Krug - en kärleksförklaring

Jag går fortfarande med Krug i tankarna efter den underbara Clos du Mesnil 1985 som jag drack i torsdags. För mig står Krug högt över alla konkurrenter i Champagne. Det är svårt att rangordna de allra bästa champagnerna jag druckit sinsemellan, men om jag skulle försöka göra en topplista så kanske de fem första platserna skulle se ut så här:

1. Krug Clos du Mesnil 1985
2. Krug 1979
3. Krug Clos du Mesnil 1979
4. Krug 1988
5. Krug 1996

Och då har jag ändå inte tagit med Krugs ”ingångsvin”, magnifika Krug Grande Cuvée som åtminstone på 90-talet och tidigare var fullt i klass med årgångsvinerna. Elaka tungor hävdar att LVMH, som 1999 köpte champagnehuset Krug från familjen Krug för en miljard franc, har ökat produktionen av både Krug Grande Cuvée och Krug Rosé och att de därför inte håller samma kvalitet som tidigare. Det kan mycket väl vara så, jag har svårt att bedöma det. Däremot är första årgångsvinet från Krug som helt producerats under LVMH:s ägande, Krug 2000, mycket bra, som jag skrev i juni.

Paul Levy, en amerikansk mat- och vinskribent verksam i England har skrivit så här om Krug: ”Krug is the Champagne that God gives his angels when they have been especially good.” Det är en mycket träffande beskrivning av Krug.

Krug Clos du Mesnil 1985

I torsdags hade jag bjudit hem två vinvänner på champagneprovning. Vi tar alltid med oss varsin flaska och så provar vi blint. Den här provningen blev något utöver det vanliga eftersom en god vän tog med sig en Krug Clos du Mesnil 1985.

Clos du Mesnil är världens bästa champagne, kanske till och med världens bästa vin alla kategorier, och 1985:an är den bästa årgång jag provat av Clos du Mesnil. En helt fantastisk champagne. Märkvärdigt ung med inga mognadstoner alls, en helt enorm syra, doft av polkagris på näsan som följs upp av mynta i eftersmaken. Till att börja med ett ”linjärt” vin i munnen men det växer på bredden med luft.

Jag är enormt tacksam för att få ha druckit det här vinet.

Bra odlarchampagner i septembersläppet

På lördag är det den 1 september och då släpper Systembolaget fyra odlarchampagner:

André Clouet 2007 för 349 kr
André Jacquart 2005 för 389 kr
David Léclapart l'Apôtre 2005 för 1150 kr
David Léclapart l'Artiste 2006 för 895 kr

André Clouet gör bra blanc de noirs på 100% Pinot Noir och hans utmärkta Silver Brut finns i beställningsortimentet för fyndpriset 289 kr. Jag är inte lika imponerad av hans årgångsviner även om jag inte provat 2007:an än. Däremot skulle årgångsvinet kunna vinna pris för fulaste etiketten i Champagne:

André Jacquart är ett stjärnskott bland champagneodlarna och jag har skrivit om hans champagner förut. Årgångsvinet är en blanc de blancs och dosagen är låg (2005:an ligger på 4 g/l). En härlig champagne som det nu släpps 600 flaskor av till rimligt pris. Den fanns i beställningssortimentet tidigare för marginellt högre pris. Köp!

David Léclapart har på kort tid blivit en kultodlare nästan i klass med Jacques Selosse och det här är första gången Léclapart släpps på Systembolaget. Systembolagets allokering är bara 120 flaskor av l'Artiste och 96 flaskor av l'Apôtre och de lär alla säljas på lördag.

Foto: Pål Allan

David är en biodynamisk odlare mest känd för sina blanc de blancs (enda undantaget är hans rosé som är en blanc de noirs). Han använder inte dosage så hans viner är knastertorra. Alla hans viner är årgångsviner men eftersom de inte ligger tillräckligt länge på jästfällningen får de officiellt inte klassas som årgångschampagner – däremot kan man utläsa årgången av siffrorna på baksidan. 06 betyder att det är 2006:a. Jag har skrivit ut årgångarna ovan men den informationen står inte på Systembolagets hemsida.

l'Apôtre är Léclaparts bästa vin och är ett vingårdsvin gjort på druvor från vingården La Pierre St Martin. Det är ett underbart vin men jag tycker att Léclaparts berömmelse gjort att priserna rusat i höjden och 1150 kr är lite väl mastigt. Man får betala en hel del för kultstatusen. Dessutom blev jag inte särskilt imponerad av just 2005:an vid en vertikalprovning på Grappe av just l'Apôtre förra hösten – den hamnade i skuggan av både 2006:an och 2004:an. Men visst är även l'Apôtre 2005 ett bra vin. l'Artiste 2006 är däremot en väldigt bra årgång av l'Artiste så min rekommendation är att köpa l'Artiste i det här släppet. Egentligen är väl den också ganska dyr men Léclapart är samtidigt en väldigt spännande odlare som alla champagneintresserade borde prova.

