Underbart Hanu-kött i Seoul

Jag har varit i Seoul sedan i söndags och i vanlig ordning innebär det en massa god koreansk mat. Tre luncher av fyra har jag ätit på en koreansk barbeque-restaurang nära kontoret. De serverar koreanskt kött från korasen Han-u (eller Hanu). Här i Korea anses koreanskt kött vara bäst i världen och är dyrare än importerat kött från USA och Sydamerika, och det förstår jag. Det är ett väldigt mört och välsmakande kött.

Det finns lite olika varianter av koreansk barbeque - på den här restaurangen steks köttet i kofett vid bordet och sedan doppar man köttet i gochujang, en tjock sås gjord på röd chili, sojabönor och ris, och ett salt som är smaksatt med vitlök och lite andra kryddor. Sedan äter man förstås kimchi och grönsaker till.

Jag är så förtjust i restaurangens salt att jag bad att få med mig en burk hem. Servitrisen förklarade att hon var tvungen att fråga sin chef men kom sedan tillbaka med en liten burk åt mig. Min kollega förklarade att jag skulle ta med mig saltet till Sverige och bjuda på middag i koreansk stil och då blev servitrisen så smickrad att hon sprang och hämtade en mycket större burk salt. Ikväll kommer jag att köpa gochujang på flygplatsen och så kommer jag att kunna bjuda på koreanska smaker i Fjällbacka i nästa vecka.

När köttet är färdigstekt läggs det på potatisskivor i pannan. Potatisen
får sedan ligga kvar i pannen under hela måltiden och sedan äter man
dem som avslutning. Då är det genomstekta och "marinerade" i köttfettet
och är väldigt goda!

Vad har jag skrivit mest om?

I förra veckan satt jag och lade in etiketter på alla inlägg jag skrivit vilket är drygt 450 stycken. Jag nöjde mig med champagneproducenter och i några fall specifika champagner, till exempel Comtes och Dom Pérignon som jag brukar referera till utan att nämna producenten. Jag tog också med restauranger. Det gav mig också en intressant inblick i vad jag skrivit om genom åren. Så här topp-5-listan ut för champagner:

1. Dom Pérignon (53)

2. Winston Churchill (49)

3. Bollinger (48)

4. Vilmart (37)

5. Pol Roger (34)

Listan är ganska präglad av mina inlägg om vinauktionerna där jag ofta brukar tipsa om just Dom Pérignon och Winston Churchill. Att Vilmart är högt upp på listan förvånar nog ingen trogen läsare.

Listan över restauranger ser ut så här:

1. Frantzén/Frantzén-Lindeberg (14)

2. Mathias Dahlgren (13)

3. Oaxen (10)

4. Gastrologik (7)

5. The Bazaar (6)

Gastrologik och deras trevliga bakficka Speceriet hade jag nästan glömt bort. Om mitt nya kontor hamnar i närheten kommer jag att bli lunchstamkund på Speceriet!

Oaxen Krog en liten besvikelse

Jag hade förmånen att besöka gamla Oaxen tre gånger, varav ett julbord, och var lika imponerad varje gång. Och när jag besökte nyöppnade Oaxen Krog på Djurgården förra året, innan de hade hunnit få någon stjärna, blev jag enormt imponerad och hoppades att de skulle få två stjärnor direkt. De fick nöja sig med en men fick sin andra i våras. I onsdags gick jag dit med min fru och ett par goda vänner och för första gången blev jag besviken på Oaxen.

 

För mig är ett restaurangbesök på den här nivån ett slags konstupplevelse men ett grundkrav är att maten ska vara god. Koncept eller effektsökerier får inte drivas så långt att den goda maten sätts i andra rummet. När Niklas Ekstedt, kocken bakom enstjärniga Ekstedt i Stockholm, intervjuades i Värvet i våras berättade han att han inte håller med; han kan njuta av en restaurangupplevelse utan att maten är god.

