Hatt et Söner Le Grand-Père 2004 (899 kr)
Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2004 (750 kr)
Deutz blanc de blancs 2004 (525 kr)
Pierre Peters Cuvée Spéciale Les Chetillons 2004 (525 kr)
Guy Charlemagne Mesnillésime 2004 (399 kr)
David Leclapart l'Amateur 2004 (395 kr)
André Jacquart Millésime Experience 2004 (389 kr)
De Saint Gall Blanc de Blancs 2004 (299 kr)
(Priserna inom parentes är i några fall cirkapriser – Pierre Peters Cuvée Spéciale Les Chetillons 2004 är till exempel inte släppt i Sverige än.)
Vi drack Mumm de Cramant som fördrink (en mycket bra non-vintage blanc de blancs som tyvärr är lite dyr i Sverige) medan Grappes sommelierer hällde upp de åtta 2004:orna i för oss okänd ordning. Det kan vara bra att kalibrera doft- och smaksinnet lite inför en blindprovning.
Själva provningen genomfördes sedan under koncentrerad tystnad. Det var väldigt intressant att jämföra de olika vinerna. Trots att alla är från samma årgång och innehåller 100% Chardonnay var skillnaderna stora både i doft och smak. Vi jämförde anteckningar och röstade fram vinnare och förlorare innan vi fick veta i vilken ordning champagnerna var upphällda.
Tre viner utkristalliserades sig som klara vinnare: De Saint Gall, André Jacquart och Pierre Peters. Min vinnare var André Jacquart, ett väldigt elegant vin med en massa exotisk frukt. Min tvåa var De Saint Gall som doftade nötter och fick tankarna att gå till en riktigt bra blanc de blancs från Mesnil, men det visade sig alltså vara ett billigt kooperativvin. Ett väldigt bra kooperativ men ändå. Helt otroligt! I den sammanräknade rangordningen vann De Saint Gall hela provningen. Den här champagnen för 299 kr är med andra ord ett fynd! Den finns dessutom i lager på 49 Systembolagsbutiker runt om i Sverige så den är inte svår att få tag på heller.
Provningens klara förlorare var Hatt et Söners ”prestigevin”. En riktig dålig champagne och 899 kronor är hutlöst dyrt – jag skulle inte ge 250 kr för den. Fem av sju provare hade den som sämsta vin, jag hade den som näst sämst. Själv hade jag Leclapart l'Amateur som sämst men men det är mest för att jag inte gillar stilen. Leclaparts toppvin l'Apôtre är väldigt bra men jag jag tycker inte att l'Amateur är tillräckligt bra för att klara att vara non-dosage.
För mig hade provningen tre klara vinnare som var svåra att rangordna sinsemellan och tre klara förlorare. Här är min rangordning av alla vinerna:
1. André Jacquart 2004
2. De Saint Gall Blanc de Blancs 2004
3. Pierre Peters Cuvée Spéciale Les Chetillons 2004
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4. Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2004
5. Deutz blanc de blancs 2004
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
6. Guy Charlemagne Mesnillésime 2004
7. Hatt et Söner 2004
8. David Leclapart l'Amateur 2004
Jag ska också säga att Leclapart kom på fjärde plats i vår gemensamma sammanställning. Tre provare hade med den i sin topp-3 på andra/tredje plats.
En väldigt intressant provning med en oväntad vinnare!
Intressant resultat! Har precis köpt några flaskor Saint Gall - ska bli kul att prova den.
SvaraRadera/Joakim
http://barolista.blogspot.se/
Spännande resultat, är inte helt förvånad att Jacquart kom högt på listan. Intressant dock att att du la Leclapart sist, har själv ingen koll på den så därför var jag extra nyfiken på den eftersom allt från honom höjs till skyarna. Gällande Guy Charlemagne är jag personligen inte så imponerad av den som många andra är.
SvaraRaderaRiktigt kul att du rankade dem, tack.
David Léclapart är en av de charmigaste personerna jag träffat i Champagne och toppvinet l'Apôtre är riktigt bra, men jag tycker personligen att hans viner är lite överskattade. För mig är han inte i närheten av Selosse, till exempel.
SvaraRaderaHåller med om Guy Charlemagne.