måndag 15 december 2014

Diebolt-Vallois – en presentation

Det har varit lite tunt med odlarpresentationer ett tag men nu är det dags att fortsätta. Turen är kommen för Diebolt-Vallois, trea på min lista över Champagnes främsta odlare. Här är listan igen med länkar till de presentationer jag skrivit:

1. Jacques Selosse
2. Vilmart
3. Diebolt-Vallois
4. Pierre Péters
5. Tarlant
6. Paul Déthune
7. Cédric Bouchard
8. David Léclapart 
9. André Jacquart
10. Paul Bara

Till att börja med är Cramant en av mina absoluta favoritbyar i Champagne och en rad bra producenter huserar där, till exempel Bonnaire, Larmandier-Bernier, Lilbert och Sugot-Feneuil. Bäst av dem alla är Diebolt-Vallois, mycket tack vare toppvinet Fleur de Passion men jag tycker att hela utbudet är bra.


Från vänster: Fleur de Passion, Prestige, årgångsvinet, Blanc de Blancs samt Tradition















Diebolt-Vallois bildades 1978 genom att Jacques Diebolt gifte sig med Nadia Vallois och grundarparet driver fortfarande Diebolt-Vallois. Familje Diebolt har varit bott i Cramant sedan 1800-talet och familjen Vallois har varit odlare i grannbyn Cuis sedan 1400-talet. I samband med att familjerna odlingar slogs ihop på 70-talet investerade man också i egna källare och egen produktionsanläggning.

Ingångsvinet heter Tradition och är en hygglig champagne men ligger märkligt högt i pris (349 kr) jämfört med de andra vinerna från Diebolt-Vallois. Det här vinet innehåller ungefär 60% Pinot Noir och Pinot Meunier från premier cru-byn Cuis. Även rosén (som inte finns på Systembolaget) är Pinot-dominerad medan övriga viner innehåller 100% Chardonnay. I Sverige säljs även ett vin som heter Erik Lallerstedt Brut vilket jag tror är samma vin som Tradition men med ett något högre pris (369 kr).

Sedan finns det två årgångslösa blanc de blancs: den ena heter just Blanc de Blancs, den andra heter Prestige Brut. Ambitionsnivån är högre med Prestige Brut. Den innehåller enbart grand cru-druvor samt lagras på ekfat. Av någon märklig anledning är Prestige Brut billigare på Systembolaget (369 kr) än Blanc de Blancs (379 kr) och därför har jag aldrig kommit för mig att prova Blanc de Blancs. Prestige Brut, däremot, är en favorit sedan länge. Jag gillar ekfatskaraktären och det är en champagne som brukar uppskattas av alla, både champagneälskare och mer ovana champagnedrickare.

De två årgångsvinerna följer samma mönster. Båda är blanc de blancs men vanliga årgångsvinet är inte grand cru och lagras inte på ekfat, medan Fleur de Passion görs på enbart druvor från de allra bästa lägena i grand cru-byn Cramant och lagras, liksom Prestige Brut, på ekfat. Malolaktisk jäsning undvikes vilket gör att syran brukar vara sylvass hos unga Fleur de Passion. Fleur de Passion har blivit ett riktigt kultvin och priserna i Sverige har tyvärr gått upp kraftigt den sista tiden. Nu kostar Fleur de Passion 2006 hela 899 kr – när den släpptes på Systembolaget i september 2013 kostade den 599 kr. Vanliga årgångsvinet finns just nu inte att köpa i Sverige men det beror säkert på att den är slutsåld hos importören – jag har för mig att det brukar dyka upp med jämna mellanrum.

Jag får upprepa tipset från i lördags: Köp Diebolt-Vallios Prestige Brut för fyndpriset 369 kr innan det också galopperar iväg i pris! Om ni är känsliga för ekfat så lägg undan flaskorna i källaren i några år.

6 kommentarer:

  1. Nice! Har några 2002 Fleur de Passion i källaren, kanske dags att testa?

    Btw, testat något från Dehours?

    SvaraRadera
  2. Jag har själv en orörd låda Fleur de Passion 2002 i min (svenska) källare. Jag kommer att korka upp några viner ur källaren i sommar men mina Fleur de Passion kommer att få ligga i några år till.

    Dehours är en spännande odlare som jag tyvärr inte haft möjlighet att prova än.

    SvaraRadera
  3. Hej igen!

    Det är kul att du tagit med Diebolt-Vallois på din odlarlista och jag håller med om att de utan tvekan har en odlarprofil, men de har faktiskt husstatus!

    Annars kan jag skriva under på allt du skriver och även tillägga att både Jacques och hans dotter Isabelle är mycket trevliga. Isabelle är för övrigt också smått chockad över prishöjningen av FdP 2006 här i Sverige!

    /Martin

    http://champagne-bloggen.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för rättelsen! Jag ser nu att de fick husstatus 2007. Slarvigt av mig.

      Jag var faktiskt lite osäker på just Diebolt-Vallois men eftersom både Juhlins och Stevensons senaste böcker (båda reviderade 2013) säger att Diebolt-Vallois är en odlare (R-M) letade jag inte vidare.

      Radera
    2. Jag har också sett att Juhlin skriver fel i sin senaste bok. Det är uppenbart att han har mer fokus på att få med så många provningspoäng som möjligt än att korrekturläsa de gamla producentbeskrivningar han återanvänder...

      Radera
    3. Ja, det känns lite som om Juhlin tröttnat och inte orkar anstränga sig längre. Man tycker att någon kunde faktagranska de gamla beskrivningarna åt honom.

      Radera