Prisvärt eller inte – varför är det så intressant?

Det finns många intressanta aspekter av vin. När man dricker en champagne från 1988 är det lite som att färdas i tiden. Väderleken under 1988 kommer fortfarande att påverka smaken, hur flaskan har lagrats mellan buteljeringen 1989 och nu kommer också att påverka. Druvblandningen, vilka växtlägen druvorna kommer ifrån och vinmakeriet. Vinets framtida utveckling är intressant att spekulera i. Ska man låta sina återstående flaskor av samma vin ligga?

Det här är bara några exempel, men när man läser om viner i svenska tidningar är det bara en sak som lyfts upp och det är prisvärdheten. Jag tycker att det är ett väldigt trist sätt att bedöma viner på. Ett 80-kronorsvin kanske anses som prisvärt om det är bättre än en massa andra 80-kronorsviner, men vad säger det egentligen? Det betyder inte att vinet är bra, intressant eller passar till en viss mat.

Den här tråkiga synen på vin har spridit sig till Systembolaget också. Om man går in på Systembolaget så kommer man att finna att vinerna är sorterade i prisordning – det måste vara ett helt unikt sätt att sortera varor på. Tänk om Akademibokhandeln gjorde likadant. Om man frågar om hjälp att hitta ett vin till en viss mat på Systembolaget kommer första motfrågan att bli ”vad ska den kosta?”. Det måste också vara helt unikt. Tänk om kundtjänsten på Akademibokhandeln började med att ställa samma fråga när man bad om tips på en bra bok. Eller om expediten på NK sa att ”den här skjortan är den mest prisvärda skjorta vi har i 899 kr-klassen”. Jaha.

I förra veckan köpte jag ett vin som jag inte provat förut, nämligen R & L Legras Cuvée Présidence Blanc de Blancs 2002. Jag vill prova det för att se hur det står sig mot R & L Legras prestigevin Cuvée St Vincent (2002:an inte släppt än), mot grannhuset Legras & Haas 2002, mot Pierre Peters Cuvée Spéciale Les Chetillons 2002 (samma årgång, också gamla stockar Chardonnay, men från en annan grand cru-by). Det ska bli spännande att prova. Hur den står sig mot andra champagner i samma prisklass kommer jag inte ens att fundera på.

Sottimano Cottá igen

Jag var på en restaurang i Montreal igår och tog in en flaska Sottimano Cottá igen, samma vin som jag drack på Rolfs kök i lördags. Den här gången var det årgång 2004 och den var öppnare och lite mer fruktig. Bättre än 2007:an.

Jag kan förresten rekommendera en trevlig app till iPhone: VintageChart+ från Wine Spectator. Den innehåller kommentarer till och poängbedömning av årgångar i olika vindistrikt. Champagneårgångarna har jag i huvudet men bra att ha för andra viner.

Coca-Cola, isbjörnar och majssirap

Befinner mig i Kanada på jobbresa och köpte just en Coca-Cola och fick till min förvåning en vit burk ur automaten. Befarade först att jag fått någon lightvariant av misstag men det visade sig att Coca-Cola har en kampanj tillsammans med WWF för att samla in två miljoner dollar för att stödja isbjörnar. Därav en vit isbjörnsburk. Det känns bra—nu kan jag dricka Coca-Cola med lite bättre samvete den här veckan.

Däremot är jag inte förtjust i att Coca-Cola använder majssirap i stället för socker som sötningsmedel i Nordamerika. Eftersom majssirap är mycket billigare än socker i USA innehåller USA-tillverkad Coca-Cola inget socker alls och det påverkar smaken. Det är svårt att beskriva, det är lika sött men på ett annat sätt. Jag tycker inte om det i alla fall. Här i Kanada innehåller Coca-Cola socker eller majssirap, enligt innehållsförteckningen. Jag kan dock slå vad om att dagens vita burk innehöll mer socker än när jag var här senast. Undrar om de häller i det som är billigast för dagen.

Rolfs kök sviktar lite

Rolfs kök är en av mina favoriter i krog-Stockholm. Maten brukar alltid hålla hög klass, både till lunch och middag, och vinlistan är imponerande. Dessutom brukar servicen vara trevlig och bra.

