Dessutom dricker jag en del förstås! Det har blivit en hel del odlarchampagner på sistone. Champagne från de bättre husen kan man alltid lagra länge, även deras non-vintage, men odlarchampagner vet man inte riktigt med. Jag menar förstås inte kända odlare som Selosse och Vilmart utan lite mindre kända odlare. Igår provade jag Penet-Chardonnet, en liten odlare från Verzy som har sex hektar i Verzy och Verzenay, båda grand cru-byar. Jag provade deras Extra Brut och det här är ett vin och en odlare jag vill tycka om. Flaskorna är numrerade, degorgeringsdatum är skrivet för hand och det görs bara 5000 flaskor. Väldigt charmigt. Tyvärr blev jag inte särskilt imponerad. Dosagen är låg, under 3 g/l, och jag tror att den hade vunnit på lite högre dosage. Det blir en lite bitter ton i eftersmaken som jag tror att lite högre dosage hade maskerat. Efter att ha provat den utan mat provade jag till en blini med löjrom och tillbehör och då växte den. Det är lustigt hur annorlunda ett vin kan bli tillsammans med mat. Inget stort vin men OK till mat.
torsdag 6 december 2012
Förberedelser för flytt
I mitten på januari ska jag flytta till Asien, närmare bestämt till Manila i Filippinerna. Det är mycket att stå i inför flytten och ett problem är vad jag ska göra med alla viner. Jag vågar inte skicka dem med flyttcontainern eftersom man aldrig vet vilka temperaturer som den kan komma att utsättas för. I stället lagrar jag en del ”drickchampagner” i svärfars garage i Fjällbacka för sommarkonsumtion, de mest exklusiva på Grappes lådförvaring samt ett par lådor hos en god vän i Stockholm. Jag har dessutom konsoliderat mina investeringschampagner till Octavian Vaults, en lagringsplats i England med mycket gott rykte.
Dessutom dricker jag en del förstås! Det har blivit en hel del odlarchampagner på sistone. Champagne från de bättre husen kan man alltid lagra länge, även deras non-vintage, men odlarchampagner vet man inte riktigt med. Jag menar förstås inte kända odlare som Selosse och Vilmart utan lite mindre kända odlare. Igår provade jag Penet-Chardonnet, en liten odlare från Verzy som har sex hektar i Verzy och Verzenay, båda grand cru-byar. Jag provade deras Extra Brut och det här är ett vin och en odlare jag vill tycka om. Flaskorna är numrerade, degorgeringsdatum är skrivet för hand och det görs bara 5000 flaskor. Väldigt charmigt. Tyvärr blev jag inte särskilt imponerad. Dosagen är låg, under 3 g/l, och jag tror att den hade vunnit på lite högre dosage. Det blir en lite bitter ton i eftersmaken som jag tror att lite högre dosage hade maskerat. Efter att ha provat den utan mat provade jag till en blini med löjrom och tillbehör och då växte den. Det är lustigt hur annorlunda ett vin kan bli tillsammans med mat. Inget stort vin men OK till mat.
Det finns väldigt många odlare som experimenterar med låg eller ingen dosage (flera av Penet-Chardonnets andra viner är non dosage) men jag tycker personligen att det då krävs exceptionella druvor. Så bra druvmaterial har väldigt få odlare och hus. Inte ens ett av mina favorithus, Pol Roger, har lyckats särskilt bra med sin Pure Brut Nature. Jag vet andra som älskar non dosage-viner men jag tillhör inte den gruppen.
Dessutom dricker jag en del förstås! Det har blivit en hel del odlarchampagner på sistone. Champagne från de bättre husen kan man alltid lagra länge, även deras non-vintage, men odlarchampagner vet man inte riktigt med. Jag menar förstås inte kända odlare som Selosse och Vilmart utan lite mindre kända odlare. Igår provade jag Penet-Chardonnet, en liten odlare från Verzy som har sex hektar i Verzy och Verzenay, båda grand cru-byar. Jag provade deras Extra Brut och det här är ett vin och en odlare jag vill tycka om. Flaskorna är numrerade, degorgeringsdatum är skrivet för hand och det görs bara 5000 flaskor. Väldigt charmigt. Tyvärr blev jag inte särskilt imponerad. Dosagen är låg, under 3 g/l, och jag tror att den hade vunnit på lite högre dosage. Det blir en lite bitter ton i eftersmaken som jag tror att lite högre dosage hade maskerat. Efter att ha provat den utan mat provade jag till en blini med löjrom och tillbehör och då växte den. Det är lustigt hur annorlunda ett vin kan bli tillsammans med mat. Inget stort vin men OK till mat.
Etiketter:
Jacques Selosse,
Penet-Chardonnet,
Vilmart
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lösningen heter Bourgogne. Litet skördeuttag, bra koncentration, då behöver man inte så mycket socket.
SvaraRaderaSamma sak som med jordgubbar. För hårt drivna så behövs mycket socker.
Du håller på att tappa dina rötter. :-)
SvaraRaderaMen visst är vit bourgogne väldigt bra.
Mina rötter finns faktiskt i Bordeaux. Det var en flaska Château de Pez som fick mig in i vinträsket.
SvaraRaderaÖverdrivet stora skördeuttag är som du vet min käpphäst. Tror att Champagne driver sig själv till ett brutalt slut. Bra viner behöver helt enkelt inte mycket socker, om de nu inte ska lagras 30-40 år.
Vi kommer alla att sakna dig dock, även fast du gillar socker :-)