Rhône har aldrig varit något favoritdistrikt för mig. De rena Syrahvinerna från norra Rhône kan vara väldigt bra men södra Rhône och Châteauneuf-du-Pape har jag aldrig förstått storheten i. Jag tycker att de är för kraftiga och mina tankar går till blåbärs- eller björnbärssylt och inte på något positivt sätt.
Däremot kan man ibland hitta enklare Rhône-viner för 100-150 kronor som duger som ”husvin” och jag har bland annat de senaste åren köpt ett par lådor sådana viner från Domaine du Petit-Barbaras som varit trevliga.
Igår hade vi ett par gäster på middag och jag valde mellan två Rhône-viner från Alain Jaume & Fils som jag fått i present, båda från den mycket högt rankade årgången 2010 (åtminstone enligt min
iPhone-app från Wine Spectator). Båda är från mindre kända granndistrikt till just Châteauneuf-du-Pape,
Lirac respective
Vacqueyras.
Vinerna ligger båda runt 160 kronor i beställningssortimentet och valet föll på
Clos de Sixte från Lirac utan någon närmare eftertanke. Vinet fick 45 minuter i karaff före serveringen men det räckte inte. Det var lite slutet från början och exakt så där ”syltigt” som jag inte tycker om. Väldigt mycket svarta vinbär också. Men med mer luft började det hända saker. Vinet fick en koncentration och kryddighet som inte fanns från början. Väldigt trevligt faktiskt och det var mycket uppskattat av gästerna också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar