Traditionen i Champagne är att odlare säljer sitt druvmaterial till de stora husen som sedan producerar och säljer champagne. Men en stark trend, inte minst de sista 10-15 åren, är att fler och fler odlare väljer att göra egna champagner av sitt eget druvmaterial.
Generellt finns det en klar skillnad i stil och filosofi mellan hus- och odlarchampagne. Husen försöker hålla en konsekvent stil på sina viner och uppnår det genom att blanda viner från ett stort antal byar och kompensera sämre år genom att blanda i reservviner från bättre år. Odlare, däremot, är begränsade till de odlingar de äger och därför blir odlarchampagner mycket mer varierade och mer fokuserade på terroir. (Terroir är ett samlingsuttryck för växtplatsen och de förutsättningar som finns där.) Vill man som champagneintresserad veta hur olika byar “smakar“ så är det i första hand odlarchampagner man får gå till. Dessutom släpps odlarchampagner väldigt unga, ofta så unga att de inte får årgångsklassificeras även om de är årgångschampagner, och ofta är dosagen låg.
Det är lätt att bli irriterad på överkommersiella hus som exempelvis Laurent-Perrier och Nicolas Feuillatte som köper in dåligt druvmaterial men ändå kan ta ut höga priser tack vare skicklig marknadsföring. Men odlare kan jag aldrig kritisera på det sättet; odlare gör oftast så gott de kan med det druvmaterial de har. Därför tvekade jag länge innan jag satte ihop den här listan. Jag har garanterat glömt några fantastiska odlare och bortsett från förstaplatsen har säkert varenda champagneälskare olika uppfattningar om vilka som ska vara med. Nog med brasklappar, så här ser min topplista ut:
1. Jacques Selosse
2. Vilmart
3. Diebolt-Vallois
3. Pierre Péters
4. Tarlant
5. Paul Déthune
6. Cédric Bouchard
7. David Léclapart
8. André Jacquart
9. Paul Bara
10. Pierre Gimonnet
Jag återkommer under de kommande månaderna med presentationer av var och en av dessa härliga odlare.
Tack för bra blogginlägg! På min lista över odlare, skulle Egly-Ouriet komma högt upp. Jag tycker att de är en av de främsta på Pinot Noir-dominerad champagne. Mvh Jonas
SvaraRaderaHej Jonas!
RaderaJa, Egly-Ouriet är en odlare som många håller högt. Många skulle säkert sätta honom som nummer två efter Selosse. Själv tycker jag bättre om Paul Déthunes blanc de noirs och så ska jag erkänna att jag är lite färgad av ett misslyckat besök hos Egly-Ouriet för ett par år sedan.
Jag tycker också om Paul Déthunes, och har köpt på mig en del av hans viner. Har än så länge bara provat de enklare. Väldigt bra tycker jag. Paul Déthunes är definitivt med på min lista också. Jag har hört från flera håll, att Egly-Ouriet inte är särskilt trevliga att besöka. Trist! Jag som inte råkat ut för detta, tycker att deras viner är fantastiska. Mvh Jonas
SvaraRaderaJag kan tycka att Eric Rodez är fullt drickbar också! Och Gatinois...
SvaraRaderaJag vet. Jag veeeeeet. :-)
RaderaDet finns många fler: Pierre Moncuit, Agrapart, Larmandier-Bernier, Jérôme Prévost...
Trevlig lista, försökte mej på en egen lista.
SvaraRaderaMan får nog ta platserna med en nypa salt och en sån här lista
är nog ganska föränderlig från vecka till vecka.
Dock så har jag nog svårt att se Selosse bli nedputtad från förstaplatsen.
1. Jacques Selosse
2. Cedric Bouchard
3. Jerome Prevost
4. Vilmart
5. Ulysse Collin
6. Tarlant
7. Savart
8. Agrapart
9. H Billiot
10. Pierre Peters
Jag skulle kunna skriva under på din lista också, förutom Billiot som jag inte har provat.
Radera