För mig är ett restaurangbesök på den här nivån ett slags
konstupplevelse men ett grundkrav är att maten ska vara god. Koncept eller effektsökerier får inte drivas så långt att den
goda maten sätts i andra rummet. När Niklas Ekstedt, kocken bakom enstjärniga
Ekstedt i Stockholm, intervjuades i Värvet i våras berättade han att han inte
håller med; han kan njuta av en restaurangupplevelse utan att maten är god.
Förhoppningsvis är det en formsvacka men jag känner tyvärr
att Oaxen har gått lite i samma fälla som Noma. Konceptet med närodlad mat har
drivits för långt och det blir lite för mycket boklöv, tussilago, kirskål,
stensöta och nypon. Egentligen gillar jag konceptet och det har inte ändrats
sedan jag var där förra gången men då fanns det en lekfullhet och entusiasm som
saknades nu, och maten var helt enkelt mycket godare då.
Jag ska också säga att det var mycket som var bra. Servicen
höll mycket hög klass, de vita vinerna i vinpaketet var väldigt trevliga (två bourgogner och ett vin från Umbrien) och många rätter var väldigt bra. Jag förstår att det är tufft att hålla högsta
nivå varje kväll och förhoppningsvis var den här onsdagen bara en tillfällig
formsvacka.
En mycket elegant amuse-bouche: Svampkräm och löjrom serverad i en skiva champinjon. |
Torskhals bakad under späck med rotselleri, grillad Skillebysallad & syrad Djurgårdsfrukt. |
Lamm & svartrot med puré på ramslök, nyponglacé & natursyrad grädde. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar