och en trevlig belöning!

I övrigt har det varit lite torrt på champagnefronten och inget att skriva om. Stadauktion har precis lagt ut vinerna för årets sista vinauktion som börjar på måndag. Det är rekordmånga champagner (hela 76 poster!) och jag återkommer senare i veckan med lite köptips i vanlig ordning.