Fyra toppchampagner på härlig provning

Igår var jag på Grappe tillsammans med ett par champagnevänner. Vi är ett gäng på sex personer som träffas regelbundet och provar champagne ihop och förra året gjorde vi också en resa till Champagne tillsammans. Vi jobbar med helt olika saker men passionen för champagne delar vi och det är aldrig tal om att vi skulle prova någon annan typ av vin. Eller jo, ibland slänger någon in en bra mousserande för att se om någon tror att det är champagne.

Temat igår var "extra bra" champagne och det blev en sanslös kväll, trots att bara tre hade möjlighet att komma.

Vi inledde med Krug Grande Cuvée från 80-talet. Paul Levy, en mat- och vinjournalist har sagt att "Krug is the champagne that God give his angels when they have been especially good" och det kan vi som var med igår skriva under på. En underbar mogen champagne med den väldigt speciella Krugdoften, kraftig syra och lång eftersmak. Vi provar alltid blint (utom för den som har med sig flaskan förstås) och gissningarna på årgång var kring 1982 innan jag avslöjade att det var en lagrad non-vintage.

Sedan följde Dom Ruinart 1988, en blanc de blancs som kändes märkligt ung. Det var en typisk blanc de blancs på näsan men saknade den syra man förväntar sig av en 1988:a, jag trodde på en udda 90-talsårgång. Den hade också en ovanlig eftersmak som jag har svårt att beskriva. Den var intressant att följa under kvällen, den höll fantastiskt bra i glaset. Jag tror att Dom Ruinart 1988 behöver några år till i källaren för att blomma ut. Fascinerande.

Kvällens på papperet bästa vin (98 poäng av Juhlin, till exempel) följde: Comtes 1979. Doften avslöjade åldern men sedan var det en syraattack i munnen utan dess like. Jag var inne på att det var en blanc de blancs från 70-talet men jag kände verkligen inte igen Comtes-karaktären alls. I stället gissade jag på Salon. Den öppnade upp sig med luft men någon egentligen mognad visade sig inte. En champagne som kanske också behöver lite mer tid? Spännande och väldigt rolig att dricka.

Efter de här tre flaskorna var vi på gott humör och kände för att korka upp något ytterligare. Bonusflaskan blev Selosse 1989, inhandlad på Systembolaget i slutet på 90-talet för 289 kr. Det gör ont i mig att tänka att jag på den tiden gick och köpte Moët eller liknande utan att veta vilka pärlor som stod på hyllan bredvid. På den tiden köpte Systembolaget in nästan halva produktionen av årgångs-Selosse. Det här vinet var en upplevelse. Det var exotiskt och påminde lite om nya vingårdsvinet Selosse Les Carelles men lustigt nog kändes det yngre än den Les Carelles som är baserad på årgångarna 2003 och 2004. Ett underbart vin!

Vinerna var för bra för att vi ens skulle diskutera vilken som "vann" provningen. Jag dricker gärna vilken som helst av dessa igen, när som helst.