Gjorde ett besök igår tillsammans med min fru och ett par vänner. Det var proppfullt och tyvärr räckte inte personalen till—vi fick vänta i 45 minuter på att få beställa mat vilket innebar att förrätterna stod på bordet först 70 minuter efter att vi kommit. Det är inte godkänt. Ska säga att servicen var lika trevlig som vanligt och de bad om ursäkt—de var väl underbemannade helt enkelt vilket tyvärr är alltför vanligt i Sverige.

Vi började med en Diebolt-Vallois Prestige för rimliga 790 kr. De har precis bytt från Diebolt-Vallois till Billecart-Salmon som standardskumpa men vi lyckades lägga beslag på sista flaskan Diebolt-Vallois. Den var lika bra som alltid (och är ett fynd i beställningssortimentet) men kanske är det en champagne som passar bäst på sommaren med sin blommighet. Jag delade på en råraka med löjrom med min fru till förrätt, medan det andra paret tog kalvsylta respektive kantarelltoast. Alla var mycket nöjda. Till huvudrätten tog vi in en Sottimano Cottá 2007, en bra modern Barbaresco åt ”Barolo-hållet”. Jag tog entrecôte med Cafe de Paris-smör och haricot verts, en härlig retrokombination, till huvudrätt men blev besviken. Tillbehören var bra men köttet var bara OK. Även fisksoppan som en annan i sällskapet tog var medioker. Den enda huvudrätt som var riktigt bra var hängmörad chateaubriand med Fourme d’Ambert.

Den långsamma servicen när vi kom och de svaga huvudrätterna drar ner intrycket den här gången, men jag kommer att ge Rolf kök nya chanser.

Bra champagnesläpp på Systembolaget den 1 december

Nästa torsdag släpps femton intressanta champagner i Systembolagets tillfälliga sortiment. Jag skulle vilja säga att det här är det bästa champagnesläppet på flera år:

Taittinger Comtes 2000
Deutz 2006
Deutz Rosé 2007
Diebolt-Vallois 1983
Diebolt-Vallois 1999
Dom Pérignon Oenothèque 1996
Henriot Rosé
Henriot Cuvée des Enchanteleurs 1981
Jacques Selosse Initial
Jacques Selosse Substance
Jacques Selosse Version Originale
Larmandier-Bernier Terre de Vertus
De Saint Gall Orpale 1998
Paul Bara Special Club 2004
Pierre Gimonnet Special Club 2002

Det här är en stark samling champagner. Den klarast lysande stjärnan är tveklöst Henriot Cuvée des Enchanteleurs 1981.

Henriot introducerade sitt prestigevin Cuvée des Enchanteleurs med årgång 1985. Det är en blandning av 55% Chardonnay och 45% Pinot Noir (proportionerna varierar lite mellan olika årgångar) och tillhör det absoluta elitskiktet av toppchampagnerna. 80-talsårgångarna (85, 88 och 89) är alla fantastiska men jag undrar om inte senaste årgången (96) är bäst hittills. Det får framtiden utvisa. Men om första årgången av Cuvée des Enchanteleurs var 1985, vad är det då som släpps på Systembolaget nu? Jo, Henriot har en stor mängd äldre prestigeviner i sina källare och när de släppts på senare år har Henriot döpt dem till Cuvée des Enchanteleurs trots att de hette något annat när de släpptes första gången. 1981:an hette till exempel Cuvée Baccarat. Jag har inte provat 1981:an men med tanke på att den vilat tryggt i Henriot källare i alla år och att Henriots prestiger brukar vara strålande, är det stark köprekommendation! Priset är 1899 kr vilket jag tycker är ett bra pris för en perfekt lagrad champagne av så hög klass. Tyvärr är jag bortrest och kommer inte att hinna köpa någon men jag får hoppas på att någon av mina generösa champagnevänner låter mig provsmaka.

Jag vill också nämna Jacques Selosse, Champagne främste odlare. Selosse Substance är en solera som innehåller alla årgångar från 1986 och framåt (skulle gissa att 2004 är den senaste årgången som ingår i blandningen som släpps nu). Substance är en väldigt speciell champagne, en av mina absoluta favoriter. Jag tycker att Initiale och VO blivit lite för dyra, men Substance är värd varenda krona. Den går dessutom alldeles utmärkt att dricka "ung", tack vare alla årgångar som ingår i blandningen.