Förhoppningsvis är det en formsvacka men jag känner tyvärr att Oaxen har gått lite i samma fälla som Noma. Konceptet med närodlad mat har drivits för långt och det blir lite för mycket boklöv, tussilago, kirskål, stensöta och nypon. Egentligen gillar jag konceptet och det har inte ändrats sedan jag var där förra gången men då fanns det en lekfullhet och entusiasm som saknades nu, och maten var helt enkelt mycket godare då.

Jag ska också säga att det var mycket som var bra. Servicen höll mycket hög klass, de vita vinerna i vinpaketet var väldigt trevliga (två bourgogner och ett vin från Umbrien) och många rätter var väldigt bra. Jag förstår att det är tufft att hålla högsta nivå varje kväll och förhoppningsvis var den här onsdagen bara en tillfällig formsvacka.

Jag kan inte låta bli att jämföra med Frantzén som jag besökte i februari. Om mina besök i år på Oaxen Krog och Frantzén är representativa är Frantzén just nu minst en klass bättre och definitivt Stockholms bästa restaurang. Jag tror också att Frantzén har goda möjligheter att bli Sveriges första trestjärniga restaurang någonsin, förhoppningsvis redan i nästa års utgåva av Michelin Nordic.

En mycket elegant amuse-bouche: Svampkräm och
löjrom serverad i en skiva champinjon.

Torskhals bakad under späck med rotselleri,
grillad Skillebysallad & syrad Djurgårdsfrukt.

Lamm & svartrot med puré på ramslök, nyponglacé & natursyrad grädde.

Glad midsommar

Kära läsare, jag vill passa på att önska er alla en riktigt trevlig midsommarhelg! Själv flyger jag till Seoul på midsommardagen. Jag ska skriva ner intrycken från Oaxen under resan och antagligen blir det rapporter från någon restaurang i Seoul eller Manila också.

Jag har ägnat lite tid åt att tagga alla mina gamla inlägg med sökord och de finns här i menyn till höger. Jag nöjdde mig med tre kategorier: champagneproducenter, restauranger och några få specifika champagner.

Jag har två gånger skrivit kritiskt om Systembolaget här på bloggen. Dels skrev jag att det är hög tid att skrota monopolet för två år sedan, dels kritiserade jag Systembolagets politiska marknadsföring för ett halvår sedan. Nu har det precis inträffat en monopolrelaterad rättsskandal i Sverige där en liten importör av ekologiska österrikiska viner blivit dömd till höga böter för olovlig alkoholförsäljning trots att han haft tillstånd från Skatteverket att bedriva distanshandel och betalat in alkoholskatt. Det är ett väldigt obehagligt fall där Systembolaget, IOGT-NTO och rättsväsendet samarbetat för att sätta dit en liten vinhandlare som försökt göra allting rätt. Anders Röttorp har skrivit en utmärkt artikel om detta.

Flyttlasset går till Sverige

I maj berättade jag att vi skulle flytta till Barcelona. De planerna är nu ändrade och vi kommer att flytta tillbaka till Stockholm i stället. Bloggen kommer därmed att få lite mer Stockholmsfokus.

Ikväll ska jag till Oaxen Krog tillsammans med min fru och ett par goda vänner. Det blir min frus första besök. Efter förra årets besök där har jag mycket höga förväntningar. Jag återkommer med en rapport.

Bra viner på prinsbröllopet

I lördags var det bröllop mellan prins Carl Philip och Sofia Hellqvist här i Stockholm och till bröllopsmiddagen serverades dessa viner:

Champagne Diebolt-Vallois Tradition Brut
Pommery 2005

Maison Trimbach Riesling ”Sélection de Vieilles Vignes” 2011

Radford Dale Freedom Pinot Noir 2012

Château Suduiraut 2002

Bra val rakt igenom, tycker jag. Jag hade i och för sig valt Diebolt-Vallois Prestige Brut i stället för Tradition, inte minst som de kostar lika lite (369 kr) i Sverige, men är glad att valet föll på Diebolt-Vallois. Jag har inte provat Pommery 2005 och spontant känns Systembolagspriset 605 kr för dyrt men kungahuset fick säkert ett bättre pris.

