lördag 8 februari 2014

Pollen Street Social en besvikelse

Jag avslutade mitt Europabesök med middag på Pollen Street Social, en enstjärnig restaurang i Mayfair i London med mycket gott rykte. Jag förstår inte varför. Visst, det är härlig puls och sköna människor men maten höll inte måttet för en restaurang på den här nivån. Vi åt avsmakningsmenyn där de två huvudrätterna i menyn höll godkänd (men inte på något sätt spektakulär) nivå men det var flera besvikelser både före och efter. Vi fick en “engelsk frukost“ serverad i ett äggskal där en söt ketchupsötma i botten av ägget saboterade hela rätten. Och en pilgrimsmussla där fryst rosa grapefruktströssel slog ut alla andra smaker. Och frysta popcorn till efterrätt är lika äckligt som det låter.

Om jag var inspektör från Michelin så skulle stjärnan ryka direkt. Nej, gå till någon av grannkrogarna Hibiscus eller Wild Honey i stället! Maten är flera klasser bättre på båda och det är bra puls på Wild Honey.


2 kommentarer:


  1. Tack för trevlig blogg Elvis. Tror man måste vara upplagd och arbeta upp viss entusiasm inför ett dylikt restaurangbesök. Jag brukar om möjligt försöka att noggrant granska menyer på nätet i god tid innan för att minska risken för besvikelser. Personligen är jag svag för det som bäst låter sig beskrivas som det äckelgoda, med okonventionella kombinationer av konsistenser, temperaturer och smakfält.

    Åt nyligen på Anthony Genoveses tvåstjärniga Il Pagliaccio i Rom där flera av rätterna ligger i den lite alternativa skola som Pollen Street Social representerar. Vi åt bl a rumstempererade ostron med burrataost, frusen litchijuice samt maniok. Åsynen var minst sagt egendomlig och första tuggan en lätt chock, andra förundran, tredje njutning. En annan rätt var kokt krabba med salsifierad glass, äpple och mint. Lätt bisarr var upplevelsen av en rätt som sammanförde pilgrimsmusslor med kronärtskocksvatten, sjögräs och vete. Jag valde som huvudrätt lamm med tobakspulver vilket inte liknar mycket annat jag ätit. En intressant aspekt blir givetvis att hitta viner som samspelar med måltider av detta slag. En kunnig sommelier hjälpte oss i detta fall. Vinlistan var synnerligen gedigen och servicen bland den bästa jag varit med om utanför Japan; diskret, effektiv och vänlig men samtidigt opersonlig vilket är exakt vad jag föredrar. Har svårt för den typ av smetigt inställsamma tjena-jag-är-din-kompis-service som präglar många svenska restauranger.

    SvaraRadera
  2. Tack! När man bor i Manila är det inte svårt att arbeta upp entusiasm inför besök på bra restauranger och jag hade höga förväntningar. Däremot kanske mina krav låg väl högt efter två fullträffar som Hibiscus och Oaxen.

    Il Pagliaccio låter spännande!

    Jag skulle inte sortera in Pollen Street Social i samma kategori som Il Pagliaccio. "Huvudrätterna" på Pollen Street Social var rätt konventionella och de misslyckade smårätterna kändes mer som effektsökeri än något annat. Jag har inget emot okonventionella smakkombinationer men när en extremt koncentrerad grapefruktsmak slår ut alla andra smaker i en rätt så är det inte smakkombinationen i sig som är problemet utan utförandet.

    SvaraRadera