Lagring av champagne, del 2

Lönar det sig att köpa champagne som en investering? Generellt tror jag är svaret är ja, men man måste veta vad man gör. Man måste till exempel veta att Dom Pérignon 1999 och 2000 är svaga årgångar som antagligen inte kommer att ha särskilt hög efterfrågan om tio år. Det går inte att förlita sig på kända vinskribenter eftersom senaste årgången av någon anledning alltid hyllas (jag misstänker att vinskribenterna vill hålla sig väl med vinproducenterna och därför alltid hyllar mycket hellre än sågar - samma fenomen finns i många andra branscher, till exempel bilbranschen). Jag tror också på att satsa på kända varumärken som Krug, Cristal, Winston Churchill eller Dom Pérignon.
Varför tror jag på investering i champagne? Det handlar om tillgång och efterfrågan. Tillgången på en årgångschampagne kommer att minska från den dag den släpps; folk dricker helt enkelt upp dem. Samtidigt kommer efterfrågan att öka i och med att champagnen utvecklas, för bra årgångar i åtminstone 20-30 år. Minskad tillgång och ökad efterfrågan leder garanterat till högre priser. Dessutom tror jag, men här spekulerar jag bara, att priserna på champagne generellt kommer att gå upp, vilket kommer att öka priserna ännu mer.

För egen del har jag investerat i en hel del Dom Pérignon 2002, men jag kommer till exempel inte att köpa Dom Pérignon 2003.

Om man köper champagne som investering är det viktigt hur man lagrar dem. Den svala källaren under villan kanske har optimala förhållanden men hur ska säljaren veta det? Nej, helst bör man ha historiken dokumenterad vilket man till exempel kan få hos Magnusson Fine Wine i Stockholm. Betydligt billigare är att köpa vinerna ”in bond” i England och låta dem ligga kvar i ett ”in bond”-lager tills man säljer dem. Då har köparen 100% garanti att vinerna inte har rört på sig.