Riesling från Alsace, Pinot Noir från Sydafrika och en bra Sauternes på det. Inte illa! 

Märkligt höga priser på auktionen

Tidigare veckan genomfördes vårens sista vinauktion och priserna var uppskruvade. Det är till exempel obegripligt hur någon kan betala över 4.500 kr (inkl. avgifter) för tre flaskor Nicolas Feuillatte Palmes d'Or.  Posten innehöll två stycken 2002:or och en 1997:a och 2002:an kan just nu köpas för 901 kr på Systembolaget. Jag skulle aldrig köpa det här mediokra vinet överhuvudtaget men att någon betalar så mycket mer än vad samma vin kan köpas för på Systembolaget idag är obegripligt.

Ett annat exempel på ett märkligt överpris var att en flaska Winston Churchill 1998 gick för en bit över 3.000 kr med avgifter men den som betalade det överpriset kan i alla fall glädja sig åt en bra champagne.

De två poster med Gosset som jag tipsade om gick för utropspris så det är bara att gratulera köparna.

Vårens sista vinauktion

På måndag börjar vårens sista vinauktion och det är hela 124 poster champagne, vilket måste vara rekord. Alla dessa klubbas mellan kl 10.00 och 15.10 på måndag.

Det är ovanligt många äldre champagner den här gången: fem poster med champagner från före 1960, hela sexton 60-talschampagner och femton 70-talschampagner. Då historiken för dessa är okänd vill jag inte rekommendera köp av någon av dessa. ”Stored in private cellar” som Auktionsverket skriver om varenda post är en förskönande omskrivning för ”vi har ingen aning om hur flaskan varit lagrad”.

Mina köptips den här gången kommer från Gosset och Philipponnat, två hus som jag rankar väldigt högt men som inte brukar betinga särskilt höga priser på auktionerna. Vinerna är:

Clos des Goisses 1989 (på flaska eller magnum)
Gosset 1989
Gosset Celebris 1995

Lycka till på måndag!

Restaurang ABaC i Barcelona en tvåstjärnig restaurang med mersmak

Barcelona är en fantastisk restaurangstad och i förra veckan var jag och min fru nere på en scoutingresa inför vår flytt. Vi bodde på ABaC hotell som råkar ha en tvåstjärnig restaurang som hotellrestaurang och jag kan varmt rekommendera både hotellet och restaurangen. När de visade sig ha Vilmart som glaschampagne och sedan ställde fram den här underbara hållaren för vinkorkar kände jag att vi kommit rätt:

Maten och servicen var av absolut toppklass. Tyvärr hade vi inte ork att äta hela avsmakningsmenyn utan nöjde oss med à la carte. På rekommendation av sommelieren tog vi in en flaska Vinya dels Taus Penedès Nun 2013, ett katalanskt vitt vin gjort på druvan Xarello. En mycket trevlig ny bekantskap, både vinet och druvan.

Här är lite bilder:

Vilken årgång av Royale?

På den härliga vinprovningen förra helgen drack vi även Vouette & Sorbée Fidéle, en blanc de noirs degorgerad den 30 oktober 2012. En 2009:a även om den inte årgångsdeklareras. Inget stort vin och vissa i sällskapet var väldigt negativa. Jag gillar Vouette & Sorbée och tillhörde den mer positiva skaran.

För övrigt klurar vi fortfarande på vilken årgång av Charles Heidsieck Royale som vi drack. Huvudtipsen är 1971, 1975 och 1976. Det råder osäkerhet huruvida det gjordes en 1976:a av Royale överhuvudtaget men att det gjordes en 1971:a och en 1975:a vet vi. Jag lutar just nu åt 1975. Vad tror ni läsare?