Prestigechampagner del 1

Jag tänkte starta en liten serie om champagnehusens prestigechampagner. Oftast gör champagnehusen mer än ett årgångsvin och då brukar man kalla det bättre vinet för en prestigechampagne. Ofta har det här vinet också ett eget varumärke. Jag brukar till exempel tala om Dom Pérignon, Cristal och Winston Churchill utan att nämna vilka champagnehus som ligger bakom (Moët & Chandon, Louis Roederer respektive Pol Roger). Ibland finns prestigechampagnerna som rosé också.

Jag kan också tillägga att LVMH på sin hemsida låtsas att Dom Pérignon är ett eget champagnehus som grundades 1668. En rätt avancerad historieförfalskning för att stärka varumärket Dom Pérignon. Sanningen är att champagnehuset Moët & Cie grundades 1743, döptes om till Moët & Chandon 1833 och lanserade sin prestigechampagne Dom Pérignon först 1921. Vad har LVMH fått årtalet 1668 ifrån då? Jo, det var det året munken Dom Pérignon flyttade till ett kloster i Champagne men han grundade inte något champagnehus.

Två champagnehus, Krug och Salon, har bara prestigechampagner i sitt sortiment. Och Laurent-Perrier och Krug gör prestigechampagner som inte är årgångsviner utan multi-vintage.

Just Laurent-Perriers prestigechampagne Grand Siècle drack jag häromdagen på en flight med British Airways till São Paulo. Den är en blandning av tre årgångar och nuvarande årgångsblandningen innehåller 1997, 1999 och 2002. Det är nog den sämsta upplagan av Grand Siècle jag provat och jag skulle aldrig betala Systembolagspriset 995 kr för den här champagnen. Tittar man på årgångarna är det inte konstigt att tidigare blandningar, till exempel 1993/1995/1996 och 1995/1996/1997, var bättre, men det är också möjligt att Laurent-Perrier med sina kommersiella framgångar ökat produktionen på bekostnad av kvaliteten.