Louis Roederer – en presentation

Nu har det gått drygt två månader sedan min senaste presentation av de, enligt mig, tio främsta champagnehusen. Nu är det dags att presentera Louis Roederer, nummer fem på listan, och efter den här presentationen återstår bara Krug.

1. Krug
2. Pol Roger
3. Henriot
4. Jacquesson
5. Louis Roederer
6. Philipponnat
7. Bollinger
8. Billecart-Salmon
9. Gosset
10. Charles Heidsieck

Louis Roederer grundades samma år som mitt nya hemland USA, det vill säga 1776, men hette från början Dubois Père & Fils. Huset bytte sedan namn till Louis Roederer år 1833 när Louis Roederer, brorson till grundaren, ärvde huset. Det är fortfarande i samma familjs ägo. Och precis som Krug, Henriot och Charles Heidsieck ovan har Louis Roederer sin bas i Reims, Champagnes “huvudstad“.

Louis Roederer gör Pinot Noir-dominerade champagner, nästan helt på egna druvor. De gör två årgångslösa och fem årgångschampagner och det är en mycket stark uppställning utan svaga kort. De har förresten precis bytt etikett på alla champagner utom Cristal och Cristal Rosé:

Brut Premier är deras standard non-vintage. En mycket bra champagne, lätt och frisk i stilen trots 60% Pinot (40% Pinot Noir och 20% Pinot Meunier). Precis som alla bra non-vintage vinner den på ett par års lagring. När goda vänner ringer i sista sekund, kanske till och med från ett Systembolag, och ber om champagnetips brukar jag rekommendera Roederer Brut Premier eller Pol Roger Brut Réserve.

Sedan har Roederer en söt champagne som heter Carte Blanche. Etiketten är snarlik Brut Premier (både med förra och gamla etiketten) och finns på nästan alla Systembolag så se upp! Carte Blanche är nämligen en väldigt söt champagne, en så kallad Demi-Sec med en dosage kring 40 g/l. Jag kan inte säga att jag provat igenom söta champagner på något seriöst sätt men av dem jag provat tycker jag att Carte Blanche är en av de bästa. Men det generella tipset är att avstå från all söt champagne!

Roederer har klokt nog ingen årgångslös rosé i sitt sortiment. Som jag skrivit förut brukar inte enklare roséchampagne vara särskilt rolig – Roederer gör i stället två av de allra bästa årgångsroséerna.

Roederer har en Brut Vintage och en Brut Rosé Vintage. Årgångarna som säljs just nu är 2007 respektive 2008. Båda är mycket pålitliga och bra, charmiga som unga men vinner mycket på lagring. Roederer Rosé 2008 tipsade jag om i höstas (och köpte en hel del själv) men den är tyvärr slutsåld i Sverige nu. Roederer 2007 får ses som rena fyndet för 451 kr!

Sedan har Roederer en udda fågel i sortimentet: en årgångs-blanc de blancs (senaste årgången är 2008). Det är nästan som om Roederer, detta Pinot Noir-dominerade hus, vill visa världen att man kan göra en blanc de blancs också. Det är en väldigt bra champagne men rätt svår att få tag och jag kan inte minnas att jag någonsin sett den på Systembolaget. Jag gissar att produktionen är liten. Om ni stöter på Roederer Blanc de Blancs i någon vinbutik utomlands så rekommenderar jag: köp! Jag ser nu att 2008:an finns att köpa här i Kalifornien för bara 75 dollar så det blir till att prova snart! Den senaste årgången jag provat är 2005.

Så till Roederers mytomspunna prestigechampagne: Cristal.

Det är en prestigechampagne med lång historia. I slutet av 1800-talet dracks en mycket söt variant av den på ryska tsarhovet ur handblåsta kristallflaskor, därav namnet Cristal och därför är flaskan genomskinlig med platt botten (även om den inte är gjord av kristallglas längre). Cristal är också nummer ett för dem som vill imponera på omgivningen på nattklubbar runt om i världen och brukar vara svindyr i sådana miljöer.

Hur bra är den då? Det är en väldigt bra champagne, en av de allra bästa prestigerna. Tyvärr har jag druckit för lite äldre Cristal för att kunna göra en rättvis jämförelse med Dom Pérignon, Comtes och Krug, men tittar man på årgångarna från 1996 och framåt så tycker jag att den är i topp bland prestigechampagnerna, tillsammans med Krug och Winston Churchill.

Sedan finns det en Cristal Rosé som kostar 3595 kr på Systembolaget och brukar anses vara världens främsta roséchampagne. Jag har bara provat en årgång av den (1995) och det är den bästa roséchampagne jag druckit. Subtil laxrosa färg som lätt kan misstas för vit champagne, skrev jag. Och en kraft som får tankarna att gå till årgångs-Krug.

Efter den här sammanställningen kanske ni undrar varför jag rankar Louis Roederer först på femte plats. Det är en bra fråga som jag inte har något bra svar på. Kanske Roederer borde ha fått dela andraplatsen med Pol Roger.