Igår åt jag lunch på Sofitel Manila som har en helt fantastisk lunchbuffé. Vi är stammisar där och det blir 1-2 besök per månad.
På söndagar är champagne gratis och igår ställdes jag inför valet mellan Moët & Chandon Brut Impérial (dvs standard-Moët) och Moët & Chandon Rosé Impérial.
Moët & Chandon är världens i särklass största och mest framgångsrika champagnehus men deras standardskumpa är inte särskilt bra. Eftersom jag inte druckit rosén på ett antal år valde jag den men det var ett misstag. En riktigt riktigt dålig champagne, på gränsen till odrickbar. En beska som får tankarna att gå till stjälkar och druvkärnor. Lägg till det en hög dosage (som antagligen maskerar andra brister). Nej, jag borde ha tagit standard-Moët i stället, den hade jag åtminstone kunnat dricka.
Jag tycker att champagnehusen som har en non-vintage rosé (vilket de flesta har) borde höja ambitionsnivån lite och inte bara priset. Taittinger har också en riktigt dålig rosé som kostar hela 449 kr på Systembolaget. En eloge till Pol Roger som har en bra årgångsrosé som dessutom bara kostar marginellt mer än konkurrenternas årgångslösa skräproséer.
Låter inte alltför lovande. Det var flera år sedan jag drack Rosé Imperial, på en provning, i början av min tid som champagneintresserad. Även om det tar emot att medge det, så gillade jag Brut Imperial i början*...men inte Rosé Imperial.
SvaraRaderaDet var intressant för mig att veta att du också finner Rosén sämre än den vita standard-Moëten.
* På den tiden hade jag inga referenser på bra champagne än, utan jämförde det bara med bubbel i stil med Cava Codorniu.