onsdag 23 november 2011

Hur bra är Dom Pérignon?

Moët & Chandon är världens mest framgångsrika champagnehus och Dom Pérignon är firmans prestigechampagne. I vinkretsar hör det nästan till att se ner på Moët, antagligen just för att de är så framgångsrika. Själv tycker jag att vanliga Moët & Chandon Brut Impérial är en hygglig standardchampagne med en smak som uppskattas av de flesta men den är alldeles för dyr. Moët är duktiga på marknadsföring och man betalar rätt mycket för varumärket. Som alternativ till Moët kan jag varmt rekommendera Pol Roger Brut Réserve och Louis Roederer Brut Premier som båda finns i Systembolagets ordinarie sortiment. De är i samma prisklass som Moët men håller betydligt högre kvalitet.

Dom Pérignon är antagligen världens mest kända prestigechampagne och har varit så länge. Flaskans form och den kända etiketten har sett likadana sett sedan den första årgången (1921). I 60-talets Bondfilmer drack James Bond Dom Pérignon—från och med Moonraker bytte han till Bollinger RD.

 Hur bra är då Dom Pérignon? Jag har provat alla årgångar av Dom Pérignon från 1982 och framåt förutom 1992:an (som för övrigt lär vara en svag årgång). Jag har också provat några 60- och 70-talare. Mogen Dom Pérignon är helt underbar—det brukar finnas kaffetoner, choklad och kola som balanseras av en bra syra. 1985:an är den bästa Dompa jag druckit, men 1966:an, 1976:an, 1982:an och 1988:an är alla underbara. Fullt i klass med andra toppchampagner som Winston Churchill från Pol Roger och Cristal från Roederer, för att dra en parallell till två hus vars vanliga non-vintage är överlägsen Moëts.

Yngre Dom Pérignon kan också vara bra—2002:an är redan helt underbar—men årgångarna 1998, 1999 och 2000 har inte imponerat än. Moët hemlighåller hur mycket Dom Pérignon som produceras, gissningsvis rör det sig om mellan tre och fem miljoner flaskor per årgång. Rykten säger att produktionen ökades kraftigt någon gång på 90-talet och att det har gjort att kvaliteten gått ner. Det kan förklara svagheten hos 1998-2000 men jag tror ändå att 2002 kommer att bli en klassisk årgång för Dom Pérignon efter ett antal år i källaren.

Det blir också spännande att prova Dom Pérignon 2003 som snart kommer att släppas. 2003 var ett mycket svårt år i Champagne med en kall vinter, mild tidig vår följd av svåra frostnätter i april, hagel i juni och sedan en extremt varm sommar och tidig skörd. Jag har hört att Dom Pérignon 2003 därför har gjorts i en betydligt mindre upplaga än vanligt. Kanske har det lett till högre druvkvalitet i genomsnitt än vanligt?

2 kommentarer:

  1. Nu kan jag inte hålla med, Möet standardskumpa är inte en bra champagne. Vi kan säga att den är för dyr eller så använder vi ordet inte prisvärt (vilket vi båda ogillar). Det är inte en fråga om att se ned på dem för att de är framgångsrika det är en fråga om att vinet är allt för överarbetat, mycket av allt som kommer av att man använder stora mängder reservvin, olika lägen, årgångar etc. Det hänger helt enkelt inte ihop utan lämnar en djup splittrad bild.

    DP håller jag däremot med om, det är ett vin som med ålder oftast vinner en hel del. Kanske lite mycket socker men med åren så tonas det ju ner.

    SvaraRadera
  2. Jag sa att inte standard-Moët är en bra champagne, däremot att det en hygglig standardskumpa som borde kosta en hundring mindre. Den är bättre än Pannier och alla billiga roséchampagner på Systembolaget, till exempel.

    SvaraRadera