Eriks vinbar - en recension

Jag gick till Eriks vinbar igår tillsammans med min fru. Eriks vinbar är Stockholms klart bästa vinbar med många bra viner på glas. Dessutom har de utmärkt mat tillagad uppe i Gondolens kök till rabatterat pris jämfört med vad Gondolens gäster betalar. Enda nackdelen är att man inte har lika många rätter att välja på.

Vi började med varsin Toast Skagen (85 kr för en liten portion vilket räcker gott och väl) och till det drack jag ett glas Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2004. Fleur de Passion är en underbar champagne gjord på Chardonnay från Cramant och som lagrats på ekfat från Bourgogne. Cramant är en av de allra främsta byarna för Chardonnay i Champagne och Fleur de Passion är den bästa champagne från Cramant. Med tanke på det är den fortfarande väldigt billig. Dock behöver den lite tid i källaren. 2004:an är fortfarande lite blyg på näsan men börjar långsamt öppna upp sig.

Till huvudrätt tog jag Meunièrestekt rödspätta med kapris, rödbetor, citron och brynt smör. Den kostar 285 kr uppe på Gondolen men bara 185 kr nere på vinbaren. En mycket vällagad och god fiskrätt. Till det drack jag en Roulot Meursault Les Vireuils 2008, en maffig vit bourgogne som passade perfekt till maten.

Finns det något negativt att säga om Eriks vinbar? Inredningen är hemsk, verkligen hemsk, och musikvalet är oftast nästan lika illa. Men det viktigaste: vin, mat, service och priser är riktigt bra.

Snabbmat på Vapiano

Jag äter på Vapiano ibland med min son. För mig är det ett snabbmatsställe som i och för sig är ganska dyrt men maten är mycket bättre än på McDonald's. Däremot är servicen ofta på ”Fawlty Towers”-nivå, dvs rena skämtet. Framför allt retar jag mig på att de verkar ha som policy att alltid ha kö vid matdiskarna, även när lokalen är så gott som tom och det finns gott om personal på plats. I söndags strax före klockan 12 stängde de en matkassa framför näsan på min fru och hänvisade till att ”det är ju söndag”.

Eftersom Vapiano inte bara aspirerar på att vara ett snabbmatsställe utan också konkurrerar med andra ”billiga restauranger”, typ italienska kvarterskrogar, behövs bättring.

Jag föreslår att Vapiano Sturegatan tar in valfri 16-åring från McDonald's som servicekonsult.

Bra kött på restaurang Bistecca i Makati

Under mitt besök i Manila har jag bott i Rockwell i Makati. Makati är den rikaste staden av de 17 städer (!) som vuxit ihop till Metro Manila och Rockwell är ett område där många (rika) utlänningar bor.

Det finns en riktigt bra köttrestaurang i Makati: Bistecca. Jag har varit där flera gånger och kan varmt rekommendera deras Bistecca alla Fiorentina, en 1,4 kg porterhouse som man kan dela på fyra-fem personer. Sedan har de tryffel-pommes frites på menyn och det är hur gott som helst till. De har väldigt kraftig tryffelsmak som gör det nästan omöjligt att hitta ett matchande vin, men det är väldigt gott.

De har en del trevliga viner till rimliga priser också. När vi var där tog drack vi Château Laroque 2003, en koncentrerad Bordeaux med lakrits på näsan och mycket mörk frukt i munnen.

”Grappa” från Champagne

En god vän här i Manila bjöd mig på Marc de Champagne från Billecart-Salmon härom dagen. Det är ett slags ”grappa” gjord på druvrester från Billecart-Salmons champagneproduktion.

Jag är inte särskilt förtjust i grappa och det här var inte mycket bättre. Kanske lite mildare och rundare i smaken än en genomsnittlig grappa men inte något för mig.

I takt med att mitt vinintresse ökat har mitt intresse för sprit minskat. På 90-talet kunde jag tycka att det var spännande att jämföra olika single malt whiskies men nu tycker jag inte att det är särskilt gott alls.