Jag köpte den mest för utseendet men blev sedan väldigt imponerad av innehållet (mer om den champagnen nedan). Sedan dess har jag provat en rad av Tarlants champagner och placerar dem som nummer fem på min lista över de tio främsta odlarna i Champagne. Här är min topplista igen med länkar till de presentationer jag redan skrivit:
1. Jacques Selosse
2. Vilmart
3. Diebolt-Vallois
4. Pierre Péters
5. Tarlant
6. Paul Déthune
7. Cédric Bouchard
8. David Léclapart
9. André Jacquart
10. Paul Bara
Familjen Tarlant har varit odlare i Champagne sedan 1600-talet och började producera viner under eget namn 1929. Idag drivs Tarlant av Benoît Tarlant och hans barn Jean-Mary och Mélanie. De äger 14 hektar i Oeuilly, Boursault, St-Agnan och Celles-lès-Condé. Ingen av de här byarna är ens premier cru så vinernas höga klass får tillskrivas vinmakeriet.
Odlingarna är alla biodynamiska, varje lott vinifieras för sig, två tredjedelar av vinerna vinifieras på ekfat, malolaktisk jäsning undvikes och vinerna får ligga länge på jästen före degorgering, för årgångsvinerna cirka 8-10 år. Dosagen är låg (0-6 gram). Tarlant gör elva olika champagner varav tre är vingårdsbetecknade. Ekfatskaraktären finns alltid, av naturliga skäl, och jag vet att vissa uppfattar den som lite störande men jag håller inte med.
Den kanske mest intressanta champagnen är La Vigne d'Antan, en 100% oympad (!) Chardonnay från vingården Les Sables i Oeuilly. Oympad betyder att den, precis som Bollingers dyrgrip VVF, är gjord på rankor som överlevde vinlusens invasion av Champagne vid förra sekelskiftet. En riktig raritet, med andra ord, som jag bara provat en gång. Mycket gummi på näsan och väldigt komplex och speciell. Senaste årgången av detta vin är 2000.
La Vigne d'Or är en 100% Pinot Meunier, också från en vingård i Oeuilly. Senaste årgången är 2002.
Cuvée Louis, en multi-vintage som jag skrivit om förut, är faktiskt också en vingårdschampagne. Vingården ligger också i Oueilly och heter Les Crayons och har 65 år gamla vinrankor med 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir. Cuvée Louis har funnits i beställningssortimentet på Systembolaget men är tillfälligt slut sedan ett par månader. Jag tror att jag kan ha råkat köpa de sista flaskorna i somras. Den Discobitch jag drack var gjord på samma bas som Cuvée Louis men med marginellt högre dosage. Det fanns en sämre variant av Disco Bitch också, gjord på mycket sämre druvmaterial, men den provade jag aldrig. (Det måste för övrigt vara den som Richard Juhlin omnämner i sin senaste bok och ger betyg 70.)
Utöver Cuvée Louis finns två non-dosage-champagner i beställningssortimentet: Brut Zero och Rose Zero Brut. Jag är generellt tveksam till non-dosage men tycker att Brut Zero är en mycket trevlig och bra champagne, dessutom till bra pris (299 kr). Rose Zero Brut, däremot, är märklig och smakar för artificiellt för min smak.
Det ryktas att Tarlant håller på att ta fram en champagne gjord på de “historiska“ champagnedruvorna Arbane, Pinot Blanc och Petit Meslier. Dessa tre druvor utgör 2% av Tarlants odlingar.
För Tarlants övriga champagner hänvisar jag till deras utmärkta hemsida, en av de bästa Champagnehemsidorna.
1. Jacques Selosse
2. Vilmart
3. Diebolt-Vallois
4. Pierre Péters
5. Tarlant
6. Paul Déthune
7. Cédric Bouchard
8. David Léclapart
9. André Jacquart
10. Paul Bara
Familjen Tarlant har varit odlare i Champagne sedan 1600-talet och började producera viner under eget namn 1929. Idag drivs Tarlant av Benoît Tarlant och hans barn Jean-Mary och Mélanie. De äger 14 hektar i Oeuilly, Boursault, St-Agnan och Celles-lès-Condé. Ingen av de här byarna är ens premier cru så vinernas höga klass får tillskrivas vinmakeriet.
Odlingarna är alla biodynamiska, varje lott vinifieras för sig, två tredjedelar av vinerna vinifieras på ekfat, malolaktisk jäsning undvikes och vinerna får ligga länge på jästen före degorgering, för årgångsvinerna cirka 8-10 år. Dosagen är låg (0-6 gram). Tarlant gör elva olika champagner varav tre är vingårdsbetecknade. Ekfatskaraktären finns alltid, av naturliga skäl, och jag vet att vissa uppfattar den som lite störande men jag håller inte med.
Den kanske mest intressanta champagnen är La Vigne d'Antan, en 100% oympad (!) Chardonnay från vingården Les Sables i Oeuilly. Oympad betyder att den, precis som Bollingers dyrgrip VVF, är gjord på rankor som överlevde vinlusens invasion av Champagne vid förra sekelskiftet. En riktig raritet, med andra ord, som jag bara provat en gång. Mycket gummi på näsan och väldigt komplex och speciell. Senaste årgången av detta vin är 2000.
La Vigne d'Or är en 100% Pinot Meunier, också från en vingård i Oeuilly. Senaste årgången är 2002.
Cuvée Louis, en multi-vintage som jag skrivit om förut, är faktiskt också en vingårdschampagne. Vingården ligger också i Oueilly och heter Les Crayons och har 65 år gamla vinrankor med 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir. Cuvée Louis har funnits i beställningssortimentet på Systembolaget men är tillfälligt slut sedan ett par månader. Jag tror att jag kan ha råkat köpa de sista flaskorna i somras. Den Discobitch jag drack var gjord på samma bas som Cuvée Louis men med marginellt högre dosage. Det fanns en sämre variant av Disco Bitch också, gjord på mycket sämre druvmaterial, men den provade jag aldrig. (Det måste för övrigt vara den som Richard Juhlin omnämner i sin senaste bok och ger betyg 70.)
Utöver Cuvée Louis finns två non-dosage-champagner i beställningssortimentet: Brut Zero och Rose Zero Brut. Jag är generellt tveksam till non-dosage men tycker att Brut Zero är en mycket trevlig och bra champagne, dessutom till bra pris (299 kr). Rose Zero Brut, däremot, är märklig och smakar för artificiellt för min smak.
Det ryktas att Tarlant håller på att ta fram en champagne gjord på de “historiska“ champagnedruvorna Arbane, Pinot Blanc och Petit Meslier. Dessa tre druvor utgör 2% av Tarlants odlingar.
För Tarlants övriga champagner hänvisar jag till deras utmärkta hemsida, en av de bästa Champagnehemsidorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar