Jacques Selosse – en presentation

Den främste odlaren i Champagne är tveklöst Jacques Selosse, eller rättare sagt Anselme Selosse, sonen som tog över efter sin far 1980. Anselme studerade œnologi på Lycée Viticole i Bourgogne i början på 1970-talet och han bestämde sig för att göra champagne med metoder hämtade från Bourgogne.

I Champagne införde man 1919 en prisreglering där varje by klassificerades med ett procenttal mellan 80 % och 100 % och det procenttalet avgjorde sedan priset på druvorna. (Grand cru är de byar som har fått 100 %, premier cru är de byar som ligger mellan 90 och 99 %.) Klassificeringen finns kvar men idag råder fri prissättning på druvmaterialet. Problemet med det gamla systemet var att odlare, för att maximera sin vinst, brukade ta ut maximalt skördeuttag, bespruta hårt och lägga ner så lite arbete som möjligt i vingården. Sedan såldes druvorna till champagnehusen som i sin tur betraktade druvorna som en commodity.

Anselme reagerade mot allt detta och bestämde sig för att försöka få fram så bra druvmaterial som möjligt. Han minskade skördeuttaget drastiskt, började odla utan kemikalier och la ner ett enormt arbete i vingårdarna. Dessutom hade han lyckligtvis fått ta över väldigt bra lägen av sin far i hembyn Avize samt i Cramant och Oger. Selosse köpte in ekfat från Bourgogne som han lagrade vinerna i, minimerade dosagen och lät vinerna ligga länge på jästen. Resultatet blev helt fantastiska viner i en för Champagne ny stil och 1994 vann Anselme Selosse pris som bäste vinmakare i Frankrike av tidningen Gault & Millau i alla kategorier, något som aldrig hade hänt tidigare.

Anselme Selosse. Foto: Pål Allan

Svenske champagneexperten Richard Juhlin har alltid varit en stor anhängare av Jacques Selosse och i början av Jacques Selosse karriär såldes en stor del av hans viner till Sverige – nästan halva produktionen av Selosse 1989 såldes på Systembolaget, dessutom för mindre än 300 kr flaskan.

Idag har Franska Vinlistan den svenska agenturen för Jacques Selosse. En del dyker upp i mindre släpp på Systembolaget men desto mer kan man köpa i Franska Vinlistans årliga Jacques Selosse-släpp på höstkanten. Jag skulle rekommendera alla som vill köpa Selosse att skriva upp er på Franska Vinlistans mailinglista.

Hur är vinerna då? Till att börja med så har Jacques Selosse viner en väldigt speciell stil som inte alla uppskattar. Vinerna är väldigt koncentrerade, oxidativa och har alltid en tydlig ekfatskaraktär.

Foto: Pål Allan

Ingångsvinet heter Initial, innehåller 100 % Chardonnay från Avize, Cramant och Oger och är en blandning av tre på varandra följande årgångar. Degorgeringsdatum står alltid utskrivet på baksideetiketten och det gäller alla viner från Selosse.

Nästa vin heter V.O. vilket står för Version Originale. Det är också en 100 % Chardonnay från samma byar som Initial. Skillnaden är att V.O. innehåller druvor från lite bättre lägen.

Sedan gör Selosse en av mina absoluta favoritchampagner: Substance. Det innehåller också 100 % Chardonnay men har lagrats i en solera, en metod som brukar användas bland annat vid tillverkning av sherry. Anselme startade sin solera 1986 och varje år tappar han ut och buteljerar från den samtidigt som soleran fylls på med vin från den senaste årgången. En Substance innehåller alltså alla årgångar från 1986 ända fram till buteljeringsåret! Det ger Substance en väldigt speciell stil och en skön blandning av mognad och fräschör.

Selosse Rosé är för mig den bästa rosé som görs i Champagne och kanske den allra snyggaste flaskan också. Ett vin man kan sitta och dofta hur länge som helst på.

Sedan gör Selosse ett årgångsvin som nästan är omöjligt att få tag på. Jag har provat fem årgångar: 1988, 1989, 1990, 1998 och 1999. Alla utom möjligtvis 1988:an har gett fantastiska upplevelser. Jag har någon 2000-talsårgång i svenska källaren också.

En nyhet i Selosse sortiment är sex vingårdsbetecknade champagner som han började släppa 2010: La Côte Faron (100 % Pinot Noir från Aÿ) och Les Carelles (100 % Chardonnay från Les Mesnil-sur-Oger) blev de två första och de är tyvärr de enda två jag provat. Dessutom finns Sous le Mont (Mareuil), Le Bout Clos (Ambonnay), Les Chantereines (Avize) och Chemin de Châlons (Cramant). Om jag förstått saken rätt så kommer alla dessa att bli soleror och både La Côte Faron och Les Carelles har jag provat de första två ”årgångarna” av, varav det första släppet var rena 2003:or och det andra släppet en blandning av 2003 och 2004. Redan första ”årgången” av Les Carelles påminde mycket om Substance i stilen, märkligt nog, och är ett underbart vin. La Côte Faron är mycket speciell, en blanc de noir, där andra ”årgången” var klart bättre än första.

Foto: Pål Allan

Om man ska säga någonting negativt om Selosse överhuvudtaget så är det att priserna på hans viner skjutit i höjden, kanske lite väl mycket. Han årgångsvin från 1989 kostade knappt 300 kr på Systembolaget. Idag kostar samma vin ungefär tio gånger så mycket, om man överhuvudtaget får tag på det. När Initial släpptes på Systembolaget senast kostade den 887 kr och det tycker jag är för mycket – här i USA kostar samma vin runt 200 dollar. Man betalar idag ganska mycket för kultstatusen som Jacques Selosse uppnått.

Anselme och hans fru Corinne driver idag ett boutiquehotell med bara tio rum i hembyn i Avize. Det heter Les Avisés och står högt på min lista över hotell som jag vill besöka. Hotellrestaurangen lär vara väldigt bra också för att inte tala om vinlistan…