Champagnetipsen i SvD:s bilaga Vinterfesten

Med dagens Svenska Dagbladet följde det med en bilaga som hette Vinterfest med recept och vintips. SvD:s vinskribent Mikael Mölstad och Ia Orre från Elle Mat och vin tipsar om viner. Mölstad tipsar om två champagner, Pierre Peters Cuvée de Réserve och Palmer Millésime Brut 2005, och ger båda betyget 6 av 6. Båda är hyggliga champagner i lågprissegmentet precis som jag skrev om i förra veckan, men jag förstår mig inte på betygen. Det finns många champagner som är bättre och om dessa skulle vara värda toppbetyg räcker inte betygsskalan till.

Ia Orre tipsar om Deutz Rosé Brut 2007 som tydligen släpps den 1 december. Systembolaget har inte publicerat vilka viner som släpps i december än, förutom till utvalda journalister. Jag har inte provat den här årgången av Deutz Rosé än men det är säkert ett bra tips—Deutz gör bra roséchampagner. Som kuriosa kan nämnas att Deutz vanliga årgångsrosé är en blanc de noirs till skillnad från deras prestigevin William Deutz Rosé som från och med årgång 1990 innehåller 25% Chardonnay. Orre tipsar även om utmärkta Louis Roederer Brut Premier och Françoise Bedel Extra Brut, en spännande odlarchampagne som jag inte provat. Orres tips är klart bättre och mer intressanta—det verkar som om hon har ett mer genuint champagneintresse än Mölstad.

För övrigt noterar jag roat att tre av dessa fem champagner redan rekommenderats av mig i den här bloggen. :-)

Hur bra är Dom Pérignon?

Moët & Chandon är världens mest framgångsrika champagnehus och Dom Pérignon är firmans prestigechampagne. I vinkretsar hör det nästan till att se ner på Moët, antagligen just för att de är så framgångsrika. Själv tycker jag att vanliga Moët & Chandon Brut Impérial är en hygglig standardchampagne med en smak som uppskattas av de flesta men den är alldeles för dyr. Moët är duktiga på marknadsföring och man betalar rätt mycket för varumärket. Som alternativ till Moët kan jag varmt rekommendera Pol Roger Brut Réserve och Louis Roederer Brut Premier som båda finns i Systembolagets ordinarie sortiment. De är i samma prisklass som Moët men håller betydligt högre kvalitet.

Dom Pérignon är antagligen världens mest kända prestigechampagne och har varit så länge. Flaskans form och den kända etiketten har sett likadana sett sedan den första årgången (1921). I 60-talets Bondfilmer drack James Bond Dom Pérignon—från och med Moonraker bytte han till Bollinger RD.

 Hur bra är då Dom Pérignon? Jag har provat alla årgångar av Dom Pérignon från 1982 och framåt förutom 1992:an (som för övrigt lär vara en svag årgång). Jag har också provat några 60- och 70-talare. Mogen Dom Pérignon är helt underbar—det brukar finnas kaffetoner, choklad och kola som balanseras av en bra syra. 1985:an är den bästa Dompa jag druckit, men 1966:an, 1976:an, 1982:an och 1988:an är alla underbara. Fullt i klass med andra toppchampagner som Winston Churchill från Pol Roger och Cristal från Roederer, för att dra en parallell till två hus vars vanliga non-vintage är överlägsen Moëts.

Yngre Dom Pérignon kan också vara bra—2002:an är redan helt underbar—men årgångarna 1998, 1999 och 2000 har inte imponerat än. Moët hemlighåller hur mycket Dom Pérignon som produceras, gissningsvis rör det sig om mellan tre och fem miljoner flaskor per årgång. Rykten säger att produktionen ökades kraftigt någon gång på 90-talet och att det har gjort att kvaliteten gått ner. Det kan förklara svagheten hos 1998-2000 men jag tror ändå att 2002 kommer att bli en klassisk årgång för Dom Pérignon efter ett antal år i källaren.

Det blir också spännande att prova Dom Pérignon 2003 som snart kommer att släppas. 2003 var ett mycket svårt år i Champagne med en kall vinter, mild tidig vår följd av svåra frostnätter i april, hagel i juni och sedan en extremt varm sommar och tidig skörd. Jag har hört att Dom Pérignon 2003 därför har gjorts i en betydligt mindre upplaga än vanligt. Kanske har det lett till högre druvkvalitet i genomsnitt än vanligt?