Champagneprovning

Min fru har varit i Paris över helgen och igår kväll passade jag på att bjuda hem några vinvänner för att prova champagne. Det blev halvfabrikatmat från Lisa Elmqvist i form av toast skagen med löjrom (stekte i alla fall brödet själv) och rödspättegratäng (som jag fick värma). Vi drack:

Winston Churchill 1999
Jacques Selosse Les Carelles (deg februari 2011)
Vilmart Coeur de Cuvée 1993 (magnum)
Henriot Enchanteleurs 1995

Dessutom öppnade vi en Jacquesson bdb Avize 1996 som var tvärkorkad.

Winston Churchill var sluten från början men öppnade sakta men säkert upp sig med luft och värme. Just nu är den framför allt ung, pigg och fräsch, men jag tror att den kommer att bjuda på mycket mer med några års lagring. Om man jämför med 1998:an så var den mer tillgänglig vid samma ålder, men jag skulle nog ändå säga att potentialen för 1998 och 1999 är likvärdiga. Man kanske inte ska tala om fynd i prisklassen 1000+ kr på Systembolaget men Winston Churchill ligger ändå rätt lågt i jämförelse med övriga prestigechampagner.

Les Carelles serverades blint men jag tog direkt att det var en Selosse. Den kändes rätt mogen och moussen var en aning svag, så jag var inne på att det kanske var en lagrad Substance eller VO. Det här var första gången jag provade Les Carelles ordentligt - enda gången jag druckit den tidigare var på Champagnedagen 2010 och då bara ett litet glas i vimlet. För mig är Les Carelles en väldigt typisk Selosse. Trots att den bara innehåller två årgångar än så länge (2003 och 2004) påminner den mycket om Substance (som innehåller alla årgånger som 1986 och framåt) i stilen. Kanske Les Carelles har lite mer exotisk frukt på näsan. En underbar champagne.

Vilmart Coeur de Cuvée 1993 var tyvärr en besvikelse. Jag har nu druckit alla årgångar från 1992 och framåt (1992, 1993, 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2001 och 2002) och jag tycker att 1993 är den svagaste hittills. Oberoende av årgång brukar jag alltid känna igen Coeur de Cuvée-stilen men inte den här gången. Mycket smörig på näsan men svag frukt och lite platt i munnen. Bra syra men inte riktigt i balans.

Henriot Enchanteleurs 1995 var också lite av en besvikelse. Jag har druckit 1996:an ett antal gånger på sistone och nu blev det tydligt hur mycket bättre den är.