Nu har turen kommit till att presentera Charles Heidsieck, nummer tio på
min lista över de främsta champagnehusen.
Flera gånger har jag provat äldre Charles Heidsieck och tänkt “wow, vilket bra vin“. Ändå köper jag sällan Charles Heidsieck, jag vet inte varför. Det är väldigt bra hus som av någon anledning är lätt att glömma bort, åtminstone för mig. Men jag kom i alla fall ihåg Charles Heidsieck när jag gjorde min topplista.
Det finns förresten tre champag
nehus som har Heidsieck i namnet: Heidsieck & Co Monopole, Piper-Heidsieck och Charles Heidsieck. Alla tre gör bra årgångsviner men över hela linjen är Charles Heidsieck det klart starkaste huset i den här trion. Heidsieck förresten? Det låter inte så franskt. Nej, i likhet med många champagnehus är det ursprungligen tyska familjer som ligger bakom.
Heidsieck & Co Monopole och Piper-Heidsieck grundades båda 1785 och några generationer senare (1851) grundade Charles Heidsieck champagnehuset med samma namn. Han ville tidigt erövra Amerika och flyttade till New York och blev där känd som Champagne Charlie. Mellan 1979 och 1985 gjorde Charles Heidsieck ett årgångsvin som hette just Charmpagne Charlie men det finns inte längre.
Idag har Charles Heidsieck ett mycket starkt ingångsvin i
Brut Réserve, vilket för övrigt är den enda champagne från Charles Heidsieck som finns att köpa på Systembolaget. Det här champagnen har hela 40% reservviner men så kostar den också 461 kr. Brut Réserve har ett syskon i årgångslösa rosén Rosé Réserve som jag tyvärr inte har provat.
Sedan finns det även ett syskonpar årgångsviner. Senaste årgången av vita är 2000 och senaste rosén är 1999. Vita årgångsvinet brukar alltid imponera när det fått några år i källaren men årgångsrosén har jag faktiskt inte heller provat.
Alla hittills nämnda viner är Pinotdominerade med en rostad ton men sedan gör Charles Heidsieck en prestigechampagne som är en
blanc de blancs och heter Blanc de Millénaires. Det har hittills bara släppts fyra årgångar av den och den senaste är 1995:an. Själv har jag bara provat 1985:an och den var helt underbar. Och därmed får jag rätta mig själv och konstatera att det faktiskt är Charles Heidsieck som väntar längst med att släppa sin prestigechampagne, inte Henriot som jag skrev i
presentationen av Henriot.
Jag ska också bekänna att nästa gång jag står i en välsorterad vinbutik, antagligen i Los Angeles eller London, kommer jag att försöka hitta just Blanc de Millénaires. Och roséerna borde jag verkligen prova snart också. Det är inte omöjligt att Charles Heidsieck klättrar några pinnhål på listan efter att jag gjort det.